Månad: september 2021

Har också fått världens största cementsilo.
När man så här i sensommardagarna kommer genom Slite köping kan man inte undgå att lägga märke till att det är liv och rörelse i den gotländska ostkustmetropolen. Fartyg lasta och lossa i hamnen, ett mudderverk är i arbete och litet varstädes pågår byggnadsverksamhet. Men det förefaller som om särskilt cementfabriken skulle ha något i görningen. Frågan är väl fri när den är hövlig och vi stega därför upp till chefen direktör Arendt de Jounge, som, välvillig som alltid, ger oss några minuter av sin dyrbara och upptagna tid.

— Jo, säger direktör de Jounge, här är full fart och förberedelser för ytterligare intensifiering pågår. Det vill säga, vi planera insättande av fabrikens fjärde roterugn och därmed ett ökande av kapaciteten. När Slitefabriken projekterades 1917 beräknades i första stadiet en produktionsförmåga av 40,000 ton pr år, som sedan ökades till dåtida full kapacitet. 1925 var denna 90,000 ton men först sedan cementkoncernen 1931 för-\’ värvade industrianläggningarna har det verkliga stora utbyggnadsarbetet kommit till stånd. Produktionsmöjligheterna ha tid efter annan ökats och utgjorde redan 1939 250,000 ton. Och nu planeras som sagt insättande av en fjärde ugn, en bjässe på 128 meters längd och en produktionsförmåga av 500 ton pr dygn. När denna ugn kommer i drift får Slite cementfabrik möjlighet att producera\’ c:a 350,000 ton cement pr år.
— Vad innebär detta om man tänker på övriga cementfabriker i landet, såsom Köping och den nya vid Stora Vika?
— Slite blir lika stor som de nämnda, kapaciteten blir t. o. m. något större. Stora Vika avses ju egentligen kunna svara närmast för Stockholmstraktens behov av cement.
— Men det är icke endast nya ugnen som ger kapacitet, där är också en hel del hjälpavdelningar, som måste byggas ut och kompletteras — man bygger just nu en ny slambassäng av mycket stora dimensioner och fabrikens nya cementsilo, som bygges av Skånska Cementgjuteriet, nalkas sin fullbordan, den syns på långt håll. Den rymmer 15,000 ton cement och har en höjd av 40 meter — fabrikens skorstenar äro 60 meter — den nya silon blir helt enkelt den största i sitt slag i världen. Nu behöver man sålunda inte fara till USA för att hitta något som är biggest in the world. Dessutom utbygger råverket, nytt packeri o. ny säcklagerbyggnad skola även uppföras.

Hamnen fördjupas.
Fabriken liksom för övrigt kraftverket använder numera eldningsolja i stället för stenkol, som ju är svårt att skaffa. Olja transporteras fördelaktigast i stora fartyg men då kräves åter igen att hamnen är sådan att den kan taga emot detta större tonnage. I Slite pågår därför för närvarande betydande arbeten med muddringar etc., vilka avse att ge hamnen ett ramat vattendjup av 7,2 meter mot. nuvarande 6 meter. Vid sjömätningarna i fjol kom man underfund med att det officiella vattendjupet under årens lopp minskats genom igenslamning och uppgrundning. I samband med fördjupandet av själva hamnen kommer också inseglingsrännan att fördjupas till samma djup som hamnen i övrigt.
— Har man — fortsätter direktör de Jounge — hittills haft svårt att taga emot större tonnage för olja och koltransporter så har man också haft samma bekymmer för utgående trafiken. Även utlastningshamnen för cementen kommer sålunda att utvidgas och med fördjupningen blir det möjligheter att ta hit större fartyg för cementlastningen här. Ny pir kommer sålunda bl. a. att anläggas och man, kommer att gå in för utlastning direkt i fartygen mera än hittills. Det är för övrigt ett av resultaten av direktör de Jounges Arnerikaresa i fjol, då han just fick impulser till bulklastningen, vilken användes mycket i Amerika och medger betydligt snabbare både lastning och lossning än när cementet är förpackat i tunnor eller säckar. Man sparar arbetskraft och denna är i dessa tider både dyr och svåråtkomlig.

Slite cement kan taga emot mera arbetskraft.
— Hur är det med arbetskraften 1 Slite, undra vi vidare. Korn det någon från Rute hit?
— Vi erbjöd 40 man från Rute plats vid Slitefabriken men vi ha till dato fått 14, vilka nu en buss hämtar i Rute på morgnarna och kör hem dit igen vid arbetstidens slut. Liknande transporter förekomma f. ö. även vid andra fabriker och är ingen märkvärdighet i och för sig. Vi kunna emellertid taga emot ett 50-tal man, som kunna få stadigvarande anställning vid fabriken, men därtill kommer att ett 30-tal man kunna få mera säsongbetonad verksamhet här i samband med de byggnadsarbeten, som pågå på olika håll i samhället.
Slite cement har för sin del gjort vad göras kan för att ta hand om personalen, särskilt då genom anskaffandet av tidsenliga bostäder, vilket ju är ett stort och svårlöst problem på många håll.

70 bostäder producerade 1945-1948.
Bolaget har byggt enfamiljshus och nu senast även ett ungkarlshotell i tre våningar vid Storgatan, innefattande 14 lägenheter om 1-2 rum med kokvrå. 1945 uppfördes 11 enfamiljshus, 1946 följde så ytterligare 21 och 1947-48 uppgår antalet nya dylika hus till 24. Fastigheterna ha uppförts i samarbete med statens byggnadslånebyrå och varje arbetare blir själv ägare till respektive fastighet genom förmånliga lån o. subvention både från bolaget och staten. Ungkarlshotellet är närmast avsett för yngre ogifta tjänstemän, vilka ofta ha svårt att få goda bostäder. Bolaget har genom denna verksamhet sökt underlätta för skötsamma och dugliga arbetare att slå sig ned i Slite o. skaffa sig egna hem där.

Ny apoteksbyggnad snart färdig.
Till slut undra vi hur det är med samhällsproblemen i Slite för övrigt och då påpekar direktör de Jounge att apoteket nu håller på att få nya förnämliga lokaler vid Storgatan, välbehövligt för övrigt då de gamla voro små och otidsenliga. Vid Skogsvägen har vidare hr Erland Nilsson inrättat en nybyggd motorreparationsverkstad o. dess tillkomst fyller ett stort behov i samhället. Vattenledningens anläggande hoppas man skall kunna påbörjas i höst och tvättinrättningen synes också vara på väg. Slitegården ligger ju som arbetsprojekt klar och det är bara arbetstillståndet som fattas men det torde väl dröja. Planerna för medborgarehuset och ålderdomshemmet äro ännu inte klara.
— Och hur går det med vägavlysningen?
— Ja, det vet jag inte, trafikförbudet är ju hävt men vi komma förr eller senare att bli tvungna göra något åt saken. Det har redan inträffat en hel del tillbud till olyckshändelser utmed genomgångsvägen men därjämte måste vi också se till fabrikens säkerhet. Det går inte att stänga av fabriksområdet på båda sidor vägen, inte med den trafik inom fabriken som vi ha, och som det är nu, kan ju vem som helst ställa till ofog inom fabriksområdet. Bolaget har också söder om fabriken inköpt en hel del fastigheter med tanke på kommande behov och för att försöka medverka till att bostadsbebyggelsen avlägsnas från fabriken, men det verkar ibland som man vore oändligt förtjust i att komma ända in på fabrikens gränser. Det är f. ö. ett ytterst litet fåtal som få längre väg norrifrån över Skogsvägen till samhället än om de trafikera vägen genom fabriksområdet.
— Och så till sist: hur går det i kalkbrotten ?
— Jo, det går för vår del sin gilla gång och efter vad jag såg för en tid sedan skall Ahrs kalkbruk nu moderniseras. Folkbladet nämnde då att de privatägda kalkbrotten runt norra Gotland inte kunna undgå en sjunkande kapacitet medan det statsägda Ahrs bruk rustar sig för en utvidgning och modernisering av stora mått — man skall pressa upp kapaciteten till 300,000 ton sten om året. Det är som bekant det statsägda Norrbottens järnverk som i sin tur äger Ahr, där arbetsstyrkan nu skall fördubblas, arbetsmetoderna rationaliseras o. s. v. Bl. a. lär där också komma att bli ny kajanläggning. Jag vill ju inte uttala mig om Ahrs framtid, säger direktör de Jounge, men beträffande de privatägda kalkbrotten och deras resurser för att hålla leveranserna uppe, så må det i sanningens intresse framhållas, att dessa kalkbrott redan för flera år sedan försetts med moderna maskiner och anordningar, så långt nu de privata tillgångarna för dessa bolag räckte till. I vad mån staten nu kommer att släppa till medel för Ahrs bruks utvecklande återstår att se.
När man kommer till Slite söderifrån passerar man först gamla Sju strömmar, där emellertid nu Bogeflundrorna knappast ha en chans att plaska från viken ut i havet, och man reser också från samhället samma väg. Nu i efter-sommarens grönska, ser man i södra delen av Slite knappast husen för bladverk och blommor och intervjuaren tycker faktiskt som direktör de Jounge, att det vore helt naturligt att byggnadsverksamheten drog sig söderut. När nu Slite och Boge blir storkommun spelar det ju ingen roll och man bor norr eller söder om Sju strömmar, den nuvarande köpingsgränsen. De förmåner köpingen kan bjuda får man naturligtvis i alla fall. Ju längre norrut man kommer \”i stan\” ju mera gör sig cementfabriken påmint, dess damm kan ju icke undgås, men det är å andra sidan på cementfabriken och vad, den tillför samhället i olika avseenden, som Slite till största delen lever. När nu samhället får landets största cementfabrik med världens största cementsilos har man också anledning förmoda, att dess framtid skall bli ljus. Ty cement och betong äro tydligen framtidens lösen. Man vill bara hoppas att tiderna snart skola bli sådana, att det blir möjligt genomföra de kommunala och sociala projekt, som föreligga till det framåtgående lanthamnssamhällets förbättrande.
J-y.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 September 1947
N:r 200