Dag: 16 september 2021

Radion oskattbar för Sandöborna. — Alla väntar på snön.
— Vad håller ni på med i kväll, lydde frågan som vi kastade ut lite här och där på kvällen före dopparedan. Jo, nu börjar det arta sig till jul, var svaret, fast man saknar allmänt
snön, som ju är ett av julens viktigaste attribut. Annars behöver man inte sakna någonting vare sig andligen eller lekamligen. Affärsmännen har gjort sitt med att leverera julmat och julklappar och kyrkorna stå nu redo för en stor högtid, årets största.
— Det är sjätte julen jag firar på Gotska Sandön, berättar fyrmästarfrun Anna Karlsson och just nu har jag bakat de traditionella julkusarna. Den 18:e kom vår julbåt med alla julsaker — mat, klappar, böcker och tidningar — så det kommer inte att saknås någonting på julborden här ute. Vi är 13 personer som firar julen här, tre familjer med tillsammans fem barn samt två ungkarlar, och det blir förstås efter den gamla ordningen. Julaftonen firar vi var och en på sitt håll och på julmorgonen går vi upp och tänder granarna, dricker kaffe och hör på julottan i radio. Ja, hade vi inte radion så var vi tämligen långt borta från allt det som rör sig i världen, den har varit och förblir en välsignelse för oss som måste bo på sådana avskilda platser.
Någon julhare har vi inte fått tag i för det har blivit ont om dem här på Sandön, men vi har skinka, sylta, lutfisk och som sagt julkusar …

Lax och lammstek på matsedeln vid Långhammars.
På den fåröska utposten Långhammars ligger två ensamma gårdar med nakna strandhedar på tre sidor och havet på den fjärde. Det är nära en halvmil till närmaste landsväg och inemot milen till kyrkan, — Inga bilar vill ta sig hit genom de besvärliga hägarna så vi cyklar väl som vanligt till julottan, säger fru Ester Larsson, som sedan många år är bofast därute. Ungdomarna brukar gå så de får upp i tid eftersom ottan är kl. 6.
Julfisken har pojken ordnat åt oss för han är laxfiskare, annars är det ont om färskt i sjön och många får hålla sig till lutfisken. Så har vi förstås vår traditionella ”lambastaik” och annat smått och gott som hör julen till. Risgrynsgröten får vi vara utan men vad gör det när man kan få så mycket annat och får vara frisk för övrigt.

Bråda dagar för prästerskapet.
— Jag har funderat en stund på Johannesevangeliets text, som jag skall predika över i helgen. Det fordras lite meditationer över just denna texten för jag vill ha fram ett inträngande och värdefullt budskap till mina församlingar, svarar kyrkoherde Anders Wernberg i Othem på vår fråga.
— Det blir fyra predikningar i helgen med första ottan redan kl. 5,30, men det stannar inte bara vid gudstjänsterna. Julen är ju hemmens högtid framför alla andra, då familjer och SE samlas, och då passar man också på med vigslar och barndop. Särskilt annandagen är en stor förrättningsdag och så är det också i år, dock inte så mycket som för några år sedan då jag hade sju barndop och två vigslar på den dagen.
I jultiden har alla människor en särskild känsla för traditionen och även för de kristna värdena. Förra året var det överfullt i båda julottorna så att folk fick stå i gångarna och säkert blir det många kyrkobesökare också denna julhelg sedan det nu finns kyrkbussar från Slite till både Othem och Boge kyrkor.

En trött men lycklig järnvägsman.
— Hur blir julen för en järnvägsman? Konduktör Sven Landgren i Visby svärar med ett leende som hörs i telefonen.
— Jag är fri under hela julen fri för första gången på trettio år och då förstår ni att det känns skönt.
— Men brukar ni inte byta av varandra i helgdagarna?
— Jo t, var och en har ju sitt pass att sköta, men för mig ordnade det sig så lyckligt att jag hade en bit semester kvar och fick ta ut den fr. o. m. i dag till nyårsafton.
Det har varit en ovanligt jobbig höst — först betorna med tåg dag och natt och sedan alla resande, som varit flera än någonsin tack vare de snabba resorna med rälsbussarna. Så nu skall jag först sova och sen skall vi fira en trygg och lycklig jul.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 24 December 1946
N:r 299