Gamla och sjuka särskilt glada över luciakaffet.

Insamlingar till fadderorter bland ändamålen.
Luciadagen gick in gnistrande kall med ett ruvande mörker under en klar himmel, där både måne och stjärnor lysts. Redan i arla morgonstunden skymtade skuggor, som tisslade och tassade bakom nedrullade gardiner. En och annan figur med något långt och vitt under kappan smög utefter gatorna och hastade in i någon port och så småningom uppenbarade hon sig. Lucia, som ljusprydd och med långt följe av tärnor och stjärngossar uppträdde i mångdubbel upplaga.
Överallt har \”ljusets budbärarinna\” uppträtt och bjudit på kaffe med dopp, i hem, på sjukhus, i militärförläggningar, på arbetsplatser och i skolor. Jäktigast kanske Gotlands egen Lucia haft det, som dragit runt i våra bygder för att glädja gamla och sjuka samt för att samla pengar till de finska barnen i gotländska fadderorter, men i regel har också varje institution haft sin egen Lucia.

På sjukhusen.
har luciafestligheterna ofta börjat redan vid 4-tiden på morgonen, då personalen uppvaktat patienter, kolleger och kamrater.
Vid lasarettet har varje avdelning haft sin egen Lucia, som gått runt i alla salar och tillsammans med tärnor och bagare bjudit på lussekaffe. Epidemisjukhuset hade en Lucia för hela sjukhuset, som tillsammans med tärnor och stjärngossar bjöd patienterna på kaffe och underhöll med sång. Likadant , har det gått till på S :t Olofs sjukhus, där också läkarna kom med i svängen, liksom på Mariahemmet och Gotlands Sjukhem. Vid sjukhemmet hade man inte nog vackra ord att säga om den söta 14-åringen Birgitta Jakobson från Hellvi, som gladde de gamla med sång och kaffe. Vid Sanatoriet i Follingbo hade särskilt barnen varit intresserade av en tomte, som åtföljde Lucian och där har liksom på lasarettet och Mariahemmet firat Lucia två gånger, då Gotlands Lucia senare kom på besök.

Militärförbanden
har också fått del av ljusfesten, både andligt och lekamligt. På A 7 uppträdde Gotlands Lucia i egen hög person och på I 18 var det fröken Nenne Wallin, som bar ljusen, medan musikkåren omkring festligheterna svarade för underhållning till morgonkaffet. I kväll kommer mannarna, såsom redan i går nämndes, att tillsammans med fruar och flammor bjudas på kabare, som avslutas med dans. Kustartilleriet i Fårösund har haft luciafest i matsalen och i afton fortsätter festligheterna med konsert i Fritidshemmet av KA 3:s stråkorkester samt luciakaffe. Dagen avslutas sedan med en andaktsstund under ledning av pastor Percival. Vid bevakningskompaniet i Tingstäde väckte fröken Karin Jakobsson, från Stenkyrka, manskapet redan kl. 6 och kl. 8 var det gemensamt kaffe för hela styrkan, då Lucia med tärnor åter visade sig och underhöll med sång m. m.

I skolorna
är luciafirandet också tradition, där i regel en ljusdrottning med följe uppträder vid morgonbönen. Folkskolan, som ännu inte fått sin samlingssal klar, har fått nöja sig med att grupper ur klasserna gått runt till varandra och sjungit luciasånger. Såväl läroverkets som flickskolans och folkskolornas elever har traditionsenligt tagit lärarna på sängen genom att i grupper kila runt staden med kaffepetter.
Slutligen kunde den morgonpigge iakttagaren skymta luciabrudar genom fönstren till många hem och firmor. Bl. a. gladde fröken Margit Karlsson sina kamrater och chefer i Julia Hultgrens beklädnads- och manufakturfirma. Där blev man t. o. m. så upprymd och rörd över den granna ljusfesten, att var och en satsade en slant till barnen i de gotländska fadderorterna i Finland. — Och så fortsätter Lucia-festligheterna hela dagen. . .

Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 December 1946
N:r 290

Allmänna brands gåva till Visby stad.

Städernas allmänna brandstodsbolag plägar årligen överlämna en summa till Visby stad att användas för brandförsvaret. Bidraget står i en viss relation till försäkringsstocken i staden. Den 10 d :s överlämnade bolaget årets brandförsvarsbidrag som uppgick till 2,100 kronor.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 December 1946
N:r 290

Den gamla föll i kökstrappan.

I måndags inträffade en olyckshändelse vid Mattsarve i Lau, där 86-åriga fru Margareta Larsson råkade falla utför kökstrappan och bröt lårbenet uppe vid höften. Tydligen drabbades hon av tillfällig svindel och visste ingenting av förrän hon hade legat nedanför trappan en stund. Hon blev då omhändertagen av husets folk och vårdas nu på lasarettet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 December 1946
N:r 290

Självantändning i briketter

vållade i morse ett eldsvådetillbud i fastigheten Slitegatan 6. En del brunkolsbriketter hade lagrats på sedvanlig plats i pannrummet men i morse märkte man att allt inte stod rätt till och källaren befanns då vara full av rök. Alla dörrar stängdes noggrant till och några man från brandkåren tillkallades, varigenom brandfaran snart avlägsnades.
Det konstaterades att självantändning uppstått i briketterna, troligen genom att de legat för tätt lagrade.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 December 1946
N:r 290

Farbror Bopparn 70 år.

När decembersolen på söndag morgon sakta stiger upp över \”Storlandets\” dunkla kustkontur i öster och sprider sitt gråa sken över de mäktiga klippstupen och över havet ute vid L:a Karlsö, då händer där kanske inte så mycket. Någon ålkråka sveper kanske fram på långsamma vingar därute över de blygråa vattnen. Någon ensam havsörn spejar måhända från någon otillgänglig klippavsats ut mot\’ det vida havets horisont, medan fåren bräka från slätten under Söderbergets månghundraåriga ekar. Men borta på Bopparve gård, där en av Lillöborgens bemärkta lottägare ,residerar, där vet man aldrig riktigt vad som då tilldrager sig. Den dagen, alltså den 15, borde egentligen örnen, som spanar därute, göra en lov inåt Ekstalandet och överbringa en varm lyckönskan åt gårdens förre ägare och örikets främste beskyddare, som är en och samme man —\”Bopparn\” — vilken L:a-Karlsöentusiast känner väl inte honom? — ingår då nämligen i sitt åttonde decennium, hur otroligt det än låter, med tanke på hans fysiska och andliga vitalitet..
Hem.-äg. Axel Pettersson, Bopparve i Eksta, är väl en man som vid det här laget är välkänd icke bara av de fiesta gutar, utan även av en väldig skara turister, som han med tjuvpojksglimt i ögat och med stadig hand på rodret fört den för honom välkända vattenvägen från Djupviks fiskeläge ut till den föga skyddade \”länningen\” under Österbergets bodar.
Själv har jag gjort den resan med honom flera gånger, och alltid i hans trygga personlighet sett typen för en verklig hedersman och kärngute. Att jag inte är ensam om denna min uppfattning visar bland så mycket annat den gästbok med t. o. m. kungliga namn, som han har i sin ägo.
På Lillön bland dess djueh Väter och i båten ute på det villande havet, gör han sig alltid bäst. Då är han i sitt ässe. — Och när man vandrat tillsammans med honom över öns hjässa, över \”Sudarsleitu\” och klättrat upp och ned över \”Askryggen\” med hjärtat i halsgropen några gånger, då har man kommit underfund med hur högt han älskar sin ö. Men detta är bara en sida i hans själ. Den första är bondens. Därom vittnar hans gård och hans gärning hemma vid Bopparve, som han nu överlåtit till yngre krafter inom sin släkt. Den som besökt det hemmet och sett vad som där rymmes kan förtälja därom. Till den gården kom han år 1905 genom gifte. Ingen torde bä4tre än han ha slagit vakt om dess rika traditioner, och fårskötseln där står han ännu, för.
Alltså fyller \”Bopparn\” 70 år på söndag, och om han ser tillbaka på sitt liv ingår i detta en 40-årig bondegärning vid Bopparve, där han stått stadigt på fötterna, men samtidigt visat, att det går bra att förena gamla hederliga sedvänjor med vad som är nödvändigt men nytt. Sin gård har han brukat som en hel karl, men även — särskilt i yngre dagar — ägnat sig åt fisket till husbehov. Fårskötsel har han drivit i stor skala med sina får betande ute på den hägrande Lillön. Trivts har han nog gjort bäst därute bland fåren, när han på våren under lamningstiden men även på somrarna bott därute i sin präktiga sjöbod.
Men även på andra områden har 70-åringens gedigna livsinställning gjort sig gällande. Inom det kommunala livet har han under åren beklätt många förtroendeposter, såsom ordf. i kommunalnämnd och valnämnd, ledamot i kyrko- och skol råd samt skiftesgodman. Eksta lutherska missionsförening har i honom haft en givmild beskyddare. Missionshuset i socknen har sålunda uppförts på hans mark, varjämte han även lämnat betydande bi- drag åt dess tillblivelse. Som hembygdsvän har hans hjärta även klappat varmt för dess minnen. Hans initiativ med restaureringen av den vackra skeppssättningen strax ovanför Djupviks fiskeläge, som skedde nu i höst, vittnar bl. a. därom. Det under sommaren resta träkorset ute på forntidskyrkogården å L:a Karlsö var likaså hans verk. Det korset skall f. ö. invigas nästa sommar, anförtrodde mig häromdagen den vitale 70-åringen, som nu efter det han avsagt sig gårdsbekymren, fått mera tid att styra och beställa med sina intressen därute. Undra förresten att han gärna vill bo och vistas där i dess storslagna vildhet. Här bland dess klippstup, raukar och grottor har han väl tillägnat sig sin harmoniska trygghet. Här i sin ägandes sjöbod har han blivit ett med den natur, med vilken han hör samman, och när man i den ljusa\” junikvällen sitter i hans gedigna sjöbod ute under Österberget och hör honom berätta om sitt liv på åker och hav, medan trutarna ropa och dyningen slår, då faller en osökt i minnet de ord, som står ristade under hans porträtt i Svenska turistföreningens årsskrift år 1940 och som bättre än dessa rader ge en bild av hans verkliga person.
De orden lyda om jag ej minns fel: \”Bondeliv levde de, bondekläder buro de, ett bondemål talade de, som det i början ville till att förstå. Men herremän voro de\”.
A—d.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 December 1946
N:r 290

Födelsedagshyllningar.

— På sin åttioårsdag igår blev hemmansägaren Karl Ekman, Skär på Fårö, hjärtligt hyllad. Uppvaktningarna började redan vid 6-tiden på morgonen, då grannarna infunno sig för att bjuda åttioåringen kaffe och tårta på sängen samt i övrigt uppvakta honom med presenter. Av släktingar och vänner fick han likaså motta gåvor av skilda slag, varjämte blommor och telegram ingick under dagens lopp. På kvällen var ett trettiotal gäster inbjudna till Skär, varvid jubilaren ytterligare hyllades, bl. a. i ett tal av kyrkoherde Edlund.
— Förre kommunalarbetaren Karl Persson, Furulund, blev på sin åttioårsdag i onsdags föremål för hjärtliga hyllningar. Bl. a. uppvaktade f. d. arbetskamrater vid Gasverket med blommor och en penninggåva och andra vänner och bekanta överlämnade likaledes blommor och presenter. Även telegrafiska lyckönskningar ingingo.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 December 1946
N:r 290

Jordfästningar.

Till den sista vilan fördes på torsdagen stoftet efter avlidna fröken Ida Veström, Lunds i Västerhejde. Sorgeakten inleddes med en andaktsstund i sorgehuset, där kyrkoherde I. Lilja talade. Sedan fördes kistan till Västerhejde kyrka, där den inbars under sorgemusik. Fru Alice Sandgren sjöng en solosång och efter ps. 600: 4 höll kyrkoherde Lilja griftetalet, utgående från 2 Kor, 5: 8. Efter den ritualenliga jordfästningen följde ps. 331 och kistan bars ut till graven, där bl. a. godsägare Carl Munthe nedlade en krans från styrelsen i Västerhejde Skyddsförening.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 December 1946
N:r 290

Hur blir vädret?

\"\"

Kyligt men vackert.
Sammanfattning: Det mäktiga högtrycket över Ryssland med centrum i Ladoga-trakten rör sig nu västerut och kommer den närmaste tiden att dominera väderleken i Skandinavien. En del lågtryck på Atlanten nå under sådant förhållande icke in på Nordsjön.
Utsikter: Sydostlig frisk till styv kultje, långsamt avtagande, klart eller nästan klart och några köldgrader.
Temperaturen var i morse i Stockholm och Malmö —1, Göteborg plus 1, Visby — 3, Riksgränsen — 9 gr. Helsingfors hade — 4, London — 2, Oslo 0, Paris plus 3 gr.
Vind och väderlek, var kl. 11 vid Ölands södra udde SO 17, nästan mulet, Ölands norra udde 0SO 14, nästan mulet, Östergarn SO 14, nästan klart, Gotska Sandön SO 9, klart, Landsort SO 14, halvklart.
Barometerståndet visar idag kl. 13 i Visby den ovanligt höga siffran av 782 mm.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 December 1946
N:r 290

Landsbygden. Dalhem.

DALHEM.
Adventsstund hölls i söndagkväll i missionshuset. Trots det dåliga vädret hade en talrik skara åhörare forsamlats. Som talare hade kallats pastor Tage Adolfsson, Östergarn, vilken även medverkade med flera väl utförda solosånger.
Sångstunden inleddes med bibelläsning av föreningens ordf. Evald Stenhammar, varefter pastor Adolfsson sjöng \”Gören portarna höga\” av Vennerberg. Musikföreningen medverkade med ett par sånger, varefter pastor Adolfsson talade över en adventstext. Programmet bjöd i fortsättningen på mera sång, såväl solo som till strängmusik, dessutom deklamerade fröken Gertrud Johansson. Sångstunden avslöts med att församlingen sjöng Hosianna av Vogler.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 December 1946
N:r 290