Dag: 23 september 2021

Insamlingen överträffade allas förhoppningar.

2,400 barnplagg, 1,200 par skor, 1,000 handdukar, närmare 600 lakan, över 100 kostymer, över 350 damkappor, 170 överrockar, allt i förstklassigt och rentvättat skick, nedpackat i 168 trälårar, vägande tillsammans cirka to ton — det. ar det; preliminära resultatet av den klädinsamling, som Gotlands folk nyligen genomfört för att hjälpa Europas nödlidande folk. På fredagen gick som bekant den stora sändningen från Visby med Gotlandsbåten f. v. b. till Nynäshamn och Trelleborg. Därifrån går 57 kolli till Hannover, där konsul Ludvig Wilkening skall ta emot och fördela de gotländska gåvorna, medan resten går till Amstetten utanför Wien, så när som på de speciella sändningar, som går till andra av givarna särskilt önskade länder.
I fredags förmiddag kunde man se en kortége på nio lastbilar åka genom stan med de stora packlårarna, som då fördes från inpackningscentralen på I 18 till hamnen. Sedan klädsändningen förts ombord och lossats i Nynäshamn var gotlänningarnas medverkan i insamlingen slut för – denna gång och lite var kunde, dra en liten lättnadens suck, när nu det intensiva packningsarbetet var avslutat, men givetvis var man också glad och tacksam över att arbetet givit ett så strålande resultat.
— Givmildheten har varit över förväntan, framhåller klädinsamlingens länsombud, möbelhandlare Knut Ahlér, vid ett samtal med Allehanda.
Det fanns en del skeptiker som trodde, att resultatet skulle bli lika med noll, men trots den korta och bråda tid som nu stått oss till buds och med hänsyn till de många insamlingar som tidigare skett, blev det i alla fall det största krafttag som Gotland hittills gjort i den vägen.
— Den 20 november började insamlingen i Visby i och med att den lilla ”Europavagnen” på Torget började ta emot klädpaket och den blev snart en populär samlingspunkt för de många givarna, varför vi snart övergav den förutvärande tanken att vagnen skulle ambulera till olika stadsdelar.
Tack vare den blev insamlingsresultatet bättre än väntat. I den följande veckan tog vi i tu med att bilda centraler för insamlingen på landsbygden. Också här fanns det pessimister, och man framhöll att landsborna i regel sliter ut sina kläder så grundligt att det inte finns mycket att exportera. Men när det hela väl kom i gång gick det bra i alla fall, ty när man inte hade kläder att ge så fick man ofta prima linnesaker i stället och det var ju minst lika välkommet bland gåvorna. Som helhetsomdöme gäller att kvaliteten varit synnerligen god på alla gåvor. Till stor del beror nog detta på att ett särskilt kvittensförfarande ordnades för första gången i samband med en sådan insamling. Varje plagg bokfördes på kvittot, som utväxlades vid gåvans avlämnande, och detta kvitto har bidragit till att skapa förtroende, varjämte man samtidigt fått veta varifrån gåvan kommit, påpekar hr Ahlér.

Också pengar, lådor, bensin och transporter ha skänkts.
— Allt möjligt har skänkts till insamlingen och allt kommer säkert till nytta och blir till välsignelse i de av kriget hemsökta trakterna. Och den som inte haft några kläder till hands har ofta givit en slant för inköp av varma plagg i stället. Vidare har vi fått penningbidrag för oundvikliga kostnader som uppstått, varigenom insamlingen blivit självförsörjande och ändå lämnat ett ståtligt överskott.
— Överallt har vi fått hjälpande händer — ordet ”Europahjälpen”” har varit ett ”Sesam öppna dig” och det har gjort att allt kunnat gå i lås.
I staden och ute i bygderna har frivilliga krafter skött om mottagning och inpackning, transporterna till Visby har ombesörjts gratis av lasttrafikbilägareföreningens medlemmar, många privatbilister ha ställt sina bilar till förfogande när så behövts och bensinfirmorna ha bidragit med drivmedel till dessa bilar liksom till Motorcykelexpressen, som styrt om kostnadsfria hämtningar och transporter inom stan. . Under den tid packningsarbetet pågick på I 18 reste alla medhjälpare fritt på Hellgrens och Hesselstens bussar. Sist men inte minst när det gäller transporterna har vi att tacka Järnvägen och Ångbåtsbolaget, som givit ovärderligt stöd utan ett öres kostnad för insamlingen.
Att skaffa: trälådor till hela sändningen var också ett väldigt ”snickeri” — men det lyckades också här tack vare välvilligt inställda affärsmän och företagsledare. Bland donatorer av de värdefulla lådorna har vi Tempo, Eltjänst, Andelsslakteriet, Lindblads bosättning, Hägg & Johanssons bosättningsmagasin, Gotlands Järnhandel, Maria Bergströms och Stengårds beklädnadsaffär jämte flera privata givare från stad och landsbygd.

En kort men intensiv insamlingsverksamhet.
— Insamlingen i Visby pågick endast 20 dagar och avslöts i hela länet den 10 december — längre fram vågade vi inte sträcka oss med tanke på den allmänna julbrådskan utan vi ville hellre då skapa möjligheter att komma igen en annan gång. I insamlingsvagnen var det mestadels den energiska lottan fru Sigrid Westberg, som hjälpte till, o. lottorna med fru Ingrid Löwenberg i spetsen ha vidare haft det omfattande bestyret med nedpackningen om hand.
— Röda Korspersonalen har också arbetat energiskt och den fick till uppgift att ta de inkommande paketen om hand och sortera alltsammans. Röda Kors-löjtnanten Fred Holmgren tog helt resolut och satte sina sjukvårdarkollegor i en buss en kväll och åkte ut till I 18, där de bildade ett stadigt arbetslag bland de väldiga klädstaplarna. Överfurir Lansgard har varit en annan arbetsmyra i lokalerna på I 18, dit insamlingen tack vare regementschefens välvilja fått ta sin tillflykt, när lokalerna vid hamnen inte på långa vägar räckte till. Kapten Sjögren har sedan hjälpt oss till rätta på alla sätt, när något behövt ordnas.
— När alla papper kommer in från insamlingscentralerna och allting blir sammanställt kommer en mera preciserad redovisning att lämnas om insamlingen, slutar hr Ahlér.
Som synes har en lång rad personer lämnat sin medverkan till det goda resultatet som gotlänningarna presterat i denna insamling, där såväl givare som hjälpkrafter skött sig med verklig heder och offrat dyrbar tid i den bråda julmånaden. Ingen torde väl emellertid misstycka om hr Ahlér slutligen får ett erkännande för den möda han lagt ned på att entusiasmera folk för insamlingen och att organisera alla de detaljer som hör till en sådan uppgift. Hans telefon har sällan varit ledig och han har fått sätta till massor av tid, för att kunna ordna allting planenligt. Ett led i gotländsk hjälpverksamhet har avslutats — tro bara inte att det är det sista! Hjälpbehoven äro orimligt stora och det tar lång tid innan världen åter tillfrisknar.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 31 December 1946
N:r 303

Folkskollärare Enekvist ger tips åt stadens nya fäder.
— För några år sedan talades det ofta och mycket om behovet och nödvändigheten av att staden fick en ungdomsgård. På senare tid hår man inte hört ett ljud, men var säker på att behovet är lika stort, säger folkskollärare Gustav Enekvist, när Allehanda intervjuar honom med anledning av hans avgång ur stadsfullmäktige.
— Denna fråga är något som staden måste ordna så småningom och i det sammanhanget kan jag inte förstå varför man talar om att riva Slöjdskolan, när den tiden kommer att den inte behövs för sitt nuvarande ändamål. Om man inte finner någon lösning: dessförinnan, så har man väl här en bra möjlighet att skapa en ungdomsgård. Stommen finns ju — låt sedan ungdomen inreda den efter sitt eget tycke.
I sammanlagt 22 år med början redan 1921 har hr Enekvist suttit i stadsfullmäktige, och han tycker nu, att han kommit till den åldern, då man kan ta sig ledigt från sådana uppdrag och låta yngre förmågor ta vid.
Han och hans grupp har alltid suttit i minoritet och därför tycker han att han inte ”uträttat något”. Men oppositionen är det som ger färg och liv åt förhandlingsarbetet och hr Enekvist har ofta efter en något försiktig inledning kommit med verkligt dräpande argument, som varit svårsmälta för meningsmotståndarna. Och hans långa erfarenhet och sakkunskap i undervisnings- och ungdomsfrågor har vid många tillfällen varit en styrka för den kommunala församling han tillhört.— Som lärare har jag två och ett halft år kvar till pensionsåldern och jag hoppas nu att åtminstone någon tid få vara med i den nya skolan; säger hr E. Det går inte en dag utan att jag ser efter hur arbetet går framåt och att skolan växer upp såsom vi tänkt oss den. Lärarna fick” nämligen ge sitt utlåtande i saken, när den planerades, och vi är mycket glada över att skolstyrelsen gick in för våra synpunkter. Lika tråkigt som det var att arbetet blev fördröjt så lång tid, lika roligt är det nu att se hur den.växer för varje dag. Frågan är bara om den kan bli klar till hösten så att vi kan ta den i bruk när terminen börjar.

Småskoleklasser ingiver nybygget.
— Ny lekplats behövs.
— Det är meningen att de vanliga läsesalarna i den nya skolan nästan helt skall fyllas med småskoleklasser; folkskolan får, alltså huvudsakligen bara tillgång till specialsalarna, biblioteket och samlingssalen de första åren. – När småskolebarnen som flyttar dit, gått sina två år få de väl fortsätta att vara kvar: där, men då hoppas vi att den projekterade Norrbackaskolan skall vara färdig att ta emot de nya årgångarna.
Vidare skall vi hoppas att den planerade gymnastiksalen inte skall låta vänta på sig alltför länge.— En annan sak är att det behövs en ordentlig lekplats i skolans närhet sedan Kajserportsområdet togs till busstation, fortsätter hr Enekvist. Jag har länge haft ett gott öga till det stora vedupplaget alldeles mittför skolan. Det där upplaget är inte precis vackert att skåda och nog vore det bättre att ha sådana förråd lite längre åt utkanterna. Om det kom bort kunde barnen få god ersättning för ”Kajsarn”. Skolstyrelsen har för övrigt gjort ett uttalande i denna riktning och vi få hoppas på resultat. Gutavallen räcker inte till för alla barn och skall heller inte användas som lekplats i egentlig mening.
— Apropå busshållplatsen så var det också från början sagt att busstrafiken inte skulle dras förbi skolan. Men det är just vad den gör . ..
Meningen var att man skulle köra Artillerigatan och Solbergagatan för att minska trafikriskerna vid skolan, men det har inte blivit av.
Om det nu blir en lekplats tvärs över gatan får den saken särskild aktualitet, men det kan vara besvärligt också nu när barnen skall ner i stan till gymnastik och bad.
— Något som jag fört på tal många gånger är Skolportsgatans ordnande, som ju måste ske nu när skolan bygges ut längs denna gata.
För det första bör man räta den ordentligt så att den sneda korsningen vid Siltbergs kommer bort, och diket på södra kanten bör väl lämpligen bli en trottoar i stället.
Innanför Skolporten längtar vi efter tuktad sten på den lilla biten mellan portarna. Nu har man antingen kullerstenarna eller den ofta vattenfyllda gångbanan att välja på.

I är mångomtalade och livligt diskuterade folkparksfrågan gjorde hr Enekvist som bekant en rad temperamentsfulla inlägg och han Vi gärna ha sagt några ord också nu.
— Jag vill gärna ha en folkpark ???? det skall vara en folkpark för alla visbybor utan tingeltangel och jazz. Vi har stora grupper av medborgere i stan, som aldrig kan komma att trivas, om det skall bli ett jazzkapell som bestämmer tonen därnere. De frireligiösa t. ex. trivs nog bäst om det är lugnt och tyst, och gärna må man ha teater och liknande arrangemang där, liksom också lekar och folkdans, men det skrällande ljudet av jazzen passar inte in där.

Yrkesutbildningen väntar på sin lösning.
Som t. f. rektor för stadens yrkesskolor har hr Enekvist kommit yrkesutbildningen inpå livet och samtalet är snart inne på den planerade centrala verkstadsskolan.
— Den av landstinget tillsatta kommittén har börjat sitt arbete och det vore bra om den snart nog kunde presentera en lösning. Vi behöver inte bara ungdomar som tar studenten utan också många som går till det praktiska arbetet. Skolutredningen vill ju att man redan i folkskolan skall dra upp en praktisk och en teoretisk linje och skolkommissionen har samma tanke, varför vi kan vänta en folkskola, som i 7:e och 8:e klasserna får en praktisk linje med fortsättning i t. ex. verkstadsskola.
— Som det nu är får vi skicka åtskilliga ungdomar till fastlandet för att utbilda dem och ofta blir det så att de får plats där borta omedelbart, varigenom de kanske för all framtid går förlorade för den gotländska arbetsmarknaden. LBF:s övertecknade byggmästarkurs på nyåret visar också hur gärna man vill utnyttja varje tillfälle till yrkesutbildning.

”Teknis” bjuder ökade studiemöjligheter.
— Trots att jag har 40 lärarår bakom mig tycker jag i alla fall att uppgiften som undervisare alltjämt är rolig och stimulerande. Särskilt roligt är det att sköta yrkesskolan med alla dess trevliga ungdomar, som läser flitigt för att få bättre existensmöjligheter och komma sig uppåt. Vad-vi önskar är att få i gång flera kurser på gamla ”Teknis” så att det kan bli till nytta för flera och. nu i vår kommer vi att börja med en engelsk fortsättningskurs samt. er stenografikurs. I handelsundervisningen har vi nu fått ett bra komplement genom att vi köpt in några av de vanliga kontorsmaskinerna och undervisar eleverna hur man skall använda dem. Så nu får Teknis-ungdomarna lära sig hantera en räknesnurra och att behandla en duplikator på det rätta sättet.
En kurs som är under förberedande till nästa höst är kurs för behörighet som elinstallatörer, en sådan hölls här för en del år sedan och nu kan tiden vara mogen för en ny omgång installatörer. Den kursen sträcker sig över två år. Vidare har vi också planer på att tillgodose mångas önskemål om en kurs i bokföring med kalkylation. Det är både äldre affärsmän och andra företagare som vill lära sig den saken från grunden, särskilt nu när källskatten införts och ställer ökade krav på den som sköter finanserna i ett företag.
Med detta års, utgång lämnar hr Enekvist också ledningen för de lärarsammanslutningar han tillhört i en lång rad av år, nämligen ordförandeskapet i Visbykretsen av SAF samt i Gotlands länsförbund av SAF. Lärarnas organisationer ombildas ju också vid detta årsskifte och länsförbundet kommer att heta lärarförening, medan de mindre enheterna kallas lärarsällskap.
— Det kan vara lämpligt att överlämna det hela till yngre förmågor nu när det samtidigt blir systemskifte, säger han. Men tillsammans med barnen i skolan känns inte åren och jag börjar misstänka att det inte blir så lätt att en dag vara borta från skolan.
H—z.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 31 December 1946
N:r 303