Dag: 4 september 2021

Publicerat

Landsbygden.

FÅRÖ.
Skördefester. I fredags em. hölls i Fårö Västra missionshus en välbesökt och lyckad skördefest. Efter gemensam sång talade predikant Emanuel Olsson över böneorden \”Tillkomme ditt rike!\” Ännu en missionssång sjöngs varefter en rast vidtog under vilken smörgåsar med pålägg och gott kaffe med dopp serverades. Att även i år den gamla traditionen kunde vidmakthållas visar en god vilja och uppoffrande sinnelag hos missionsvännerna på Fårö. Predikant E. Lindh förrättade efter rasten auktioneringen av de många skänkta varorna. Köplusten var stor och priserna goda varför resultatet blev över förväntan. Slutsumman blev tillsamman med inkomsten från serveringen kr. 273: 82, vilket är det hittills bästa resultatet under syföreningens verksamhet. Predikant Olsson frambar ett tack till alla som bidragit till det goda resultatet, varefter kyrkoherde Edlund förrättade avslutningen med bibelläsning och bön. Sist sjöngs psalmversen \”Herre signe du och råde\”.
Lördag e. m. var det Fårö östra syförening som anordnat skördefest i sitt missionshus. När inledningssången stämdes upp var missionshuset fullsatt av en förväntansfull publik. Predikant E. Lindh talade över maningen: \”Låt-om oss icke förtröttas att göra vad gott är!\” Gal. 6: 9, 10. Mycket kan göra att vi vilja förtröttas. Vi må dock ej ge upp. Det lönar sig. Arbetet är ej fåfängt. Medan en missionssång sjöngs upptogs en kollekt för söndagsskolverksamlieten som blev km 18: —. Vid predikant Emanuel Olssons förra besök bildades nämligen en söndagsskola, för vilken intresset var glädjande stort. En rast vidtog ty även Fårö östra missionsvänner hade ordnat med smörgås, kaffe och dopp. Försäljningen, som sedan vidtog med predikant Olsson som utropare\’ gick med liv och lust och allt blev synnerligen högt betalt. Slutresultatet blev även rekordmässigt, ej mindre än kr. 314: 36. Sedan predikant Olsson tackat alla och nedkallat Guds välsignelse sjöngs en psalmvers som avslutning.

LEVIDE.
Välkomstmöten hönas av Ebenezerförsamlingen söndagen den 19 september för pastor Sigvard Lindberg från Ärla. Man kan knappast säga att det var en för Ebenezerförsamlingen och ortens befolkning ny och okänd pastor, som tillträdde predikobefattningen i Levide pingstförsamling denna söndag. Ty pastor Lindberg har under en tidigare period varit anställd inom nämnda församling. Och att pastor L. nu åter efter några års mellanrum jakande besvarade sin gamla församlings kallelse att bliva dess föreståndare och predikant, säger ju givetvis en hel del om förhållandet emellan \”herden och hjorden\” som varit rådande. Och de som deltogo i denna välkomsthögtid fick även all anledning tro, att församlingen också nu skall få gå en god tid till mötes under pastor Lindbergs ledning.
Att leda dagens möten hade församlingen anmodat pastor Josef Andersson, Roma. Och dessutom deltogo pastorerna Sigvard Magnusson, Stenkyrka, och Arne Waldenvik, Rute, samt evangelisterna Svea Höglund och Agnes Blomkvist. I eftermiddagens möte, som var det egentliga välkomstmötet för pastor Lindberg med familj, riktade dessa ett välkomstord till den nytillträdande predikanten. Även ifrån Burs, Havdhem och Hemse var det representanter, som frambar välkomsthälsningar. Dessutom talade pastor Artur Björkenfors, Bom-hus, helt kort i anledning av mötet.
Härefter predikade pastor Lindberg. Han hade som text 2 Kor. 13: 13 och stannade särskilt inför de tre huvudpunkterna Guds nåd, Guds kärlek och Den Helige Andes delaktighet. I anslutning härtill sjöngs sången nr 116 i Segertoner: \”Måste jag då gå så tomhänt?\”
Ett par duettsånger förekommo även. Bland annat sjön go hr och fru Lindberg en sång.
Efter mötet inbjödos samtliga till kaffe i lilla salen.

GARDA.
Garda gilles kristidsörbund har nu framlagt sitt statförslag för kommande verksamhetsår. Förslaget slutar på 7,763 kr., vilken summa efter avdrag för beräknat statsbidrag skall utdebiteras med 70 öre pr skattekrona. Skattekronornas antal inom de till förbundet hörande kommunerna utgör 8,232: 91. Utdebiteringen kommer att gå ut över Etelhem med 2,056 kr., Garda 1,478: 26, Alskog 1,138: 36 och Lye 1,081: 40. För innevarande år har utdebiteringen pr skattekrona utgjort 90 öre.
Söndagens regnväder gav i regnmätarna här 40 mm. och gör att åkerjorden blivit oerhört uppblött och de som ännu skola verkställa höstsådd säkerligen få det mycket besvärligt därmed. Tröskningsarbetet är nu i det närmaste färdigt, och rotfrukts-upptagningen har påbörjats samt torde under denna vecka särskilt vad beträffar potatisen komma att ta fart på allvar.

LOKRUME.
Hur en modern maskintvättstuga arbetar. Över detta ämne höll ingenjör Sjöström från Värmelednings A. B. Calor i Stockholm föredrag i lördags kväll i skolan inför en talrik och intresserad publik. Föreiraget, som var anordnat på initiativ av Lokrume Röda korskrets, åtföljdes av en film och den talrika menigheten fick såväl genom föredraget som filmen en god och åskådlig inblick i hur en modern maskintvättstuga arbetar.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 september 1943
N:r 224

Publicerat

Klinte Bio

Onsdag och torsdag kl. 8,15
Se GLENN FORD
i den rivande äventyrsfilmen
TEXAS.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 28 september 1943
N:r 223

Publicerat

För den vackra blomstergärden

vid min makes och vår faders JOHAN GARDELIN bår frambära vi härmed till alla vårt vördsamma tack.
LINA GARDELIN
Barn
Barnbarn

\"\"

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 28 september 1943
N:r 223

Publicerat

För dem, som önska följa

GUSTAV STRANGE till hans sista vilorum, sker samling i sorgehuset söndagen den 3 oktober kl. 12 midd.

\"\"

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 28 september 1943
N:r 223

Publicerat

Barnförlamningens gåta inför sin lösning.

Teori att råttor sprida smittan.
Under den rådande barnförlamnings-epidemien i Mariestadstrakten har förekommit fall som anses styrka att råttorna äro smittospridare. Bl. a. har man iakttagit en råtta, som syntes lida av förlamning. Råttan fångades levande och efter överenskommelse med docent G. Olin vid statens bakteriologiska laboratorium sändes den dit för undersökning.
Vid undersökningen på anstalten visade det sig emellertid att det fanns en fullt naturlig förklaring till råttans förlamning. Docent Olin, som företog undersökningen upptäckte nämligen en varinflammation i ryggmärgen och det var denna som orsakat förlamningen.
Det händer då och då, att vi får in förlamade djur till undersökning, säger docent Olin vid ett samtal med N. D. A., men hittills har åtminstone inte jag träffat på något fall, där det har varit fråga om barnförlamning. Men man bör alltid ha ögonen öppna, för det kan ju hända att ett djur bär barnförlamnings-bakterier.
Vad beträffar de erfarenheter man har från Amerika, att råttor – eller kanske rättare möss – kan sprida barnförlamning, kan jag tala om att det hos möss brukar förekomma en barnförlamningsliknande epidemi, som dock inte alls är identisk med den verkliga barnförlamningen.
Men jag tror vi är smittokällen på spåren. Det börjar dra i hop sig, kan man säga, och det dröjer säkert inte länge förrän vi har kommit underfund med sjukdomen.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 28 september 1943
N:r 223

Publicerat

Privatimport av tobak upphör.

De gamla importörerna slå igen.
Den ena efter den andra av de gamla förnämliga tobaksbodarna slår igen i dessa dagar för att aldrig mer återuppstå. Det är en direkt följd av den nya tobaks-importlagen, som trädde i kraft den 1 juli i år.
Numera kontrolleras all import av Monopolet, och de gamla tobaksimportörerna anser det inte vara någon ide att efter nyordningen konkurrera med storimportören – Tobaksmonopolet.
Bland de största och mera kända tobaksimportörer i Stockholm som i dagarna stängt eller stänger, märkas Lundgrens vid Stureplan, Tjäders 160 år gamla firma och K. A. Ålanders samt i Göteborg Stiborgs också mycket gamla företag. Samtliga finner inte att det lönar sig att bedriva detaljhandel utan att själv vara importör, och detta i sin tur lönar sig som ovan antytts inte heller;
Nu går de gamla tobaksimportörerna och framför allt deras stora personal och väntar på att få den ersättning för förlorade inkomstmöjligheter, som utlovats av statsmyndigheterna. Den saken skall ordnas av en myndighet med det lilla enkla och lättuttalade namnet \”Kommis sionen för bestämmande av ersättning At tobaksimportörer m. fl.\”
Före utgången av juli månad i år skulle importörer, som ville få sådan ersättnnig, lämna in sina handlingar. Det visade sig därvid att det gällde c:a 600 personer och ett sammanlagt ersättningsbelopp på över 5 milj. kr.
Nu tycker emellertid såväl importörerna som deras personal att kommissionen med det långa namnet arbetar en smula långsamt, och att det inte skulle skada om den satte litet fart på saken. Ersättningarna skall nämligen utgå från 1 juli och man väntar nu på ersättning för i det närmaste tre månader.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 28 september 1943
N:r 223

Publicerat

Gotland har äldsta hushållningssällskapet.

Herr Redaktör!
I lördagen nummer av \”Månadens magasin\” i radio fick man reda på åtskilligt om Värmland i en trevlig \”vet ni-serie\” liknande den som tidigare kommit från Visby—Motala. Vet Ni att Värmland har Sveriges äldsta hushållningssällskap? Så löd en av de många retoriska frågorna av en från allvetartävlingar känd kvinnoröst. Ja, se det visste vi inte och hoppas vi ingen gotlänning hade reda på!
Rätt nyligen firade ju som bekant Gotlands Hushållningssällskap sin 150-åriga tillvaro, efter att i början ha kallats Ekonomiska Sällskapet. Det framgår av den lätt-tillgängliga Nordisk Familjebok att detta hushållningssällskap är det äldsta. Värmlands åter stiftades först 1803 och torde sålunda få lämna den rangplatsen att ha vårt äldsta hushållningssällskap till Gotland. Ånyo ha vi ett bevis på att Gotland inte var efterblivet – ön får heller aldrig bli det!
Sven Gerentz.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 28 september 1943
N:r 223

Publicerat

De gotländska landsvägarnas gåta. III.

Nog kan en sådan anordning synas alldeles omöjlig att främja vänväsendet, men verkligheten visar motsatsen, så att ännu just inom sådana flank ligga gamla ofta ännu präktiga färdevägar, som länge fyllt ett livsbehov och alltjämt kunna ha en uppgift. Låt oss blott peka på vägen från Buttle förbi Gurfiles i Ala inöver myrlandet till nyssnämnda hed och från Lavase i Ala över stora bron i dithörande myr in i samma digra skogsområde, därifrån vägar för övrigt utbreda sin i flera riktningar mot Anna, Norrlanda och Ganthem. Man kan också tänka på vägarna i Kapellskogar t. ex. förbi \”Munkstenarna\” (ett par sammanställda skeppssättningar) så ock gamla vägsträckningar från Havdhems kyrka t. ex. förbi Lejsunns och fram till Kruse i Alva och vidare.
Måhända kom från första stund \’\”gamla prästvägen\” från Brinnsarve i Ardre förbi Millklintar till Glose i Gammelgarn till stånd i ett sådant Sandhamn och likaså vägen från Gaustäde i Bunge till Skymnings i Flerinne – båda förenade olika delar av var sin fjärding. Exemplen kunna mångfaldigas. Till och med genom själva Mästermyr har man spårat en gammal vän – från Sallmunds i Levide (ligger efter allt att döma i själva huvudbygden av socknen) i riktning mot Silte kyrka.
Men jämte tingsindelningen måste nog man räkna med en annan faktor av största betydelse – den begynnande lagstiftningen, lanstadnandena, sedermera sammanfattade i Guta lag, som tvivelsutan i vissa partier har sina rötter i denna tid, men, visserligen i sin nuvarande skriftlina avfattning föreligger som en avgjort kristen produkt och sträcker sitt inflytande långt framåt. Här möter en hel del kloka bestämmelser av vänrättsnatur, t. ex. om allmänningar och enskild jordägare, som vill stänga, där, och hur biväg från huvudvän får tagas in över åkerfält till enen odling och om stängsel kring ägor och gårdar – om farwenum manns – ja t. o. m. stadgas om visst årligt underhåll av vägar – om broa gierth – allt av största betydelse flera hundra år framåt. Det är\’ rentav så att man tycker sig redan här få en skymt av alla de olika åkerlapparna lapparna om vartannat som storskiftena på 1700-talet sökte ordna om och alla sockenallmänningar eller ohägnade öppna fält, som 1700-talskartan framvisar, korsade av ett otal färdevägar. Med kännedom om detta löser sig mycket av landsvägarnas gåta, t. ex. den till formen enastående Libbenarvekviar i Havdhem! Men – kristendomen har kommit. Liksom den forna dyrkan av vattengudomligheter och soldyrkan fått vika för asakulten, så får nu denna rymma fältet för Vite Krist, blotplatser övergivas, stubbgardar brännas eller rivas, nya tempel byggas och deras klocKeklang strömmar bittida och sent ut över skog och myr. En ny ordning i landet gör sig gällande – sockenindelningen, som vänder bygdens ansikte mot kyrkan, bryter sönder vad som icke kan enas omkring denna som centralpunkt och låter skog, alvar eller myr få till uppgift att vara gränsvakt kring sitt så slutna område. Så får Gotlands vägväsen ett nytt tillskott, vars inflytande ligger i öppen dag allt intill detta nu.
Det skulle föra för långt att här gå i detalj, området är för vidlyftigt. Må \”stenarna tala\”! Det må vara nog att erinra om några minnesstenar, stenkorsen, som markera de gamla landsvägarna genom Medeltiden och de flesta bära vittnesbörd ännu i nutida vägnät t. ex. stenen vid Gunilde i Sanda, vid Burs kyrka, vid Tjengvide i Kräklingbo, vid Dalhems kyrka, vid gamla Endrevägen 1/2 mil från Visby, där sockenprästen Jörgen år 1336 blev ihjälslagen av en örn, vid Boge kyrka ävensom stenen vid Rute kyrka ni. fl. Vägarna tycks vara något av det mest konservativa som människorna befatta sig med.
Ännu en faktor till vägväsendets utveckling måste tagas i sikte, enligt mångas mening den viktigaste och väsentligaste, och därtill i hög grad kulturfrämjande, alltså även starkare verksam ju längre det skrider framåt. Det är handelsutbytet, köpenskapen. I den mån som den grå forntidens självhushåll, där varje familj var sig själv nog, löstes till vidgad företagsamhet med stamfränder och andra, måste handelsutbyte komma till stånd, kanske först i avseende på nya och bättre vapen och prydnader, men sedan så småningom rörande förnödenheter av alla slag. Men det dröjde nog länge innan affärsverksamheten tog sådan omfattning att den påverkade vägväsendet. Om de gotländska Kaupe, Kaupare och Kaupungs markera platser för köpenskap, vilket ligger nära till hands, åtminstone vad det sistnämnda angår, är oklart och än mer om handeln i så fall mäktat inverka på vägnätet. Den första handeln var väl icke stationär utan mobil, rörlig, och det är nog i alla tider så att affärsverksamheten lika mycket utnyttjat de förut banade vägarna som den skapat nya färdevägar och farleder. Handelsmannen liksom den enskilde sökte sig dit där han kunde räkna på kunder och marknader – i första hand de sjöfarandes, vikingarnas utfartslägen, båthamnar, fångstplatser m. m., kanske också till större kultplatser. Har väl någon ens gjort ett försök att utforska våra lanthamnars och våra fiskelägens historia t. ex. hamnen vid gamla Akergarn, där helge Olof byggde kyrka och döpte gutar eller Lickershamn, som säkerligen bär sitt namn efter Lickair Snelli i Gutasagan (Kap. 4)? Där inne i Lauterhornsviken på Fårö ligger namnlösa \”Gamla hamn\” med resterna av S:t Äulas körka och på aurburgen där går väg förbi.
K. Örg.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 28 september 1943
N:r 223

Publicerat

1,000 kr. i skadestånd för skjuten hund

Intressant hundmål avdömtvid rådhusrätten.
För en tid sedan inträffade en händelse, som i dagarna varit före vid Visby rådhusrätt och där nu slutbehandlats. I korthet är saken denna.
En schäferhund hade norr om staden jagat ett par höns och gått illa åt dessa. Hönsens ägare hade därvid med en hagelbössa skjutit hunden, vars ägare sedan väckte ersättningstalan vid rådhusrätten. Hundägaren begärde sålunda i skadestånd för hunden 1,000 kronor, vilket också utdömdes av rätten. Allmänne åklagaren förde därefter ansvarstalan mot hönsägaren för olaga skottlossning inom stadens planlagda område, och i går dömdes, som även framgår av en uppgift under rubriken Visby rådhusrätt, hönsägaren för skottlossningen till 20 kr:s böter.
Av målet framgår, att det har sina risker att förpassa annans hund till de sälla jaktmarkerna utan att tillräckliga skäl därtill föreligga. I lagens mening skall djuret i fråga ha \”visat benägenhet att bita människor eller hemdjur\”. Det vill säga att man på grund av iakttagelser eller på annat sätt känner till att den utgör en fara.
Vi ha tidigare i Gotlands Allehanda haft införd en upplysande artikel från Svenska Kennelklubbens lokalstyrelse här angående den nya lagen om tillsyn av hundar, och genom de nu avdömda målen har aktualitet givits åt spörsmål, som främst för hundägarna är av stort intresse.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 28 september 1943
N:r 223