Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Fru Elin Gustavsson, Buttlegårda i Buttle, har avlidit i en ålder av 63 år. Hon var född i Småland men kom redan som barn till Gotland. Den bortgångna, som under de senaste åren lidit av sjukdom, efterlämnar minnet av en duktig och omtyckt kvinna. Hon sörjes närmast av make, banarbetare Garl Gustavsson, och en son, Gösta, banmästare vid Gotlands järnväg och bosatt i Sylfaste, sonhustru och barnbarn samt en broder i Slite.
I sitt hem vid Kroks i Tofta har fru Selma Hoffman, f. Karlsson, maka till fiskaren och hemmansägaren,Konrad Hoffman, avlidit i en ålder av 67 år. Hon har varit en idog och arbetsam kvinna och bl. a. även varit maken behjälplig i fisket och vid försäljningen av fisk. Som närmast sörjande efterlämnar hon förutom maken flera barn.
I sitt åttioförsta levnadsår har hemmansägareänkan Emma Pettersson, född Östergren, Kvarna i Vamlingbo, avlidit i sitt hem igår efter en tids sjukdom. Hon var född vid Austre i Vamlingbo och kom vid sitt giftermål till Kvarna, där hon nu i mera än ett halvsekel haft sitt hem och där hon pk sin ålders dag ömt vårdats av dotter och måg. Sedan 1926 var hon änka efter hemmansägaren Leonard Pettersson, Kvarna.. Under några år i sin ungdom vistades hon i Amerika, där hon hade anställning, men återvände sedan till sin hembygd. Den avlidna har varit en strävsam och god kvinna, en varmhjärtat kristen med en ödmjuk och stilla vandel, rättrådig och plikttrogen i allt. Sedan många år var hon en intresserad och i sin krafts dagar mycket verksam medlem av Vamlingbo friförsamling. Hon sörjes närmast av barn och barnbarn.
I en ålder av åttiotvå år har änkefru Nicolina Konstantia Hansson, Nynäshamn, avlidit. Den bortgångna, som var född på fastlandet men kom till Gotland som barn, var i många år bosatt i Visby och Träkumla. Sedan 1913 var hon änka efter lantbrukaren Fredrik Hansson, Anglarve i Träkumla. Nu bodde hon sedan 1939 hos en dotter i Nynäshamn. Den bortgångna, som länge varit ansluten till Smyrnaförsmalingen i Visby och efterlämnar minnet av en god och uppoffrande maka och mor, sörjes närmast av två söner, lantbrukaren Hugo Hansson, Hablingbo, och glasmästare Alb. Hansson, Visby, samt av dottern Constance Nilsson, gift i Nynäshamn, jämte barnbarn.
Gotlands Allehanda Måndagen den 8 September 1947 N:r 204
Till den sista vilan vigdes igår i Roma kyrka stoftet efter löjtnant Hjalmar Bodin, Edsviken, Tureberg. Den högtidliga akten inleddes med sorgemusik på orgeln, varefter sjöngs ps. 21: 1-3. Kontraktsprosten A. Ruhr höll därefter en. anslående betraktelse med ledning av ett ord i dagens episteltext. Därefter sjöngs ps. 331: 1-3, varpå officianten förrättade jordfästningen, vilken avslutades med ps. 297: 3. Under sorgemusik bars kistan ut och sänktes i griften. Vid denna nedlades även en myckenhet kransar och blommor. Bland kransarna märktes sådana från I 18:s officers- och underofficerskårer samt från underofficerssällskapet. Efter kransnedläggningen lyste prosten Ruhr frid över vilorummet.
Till gravens frid vigdes igår stoftet efter fru Emma Nilsson, Visby. När gästerna samlades i Östra gravkapellet spelades sorgemusik på orgeln av kantor Carl Bandelin, varpå akten inleddes med ps. 549: 1. Domkyrkokomminister Nils Öberg höll därpå en betraktelse, utgående från orden i Ps. 73: 26, samt förrättade jordfästningen, vilken avslutades med ps. 549: 2. Kistan utbars därpå under orgelmusik och sänktes i griften. En vacker gärd av kransar och blommor nedlades av släktingar och vänner till den bortgångna, och till sist lyste pastor Öberg frid över griften.
Stoftet efter hemmansägaren Emanuel August Ludvig Wahlgren, Mifrids i Västergarn, jordfästes igår i Västergarns kyrka. Akten inleddes med orgelmusik samt ps. 377: 1-3. Kyrkoherde Åke Hultmark höll därefter en vacker betraktelse med ledning av Joh. 5: 1-14 samt förrättade jordfästningen. Efter denna sjöngs ps. 355: 1-3, varpå kistan under sorgemusik utbars till kyrkogården, där den sänktes i graven. En rik gärd av kransar hade sänts till båren, däribland en krans från Västergarns sjukkassa. Efter kransnedläggningen lyste kyrkoherde Hultmark frid över griften.
Gotlands Allehanda Måndagen den 8 September 1947 N:r 204
\”Kårens dag\” samlade 300 medlemmar. — Inte är det någon risk, att försvarstanken inte skall hållas vid liv, när man blir bjuden på så goda skärbönor. Säg, får jag litet till … Det var första tecknet till trivsel i A 7:s manskapsmatsal på söndagen, där nära nog 300 kamratföreningsmedlemmar muntert sorlade kring lunchens skärbönor och stekta korv. Visserligen hade man inte för första gången på två år samlats till årsmöte och högtidsdag enbart för att äta. Men många vägar till hjärtat går genom magen och det var ett gott grepp att inledningsvis låta gamla artilleriveteraner, som gjorde rekryten för si så där en 20 å 30 år sedan eller ännu längre tillbaka få, smaka på sin kära kårs mat av idag, innan de bjöds att gå husesyn i gamla och nya batterier, att få titta på skarpskjutning, på nytt vara med om ett korum och t. o. m. få se flyguppvisningen.
Egentligen skedde upptakten till den lyckade högtidsdagen, som hade strålande sol och en ovanligt behaglig septembervärme så länge dagen varade, redan innan kamratföreningens medlemmar hunnit samlas. Det var generalen Åkerhielm, som tillsammans med kapten Landin samt löjtn. Hansen och Vesterlund i arla förmiddagsstunden passade på att inviga kårens senaste nyförvär — tennisbanan, tillkommen på initiativ av kårintendenten, kapten Sven Jönsson, och iordninggjord på fritid av officerare, underofficerare och manskap vid A 7. Att matchen, som gick i dubbel, efter en seg strid fick det något märkliga resultatet 13-13, fördystrade på intet sätt varken spelarna eller kamratföreningens medlemmar, vilka ungefär samtidigt med slutuppgörelsen började strömma in genom kaserngrindarna.
Artilleriet kommer alltjämt att ha stor betydelse. Det blev genast kontakt kamrater emellan. Igenkännande leenden spreds över kanske av tiden förändrade ansikten och gamla kämpaminnen dammades av redan på stående fot och så gick marschen till matsalen, där t. f. kårchefen och kamratföreningens ordförande, överstelöjtnant E. Grahl hälsningstalade. Han uttryckte sin glädje över att så många hörsammat inbjudningen och hoppades på återknutna kamratskapsband och nämnde om den samhälleliga betydelsen av att hålla kamratföreningen vid liv. En allvarlig plikt, framhöll tal. det vara att erinra om ett bibehållet starkt försvar, ty ännu skymtar ingen ljusning till stadigvarande fred och ännu finns inget skäl at slå sig till ro. Artilleriet kommer alltjämt att ha stor betydelse, vilket inte minst senaste kriget visat, sade han vidare. Infanteriet kan inte utan vårt stöd avgöra en strid. Stridsmedlen blir starkare för var dag som går och just därför kommer infanteriet att behöva oss mer än någonsin. Tal. uttryckte också att det helst varit hans önskan att få se medlemmarna vid de moderniserade anläggningarna vid Blåhäll, men med hänsyn till flygdagen hade man förlagt kårdagen till Visby och t. o. m. kombinerat artilleriuppvisningen med flyguppvisningen. I samband med den gemytliga lunchen avverkades också föreningens förhandlingar, där man av styrelseberättelsen fick veta, att medlemsantalet sedan sist ökat med inte mindre än 240 till 780 och av kassarapporten att omslutningen varit 2,400: 26 kr. Årsavgiften bestämdes att alltfort vara 1:-
Intressant skjutning mot fingerade mål. Både styrelse och suppleanter omvaldes. Ordförande är sålunda överstelöjtnant Grahl, vice ordf, major G. Silvén, sekreterare kapten A. Hullberg, kassör styckjunkare A. Nilsson och övriga funktionärer kapten Å. Fredriksson, överfurir S. Strandberg, ämneslärare K. Kahlström, exekutionsbitr. G. Falk och försäkringsinsp. S. Nordberg. Suppleanter är kapten Silven, löjtn. S. Stengård, styckj. K. Eklund, chaufför S. Tidblom och handelsbitr. S. Franzén. Revisorer är löjtn. K. Thimgren och försäljningschef R Wallin. Till nästa högtidsdag föreslog ordföranden att styrelsen får i uppdrag att ordna med en fana eller ett standar till föreningen, vilket enhälligt bifölls. Så var lunchen överstökad och på kaserngården väntade bussar, som i olika omgångar förde medlemmarna till Bingerskvarn. De som inte redan sett lokalerna bjöds att göra en liten rundtur inom kasernområdet. Vid Bingerskvarn hade under tiden tre batterier under divisionschefen överstelöjtnant von Kochs ledning lagt sig i ställningar och med kapten Hullberg som speaker fick medlemmarna följa en fingerad skjutning mot mål på havet och kring flygfältet, där man demonstrerade de moderna artillerivapnens snabbhet att skjuta in sig på olika punkter — en pjäsexercis, som följdes med stort intresse. Flyguppvisningen var nästa punkt i programmet. Sedan återvände man till Bingerskvarn, där det blev skarpa smällar mot fingerade mål, 5-6 km. ute till havs, vilka mål ett batteri vid Norderstrand angav. Som avslutning på manövern hölls korum med kyrkoherde E. Ihrmark som officiant o. under medverkan av I 18:s musikkår. Musikkåren konserterade sedan vid matsalen, när kamratföreningen återvände till kasernen för att begå sista programpunkten — middagen.
Kökspersonal och arrangörer harangerades. Kalvstek stod det på matsedeln bland annat smått och gott, där A 7:s kök visade minst lika god matlagningskonst som vid lunchen. De ku. linariska anrättningarna var också uppskattade och kårchef en uttryckte på medlemmarnas vägnar ett tack till hela den församlade kökspersonalen med husmor, fröken H. Sandberg och kokarmor fru Lindgren, vilken sena, re trotjänat vid A 7:s grytor ända sedan 1924, i spetsen. Det här är inte någon säreget god mat just för den här dagen, sade kårchefen. Så\’n här mat får vi alla dagar numera, trots en hårt ansträngd kökspersonal på grund av bristen på arbetskraft. Sitt fulla gillande uttryckte medlemmarna med ett kraftigt leve och major Silvén steg upp och tackade arrangörerna av festligheten. Han vände sig därvid särskilt till kårchefen, samt överstelöjtn. von Koch, sekr. kapten Hullberg och kårintendenten, kapten Jönsson och slutade med en förhoppning att kamratföreningen skall leva länge. Det hurrades fyrfaldigt även där och så fortsatte man med den kamratliga samvaron en stund. En samvaro, där alla var en se om att det varit en särdeles lyckad dag, som kommer att befrämja försvarstanken och binda ännu starkare band mellan gotlänningarna och artilleriet.
Gotlands Allehanda Måndagen den 8 September 1947 N:r 204
Strålande väder, flotta uppvisningar och 9,000 åskådare. De gode gutar ha rykte om sig att vara ett flygsinnat släkte och det ryktet jävades ingalunda vid den stora flygdagen i går, anordnad av Gotlands flygklubb och Gotlänningen. Det var invasion från alla delar av ön o. åskådarantalet uppskattas när det var som mest till cirka 9,000 personer. Långa bilkaravaner började redan i god tid ringla sig ut mot flygplatsen, för att inte tala om alla cyklandes människor och fotgängandes stadsbor, som skulle ut för att på närmare håll bekanta sig med helikoptern och alla de andra luftkärrorna av olika snitt och format. Förutom helikoptern, som väl blev populärast av alla, fanns i den i aktion varande maskinparken även engelske kungens f. d. privatåk. Förresten var det internationellt även på så sätt att några norrmän infunnit sig med sina maskiner. I flaggprakten utanför flygpaviljongen märktes därför också de norska färgerna. Och så var det programmet, som var både omfattande och intressant och bjöd på diverse nummer som väl nu av mången gute skådades för första gången. Som första nummer var ankomst- och landningstävling, där 15-talet maskiner från olika håll droppade in på för det mesta fina tider. Segraren i klass I hade sålunda använt en säger en sekund för lång tid, vad sägs om den prestationen! De norska maskinerna som i lördags startat från Oslo, fingo också synnerligen fina tider. I klass I segrade hr K. Drotte på en Ercoupe, närmast följd av ett par norrmän. I klass II (yrkesförare) segrade hr Fourschou på en Puss Moth. Av de i landningstävlingen deltagande ekipagen startade ett från Jönköping och ett från Stockholm. De övriga hade att flyga från flygplatsen i Visby till Hemse kyrka, vars torn rundades, för att sedan över fyren på Stora Karlsö flyga mot målet, Visby flygplats. I detta sammanhang kan även nämnas att flera av de tidigare anmälda ekipagen inte kunde ställa upp på grund av oväder på fastlandssidan. Och så var det dags för red. Bertil Kahlström att hälsningstala från tribunen. Han började med att konstatera att den moderna flygkonstens historia inte är lång men i stället så mycket mer fylld av bragd och äventyr. Människans längtan att flyga är däremot av gammalt datum, fortsatte hr Kahlström, som därefter bl. a. erinrade om Leonardo da Vinci, vilken för 450 år sedan studerade fåglarnas sätt att flyga och även blev den förste som angav helikopterns ide. Även vår egen Kristoffer Polhem var inne på flygningens problem. I fortsättningen erinrade tal. i korthet om bröderna Wright och om Bleriot, om det första flygcertifikatet, den första flygningen över Engelska kanalen, om Charles Lindberghs atlantflygning m. m., varefter han fastslog, att flygningen sedan med fantastisk fart gick mot sin fulländning. I dag korsas jordklotet av reguljära flyglinjer och resor som förr togo dygn i anspråk avvrkas nu på timmar. Till sist hoppades tal., att flygets fortsatta utveckling skall ske i fredens hägn och hälsade samtliga medverkande, därvid särskilt norrmännen, samt den stora publiken välkomna till Gotlands första flygdag. Efter hälsningstalet var det klart för en märklig stafett, i vilket två lag deltogo. Lagen bestodo av motorcykel, bil, löpare och flygplan. Först var det motorcykeln som hade att överlämna stafetten till bilen, vilken i sin tur efter en viss sträcka överbringade den till en flygmaskin, som sedan skulle gå ned mot löparen på fältet coh låta stafetten dala ned till denna och föras i mål. Ena lagets flyg hade att runda Väskinde kyrktorn och det andra Hejdeby kyrka. Det var lag II som segrade med tid 9,45,2 medan lag I fick cirka 5 sek. sämre tid, med noteringen 9,50. Synnerligen vacker och elegant blev uppvisningen av två glidflygplan och två segelflygplan. Planen startades dels med vinsch och dels medelst bogsering och manövrerades sedan elegant och fint i luften i formationsflygning och andra beundrade manövrer; ett av de mera uppskattade programinslagen. Därefter var det fru Thörings tur att uppträda på den luftiga arenan. Hennes uppgift var att jaga leksaksballonger i det blå, en ingalunda lätt uppgift. Av ett halvdussin uppsläppta ballonger lyckades hon bara \”ta ner\” en, men det var vackert så. Vädret var ju ur arrangörs- och publiksynpunkt strålande, men det skarpa solljuset försvårade uppgiften för den ballongjagande maskinen. Så var man framme vid helikopterns uppvisning, som blev livligt senterad. Helikoptern är tydligen ett synnerligen märkilgt luftåk, som kan företa sig de mest underliga saker. Den snurrade som en karusell, agerade hiss rakt upp och ned, den slog fram och back, gick i sidled och bar sig överhuvud taget åt som om samtliga naturlagar inte exi= sterade för dess vidkommande. Men i det fallet kom i tillämpliga delar hr Gösta Falck med en av flygklubbens maskiner inte långt efter i sin strålande uppvisning av avancerad flygning. Andlöst åskådade den mång-tusenhövdade publiken den skicklige \”luftakrobatens\” svindlande manövrer, vilka samtliga gingo flott och säkert under \”det höga taket\”. Det blev många spännande minuter med mag-kittlande looping the loop med och utan topproll, halsbrytande vertikalsvängar med hisnande dykning samt först och sist ryggflygning, allt avslutat med en elegant landning efter en lika elegant vingglidning. Fantastiskt bra gjort och hr Falck blev mannen för dagen. Helikoptern var därpå ännu en gång i elden och demonstrerade livräddning. En eka med botten i vädret hade placerats ute på fältet och på farkosten ifråga satt den nödställde, en vinkande man. Maskinen gick upp och manövrerade sig fram och ner till mannen, som därefter hissades upp i en lina för att sedan lyckligen landsättas. Helikoptern är tydligen en mycket användbar sak i åtskilliga situationer. Under detta programinslag gick fru Thüring åter till väders, för att låta publiken gissa på vilken höjd hon befann sig när hon över flygfältet sköt ett skott från sin maskin. Publiken hade då att skriva ned sina gissningar om höjden och sedan avlämna sir a uppgifter. Det blev sannolikt högst varierande siffr yr, men den som gissade rätt eller kommit så nära rätta siffran som möjligt har att motse en flygtur gratis och franco. Så följde flygdagens sista nummer, defilering av de deltagande planen, vilka under defileringen presenterades i högtalaren av speakern, löjtnant H. Frölén, vilken för övrigt skötte sitt maktpåliggande uppdrag på ett ypperligt sätt och höll låda med sitt stora auditorium. Efter flygningarnas slut demonstrerades planen till yttermera visso på marken och vidare gåvos gratis bioföreställningar i den stora hangaren, där flygfilmer visades för sammanlagt 4,000 besökare. Allra sist förekom passagerareflygningar med olika plan, däribland helikoptern. Och därmed var den första stora flygdagen på Gotland tillända. Den hade gynnats av ett strålande högsommarväder och får nog betraktas som något av en succé.
Gotlands Allehanda Måndagen den 8 September 1947 N:r 204
Nytt gotländskt diskusrekord i matchen staden-landsbygden. Stadsborna vann med 151 poäng mot 130. Det blev ett nytt gotländskt rekord 1 diskus av K. G. Larsson vid tävlingen mellan Staden och Landsbygden igår, som i enlighet med tipsen slutade med seger för Staden, 21 poäng före landsbygdspojkarna. Det nya rekordet kontrollmättes till 44,15, och som diskusen höll vikten vid vägningen efteråt bör alla formaliteter vara klara för godkännande. Även 1 övrigt nåddes goda resultat överlag. Holmdahl gjorde ett formidiabelt sprinterlopp i medvinden och fick tiden 10,9 med KIK:s lille Kristoffersson drygt 2 meter efter. Tidsskillnaden verkar något stor dem emellan.
I denna gren nådde landsbygden f. ö. överraskande goda framgångar. Holmdahl vann även höjd på 1,77 och i den form han befinner sig nu bör han ha goda möjligheter att bättra på sitt gotlandsrekord. Lindenfalk gladde med 172 och hade goda möjligheter på 1,77, Sven Wemnell skuttade hela 643 i längd och Ulle Stenbom nådde 13,05 i tresteg. Sandin vann 400 utan att förta sig, men på 1,500 tvingades Knut Gardell och Einar Dahlin att gå för fullt för att hålla undan för Gustav Söderlund och Ström på upploppet. Leif Åbom vann kula på föga märkliga 12,89 och Mårtensson den jämna spjuttävlingen på 49 meter. I den avslutande stafetten ledde landsbygden med några meter efter 3 sträckor, men Arne Sandin kom i finishen på 400 och gav Staden segern. Landsbygdens ungdomar visade goda takter och vann 5 av de 7 grenarna. Eve Jansson slog återigen Molle Pettersson på 100 och tiden blev goda 11,7. En vacker dubbelseger ordnade Gardelin och Lavergren på 1,000 meter, och John Göthberg tog hem specialgrenarna kula och diskus noterande 37,22 i sistnämnda grenen. G. Björk var ganska överlägsen segrare i spjut. I hoppgrenarna trimferade stadspojkarna Lundström och Ove Pettersson med Utmärkta 1,67 och 6,02 I resp. höjd och längd. Staden vann altså denna första kraftmätning, som vann de tävlandes stora gillande. Landsbygdens lag som nödgades undvara sitt trumfess Ville Karlsson tog nederlaget med jämnmod och lovade att komma igen nästa år ännu bättre rustat. Publiken var fåtalig och arrangemangen lämnade en hel del övrigt att önska.
Resultat: Seniorer: 100 meter: 1) Åke Holmdahl, S., 10,9, 2) S. Kristoffersson, L., 11,4, 3) Einar Smith, L., 11,5, 4) Lars-Erik Larsson, S., 11,6, 5) S. Mårtensson, L., 11,6, 6) D. Liljeborg, S., 11,7. Poäng: Staden 11, Landsb. 11.
400 meter: 1) Arne Sandin, S., 54,0, 2) Tore Johansson, S., 54,2, 3) K. A. Söderström, S., 54,4, 4) H. Liljegren, L., 54,8, 5) A. Hejdenberg, L., 55,2, 6) S. Hellenberg, L., 56,8. Poäng: S. 16, L. 6.
1,500 meter: 1) Knut Gardell, S., 4,12,8, 2) Einar Dahlin, S., 4,14,4, 3) Gustav Söderlund, L., 4,15,2, 4) Ture Ström, L., 4,17,2, 5) Ingvar Johansson, L., 4,23,2, 6) E. Lindfors, S., 5,00,0. Poäng: S. 13, L. 9.
Stafett 1,000 meter: 1) Staden 2,08,7, 2) Landsbygden 2,09,5. Poäng: S. 5, L. 3.
Höjdhopp: 1) Ake Holmdahl, S., 1,77, 2) R. Lindenfalk, S., 1,72, 3) Bertil Larsson, L., 1,67, 4) Lennart Larsson, L., 1,57. Poäng: S 12, L. 7.
Längdhopp: 1) Sven Wemnell, S., 6,72, 2) Arne Sandin, S., 6,33, 3) S. Mårtensson, L., 6,21, 4) E. Smith, L., 6,06, 5) R. Lindenfalk 5,92, 6) S. Kristoffersson, L., 5,51. Poäng: S. 14, L. 8.
Tresteg: 1) Ulle Stenbom, S., 13,05, 2) P. 0. Aronsson, S., 12,74, 3) S. Mårtensson, L., 12,72, 4) T. Bäckström, L., 12,27, 5) Bertil Larsson, L., 11,86, 6) E. Lindfors, S., 11,78. Poäng: S. 13, L. 9.
Kula: 1) Leif Abom, 12,89, 2) L. öd-fjäll, S., 11,83, 3) K. G. Larsson, L., 11,71, 4) E. Lindfors, S., 11,56, 5) N. Nordström, L., 11,11, 6) Lennart Larsson, L., 11,09. Poäng: S. 15, L. 7.
Diskus: 1) K. G. Larsson, L., 44,15, (nytt gotländskt rekord), 2) I. Häglund, L., 39,85, 3) G. Wallån, L., 38,39, 4) G. Dahlgren, S., 38,27, 5) L. Åbom, S., 37,77, 6) S. Wemnell, S., 34,62. Poäng: S. 6, L. 16.
Spjut: 1) S. Mårtensson, L., 48,00, 2) D. Liljeborg, S., 46,95, 3) E. Lindfors, S., 46,80, 4) B. Larsson, L., 46,31, 5) S. Wemnell, S., 46,26, 6) K. G. Larsson, L., 41,58. Poäng: S. 11, L. 11. Seniorer sammanlagt: Staden 116, Landet 87.
Ungdom: 100 meter: 1) Eve Jansson, L., 11,7, 2) Ove Pettersson, S., 11,8, 3) Mats Siggelin, L., 12,2, 4) Allan Pettersson, S., 12,3. Poäng: S. 4, L. 7.
1,000 meter:, 1), Bertil Gardelin, L., 2,51,2, 2) Curt Lawergren, L., 2,52,0, 3) Nils Pettersson, S., 2,53,7, 4) P. 0. Gustavsson, S., 2459,0. Poäng: S. 3, L. 8.
Höjd: 1) Lennart Lundström, S., 1,67, 2) Ove Gahne, L., 1,57, 3) Allan Pettersson, S., 1,57, 4) Mats Siggelin, L., 1,47. Poäng: S. 7, L. 4.
Längdhopp: 1) Ove Pettersson, S., 6,02, 2) Per Bendelin, L., 5,57, 3) Allan Pettersson, S., 5,49, 4) Mats Siggelin, L., 5,47. Poäng: S. 7, L. 4.
Kula: 1) John Göthberg, L., 11,16, 2) L. Lundström, S., 11,14, 3) B. Liljeborg, S., 10,92, 4) G. Björk, L., 10,81. Poäng: S. 5, L. 6.
Diskus: 1) John Göthberg, L., 37,22, 2) Börje Carlsson, S., 30,47, 3) Tore Pettersson, L., 29,45, 4) Leif Eriksson, S., 22,38. Poäng: S. 4, L. 7.
Spjut: 1) G. Björk ,L., 46,30, 2) B. Liljeborg, S., 40,78, 3) T. Österberg, L., 38,23, 4) S. Holmberg, S., 35,40. Poäng: S. 4, L. 7.
Ungdom sammanlagt: Staden 35, Landet 43. SLUTPOÄNG: Staden 151, Landsbygden 130.
Bordtennisserie i höst! Till glädje för alla bordtennisspelare kan vi meddela att en bordtennisserie kommer till stånd i höst. Det är åtskilliga år sedan en dylik serie utövades på Gotland. Det är nu bara att hoppas att så många klubbar som möjligt ansluter sig, såväl från staden som landsbygden. Vidare får vi hoppas att lokalproblemet skall få en snar lösning. Lokaler är det ju, som alla klubbar väl fått erfara ganska ont om i vår stad. Och så var det DM:et, som enligt gammal tradition väl kommer att hållas den första söndagen i december. T—re.
AIK utklassade Gute i utehandbollsfinalen. I utehandbollen möttes i lördags AIK och Gute, där det förstnämnda laget vann en överlägsen seger med de icke föraktfulla siffrorna 15-2. Därmed har AIK seriesegern bärgad. AIK 6 4 2 0 56-22 10 Gute 6 4 1 1 51-42 9 VIF 5 1 1 3 30-41 3 I 18 5 0 0 5 24-56 0
Söndagens fotboll. VIF-KA 3 2-1. Visby IF bör känna sig nöjd efter söndagens serieseger över KA 3, ty dels var två av de bästa ord. spelarna förhindrade och dels hade kustartiertlilsre hindrade och dels hade kustartilleristerna en hel del att säga till om på planen. Turen var emellertid Visby IF väl bevågen och man kan också påstå, att det var första halvlekens kraftbesparande medvind, som avgjorde matchen till Visbys fördel. Då visade nämligen VIF ett gott spel för att så efter paus i stället gå in för att behålla sitt försprång man skaffat sig. Efter paus fick KA 3 helt naturligt rika tillfällen att hålla till på Visby planhalva. Men bakre försvaret med Lund i toppform arbetade säkert och grusade alla gästernas förhoppningar om poängskörd. Visby kan alltså hålla kontakten med täten efter denna seger. Man skulle emellertid önska att kedjemannarna i fortsättningen är litet kvickare i benen än som nu är fallet. Efter femton minuter tog hemmalaget ledningen genom vy Nyman, som utnyttjade en försvarstabbe. 10 min. före paus ökade centern Olle Eriksson till 2-0 på ett överraskande långskott, som smet in vid ena stolpen. I början på andra halvlek fick Lund göra täta ingripanden för att hålla nolla. Bl. a. gästernas centerforwards igenom och ensam med målvakten. Man antecknade vidare ett K4 3-skott tätt över 29:e minuten. Mot slutet kom KA 3:s reducering: vb schablade, Ortleib störtade fram, slog på en hårt skruvad boll som Lund aldrig hann få under kontroll. I sista minuten missade artilleristerna tidernas chans tlil 2-2. I KA 3:s individuellt spelstarka elva lade man märke till vi. Högberg, vh Karlsson och ch. Widén, Hasse Lund arbetade säkert som vanligt, Hjälte och Löfqvist slet uppoffrande och i kedjan var de båda inrarna, Svennefeldt och Olsson de mest effektiva. Nisse Torndahl dömde bra inför en fåtalig publik.
Stenkyrka—Slite 2-4. Slite behöll serieledningen igår genom att besegra Stenkyrka med 4-2 sedan ställningen i halvtid varit 1-0. Stenkyrka höll spelet ganska väl uppe och trivdes tydligare bättre på den gropiga planen än slitepojkarna. Första slitemålet gjorde Oskar Andersson efter tjugo minuters spel, trots lovvärda försök från sliteforwards blev detta halvtidsledningen. Andra halvlek blev spännande, Slite ökade på sin ledning genom hi. Othberg med ett vackert skott. Stenkyrka satte igång med en stark press som gav två mål i utbyte, det första sköt h. y. Fred Andersson och straffen placerade centern Svensson utom räckhåll för Gardelin. Slutresultatet 4-2 fastställde Jonasson med två smidiga mål.
Hemse—Roma 0-0. I går var det seriepremiär på Sudervallen, ty Hemse BK mötte i sin första seriematch Roma efter flera års bortovaro från div I. Det blev en synnerligen jämn tillställning, där t. o. m. Hemse hade det mesta av spelet, men det brast i avslutningen av anfallen. I slutet på matchen arbetade dock Roma upp sig och kom med flera farliga anfall. Bl. a. hade gästerna en boll inne i buren, men domaren var skymd och friade. 1 gengäld skulle hemmalaget haft en straff i första halvlek för grov hands av ena Romabacken. Det var två starka försvarslag som möttes, fast Hemses nya målvakt fick dock inte visa vad han gick för. Hemsekedjan arbetade nog bra bara det fanns skyttar som kunde avsluta anfallen. \”Ida\” Vallin var som vanligt till sin fördel.
Varpa Kjellbergspokalen. Idrottsföreningen Varpas tävlan om Kjellbergspokalen ägde igår rum ute i Krookska dungen. Vid uppropet hade endast 14 av föreningens medlemmar infunnit sig, det lägsta antal som förekommit under de senaste 20 åren. På grund av den ringa tillslutningen, beslöts att tävlingen skulle äga rum med 2-mannalag, vilka skulle sammansättas med hjälp av handicapslistan. Efter slutförd kastning erhöll prislistan följande utseende: 1) Henning Nyberg, E. Sandin; pokalsegrare för året; 2) Edvin Malmkvist, Edvin Andersson. Tröstpris: 1) John Palmgren, K. E. Pettersson. Idrottsföreningen Varpa har nu endast en tävling till att avverka, nämligen om \”Tempopokalen\”, innan programmet är slutfört.
Gotlands Allehanda Måndagen den 8 September 1947 N:r 204
Gotlänning erövrade guldmedalj. Riksmedaljen i guld erövrades av &C. E. Nilsson, Visborgs, vid Hallands skytteförbunds tävlingar i Varberg den 31 aug. Resultat: 49 plus 27 — 76 poäng, vilket överstiger fordringarna med 5 poäng.
Gotlands Allehanda Lördagen den 6 September 1947 N:r 203
Sta\’n slår landsbygden med ungefär 20 poäng. Kraftmätningen på kolstybben mellan staden och landsbygden i morgon blir sannolikt sevärd, även om den knappast kan väntas bli så där riktigt jämn. Vi har nämligen vid en approximativ beräkning funnit att chanserna väger i stadspojkarnas favör. Enligt det följande skulle striden mellan de fullvuxna ge poängen 106—78 för sta\’n, medan ungdomarna från landsbygden — att döma av deras insatser i GM härförleden — visar sig värst med 4235. Slutresultatet blir därmed 141—120 — men kom ihåg att landsbygdspojkarna går in med näbbar och klor för denna första drabbning mot de på papperet mera avancerade stadspojkarna! Att det här blir en friidrottsmatch där de uttagna kommer att kämpa, det ken var och en vara säker på, ty de som får äran att försvara de gotländska färgerna mot Södertörn den 14 ds blir nominerade på måndag… Här följer i all korthet vårt s. k. tips med stadens siffra först: Seniorer: 100 m.: Favorit individuellt: Holmdahl. Poäng: 14—8. 400 m.: Tore Johansson. 16—6. 1,500 m.: Gustaf Söderlund; 12—10. Höjd: Holmdahl. 13—9, Längd: -Wemnell. 12—10. Kula: Åbom, 13—9. Diskus: K. G, Larsson. 10—12, Spjut:- Mårtensson. 11—11, Stafett: staden. 5—3. Ungdom (sta\’ns. siffra först): 100 m.: Eve Jansson, KIK. 5—6. 1,000 m.: Bertil Gardelin, Eksta. 3—8. Höjd: Lennart Lundström, Gute, 7—4. Längd: Ove Pettersson, Gute. 7—4, Kula: Gösta Björk, Slite. 4—7. Diskus: John Göthberg, KIK. 3—8. Spjut: Lundström, Gute. 6—5, Allt med reservation för eventuella ändringar… Åke.
Gute slog KA 3—FGIK med 13—5 inomhus. Säsongens förste gotländska handbollsmatch inomhus spelades igår kväll i KA 3:s sporthall mellan en kombination från KA 3—Fårösunds GIK och Gute. Resultatet av den vänskapliga uppgörelsen blev 13—5 (5—2) i stadspojkernas favör. Närmare hundratalet personer: såg på.
Ungdomens orienteringsuppbåd önskar arrangörer. SOFT uppmanar alla orienteringsledare, gymnastik- och folkskollärare, scoutledare m. fl., vilka handhar ungdomens friluftsverksamhet, att ställa sig som arrangörer vid förbundets stora propegandatävling, ”Ungdomens orienteringsuppbåd”, som pågår hela höstsäsongen. Ingen vidlyftig organisationsapparat erfordras. Banan förlägges till hemortens omedelbara närhet och arrangemanget kan genomföras med två funktionärer. All materiel, inklusive kontrollkort och priser i form av diplom, erhålles utan kostnad från förbundet. För alla pojkar och flickor gäller det att redan nu börja träningen med kompass och karta.
Gotlands Allehanda Lördagen den 6 September 1947 N:r 203
Gotlandskretsen av Kooperativa förbundets andra distrikt höll söndagen den 31 aug. sedvanligt kretsmöte i Visby. Närvarande voro 75 ombud från de kooperativa föreningarna på Gotland. Kooperativa förbundets styrelse representerades av hr Hugo Edstam. Efter hälsningsanförande av distriktsordföranden hr Uno Vahlstedt utsågs hr Sten Johansson från Rute att leda dagens förhandlingar. Distriktets revisor hr Joel Persson gav en redogörelse över verksamheten inom distriktets föreningar. Av denna framgick att 53 föreningar med 307 butiker äro verksamma inom distriktet. Därav kommer på Gotland 9 föreningar med 31 butiker. Omsättningen för hela distriktet under år 1946 utgjorde 50,509,977 kr., med en ökning jämfört med 1945 av 6,802,449 kr. Omsättningen för Gotlandsföreningarna utgjorde 5,045,867 kr., vilket innebär en ökning jämfört med 1945 av 774,877 kr. Medlemsantalet för hela distriktet är 35,408 medlemmar, vilket innebär en ökning mot föregående år med 1,176 medlemmar. Hr Persson berörde även frågan om lagerhållning och kostnaderna och manade till försiktighet på grund av nu rådande tidsläge.
Våra uppgifter nu. Efter revisor Perssons redogörelse överlämnades ordet till direktör Hugo Edstam, som inledde frågan om ”Rörelsens ekonomi”. \”Tal. inledde sitt anförande med att ta åhörarna ut i de krigshärjade länderna och ge en orientering hur svårt dessa har för att klara sitt uppehälle. I allmänhet är derag butiker stängda på grund av varubrist. I vårt land finns ännu en hel del att köpa till rimliga priser, men. för att skydda kronans värde får vi nog försöka knappa in på konsumtionen och inrikta oss på att spara. I anslutning till direktör Edstams anförande upplästes och antogs en allvarlig maning från Kooperativa förbundets förvaltningsråd och styrelse, vari bl. a. underströks: Köp endast kontant och ej på kredit eller &vbetalning; uppskjut alla sådana inköp, som kunna anstå tills valutatillgången åter blir rikligare; deltag i sparandet och medverka till avsättning av de planerade statliga obligationslåner, och undvik nu varje icke absolut ofrånkomlig investering i nya anläggningar. Förvaltningsrådet och styrelsen anse det nödvändigt att nu inrikta hela kooperationens samlade kraft på att medverka i arbetet för att skydda penningvärdet. Detta är en för svenska folket gemensam uppgift, som i dagens läge är så betydelsefull, att den kräver en personlig uppoffring av varje medborgare. Förvaltningsrådet och styrelsen vädja till landets 850,000 kooperativt organiserade hushåll att visa vad en enig samverkan förmår skapa. Efter direktör Edstams anförande hölls rast för lunch. Vid förhandlingarnas återupptagande överlämnades ordet till hr Vahlstedt, som inledde frågan om rörelsens parlamentariska organisation. Nästa fråga på dagordningen var val av arbetsutskott för Gotland samt ledamot av distriktsstyrelsen. Till arbetsutskott för Gotland utsågs hrr Martin Danielsson och Erik Andersson, Visby, Thomas Tomsson, Hablingbo, Sten Johansson, Rute, samt Arvid Broman, Fårö. Till ledamot i distriktsstyrelsen utsågs affärschef Martin Danielsson, Visby, med affärschef Valter Österberg, Autsarve, som suppleant. Som sista punkt på dagordningen var ett anförande av Försäkringsinspektör Erik Andersson från Visby, som redogjorde för försäkringskooperationens premiesänkningar. Ordföranden framförde sedan ett tack till de närvarande och vände sig särskilt till gästerna från fastlandet, samt uttalade sin förhoppning om kooperationens fortsatte framgång.
Gotlands Allehanda Lördagen den 6 September 1947 N:r 203
Högeffektiv vetenskaplig utrustning och sinnrikt register hos vårt Scotland Yard.
Mästerdetektiven har utbytt förstoringsglaset mot mikroskop och spektograf! Alla vetenskapens landvinningar står numera i den kriminaltekniska forskningens tjänst. Medan Sherlock Holmes i stor utsträckning fick lita till sitt fenomenala minne betjänar sig hans moderna efterföljare av en högeffektiv registreringsmetod. De flesta bovar avslöjas faktiskt redan i kortregistret . . . Sveriges Scotland Yard är yngre än sina nordiska kolleger och tills vidare mindre namnkunnig än sin förebild. Den är en strängt vetenskapligt arbetande inrättning — mån om sin ställning som ett självständigt statligt verk, om sitt oberoende av de polisiära myndigheter den betjänar och sin opartiskhet mot den allmänhet som kan söka dess bistånd. Kriminaltekniska anstalten, som tillkom först 1939, är inrymd i Stockholmskriminalens byggning vid Bergsgatan. Här presiderar överdirektör Harry Söderman (mot en bakgrund av kontinental erfarenhet), här laboreras under uppsikt av laborator Nils Landin och registreras under ledning av kriminalkommissarie Viktor Hagelberg. Dessutom finns det ett kansli och så ett museum som inte är öppet för allmänheten. — Vad vi eftersträvar, säger laborator Landin, är att komma in i utredningarna på ett så tidigt stadium som möjligt. Vi sänder därför assistenter direkt till brottsplatserna och kan ibland ha rätt många man samtidigt ute på fältet. — Vår huvuduppgift är att utföra kriminaltekniska undersökningar, främst i brottmål, för landets polismyndigheter. Det gör vi gratis. Så har vi rätt, men inte skyldighet, att ta emot uppdrag av privatpersoner. Vi konsulteras då utan förpliktelse för oss att göra anmälan till polisen. Det kostar uppdragsgivarna en slant och det slags uppgifter kan vi inte ta emot med eftersättande av viktigare fall. Trots den administrativa boskillnaden har anstalten naturligtvis mycket samröre med polisen: den hyr sina lokaler av Stockholmspolisen, sköter dess kriminaltekniska rutingöromål och får i utbyte fyra assistenter. Polismän från hela landet tas också emot här för att komplettera sitt vetande på området.
Resterna av ett elektriskt strykjärn, en trasig klänning på en skyltdocka, några paket tändstickor i upplösning, vita tabletter i ett provrör, en hög smutsigt linne — praktisk taget inga vittnesbörd om brott och olyckor är för makabra eller för triviala för att intressera kriminalexperterna. Undersökningarna utförs med samma omsorg oberoende av brottets storleksgrad. En vandring genom laboratorieavdelningen avslöjar en fin samling apparater och hjälpmedel av det slag man kan påträffa i vilken välförsedd vetenskaplig forskningsanstalt som helst och litet därtill. — En stor del av våra undersökningar gäller brandrester, berättar biträdande: byråingenjören Arne Hansson i kemiska laboratoriet. Arbetsborden bär syn för sägen. Här ligger bl. a. några paket tändstickor, som självantänts 1 ett varulager. Stickorna hade blivit fuktiga, kloratet hade lösts ut och avsatt sig på strykytorna och så behövdes det bara en obetydlig friktion för att det skulle bli eld. Kemisten avslöjade sammanhanget. En av de vanligare — och aktuellare! — frågorna som experterna får besvara lyder: Innehåller de här tabletterna narkotika? I olika slag av brottmål kan kriminalisterna få ta hand om t. ex. smutsigt sänglinne, en genomskjuten kavaj, en fläckig matta, litet träull — allt viktigt indieiematerial. Rent fysiologiska och biokemiska analyser görs emellertid i speciallaboratorier. Uppgifterna varierar alltså betydligt. Till de vanligare fysikaliska uppgifterna hör att bestämma identifieringsnumren på en stulen cykel eller motor. Det är ofta bortsvetsat eller bortfilat. — Och det lyckas i de flesta fall, säger förste kriminalassistenten Stellan Cleve med en aning triumf i tonen. Och illa går det också för den husmor som lämnar sitt elektriska strykjärn påkopplat så att det blir eldsvåda. Hennes skuld kan i de allra flesta fall klart påvisas: Kortslutningsmärken i ledningarna skvallrar om att strömmen varit på när isoleringen bränts sönder av. elden… En stadig ställning för strykjärnet, med 5—6 em. höga ben kan för övrigt avvärja brandolyckan. Anstalten har givetvis sitt eget fotolaboratorium och ”Stockholmsavdelningen” dessutom sin egen ateljé, där över 17,000 brottslingar redan blivit avporträtterade en face och i profil. Långa rader med kortsystem, djupa lådor med kort i många färger, granna hänvisningskort och ryttare, som plockas på och av som kläder på en pappersdocka allt efter som innehållets status förändras… Det är registeravdelningen som i semestertider förestås av förste kriminalassistenten Gösta Sterner, Här finns register på 120,000 kända bovar, vilket vill säga att c:a 20,000 svenska brottslingar årligen inregistreras i det s. k. personregistret. Dessutom finns det inemdet 300,000 hyggliga svensker i passregistret, det är sådana som fått pass efter 1940. Stulen och bortkommen egendom h?? också sitt vidlyftiga register — det ??? cyklarna som dominerar det s. k. g??? registret. Vidare registreras själva brotten — d. v. s. alla detaljer rörande platser och personer i samband med kriminella handlingar. -Bovarnas 4,000 öknamn och deras lyten och vanor finns här på kort. Slutligen är det fingeravtrycksregistret — den moderna kriminalforskningens mest kända registreringsmetod. Anmälan: Min cykel är stulen. Jag såg mannen som for i väg med den, han haltade litet, föreföll att vara under medellängd, c:a 40 år gammal med svart hår… Och så börjar jakten i registren. Förste kriminalassistent Gustaf Klint plockar mel van hand fram de 53 kort i registret över 250 låghalta brottslingar som gäller personer i åldern 35—45 år. Bland dem skiljer han hastigt ut 15 kort på korta karlar. Av dem är 8 blonda, 7 mörkhåriga. En av de sistnämnda är en känd cykeltjuv… Telefonkonferens med personregistret. Och inom mindre än två minuter ligger vederbörandes – fotografi och personalia framför anmälaren. Trots att bilden är en smula ålderstigen är boven igenkänd. Efterlysningen går ut omedelbart… Så ungefär kan det gå till. Men vet ni att 20,000 cyklar stöldanmäls varje år och att ungefär hälften kommer tillrätta, att polisen har 1,126 olika cykelfabrikat i register, att en brosch på 20,000 kr. kom till rätta tack vare polisens registrering efter fem år — och att man ännu hoppas hitta en ring, värd 16,000 kronor, att den största kontantkuppen i Sverige på senare år var vårens kassaskåpssprängning i Djursholm, där tjuven kom över mer än 70,000, att det har stulits klockor för 25,000, tavlor för 50,000 och värdeföremål för 100,000 kr. på ett bräde på senare tider, att det har stulits klockor för 25,000, tavlor för 50,000 och värdeföremål för 100,000 kr. på ett bräde på senare tider, satt i fjol efterlystes gods till. ett samnanlagt värde av c:a 3 milj. kronor, att Sveriges hemligaste tidning Polisunderrättelser — har 25,000—30,000 personnotiser pr år, att 100,000 personer finns i fingertrycksarkiven och att det kan ta mellan en timme och fyra dagar att identifiera ett avtryck, att förste assistenten G. L. Dalström uppfunnit en numera allmänt använd förbättrad metod att konservera fingeravtryck, att en kyrkstöld klarades upp efter tio år — tack vare troget bevarande av anonyma fingeravtryck, ätt 235,000 svenskar tog ut pass åren 1940—46 medan 165,000 pass registrerats detta år och att det dessutom finns ett 100,000-tal som man ännu inte hunnit registrera, att — ja, listan kan förlängas hur mycket som helst. Kriminaltekniska vet det mesta om brott som är värt att veta och bjuder på väldigt mycket av intresse också för en lekman. Snart kommer det också en ordentlig brottsstatistik i samverkan . med Statistiska centralbyrån… Det får räcka med en slutreplik av hr Sterner: — Passregistret är vår enda civila avdelning. Det omfattar till största delen hederligt folk. Polisen vill inte göra en oförvitlig medborgare för när, den har ingen som helst åstundan att ens registrera alla människor utan åtskillnad. — Men när ett brott begås här hemma måste vi ha möjligheter att fastställa den eventuellt kända gärningsmannens rörelsemöjligheter — t. ex. om han har pass och således kan tänkas resa utomlands. Eller om han redan är utomlands, söker han förr eller senare kontakt med sina hemlandsmyndigheter — då om inte förr vet vi var vi har honom! (Press.)
Gotlands Allehanda Lördagen den 6 September 1947 N:r 203