Månad: september 2021

De ursprungliga målningarna framtagna. — Husets tidigaste historia har kommit fram.

Den pågående inre restaureringen av Burmeisterska huset har omnämnts i flera olika sammanhang under höstens lopp, allteftersom intressanta detaljer kommit fram om husets tidigaste historia, men när t. f. landsantikvarien Gunnar Svahnström i dagarna kom på besök passade vi på att få en sammanfattning av denne framstående Burmeister-kännare. Ett är säkert, nämligen att husets nedre våning åt gatan kommer att få ett helt annat utseende än vad den hade, förut. I södra rummet har man fått fram flera av de ursprungliga målningarna, som skulle imitera gobelänger, och beträffande norra rummet har man kunnat fastslå hur dess inredning varit under 1600-talet.

— Den senaste restaureringen ägde rum 1906, berättar dr Svahnström, och då målades det södra rummet i en grön färg. Den började nu flaga av och antingen skulle man måla nytt eller också ta bort den. Man valde det senare alternativet att- ta fram det rena trävirket och samtidigt lyckades man befria de gamla målningarna från övermålning och fernissa.
Målningarna har säkerligen gjorts av Johan Bahrtz d. ä. i mitten av 1600-talet — året 1653 finns inskuret er i taket — och de kom till för att ge sken av vävda gobelänger. Naturens grönska är den genomgående färgen och det är flera idyller som återgivits som nu av den konstförfarne konservatorn Bertil Bengtsson framtagits i väl bibehållet skick. Men det finns också en del figurer i scenerierna, både herremän, jägare och arbetsfolk och en av målningarna återger en pojke som gömmer sig bakom ett träd, medan en hund springer mot honom med en stor blåsa fastbunden i svansen. Ungherrarna hade tydligen sina knep på den tiden också!
Det finns också svaga spår efter målning på takbjälkarna och i taket och på dörrposterna finns målade slingor, som ger intryck av stenornament.
I norra rummet har all väggpanel samt de välbekanta gotlandsmotiven plockats bort och därmed har man fått klarhet i det äldsta skedet av husets historia.
— Rummen åt Strandgatan ha från början varit vanliga enkla magasinsbodar, förklarar vår sagesman, under det att den gamla bostadsdelen låg inåt gården och revs redan under 1600-talet. I slutet av detta århundrade inreddes delen åt Strandgatan för bostadsändamål och i norra rummet hade man då den lilla handelsboden med bodlucka åt gatan. Man kan nu tydligt se gränserna för själva handelsboden på de grova timmerväggarna. Innanför hade man vardagsstugan, där man tätat fogarna med murbruk och målat stockarna i en grå ton med svarta ornament, som det ännu finns ett och annat spår efter. I nordöstra hörnet fanns en liten förstuga mellan handelsboden och vardagsrummet och just denna lilla förstuga har senare varit föremål för en märklig förändring. Den har nämligen målats med svart färg inne i själva hörnan av huset och på takbjälkarna finner man också den svarta färgen men dessutom en rad stjärnor i silvergrått. Vad skall nu detta betyda?
— Här i denna hörna har Hans Burmeister stått lik en gång i tiden, fastslår antikvarie Svahnström. Det var vanligt på den tiden att man klädde kyrkor och rum i svart i samband med begravningar och det hände också att man målade likrum i svart. Tydligt är också att det skett en smula provisoriskt för man har inte brytt sig om att flytta på skåp och andra möbler som stod utmed väggarna — man ser hur den svarta konturen följer dem där de en gång stod.
Den här hörnan skall vi givetvis behålla i oförändrat skick, liksom också de grova timmerväggarna och spåren efter den gamla indelningen. Restaureringen är nu rätt långt på väg och staden anslog ju ytterligare 2,000 kr. för det norra rummet, men det ser ut som om det kanske skulle behövas ytterligare något tillskott. Vi hoppas att staden skall ställa sig förstående till detta så att arbetet kan fullbordas enligt de tänkta linjerna.
Denna restaurering är av stort intresse både för lekmannen och forskaren, då så många hittills okända detaljer kommit i dagen, och det är ett allmänt intresse att den nu fullföljes. De fakta som nu kommit fram återges så småningom i en uppsats i Gotländskt Arkiv, slutar antikvarien.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 17 December 1946
N:r 293