Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Konsul Erik Lundberg i Visby har begärt riksantikvariens stöd att erhålla byggnadstillstånd för vissa underhållsarbeten i fastigheten Cafe Bron. Riksantikvarien framhåller i denna sak, att den timrade byggnaden utgör ett mycket stort kulturhistoriskt värde och att det därför är synnerligen angeläget att vidta åtgärder till skydd för densamma. Den löper i nuvarande skick mycket stor risk att skadas och riksantikvarien vitsordar därför att medgivande lämnas för en grundlig konservering av byggnaden. (P.)
Gotlands Allehanda Torsdagen den 19 December 1946 N:r 295
En montör vid Motorcentralens vulkverkstad skulle i dag sätta på däck på ett bilhjul, då fälgen plötsligt gick sönder. Automatiskt försökte montören skydda sig med högra handen, varvid fälgen slog av handens lilfinger, o. fortsatte upp i pannan på mannen. Han fördes omedelbart till lasarettet, där man amputerade fingret och såg om övriga skador. Efter vården har han fått återvända hem.
Gotlands Allehanda Torsdagen den 19 December 1946 N:r 295
Nästan omöjligt att köpa en bil i Staterna, där privat företagsamhet triumferar och inflationen bekymrar.
Direktören för Slite Cement Arendt de Jounge kom i morse tillbaka från sin Amerikafärd, som han startade tillsammans med sin maka för jämnt tre månader sedan, och Allehanda har av honom fått några färska intryck från det stora landet i väster, där man nu ställt om till fredsproduktion och kör för fullt på alla områden. Ännu är det dock mycket svårt för att inte säga omöjligt för en amerikan att skaffa sig en ny bil och sådana typiskt amerikanska produkter, som kameror och filmrullar är också svåra att få tag i. Men allt ordnar sig bara man slipper strejkerna, som de senaste åren har förgiftat hela det amerikanska näringslivet. — Atlantresorna med Gripsholm bjöd på spännande upplevelser, ty vi hade eld ombord både ut och hem. Det allvarligaste tillbudet var säkerligen det på utresan, då elden bröt ut i ett maskinrum, vilket väl är det vär sta som kan hända på ett oljeeldal fartyg. Maskinerna stoppades och vi låg där och rullade mitt på Atlanten. medan fartygets folk gjorde sitt i del tysta. När vi kom utanför Skottland på hemresan blev det som bekant eld i bagagerummet och den hade vi. som reste i cabinklass, mera känning ay. Den började vid halv 4-tiden på morgonen och många blev givetvis väckta dels av röken dels av en knackning på dörren, åtföljd av uppmaningen att gå upp på däck. Naturligtvis: var det en obehaglig överraskning men någon panik som det talats om i tidningarna, kunde vi inte märka och resenärerna i turistklass visste inte om något förrän på morgonen.
Besök hos cement- och kalkindustrier. — Resan till Amerika var planerad redan 1939 men det blev då uppskov av känd anledning och har inte kunnat ordnas förrän nu. Mitt ärende var att studera problemen inom cement- och kalkindustrien, särskilt då oljeeldningen, samt övriga tekniska och organisatoriska frågor. Det blev en rundtur över hela den väldiga kontinenten, först en avstickare till Montreal i Kanada, därifrån till Chicago via Niagara, sedan med flyg till Seattle på västkusten, där vi också besäkte San Francisco och LosAngeles, innan vi återvände till New York över Denver. Avstånden därute är fantastiska och man får ingen riktig uppfattning om dem förrän man verkligen befinner sig där. Det tar fyra dagar att resa med tåg tvärs över och längsta flygresan för vår del tog hela 14 timmar. — Alla var naturligtvis glada över att kriget var ett avslutat kapitel och att produktionen kunnat ställas om för fredsmässiga tillverkningar. Materialsvårigheterna var dock ännu sto-da o. allting var dyrt, varjämte inflationshotet bekymrade många. Priskontrollen var ju i verksamhet och den hade till följd att det rådde stor köttbrist, när vi kom ut till Amerika. Priset hade satts för lågt och det var ingen köttproducent som sålde, förrän det blev ändring igen. Bostadsbristen var förstås mycket kännbar, när byggnadsproduktionen nu legat nere under kriget, och det stora problemet var att få hotellrum — det hjälpte inte att beställa månader i förväg utan man fick lita till affärsvänner för att få tak över huvudet.
Lewis\’ senaste strejk mycket impopulär. — De mänga strejkerna har förgiftat de amerikanska arbetsförhållandena o. den senaste kolstrejken hade blivit rena katastrofen, om inte lösningen kommit så snabbt. Den var syn. nerligen impopulär hos allmänheten, därför att Lewis riktade sig mot staten, och för övrigt blev ju följden den att en massa tåg drogs in, julhandeln, som börjar redan i november, blev mörklagd o. s. v. Roosevelts \”nya giv\” gav fackföreningarna en väldig makt och arbetsgivarna ha inte motsvarande möjligheter att göra sig gällande då de inte få sammansluta sig. När en fackförening säger upp sitt kontrakt blir det alltså ingen påföljd och då kan man hålla på att strejka så länge som helst. Amerikanarna i gemen har dock tröttnat på allt detta strejkande och man struntar helt sonika i strejkvakter och plakat. Bland blir det också konflikter mellan de stora fackorganisationerna CIO och AFL, vilket kan ha till följd att halva styrkan på en fabrik går i strejk medan andra hälften går kvar i arbetet. Man räknar med att få en ny lagstiftning på arbetsmarknaden och det torde vara en nödvändighet för att få ordnade förhållanden, framhåller dir. de Jounge. — Men det goda gemytet hos amerikanarna finns kvar som alltid, de är vänliga, artiga och gästfria och allt umgänge är ledigt och glatt utan titlar och sådana där besvärligheter.
Bara posten är statligt storföretagsi U. S. A. Det var en spännande tid under valet, där ju republikanerna vann en större seger än de ens vågat hoppas, ett kraftigt utslag för amerikanarnas frihetsvilja och ett bevis på, att man inte vill veta av några statsingripanden. — Jag hittade bara posten som statligt företag, annars drevs allting med stor framgång i privat regi, såväl järnvägar, telegraf, elverk, flyglinjer, spårvägar som industrier och annan företagsamhet. Vi hann också, med att besöka tre universitet, bl. a. Yale, där professor Kökeritz tog emot oss och sände hälsningar hem till Gotland. I New York träffade vi en kokerska från Visby, som bara varit därute i några månader men som trivdes bra och nu hälsade hem till släkten. På ett \”dinner-party\” i New York hörde vi Mrs Roosevelt tala, hon är amerikansk delegat i FN och en mycket populär person. Mindre populära än någonsin är negrerna genom en påtaglig skärpning av raslinjen i nordstaterna och vidare har Amerika fått ett judeproblem genom den stora invandringen av skyddssökande judar under kriget.
Gotlands Allehanda Torsdagen den 19 December 1946 N:r 295
Ronehamnsfiskarna Hans Sevstrand och Bertil Gabrielsson räddades på onsdagen från en nog så riskabel tillflykt på ett isflak. De hade på grund av issvårigheter inte kunnat ta sig iland på onsdagsnatten, varför de ankrat och lagt sig att sova. På morgonen vaknade de av att kojen var till hälften fylld med vatten. I all hast måste de lämna båten och lyckades ta sig upp på isflaket. Alla sina tillhörigheter hade de lämnat kvar i båten och situationen var lyster, inte minst som det ännu var ångt kvar till gryningen. Då och då ände de eld på papperslappar, som le lyckligtvis hade i fickorna och vid 7-tiden på morgonen uppmärksammades rökstrimmorna från land. Motorfartyget \”Siri\” från Slite skickades omedelbart ut tillsammans med en flateka, som bemannats av fiskarna Georg Klasson och Nils Nilsson. Men fartyget kunde inte forcera isen utan måste uppge försöket. Fiskarna Einar Gardell och Oskar Holgersson gick då ut i sira kutter och lyckades vid 11-tiden rädda de nödställda, som då var ganska medtagna. Den sjunkna fiskekuttern var på 29 fot och har nyligen köpts i Blekinge. Man håller för troligt, att någon läcka uppstått på båten så att den sjunkit.
Gotlands Allehanda Torsdagen den 19 December 1946 N:r 295
I går rannsakades \”nasaren\” Freddie Karlsson ånyo inför rådhusrätten på rannsakningshäktet. Han hördes dels om de gamla affärerna och dels om en del nya bravader, som kommit i dagen. Några märkligare saker förekom dock inte. Målet kommer att avdömas på fredagen. En 19-åring, som i Visby varit kumpan till 22-årige diversearb. Sture Manfred Johansson, vilken dömdes till 6 mån. straffarbete i förra veckan, och hans 18-åriga kamrat, hördes också i går inför rådhusrätten. Bl. a. har han varit inblandad i några skumma affärer med Kronans bilar och småstölder av springpojkar i Visby. Han skulle inställt sig tidigare på rådhusrätten men uteblev då. När det senare kom till polisens kännedom, att han dessutom lurat en firma i staden vid ett klädköp, var måttet rågat och polisen gjorde en kraftansträngning, som resulterade i, att man fick fatt på ynglingen i Stockholm, där han anhölls för vidare befordran till Visby. Vid förhöret i går erkände han i stort sett och målet uppsköts för förundersökning om villkorlig dom.
Gotlands Allehanda Torsdagen den 19 December 1946 N:r 295
I morgon fredag fyller hemmansägaren Jascob Hansson, Sigsarve i Burs, sextio år. Jubilaren har gjort sig känd som en duktig och präktig människa och han har även beklätts med en hel del förtroendeuppdrag. Sålunda är han huvudman och ledamot i styrelsen för Burs pastorats sparbank, vice ordförande i kommunalnämnden, har i flera år suttit i taxeringsnämnden, är ledamot av skogsvårdskommitten samt i valnämnden. Vidare är han skiftesgodeman och magasinsföreståndare sedan 1939.
På söndag fyller förre hemmansägaren Karl Jakobsson, Stenstugu i Burs, sjuttiofem år. Jubilaren, söm är född på samma gård, vilken han på sin tid övertog efter fadern och sedan 1930 överlämnade till mågen, hemmansägaren Josef Österberg, har även tagits i anspråk för en del allmänna förtroendeuppdrag och har bl. a. varit ledamot av kyrkorådet samt ordförande i kommunalnämnden och i Burs kreatursförsäkringsförening. Det kan i detta sammanhang erinras om att sjuttiofemåringen är äldste sonen till änkefru Brita Jakobsson, som i oktober fyllde 100 år.
Gotlands Allehanda Torsdagen den 19 December 1946 N:r 295
På sin sextioårsdag igår blev målaremästaren John Sedelius, Visby, uppvaktad från skilda håll. Sålunda överlämnade familjen, släktingar och vänner presenter av olika slag och även blommor ingingo liksom ett 30-tal telegrafiska lyckönskningar. På kvällen hölls en festlighet i hemmet för släkt och vänner. — Bilägare Alfons Svensson, Kappelshamn, som igår fyllde femtio år, blev med anledning därav föremål för hjärtliga hyllningar. Uppvaktningarna började tidigt på morgonen, då familjen uppvaktade med gåvor av olika slag. Av grannar och yrkeskamrater fick han mottaga penninggåvor och blommor och även släktingarna överräckte presenter, däribland kontanter. Blommor ingingo likaledes i riklig mängd och även telegrafiska lyckönskningar kommo honom till del. På kvällen gavs supa i hemmet för ett 25-tal gäster, varvid jubilaren ytterligare hyllades.
Gotlands Allehanda Torsdagen den 19 December 1946 N:r 295
Änkefru Hulda Larsson, född Löfgren, Ljugarn, har avlidit i en ålder av sjuttioåtta år. Den bortgångna, som var änka efter fiskaren Karl Larsson, sörjes närmast av barn och en syster, bosatt i Stockholm. — Fru Emy Thimgren, Ludvika, har avlidit, femtiofyra år gammal. Hon efterlämnar som närmast sörjande make, folkskolläraren Edvard Thimgren, Ludvika, barn och syskon.
Gotlands Allehanda Torsdagen den 19 December 1946 N:r 295
fördes i middags stoftet efter den vid en olycka under militära övningar i lördags morse förolyckade värnpliktigen Allan Lennart Houander från Väskinde till den sista vilan. Jordfästningen ägde rum i Östra gravkapellet i närvaro av bl. a. kårchefen för A 7, överste Thorsten Berggren, I 18:s musikkår samt en paraderande trupp från 16 batt. Den högtidliga akten inleddes med ps. 377: 1, 2 och 5, varpå kyrkoherde E. Ihrmerk höll griftetalet samt förrättade jordfästningen. Efter denna sjöngs ps. 425: 6 och ägde kransnedläggning rum. Överste Berggren nedlade sålunda en krans från artillerikåren och vidare nedlades kransar av batterichefen och kamrater till den bortgångne. Musikkåren spelade sorgmarsch och Integer vitae. Kistan fördes därefter till Väskinde, där den gravsattes. Efter kransnedläggningen vid graven framförde kyrkoherde Ihrmark de sörjandes tack för den hedersbevisning som kommit den avlidnes minne till del.
Gotlands Allehanda Torsdagen den 19 December 1946 N:r 295
Till den sista vilan vigdes i tisdags stoftet efter fru Signe Andersson, Hemse. Efter sorgemusik och psalmsång höll kyrkoherde E. Hejneman ett trösterikt griftetal utgående från Luk. 12: 40 samt förrättade jordfästningen. Efter denna sjöngs ps. 51: 3-4 varpå kistan under sorgemusik bars ut, för att sänkas i griften. Efter kransnedläggningen lyste officianten frid över stoftet. — Förre lantbrukaren Lars Petter Hultgren, Ala i Rute, jordfästes i tisdags i Rute kyrka. Först hölls en andaktsstund i hemmet, varpå jordfästningen följde i kyrkan, där prosten A. Hedwall höll griftetalet och förrättade den högtidliga akten. Gravsättningen ägde rum på kyrkogården, där även en rik skörd av kransar nedlades. Till sist lyste ofiicianten frid över vilorummet.
Gotlands Allehanda Torsdagen den 19 December 1946 N:r 295