Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Under denna titel utsändes i går morse ett radioprogram om lottornas studiecirkelarbete, vari även ingick er utsändning från Visby. En studiecirkel här under överstinnan Berggrens ledning studerade svårigheterna att kort, koncist och likväl tydligt ut. trycka sig i tal och skrift, ett särdeles lärorikt program med flera goda vinkar i den lilla Visby-glimten. Det var egentligen inte bara en glimt från Visby-lottornas cirkelarbete utan också en välbefogad släng åt alla de mer eller mindre offentliga talare, som älska att höra sin egen röst utan att därför ha något av vikt att säga.
Gotlands Allehanda Måndagen den 2 December 1946 N:r 280
\”Nasaren nr 2\”, försäljaren Freddie Karlsson från Blekinge, som sedan någon vecka sitter inom lås och bom, rannsakades i lördags i Kronohäktet inför Visby rådhusrätt med borgmästare Löwenberg som domare. Stadsfiskal Hågeman var åklagare och advokat Wahlberg svarandebiträde. Det hela blev i stort sett ett resonemang mellan parterna, vilket tydligen domaren från början insåg vara det mest effektiva för att få den säkerligen \’fullfjädrade\’ gossen riktigt ordentligt \’mör\’ . Och det hela tog exakt 2 timmar. Allehanda har tidigare redogjort för vad den tattarebesläktade orderupptagaren \”F. Carlsson\” fifflat med i Visby under de senaste månaderna, och vad som nu framkom var egentligen bara ett mera detaljerat händelseförlopp. Den 24-årige mannen såg så oskyldig, snäll och beskedlig ut som helst och när man hörde honom berätta lät allt riktigt trovärdigt. Man förstår så väl att de som korsat hans väg låtit sig luras, ty han ser trevlig ut — riktigt spansk till det yttre — och har ett ganska rikligt ordförråd. Därtill talar han som sagt så där väldigt förtroendeingivande. Svaranden fick först tala om att han var född. i Asarum i Blekinge och att fadern var antikvitetshandlare. Karlsson junior hade gått ut skolan, var konfirmerad och hade i efterskolåldern, medan han bl. a. arbetade som trädgårdsmästerlärling, läst på Hermods för att utbilda sig i textning och — försäljningsteknik. Sedan hade han gift sig men långt tidigare \” slarvat lite breve\”, vad nu detta skulle innebära. Den unge mannen kom alltså tidigt i klammeri med rättvisan, dock bara i fråga om icke tillåtna affärsmetoder såsom olaga gårdfarihandel och olika slags bedrägeribrott. Hans uppdragsgivare har varit diverse kortvarufirmor i Småland och Skåne, men han har även \’sålt\’ för företag som vid myndigheternas begäran om upplysning svarat, att de inte har några \’lösa agenter\’. Hans affärer på senare tid med s. k. luftorder o. dyl. började i Ronneby och fortsatte via Emmaboda till Visby, dit han tillsammans med sina båda branschkompanjoner anlände den 19 sept. Han har emellertid mest gjort ärliga affärer, ty det var allt som allt endast fem personer i Visby som ville föra talan. Men han har som regel lagt på dubbel provision för de kistor, sybord, draperier, bordlöpare, lampetter och andra hemslöjdsartiklar som han sålt. Han har sålunda t. ex. tagit 6 resp. 9 kr. för kistor som kostat 4 resp 7 kr. De gångar han överskridet vad som är tillåtet är bl. a. när han underlåtit att skicka in de order, för vilka -han tagit ut dellikvid som förskottsbetalning. F. ö. föreföll det att vara mest yngre damer som varit kunder i Visby . . . Och så har han smitit från Pensionat Skansen vid ett tillfälle under okt. för att återvända till staden och ett annat pensionat en tid senare. Domaren intog från början närmast en attityd av svarandebiträde genom att gång på gång motsäga åklagaren. På så sätt lyckades det säkerligen rätten att lirka fram det mesta av vad den driftige försäljaren har laborerat med. Stadsfiskal Hågeman förklarade sig dock ha några övriga mystiska affärer i \’bakfickan\’, vilka torde komma fram vid nästa rannsakning, som äger rum på onsdag, då även \’nasarna\’ nr 1 och 3 ställs inför rätta.
Gotlands Allehanda Måndagen den 2 December 1946 N:r 280
till äktenskap har avkunnats för trädgårdskonsulenten i Gotlands läns hushållningssälslkap Erik Widebnant och vävlärarinnan vid Drottning Desiderias arbetsskola fräken Gerd Johansson, Visby.
Gotlands Allehanda Måndagen den 2 December 1946 N:r 280
firades i lördags eftermiddag, då ingenjören vid Visby stads byggnadskontor Walter Hammarström sammanvigdes med fröken Ewy Ekström, dotter till fru Maria Ekström, Visby. När brudparet intågade i domkyrkan spelade kantor Carl Bandelin en bröllopsmarsch på orgeln, varpå akten inleddes med psalm Härlig är jorden. Vigseln förrättades av domkyrkokomminister Nils Öberg, som även höll ett tal till de nygifta. Efter talet följde ps. 234: 1-3, varpå brudgummens syster, fru Ruth Engström, sjöng en sång till orgelackompanjemang. Under tonerna av en bröllopsmarsch uttågade brudföljet ur kyrkan. Brudparet uppvaktades av fem par tärnor och marskalkar samt kyrkomarskalkar och brudnäbb. — I Visby domkyrka sammanvigdes i lördags köpman Lars Karlsson, Stenkyrka, med fröken Anne-Marie Svensson, dotter till framlidne köpman C. H. Svensson, Stenkyrka, och hans maka, född Wahlström. Vigseln förrättades av kyrkoherde E. Holmedal, Stenkyrka, som även lyekönskade de nygifta i ett tal. Vigseln omslöts av bröllopsmusik och psalmsång.
Gotlands Allehanda Måndagen den 2 December 1946 N:r 280
Sjuttiofem år fyller i dag förre lantbrukaren Jonas Nilsson, Hallegårda i Halla. Jubilaren har alltsedan bildandet av Roma metodistförsamling deltagit i församlingens verksamhet och har bl. a. varit föreståndare för söndagsskolan samt klassledare.
I morgon tisdag fyller hemmansägaren Ernst Klingvall, Gurpe i Kräklingbo, femtio år. Född i Endre kom han i unga år till Kräklingbo, där föräldrarna förvärvat den gård, som han sedan övertog. Femtioåringen är en dugande och kunnig odalman som lyckats förvandla gården till en verklig mönstergård. Han har även flitigt tagits i anspråk för allmänna uppdrag och är sålunda ledamot av kommunalnämnden samt i styrelsen för Kräklingboortens jordbrukskassa, Kräklingboortens andelsmejeriförening och Lina tings kreatursförsökringsförening. Han är även en intresserad jägare och jaktvårdare.
Gotlands Allehanda Måndagen den 2 December 1946 N:r 280
På sin sjuttioårsdag i går fick lantbrukaren Hjalmar Svensson, Björlunds i Källunge, mottaga många bevis på vänskap och uppskattning. Av släktingar och vänner fick han sålunda presenter av skilda slag liksom blommor och telegram. Vid en supé på kvällen blev han ytterligare hyllad i tal och på andra sätt.
Lantbrukaren Vihelm Jacobsson, Butvier i Sproge, som i lördags fyllde femtio år, blev med anledning av bemärkelsedagen livligt hyllad av släktingar och vänner samt nämnder och styrelser. Uppvaktningarna började redan vid halv 5-tiden på morgonen, då familjen hyllade jubilaren och överlämnade en skrivbordslampa, läderportfölj och en blomsteruppsats. Senare infunno sig representanter för Burge erkända sjukkassa, som förärade vederbörande en subskriberad penninggåva med textad adress och läderalbum. Vidare uppvaktade deputationer från lärarkåren, kyrko- och skolråden med pengar i läderalbum, adress och en jättelik blomsterkorg. Boställsstyrelsen uppvaktade med blommor, och släktingar och vänner här och på fastlandet uppvaktade med gåvor av olika slag, däribland en, glasuppsats i kristall, skrivbordsuppsats m. m. Under dagens lopp ingingo dessutom blommor och telegrafiska lyckönskningar. På kvällen gavs supe för ett 70-tal personer, varvid femtioåringen ytterligare hyllades.
Gotlands Allehanda Måndagen den 2 December 1946 N:r 280
I en ålder av nära åttiosju år avled i lördags i sitt hem vid Solbjerge i Fröjel förre hemmansägaren Karl Nilsson. Den bortgångne, som född vid Solbjerge, hela sitt liv verkat därstädes, lämnade efter sig minnet av en arbetsam och framåtsträvande person. I yngre dagar, då kalkbränningen inom socknen pågick som ilvligast, inköpte han jämte tvenne andra personer egen skuta och fraktade kalken, huvudsakligen till Tyskland. Priset pr \”läst\” var ej så högt, men förtjänst blev det och fordringarna den tiden voro ganska små. Av kommunala förtroendeuppdrag, som den nu avlidne innehaft, kan nämnas ordförandeskapet i kommunalnämnden vid sekelskiftet m. fl. Den bortgångne, som skapat ett stabilt och gediget hem, sörjes närmast av maka och hemmavarande barn, sonen Ragnar, som övertagit gården, stut dottern Lydia, båda ogifta.
— Änkefru Johanna Johansson, Orleifs Levide, har avlidit i en ålder av sjuttiotre år. Hon var född i Asarums församling i Blekinge och kom 1910 tillsammans med sin make, lantbrukare Olof Johansson, vilken avled 1937, till Gotdand. Närmast sörjande äro barn och barnbarn.
— Förre stenarbetaren Johann Emil Sägersten, Utöja i Fleringe, avled den å december i en ålder av åttio år. Den avlidne var innan han flyttade till Gotland under många år verksam som järnvägsarbetare i Norge. Genom sitt fina och försynta sätt erhöll han många vännor, som säkerligen skola bevara den gamle hedersmannen i tacksamt minne. Han sörjes närmast av synskon på fastlandet, av vilka en broder är folkskollärare och en syster folkskollärarinna.
— Fru Inga Nilsson har avlidit i Malmö i en ålder av endast trettioåtta år. Den bortgångna, som var född i Visby och dotter till skomakaremästaren Viktor Finberg och hans maka, skötte till en början fadrens kaférörelse på Hagbylund och kom sedan till Malmö, där hon efter antällningar som servitris ingick äktenskap me byggmästaren Thure Nilsson. Förutom av maken och föräldrarna sörjes hon närmast av syskon i Visby.
Gotlands Allehanda Måndagen den 2 December 1946 N:r 280
Till gravens ro fördes igår eftermiddag stoftet efter framlidne köpman Gustaf Widin. Efter samling i hemmet ägde sorgeakten rum i östra gravkapellet, dit kistan inbars under tonerna av Chopins sorgmarsch medan odd fellowbröder bildade häck. Sedan begravningsgästerna tagit plats tuförde hr Bengt Ekedahl på violin, ackompanjerad av kantor Bandelin, Händels Largo varefter unisont sjöngs \”Blott en dag, ett ögonblick i sänder\”. Officianten domkyrkokomminister Nils Öberg höll därefter en stämningsfull dödsbetraktelse, utgående från adventssöndagens stora budskap: Se din konung kommer till dig. Adventstiden är en förberedelsens tid med arbete och bestyr men också med förväntan, då vi se fram mot den strålande julhögtiden, då vi fira frälsarens ankomst, den kanske största högtiden av alla. Efter arbetet och omsorgerna kommer den med frid och vila. Men hela vårt liv är en arbetets och förberedelsernas tid, ty vi veta ju vad som stundar. att den dag kommer då vi skola lämna det jordiska. Den som förlorat tron på frälsaren har bara mörker att se fram emot, medan den som har sitt liv lagt i Guds händer har att vänta den eviga sabbatsvilan. Det gäller att verka ty natten kommer. Men graven är en övergäng, en strålande högtid väntar där bortom hos Gud i salig frid till evig tid. Talaren ville till den nu bortgångne framföra ett varmt tack för allt han varit och verkat och bland annat för hans inats i kyrkobrödrakretsen, där han var en av första och mest intresserade — han var en trogen och sann kyrkobroder. Men även andra bröder vilja denna stund tacka honom för god vänskap och gott arbete. Därefter förrättades jordfästningen på sedvanligt sätt, varefter sjöngs psalmversen: Han kommer till vår frälsning sänd. Hr Ekedahl utförde därefter på violin Ave verum av Mozart varefter kistan under sorgemusik utbars och sänktes i gravens gömma. Här talade riksdagsman Per Svensson i Sorby, vackert och stämningsfullt, för den bortgångne vännen, direktör J. A. Åman framförde en sista hälsning från Gotlands järnhandlareförening och hamnkassör Thure Gerentz uttalade Odd Fellowlogen S:t Klemens och brödernas sista tack och farväl varvid även de samlade bröderna ägnade den döde sin symboliska avskedshälsning i den eviggröna cypressens form. Ingeniör L. Å. Bergström nedlade en krans från kyrkobröderna ocb ägnade den döde några tacksamhetens och saknådens ord. Till sist tackade den bortgångnes broder, lantbrukare Oskar Widin å de anhörigas vägarför den hedersbevisning som ägnats Gustaf Widin och komminister Öberg lyste frid över griften. Då hade redan decemberkvällens dimhöljda skymning sänkt sig över griftegården. Utom från de nämnda och en hel rad enskilda hade kransar sänts till båren från bl. a. firmorna Sundberg & Allert A.-B. i Göteborg, A.-B. Olsson & Fredholm, Knut Falcks Eftr.: A.-B. Lindströms järnhandel och A.-B. Gotlands järnhandel.
Gotlands Allehanda Måndagen den 2 December 1946 N:r 280
I not 1 till \”Försvarsväsendet och krigshändelserna\” i BOKEN OM GOTLAND skrev jag att uppsatsen \”gör givetvis intet anspråk på att vara fullständig —\”. Dock trodde jag väl knappast att något tillfälle då några väsentliga försvarsanstalter vidtogos här helt skulle förbigåtts. Jag har emellertid funnit att en lantvärnsorganisation anbefallits i samband med den väpnade neutralitet, som gemensamt med Ryssland, Danmark och Preussen förklarades i december 1800 som hotade att medföra krigiska förvecklingar med England och bl. a. ledde till slaget mellan engelska och danska flottorna på Köpenhamns redd den 2 april 1801. Jag har tänkt att en skildring av då vidtagna åtgärder kunde vara av intresse särskilt som mig veterligen ingenting tidigare nämnts därom av gotländska berättare. Vintern hade varit sträng. I sex veckor hade Gotland legat utan förbindelse med fastlandet, men i dag den 27 februari 1801 hade den länge efterlängtade posten äntligen kommit. Det var oroliga tider, och nyheterna kunde vara allvarliga. Bland den post, som bars upp till länsresidenset var även ett Kungl. brev,1) som gav landshövdingen en hel del att tänka på. Det lydde med uteslutande av inledningen : \”Som Wi funnit Oss föranlåten at til bibehållande af Wår neutralitet och fredande af Wåre kuster och Wåre undersåtares loflige handel, widtaga åtskillige förswarsanstalter, anse Wi äfwen nödigt, det et Landtwärn på Gottland bör beredas til afböjande af sådane Wåldsamheter, som genom främmande, serdelas Engelske i land satte Besättningar där kunna försökas; och jemte det Wi nu härmed vele antyda Eder, at om Werkställigheten häraf på det tjenligaste och bästa sätt besörja, foge Wi anstalt at 600 st. mousketter, 20 centner Reffelkrut samt därtill nödige Kulor och Flintor warda wid första öppet watten och så snart möjligen skie kan Eder i för-berörda afseende från Calmar til handa sända. Wi befalle Eder Alsmäktig Gud Nådeligen. Stockholms slott den 13 Februari 1801. GUSTAF ADOLF /C. Lagerbring\”
Landshövding var sedan 1787 den nu 43-årige viceamiralen friherre S. M. von Rajalin. Han kände sitt län väl, ehuru han som en framstående sjömilitär därjämte haft andra viktiga poster och för den skull ofta måst lämna sitt hövdingedöme. Under 1788-90 års krig hade han fört befälet över skärgårdsflottan, sedan hade han varit generalintendent vid flottan och innehade nu befattningen som generaladjutant för flottorna. För sina militära förtjänster bar han icke blott kommendörstecknet av Svärdsorden utan även den endast i krig utdelade utmärkelsen riddarvärdighet av samma ordens stora kors, dessutom hade han vid en tvåårig tjänstgöring i franska marinen förvärvat orden Pour les merites militaires. Nu blev det arbete i landskansliet. Magistraten i Visby skulle underrättas att landshövdingen ville tala med borgerskapet på allmän rådstuga, en resrut skulle göras upp för besök i de olika tingen, och en kungörelse utfärdas härom.2) Denna dagtecknades den 3 mars och innehöll utom ett meddelande om Kungl. Maj:ts beslut angående upprättandet av ett lantvärn ett förständigande till \”allmogen och hemmansägare i allmänhet\” att vara landshövdingen till mötes å i kungörelsen angivna tider och platser. Det är inte att förvåna om landshövdingen, den insiktsfulle militären, inte kände sig till freds med de åtgärder som Kungl. Maj:t anvisat. I en skrivelse den 5 mars 3) anmälde han sina närmast vidtagna åtgärder för att sammanträffa med befolkningen och sina planer på. att \’ utdela de 600 gevären och tillse att de som tilldelades sådana blevo så mycket som möjligt exercerade, samt att allmogen skulle i övrigt beväpna sig med \”stora påkar med spikar och knölar på ändan\” och att \”vårt försvar för det närvarande blir likt de vilda folkslagens att kringränna och till handgemäng\”. \”Men\”, skrev han vidare, \”E.-K. M. täckes nådigt inse huru otillräckligt dessa gevär äro att trygga landets invånare\”. Det dröjde innan man kunde bli förtrogen med bruket av dem, eftersom man inte hade några instruktörer och inte heller tid med hänsyn lantarbetet. Han begärde därför \”i djupaste underdaninghet\” några lätta kanoner med tillbehör och artillerister samt åtta stycken kanonslupar. Om han hade dessa fördelade\’på båda sidor om ön skulle de säkrast kunna förekomma och i varje fall ge honom säkra underrättelser om en landstigning. Därigenom skulle han inte behöva oroas av lösa rykten som skulle föranleda honom att i onödan alarmera befolkningen. (Rajalin synes ha haft en bestämd känsla för faran av onödigt inkallande av folkuppbådet, det framgår ännu tydligare av hans 1809 utfärdade bestämmelser för vakthållningen vid de gotländska vårdkasarna, som innehålla synnerligen detaljerade bestämmelser för undvikande av falskt alarm.) Han förmodade emellertid att inga främmande krigsfartyg skulle släppas in i Östersjön genom Sundet eller Bälten, och då kunde Gotland vara tryggt. (Den 30 april låg dock en engelsk flotta utanför Karlskrona.) Emellertid var det en viss oro bland befolkningen när man betänkte Gotlands lämplighet som en bas för engelsmännen, ett \”bekymmer, som dock under det fullkomligaste förtroende till E. K. M. nådiga omvårdnad icke kan vara oroande\”. Vidare hade landshövdingen att anmäla att ett flertal engelska fartyg strandat på ön under föregående år. Besättningarna hade återvänt hem, men det bärgade godset som huvudsakligen bestod av hampa, talg, ryskt järn och timmer låg kvar. Eftersom 5 gotländska fartyg lågo beslagtagna i England hade han nu på begäran av gotländska handlande ställt dessa varor under kvarstad och avvaktade nu Kungl. Maj :ts beslut i detta ärende. Samma dag som detta brev avsändes var Visby borgerskap församlat till allmän rådstuga.4) Sedan magistraten meddelat anledningen till sammankomsten och innehållet i kungl. brevet av den 13 februari inträdde landshövdingen åtföljd av landssekreteraren J. F. Sturtzenbecker och talade ungefär på följande sätt: \”Det är Eder icke obekant hurusom de oroligheter, vilka stört nästan hela Europa även tillfogat vårt kära Fädernesland flere olägenheter, Handeln, så oumbärlig för Rikets väl har blivit hindrad än av en, än av en annan makt genom uppbringningar och andra svårigheter. Hans Majestät Konungen, vars högsta önskan är Fridens bibehållande har för den hushållning han vid sitt anträde till regeringen funnit Rikets väl fordra, sökt med vishet avböja alla dessa hinder. Länge användes föreställningar, vilka en del Nationer gillade, men isynnerhet England avslog. Hans Majestät såg sig tvungen genom konvojering skydda handeln, men konvojerna blevo uppbrakte, och en del fartyg ligga ännu i denna stund, efter två års förlopp i engelska hamnar. Intet avseende görs vid billiga fordringar, men det oaktat och ehuru stora anledningar givas till fredsbrott ligger Freden Hans Majestät så ömt om hjärtat att denna föredrages. Förlidet år hände det att en svensk hukaregaleas bemannades av engelsmännen utanför Barcelona hamn, och den svenske kaptenen och besättningen tvungos att biträda dem till den fientlighets utövande under svensk flagg att tvänne spanska fregatter, köpta och utrustade för holländsk räkning, blevo genom samma fartyg under svenska flaggans vajande av engelsmännen borttagna. Spanska, preussiska och bataviska ministererna insände starka noter till den svenska och Hans Majestät gjorde därom de kraftigaste föreställningar till den engelska men förgäves. I en så brydsam ställning i avseende på handeln, Englands förhållande och många makters hetsande har Hans Majestät med Kejsaren av Ryssland och Konungen av Danmark ingått ett neutralitetsförbund och sänt en envoyé extraordinair till England för att göra slut på de orättvisor Svenska Flaggan blivit gjorda. Långt ifrån att sådant någon verkan medfört har våld och förakt gått så långt att embargo lagts på alla svenska fartyg i engelska hamnar. Hans Majestät har därför funnit nödigt att till bibehållande av neutraliteten, kusternas fredande och sine undersåtares lovliga handels beskydd vidtaga åtskilliga försvarsanstalter, varibland även ett landtvärns upprättande här på Gotland såsom tidigare meddelats Eder genom det kungl. brevet. Jag har därför sammankallat borgerskapet övertygad att hos alla dess medlemmar finna den beredvillighet, nit och trohet, som alltid hedrat detta borgerskap, att giva allmogen biträde och efterdöme. Kungl. Maj:t underlåter icke ännu att söka bibehålla freden men i annat fall att gemensamt med de allierade mäktiga grannarna verka för detta lands försvar. Men innevånarna måste även själva därtill bidraga samt förekomma lyrpriser. Kungl. Maj:t har redan i nåder befallt att gevär, krut, kulor öch flintor skola från Kalmar hitsändas och dem överlämnas. Jag vill också hos Kungl. Maj:t anmäla och begära, vad till landets säkerhet är nödigt. Då jag själv är färdig att med mitt blod betygar min kärlek och tillgivenhet för detta land och dess väl väntar jag av stadens Borgerskap det biträde och den handräckning som redeliga Svenske Männer ägnar och anstår att med beredvillighet meddela.\” Landshövdingens anförande gav ju en klar bild av de vanskligheter den svenska politiken hade att kämmot i sin strävan att hålla landet utanför det europeiska kriget. Borgerskapet förstod det helt säkert, idet gällde ju dess viktigaste intresse — handeln. Det var inte heller frågan om någon opposition. Någon framhöll dock att när de under förra kriget tagit emot gevär och ammunition hade de efteråt blivit avkrävda betalning för förbrukade effekter. En annan påpekade att om de skulle beväpnas, borde gevären delas ut medan det var fred, så att de hade tillfälle att exerceras och övas. Landshövdingen erinrade -emellertid om att de ingenting behövt betala eftersom Konungen avskrivit den fordran, som Revisionen framställt. Borgerskapet beslöt därefter enhälligt att biträda till upprättande av lantvärnet, taga emot gevär och ammunition och under befäl av egna medlemmar och tillsammans med stadens övriga innevånare inrätta sig på samma sätt som år 1788.
VIF:s seniorer (två A 7-rekryter) och Gutes juniorer främst i bt.-DM. Gustner fog singeln, Gusfner/Johnsson dubbeln och P.-O. Enström juniormästare igen. Av gårdagens DM att döma torde bordtennis vara den idrott där otråningen gör sig minst märkbar. Det svårlösta lokalproblemet har som bekant gjort att flertalet av det 30-tal spelare som deltog i årets mästerskap knappt rört en racket i höst förrän mot slutet av förra veckan. Men ändå — spelstandarden stod i det närmaste på samma nivå som i fjol. Det var egentligen bara suveränen Holmö som saknades nu, men han hade ersatts av de två artillerirekryterna Gustner och Johnsson, representerande VIF, som därmed blev den dominerande föreningen i seniorklassens såväl singel som dubbel. Den ende som försvarade fjolårsmästerskapet var Per-Ove Enström i juniorklassen, som förresten i finalen mötte sin lillebror Kjell. Den senare, som har blotta 12 år på nacken, blev f. ö. en ev de mest uppmärksammade spelarna i tävlingarna, vilka avverkades på i runt tal 5 timmar (3 på f. m. och 2 på kvällen) inför allt gom allt närmare ett par hundra personer. \\ i förutspådde i fredags att fastlandsmilitären skulle plocka hem det mesta (den här gången till någonstans i Småland, där singelsegraren Gustner hör hemma, och till Eskilsutna, som är tvåan Johnssons hemort). Denna duo lade även beslag på DM-tecknen i dubbeln, där motståndarna och klubbkamraterna Lager/ Svärd bjöd på strid i början på de båda seten, men mot slutet visade fastlänningarna vem som var vassast. Trea i singeln blev Thage Enström, Gute, som egentligen inte heller hör hemma på Gotland (numera), men han har under sin vistelse i Stockholm inte tävlat för någon annan klubb. Följaktligen är ingen av de tre pristagarna i seniorsingel mantalsskriven inom distriktet Det skulle föra för långt att gå in på \”match för match\”: Vi nöjer oss med att förutom nedan följande fullständiga matchförteckning nämna beträffande huvudklassen (seniorsingeln), att den korte Gustner med sitt snabbare fotarbete och mera utpräglade bollsinne var överlägsen långe och gänglige \’vänsterkajten\’ Johnsson i finalen och att Gustner i ena semifinalen hade förvånansvärt lite besvär med Thage Enström, som dessförinnan (efter att ha utklassat \’Lotta\’ Svärd med 21-8, 21-6) bland flertalet både spelare och publik gällde som DM-favorit. Thage eliminerades genom för offensivt spel (= för mycket nätbollar) mot den underskruvande smålänningen. Mest positive överraskningen var nog annars \’Tudde\’ Dahlström, som gick till semifinalen, där han dock mötte sitt öde i Johnsson. Tocknen på sin värdighet fick mästarna och de närmast följande i nedanstående prislista mottaga av Leif Åbom, som stod i spetsen för Gutes prickfria arrangemang. Åke.
Singel för seniorer. 1:a omfången: A. Liljekvist, AIK—K. Johansson, KIK w. o. T. Dahlström, VIF—J. Bengtsson, Gute, 2-1. O. Pettersson, Hörsne—G. Carnell, VIF, 2-0. M. Ahlberg, AIK—N. O. Nilsson, Gute, 2-0. E. Johnsson, VIF—L. Dahlin, AIK, 2-0. S. Johansson, Hörsne—Alton Nilsson, Gute, 2-0. E. Lager, VIF—G. Wiling, AIK, 2-1. E. Dahlström, VIF—S. Jonasson, AIK, w. o. S. Holmberg, VIF—P.-E. Holmström, AIK, 2-1. O. Gustrner, VIF—E. Larsson, AIK, w. o. G. Pettersson, Hörsne—K. Svensson, AIK, w. o. P. O. Enström, Gute—V. Stenbom, VIF, 2-0. H. Svärd, VIF—N. Karlsson, AIK, 2-0. K. E. Pettersson, Gute—W. Linder, Slite, 2-0. A. Sandin, AIK—H. Lundahl, Slite, 2-0. T. Enström, Gute—I. Claesson, AIK, 2-0. A. Edvardsson, VIF—S. Jacobsson, KIK, w. o. T. Enström,Gute—A. Sandin, AIK, 2-0.
2:a omgången: T. Dahlström, VIF—A. Liljekvist, AIK, 2-0. M. Aahlberg, AIK-O. Pettersson, Hörsne, 2-0. E. Johnsson, VIF—S. Johansson, Hörsne, 2-0. E. Lager, VIF—T. Dahlström, VIF, 2-1. O. Gustner, VIF—S. Holmberg, VIF, 2-1. P. O. Enstro, Gute—G. Pettersson, Hörsne, 2-0. H. Svärd, VIF—K. E. Pettersson, Gute, 2-0. T. Enström, Gute—A. Edvardsson, VIF, 2-0.
3:e omg. (kvartsfinal): T. Dahlström, VIF—M. Ahlberg, AIK, 2-1. E. Johnsson, VIF. E. Lager, VIF, 2-0. O. Gustner, VIF—P. 0. Enström, Gute, 2-1. T. Enström, Gute—H. Svärd, VIF, 2-0.
Semifinal: E. Johnsson, VIF—T. Dahlström, VIF, 21-14, 21-17. O. Gustner, VIF—T. Enström, Gute, 21-10, 21-12.
Final: O. Gustner, VIF—E. Johnsson, VIF, 21-16, 21-12.
Dubbel för seniorer. 1:a omgången: Gustner, E. Johnsson, VIF—T. Enström, P. O. Enström, Gute, 2-0. U. Stenbom, T. Dahlström, VIF—A. Persson, I. Claesson, AIK, 2-0. H. Svärd, E. Lager, VIF—A. Lindwall, I. Hartman, Gute, 2-0. O. Pettersson, G. Pettersson, Hörsne- S. Jonasson, A. Liljekvist, AIK, w. o. Å. Edvardsson, E. Dahlström, VIF—A. Nilsson, K. E. Pettersson, Gute, 2-0.
2:a omgången: Gustner, Johnsson—Ahlberg, Sandin 2-0. Lager, Svärd—N. Karlsson, E. Larsson, AIK, 2-0. O. Pettersson, G. Pettersson—Edvardsson, Dahlström 2-0. Gustner, Johnsson—Johansson, Jacobsson, KIK, w. o.
Singel för juniorer. 1:a omgången: P. O. Enström, Gute—G. Ahlström, KIK, 2-0. Bert Nilsson, Gute—H. Waclaw, Slite, 2-0. Kjell Enström, Gute—B. Andersson, KIK, w. o.
Semifinal: P. O. Enström—B. Nilsson 21-10, 2115. K. E. Enström—Ove Lindström, Gute, 21-16, 17-21, 21-18.
Final: P. O. Enström—K. Enström 21-17, 1821, 21-11.
Prislista. Seniorsingel: 1) O. Gustner, VIF 2) E. Johnsson, VIF 3) T. Enström, Gute.
Seniordubbel: 1) O. Gustner, E. Johnsson, VIF 2) E. Lager, H. Svärd, VIF 3) U. Stenbom, T. Dahlström, VIF.
Juniorsingel: 1) P. O. Enström, Gute 2) K. Enström, Gute 3) Bert Nilsson, Gute.
Exakt enligt tipset i handbolls-DM: Titlarna till VIF, I 18 och Gute. Inför ett till bristningsgränsen fyllt ex.-hus gick DM-finalerna igår precis som Allehanda tippade I lördags, dock inte vad betriiffar målen, givetvis… I den med särdeles intresse motsedda senior-DM-flanien mellan VIF och KA 3 blev det sålunda hemmaseger med 14-11, efter en rivande uppgörelse, I 18-juniorerna slog Gutes dito med 18-13 i en snygg match, och Guteflickorna bestämde takten i damernas DM-final genom att slå VIF med 4-1.
Rättvist 4-1 för Guteflickorna. Damerna inledde med mötet GuteVIF, där guteflickorna hade att ta revansch för förra söndagens nederlag i serien. Irmgard Mehler gjorde första målet för Gute, men strax innan halvlekens slut kvitterade Evy Fohlström med ett jätteskott. Andra halvlek satte Guteflickorna i gång med en hård press och Mehler ökade på ledningen till 2-1. För dagen välspelande Inga Ekelund gjorde sedan både 3-1 och 4-1. Visbyflickorna spelade för dagen icke med samma gnista som vanligt och det brast mycket i samspel och markering. Ulla Öijerwall och Maj Britt Pettersson var klart bäst. Gute hade som förut nämnts sina främsta i Ekelund och Mehler, men även de övriga spelade på toppen av sin förmåga, icke minst \”Bia\” Jakobsson i målet och \”Tuttan\” på centerhalven. Gutelaget från målv. till v. f.: \”Bia\” Jakobsson, Gun Abom, Barbro Abom, Gunnel Jakobsson, Britta Wiederkrantz, Inga Ekelund, Irmgard Mehler, Helny Dahl, Kerstin Ahlberg, Kerstin Lundgren. Benge Johansson var domare.
18-13 för I 18 i välspelad juniorfinal. I juniorfinalen mellan I 18 och Gute väntades allmänt militärlaget inkassera en stor seger och det såg också så ut när I 18 efter några minuter hade ledningen med 5-1. Gutepojkarna gav emellertid inte slaget förlorat utan kämpade med en sällspord gnista mot övermakten. Halvtidsresultat 13-7. Andra halvlek spelade Gute taktiskt väl och vann den även med 6-5, varför slutresultatet blev 18-13 till I 18. Gute överraskade angenämnt och frågan är om inte denna juniorfinal överglänste många A-lagsmatcher i fråga om spänningoch välspel. Gute hade oturen att få sin gode målvakt P.-O. Enström justerad. Han ersattes utmärkt av 7-målsskytten Sven Uhr, som ypperligt sekunderades av sina kamrater Allan Pettersson och Börje Carlson. I 18 spelade icke som vanligt, kanske beroende på det för dem ovana motståndet, B. Jakobsson markerades för hårt för att kunna komma till sin rätt men överlät i stället målskjutandet till \”Bambis\” Karlsson och Putte Klarig. Juniormästare: K. Jakobsson, B. Karlsson, O. Andersson, B. Jakobsson, H. Klang, R. Johansson, L.-O. Karlsson, B. Risemo, G. Svennefelt, T. Lundgren. Inge Claesson var domare och blir allt bättre och bättre.
VIF ruskade till sig 3-målseger. Så kom den så efterlängtade huvudmatchen, seniorfinalen mellan KA 3 och VIF. Bägge lagen satte igång i ett våldsamt tempo, och man förstod att välspelet skulle lysa med sin frånvaro och i stället ge plats åt kämpatakterna. Curt Nilsson gjorde 1-0 till VIF och fick omedelbart som tack c. h. Sundahl till trägen bevakare. Attner ökade på med ett perfekt långskott till 2-0 innan Wallin lyckades få in KA 3:s första mål. VIF kom så med ett ryck och förskaffade sig en ledning med 5-1, som troddes omöjlig *att hämta in, så , tillknäppt som försvarsspelet var. KA 3 började så sega in på försprånget genom Theorin, i Arhammar och Blomqvist. Curt lyckades så få ställningen till 7-5, men Törnkvist reducerade till 7-6 innan halvtid. Nu väntades KA 3 ta hem vinsten då Briden i målet visat storf ormen. Arhammar kvitterade så till 7-7 men Ulle Stenbohm och Werner Ekström ställde om att det blev 9-7 till VIF. KA 3 kom emellertid fatt igen genom Högqvist och Jonsson. VIF tog så ledningen med 11-9 genom Attner och Ulle. Just i detta kritiska skede fälldes Theorin hårt och ojuste inom målgården, men \’Santa\’ underlät att döma straff som varit synnerligen befogad. Curt ökade så på till 13-9 innan Theorin fick in KA 3:s 10:e mål. Dahlen målade så för VIF och Theorin för KA 3, varmed slutresultatet blev 14-11. Matchen tillhörde inte någon av de större men det var spännande värre. Frågan är om inte KA 3 hade vunnit om matchen gått i sprothallen i Fårösund ty KA 3:s spel blev lidande på den trånga planen i ex.-huset. Briden i målet var utomordentlig och Arhammar finfin både i försvar och målskytte, medan Sundahl förtog sig på markeringen av Curt och ej kunde understödja sin kedja i den utsträckning som behövdes. I VIF var v. b. Bigge Olsson kämpen framför alla andra genom sin vilja att helt offra sig och tog det mesta i skottväg han kunde nå. Albertsson i målet tog vad som kunde tas och ibland mera, medan Attner dirigerade det hela mästerligt. \’Santa\’ dömde men inte lika bra som förra söndagen. Spelarna tilläts springa för många steg och så den uteblivna straffen. Distriktsmästare för säsongen: Hans Albertsson, Bigge Olsson, Sigurd Karlsson, A. Attner, W. Ekström, Curt Nilsson, U. Stenbom, R. Lindenfalk, B. Dahlen, S. Eklund. Smock.
Gotlands Allehanda Måndagen den 2 December 1946 N:r 280
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2021/02/19380311-07-01-idrott.jpg\")