Månad: september 2021

Lindarve i Ekeby socken.
I tidskriften \”Skogen\” nr 9, 1943, har professor Lars-Gunnar Romell gjort ett litet inlägg under \”Fria ord\” där han går till en ganska skarp vidräkning mot en \”färsk teknologie doktorsavhandling om lindens olja\”, vilken enligt en kristidsförslagsställare borde kunna ingå som råvara vid vår just nu något beträngda såptillverkning.
Professor Romells inlägg har givits den något originella rubriken \”Såpa eller kultur\” och borde vara tämligen hälsosam för vår tids rationaliseringsapostlar att läsa och begrunda. Men vad som därtill gör artikeln synnerligen värdefull ur kulturhistorisk synpunkt, är de intressanta uppgifterna om lindens förekomst i vårt land samt detta ädla lövträds värde i det gamla folkhus hållet.
Beträffande lindens förekomst i Sverige skriver förf. bl. a. – \”Linden är kräsen på jordmån och klimat. Redan i södra Sverige är den ett ovanligt träd på många håll. Mot norr ses den på allt färre ställen. – Där lind har funnits mera rikligt, har man alltid lagt märke till holmens gård i Uppland är ett. – En enda lind har också kunnat ge ett namn. Linnes far tog sitt efter en ovanligt stor lind.\”
Vad det gäller lindens förekomst på Gotland måste man väl säga att den är synnerligen minimal, åtminstone när det gäller som ett vilt växande träd ute i våra marker. Den enda vilda lindskogen på Gotland synes numera blott vara koncentrerad till de underbart vackra lindängarna i Vallstena socken, men en hel del gårds- och ägonamn kan i viss mån tolkas så att lind fordom skulle ha förekommit även på en del andra platser i större utsträckning, men senare blivit utrotad. Sådana namn äro t. ex. \”Lind-oj \”, en holme i Källungemyr som nu saknar lindskog, gårdsnamnet Lindarve, som förekommer i socknarna Burs, Ekeby och Sproge, samt Lindvide i Burs och Hemse socknar.
Gårdsnamnet Lindarve förekommer, som sagt i Ekeby socken, och när vi för någon vecka sedan kom att avlägga ett besök på gården ifråga, som nu äges av lantbrukare Erik Arvidsson sökte vi förgäves efter något större lindträd eller något fragment av lindskogsbestånd, som skulle ha kunnat ge upphov åt gårdsnamnet. Ekeby socken med dess rikedom på lövskog, borde väl annars ge möjligheter för en sådan eventualitet. Gården ligger emellertid vackert till, nära kyrkan och inbäddad i lummig grönska. I den nuvarande släktens ägo kom den år 1755 genom köp från kronan. Och vad själva bebyggelsen beträffar utgör den en bland de äldsta och bäst bevarade gårdarna i den lilla socknen.
Lindarve i Ekeby omfattar enligt gammal mantalsräkning tre fjärdedels hemman och gårdens totalareal utgör cirka 178 tunnland. Fastmarksåkern har en omfattning av 50 tunnland och fördelar sig på tre skiften. Tjugo tunnland ligger i ett skifte hemma vid gården. Jordmånen är grus- och sandblandad mylla. Ett annat åkerskifte på 12 tunnland ligger utmed vägen bort till Röstäde. Jordmånen här är mylla på hård lerbotten och åkerskiftet, som kallas \”Storåkern\”, är dikad efter plan. Ett annat åkerskifte på 18 tunnland ligger däremot längre bort på själva gränsen mellan. Ekeby ock. Endre. Även här kan jordmånen sägas vara bra med mylla på lerbotten.
Av ängsmark finnes ännu omkring tio tunnland vid Lindarve. Det ligger fördelat på två skiften om vardera fem tunnland. Ett skifte ligger hemma vid gården och det andra intill åkerskiftet borta vid Endregränsen. Båda ängsmarkerna som ha vackra bestånd av lövskog med såväl ek, alm, ask och hassel, hävdas ännu årligen genom såväl fagning som slåtter.
Någon myrmark finnes nu inte vid Lindarve, men vad det däremot gäller skogsmark hör till fastigheten ett större skogsskifte på tillsammans 87 tunnland, som ligger utmed stora landsvägen Ekeby-Endre. Skogstillgången är bra med tillgång till ved och virke långt utöver gårdens eget behov.
Lindarve gård har vackra, i gammal gotländsk stil uppförda byggnader, och äldst av dessa är utan tvivel mangårdsbyggnaden, vars -grundmurar torde vara uppförda redan under förra hälften av 1700-talet. Byggnadsmaterialet i såväl manbyggnad som flygel är sten och taken äro gjorda av tegel. Vad beträffar manbyggnaden har dock denna blivit omändrad på 1850-talet. Ursprungligen hade den nämligen mycket lägre murar och fullständigt kvadratformiga fönster med blyinfattade rutor. Vid restaureringen på 1850-talet, påbyggdes murarna och fönsteröppningarna gjordes högre och rektangelformiga. De gamla blyinfattade fönstren togos då bort, Ett av dessa satt sedan en tid i en numera bortriven mangårdsbyggnad vid Häxarve i samma socken, men lär för närvarande befinna sig i en smedja vid Sanda i Ekeby.
Flygelbyggnaden vid Lindarve blev byggd år 1856. Den är byggd i samma stil som manbyggnaden och inrymmer två rum, brygghus och källare. Även ladugården är av sten, men under spåntak. Den uppfördes år 1866. Av övriga byggnader må nämnas magasin av trä under spåntak, svinhus av sten under spåntak, redskapsbod, smedja samt snickarverkstad.
Kreatursbesättningen vid gården utgöres av i medeltal 4 hästar, 12 nötkreatur, 5 svin samt ett tiotal får.
Ägare till Lindarve har sedan år 1938 varit lantbrukare Erik Arvidsson, som nämnda år övertog gården efter fadern Henrik Arvidsson, född den 24/10 1866.
Även Henrik Arvidsson hade i sin tur övertagit gården efter sin far Olof Petter Arvidsson född år 1832 vid Hägdarve i Akebäck, och ingift i gården med Maria Nilsson.
Hennes förfäder hade långt tillbaka i tiden, troligen år 1754, friköpt Lindarve, som tidigare var ett kronohemman, från kronan. Hur pass lång tid den nuvarande släktens förfäder tidigare vistats vid gården ifråga som arrendatorer är däremot inte så lätt att avgöra. En gammal ägohandling från 1730-talet visar dock att de redan då måste ha varit bosatta därstädes.
A-d.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 25 september 1943
N:r 221