Chefen för tekniska beredskapssektionen i AK, vägingenjören på Gotland S. A. S. Tånneryd har förordnats till byrådirektör.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 september 1947
N:r 221
Chefen för tekniska beredskapssektionen i AK, vägingenjören på Gotland S. A. S. Tånneryd har förordnats till byrådirektör.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 september 1947
N:r 221
har lämnats Reinhold Dahlgren, Stånga, för ett bostadshus på Gumbalde 1.54 i Stånga kommun.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 september 1947
N:r 221
Sammanfattning: En rygg av högt Lufttryck sträcker sig från mellersta Atlanten över de Brittiska öarna och södra Sverige till mellersta Ryssland. Över Nordatlanten och norra Skandinavien råder en kraftig västlig luftström och norr därom rör sig lågtryck från Grönland österut. Ett sådant lågtryck, som befinner sig vid Spetsbergen, utfylls långsamt, medan ett annat mellan Island och Nordnorge kommer att medföra nederbörd i landets norra delar på lördagen. Ett tredje Lågtryck ligger mellan Grönland och Island.
Utsikter: Svag till måttlig något tilltagande sydvästlig vind, delvis mulet men mest uppehållsväder. Oförändrad temperatur. Norra Östersjön: Lätt till god tilltagande västlig bris, meretadels god sikt.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 september 1947
N:r 221
Endast 28 år gammal har konditorn Börje Sellin, Rute, avlidit. Han var bördig från Älmhult i Småland och var under en tid anställd hos bagaremästare Halvar Sundling i Rute. För fyra år sedan blev han emellertid sjuk och har sedan dess i olika etapper vårdats på sjukhus. Den bortgångne var en präktig och skötsam yngling och en duktig yrkesman. Han var också mycket intresserad av idrott och innan sjukdomen bröt ned honom aktiv inom Rute IF. Som närmast sörjande efterlämnar han moder och mormoder i Småland.
Änkefru Anna Andersson, Bjärby i Sjonhem, har avlidit, 78 år gammal. Hon var född i Roma och kom vid sitt giftermål till Sjonhem. Närmast sörjes den bortgångna av fosterdotter och måg samt en broder i Halla.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 september 1947
N:r 221
Sjuttiofem år fyller i morgon byggmästaren Oscar Andersson, Klintehamn. Jubilaren lämnade i unga år födelsebygden Fröjel och ställde färden till Amerika, där han vistades i elva år. Efter hemkomsten blev Klintehamn hans verksamhetsfält. Hr Andersson har bl. a. gjort en insats som kapellbyggare, och de trevliga baptistkapellen i Klintehamn, Östergarn och Väte är verk av hans hand. A. har i fyrtio år tillhört Klintehamns baptistförsamling, där han på olika sätt deltagit i missionsarbetet, bl. a. som söndagsskollärare i tidigare år och som diakon. Högtidsdagen skall säkerligen visa att jubilaren genom sitt glada, hjälpsam-sa sätt förvärvat många minnesgoda vänner.
Femtio år fyller på måndag hemmansägaren Martin Ronström, Hassle i Väte.
Kyrkvärden och f. hemmansägaren Fredrik Melin, Gudings i Alva, fyller sextio år måndagen den 29 september. Han är född i Öja och inflyttade till Alva 1912 och övertog sin svärfaders gård vid Gandarve, vilken han innehade till 1941, då han slutade med jordbruket och byggde sig en villa vid Gudings. Som jordbrukare intog han en framstående plats och arbetade särskilt upp sin kreatursbesättning till en mycket framstående sådan. Han innehar vidare en hel del förtroendeuppdrag. Sålunda är han sedan flera år kyrkvärd, klockare, kassör i kyrkorådet, medlem av Hemse kyrkobrödrakår samt dess kassör, vidare medlem av kristidsnämnden, brandchef i Alva, ordförande i Alva. BF:s-avd., intresserad medlem av MHF samt brandstodsskrivare i Södra Gotlands brandstodsförening. Som framgår av ovanstående åtnjuter jubilaren ett odelat förtroende. Alla sina uppdrag uträttar han med stor skicklighet och punktlighet. Genom sina personliga egenskaper och gladlynta sätt har han tillvunnit sig allmän aktning och sympati, vilket han på måndag, då han inträder i sitt sjunde decennium, säkerligen skall få mottaga många bevis på.
På måndag fyller änkefru Charlotta Österdahl, Trosings i Gammelgarn, åttio år. Under sin hälsas dagar var hon en trogen och verksam medlem av kyrkliga syföreningen. Nu är hon sedan ett par år bunden vid sjukbädden och vårdas hos sin son och sonhustru vid Hejdeby i Kräklingbo.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 september 1947
N:r 221
Hjärtliga hyllningar kommo förre handlanden Helmuth Sundvall, Visby, till del på hans sjuttioårsdag i går. Släktingar och vänner uppvaktade med presenter och blommor varjämte telegrafiska lyckönskningar ingingo under dagens lopp. Bland de uppvaktande märktes föreningen Gnistan, vars ordförande, red. Arthur Nilsson, med ett tal överlämnade föreningsmärket i guld till jubilaren.
På sin sjuttiofemårsdag igår blev förra folkskollärarinnan Elise Hederstedt, Visby, föremål för hjärtliga hyllningar. Uppvaktningarna började igår morse, då brotiorna uppvaktade och senare infann sig en deputation från Missionskyrkan med predikanterna Lindh och Jakobsson i spetsen, som överlämnade en bok om biskop Rundgren samt blommor. Från vänner i Bro fick hon mottaga blommor och presenter, däribland en kolteckning av kyrkan och skolan i Bro. På eftermiddagen gavs middag på Tingstäde hotell för ett 50-tal gäster, varvid jubilaren hyllades bl. a. i tal av museiintendent Th. Erlandsson och fröken Ida Lindström, Visby. Ett 40-tal telegrafiska lyckönskningar anlände under dagens lopp från vänner och forna elever.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 september 1947
N:r 221
håller i dag styrelsesammanträde på Skogs tingsställe i Levide och därvid har beviljats brandskadeersättningar med 106,287 kr., vilket torde vara en av de högsta skadesummorna som beviljats vid ett sammanträde. Största posten gäller givetvis branden i taktegelfabriken i Stånga.
Styrelsen beslöt vidare en uppbörd av 30 öre pr 1,000 kr. försäkringsvärde att redovisas före den 20 november.
Man fastställde också ändringsinstrument rörande höjning av försäkringsbelopp. Sedan majsammanträdet har nämligen höjningar skett med sammanlagt 2 milj., varmed föreningen nu är uppe i cirka 173 miljoners ansvarighet. Sammanträdet fortsätter i eftermiddag.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 september 1947
N:r 221
Sigulds i Lye.
Har ni någon gång färdats den slingrande vägen från Lye kyrka söderut mot \”Kanaans land\”, då har ni säkerligen lagt märke till den välbyggda vackra gården på slätten strax söder om kyrkan. Det är Sigulds gård och ägare till den är hemmansägaren Josef Nilsson.
Den gotländska landsbygden kan uppvisa många vackra bondgårdar och inte minst i denna bygd möter man dem. Nilsson vid Sigulds kan nog med en särskild tillfredsställelse betrakta sin gård: den är inte bara välbyggd och fullt modern efter tidens fordringar, han har också självt byggt och ordnat det hela, och han ser säkerligen tillbaka på de sista 20 årens arbete och skapargärning med glädje och tillfredsställelse.
Det gamla Sigulds var på sitt sätt en vördnadsbjudande gård: ute mot kviorna låg ladugården uppförd av trä, och när man genom porten kommit in på \”storgården\” befann man sig rent utav inne på en borggård med \”småhusen\” till höger och vänster och där framför \”lillgården\” med den numera omkring hundraåriga ståtliga manbyggnaden. Men det gamla var i många avseenden förålrat, och man kan vara ganska säker på, att när hr Nilsson 1928 övertog gården efter sin svärfader Anshelm Hansson, han började fundera på hur det moderna Sigulds borde se ut. Och i dag kan vem som helst se det. 1935 började hr Nilsson det omfattande ombyggnadsarbetet och har fortsatt genom åren för att i år lägga sista hand därvid. De gamla borggårdsliknande uthusen revos och den nya ladugården byggd av kalksten restes vid sidan av trädgården. Med denna sammanbyggdes lada och magasin och intill byggdes svin- och hönshus. Ladugård och stall äro inredda efter tidens fordringar och rymma ledigt den kreatursbesättning som i regel hålles på gården, d. v. s. 12 kor, 6 ungnöt, 2 par draghästar och 3 unghästar. Och i svinhuset rymmes fargalt, 5 suggor och ett tiotal gödsvin, samt i hönshuset cirka 125 höns.
Sedan dessa stall- och ekonomibyggnader färdigställts har hr Nilsson i år tagit itu med ombyggnad och modernisering av manbyggnaden. Detta är inte färdigt än, men det skall väl vara det innan året är slut, och sedan bör väl byggnationen på denna gård vara färdig.
Det är givetvis en glädje för en jordbrukare att få sin gård i ordning, men det är samtidigt i vår tid en synnerligen nödvändig sak. När det inte går att anskaffa hjälp måste allt göras för att underlätta arbetet, ty eljest skulle det bli omöjligt att fortsätta. På denna gård har tidigare två drängar varit anställda, nu får den skötas med den egna familjens arbetskraft och den tillfälligt lejda, som man kan lyckas anskaffa.
Har mycket arbete nedlagts på byggnaderna så har också mycket nedlagts på ägorna. Alla gotländska gårdar ha utvidgats genom nyodlingar, så också denna av såväl hr Nilsson som hans företrädare. Nu till gården 65 tnl. åker och odlad myr varjämte hr Nilsson arrenderar en del åker- och betesmark. Till gården hör också 40 tnl. skogsmark. En del av denna gårdens areal har genom köp lagts till densamma.
\”En hel del är dålig jord\”, säger hr Nilsson. Ja, det är inte allom givet att få allt i prima, men att han också har en hel del som bär goda skördar, förnekar han inte. Det finns litet av varje, både lerjordar och sandmylla. En nackdel för gården är ju att skiftena ligga ganska spridda. Myrmarken är i Lausmyr, där den ligger invid Lye-landet och liknar mera fastmark än myr. Myren ligger helt i vall och efter första slåttern användes den för beten. Den mesta av åkerjorden är täckdikad.
Nilsson har ännu inte gått in för traktordrift utan här äro fortfarande hästarna till heders. Givetvis borde man ha traktor, medger Nilsson, när det är så svårt att få arbetskraft, men byggena ha krävt stora kostnader och inköp av traktor och redskap kräva mycket pengar. Men, de komma nog, de tvinga sig fram.
Nilsson är inte så modern att han bytt ut brödsäden mot oljeväxterna. Han har ganska obetydlig oljeväxtodling. Inte ens i år, då eljest så myeken brödsädesareal gått till oljeväxtodling, har han fallit offer för frestelsen att lägga om. Och detta må det svenska folkhushållet vara honom tacksam för. Eljest odlar han mycket rotfrukter, såsom det anstår en jordbrukare med stor ladugårdsbesättning, 5 tnl rotfrukter därav 2½ sockerbetor.
Hr Nilsson hade mycket hästar, vilket hänger ihop med att han är en intresserad hästkarl. Det är ardennerhästarna, som här stå i kurs. I stallet finns ston med såväl avelsdiplom som värdebokstäverna AB och B.
Vi sade att gården varit i Nilssons ägo sedan 1928. Epitetet släktgård kan inte tilläggas den, men den har dock varit i släktens ägo i cirka 55 år. Det var 1893 Nilssons hustrus farföräldrar inflyttade från Alskog och då inköpte gården. Emellertid bör den kunna få titeln släktgård, ty med det arbete och intresse, som lagts ned på dessa förbättring, bör den kunna vara trivsam för många släktled framåt.
Peder Gute.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 september 1947
N:r 221
Samtliga 23 linjer kan tagas i bruk, när nya automatstationen blir färdig.
Några bilder från kabelutläggningen vid Fridhemsbukten. Från vänster på bilden överdir. Harald Billström, Telegraf styrelsen, distriktschef en Goldschmidt, Norrköping, överdir. Holmgren, Telegrafstyrelsens tekniska byrå, och avdelsningsdir. Nordström, Telegraf styrelsen. Bredvid har änden på den kabel, som skall ge Gotland 23 nya telefonförbindelser, nått land.
Betydligt flera telefonförbindelser mellan Gotland och fastlandet är nu ett faktum, sedan den nya kabeln under torsdagen och fredagen lades ut och förenades med rikskabelnätet på fastlandet, ön kommer till att börja med, såsom tidningen berättade redan på torsdagen, att få åtta nya telefonförbindelser över Östersjön men dessutom ett par kanaler, som gör Gotlands Radio och riksradions Visby-studio oberoende av allmänna telefonnätet. När samtliga 23 linjerna kan tagas-i bruk är ännu ovisst. Flera linjer kräver större växelstation och den planerade automatstationen i Visby väntar ännu på byggnadstillstånd.
Det har varit många och stundom besvärliga förberedelser, innan man kom så långt att sjökabeln kunde läggas ned. Hela sommaren har 40-talet man, huvudsakligen från Telegrafverkets kabelkontor i Stockholm, arbetat med kabelfästena vid Fridhem och Hornsudde utanför Västervik. På landkabelsträckan mellan Visby och Fridhem har man samtidigt passat på att lägga ned en lokal telefonkabel, som förbättrar och utökar förbindelserna mellan Visby och Västerhejde högst väsentligt.
Förstärkarbyggnaden diskuterad ur skönhetssynpunkt.
Det viktigaste arbetet har emellertid varit anläggningen av kabelfästena, som krävt stor omsorg för att kabeln skall tåla påfrestningarna av bränningar- och sjöhävningar vid land. Man har sprängt en 1 m. djup ränna i berget ända uppe från klinten och c:a 350 m. ut till sjöss. En dykare har skött sprängningarna i vattnet och till sin hjälp har han haft tre man, en borrmaskin, en grävskopa med vinsch och en stadig pontonbåt, som tillhört ingenjörstrupperna. Det har varit ett kinkigt arbete, helt beroende av väder och vind. Vid minsta sjöhävning \’har dykararbetet måst inställas och dykarlaget har stundom fått vänta långa tider mellan sprängskotten. Vidare har man färdigställt förstärkarbyggnaden strax ovanför kabelfästet, en byggnad, som diskuterats både hit och dit ur skönhetssynpunkt. Ursprungligen var det meningen, att den skulle ligga längre ut på strandkanten„ vilket dock ogillades av bl. a. stadens skönhetsråd. Så småningom kommer byggnaden att bäddas in i allehanda grönska och växtlighet för att smälta in i landskapsbilden så mycket som möjligt.
Wire-skarv gick upp när kabeln halades iland.
Förberedelserna för kabelutläggningen har, i stort sett gått raskt undan och raskt gick det också när kabeln lades ut. Arbetslaget, söm skulle taga emot den stod i beredskap redan tidigt på morgonen, i småskogen ovanför fästet brummade en traktor och en och annan åskådare promenerade makligt omkring i solgasset. Kabeln släpptes så småningom ut från \”Edouard Suensons\” förstäv. För att underlätta arbetet lät man den glida på en lång rad tomma. bensinfat över vattnet och på rullar uppför det branta stupet. Det \”dramatiska\” i den stora händelsen inskränkte sig till ett brott på den wire, som gick mellan traktorn och kabeln. Det var en skarv, som trots tre lås gick upp. Ändarna försvann med rasande fart åt var sitt håll och man trodde ett tag att arbetet skulle få göras om. Men som tur var, brast inte skarven förrän långt upp på land, varför skadan snart var reparerad.
140,000 abonnenter beräknas tillkomma i år i hela landet.
Det är inte bara på Gotland, som telefonnätet sväller ut. Telegrafverkets hela rörelse ökar kolossalt, enligt vad övergår. Harald Billstr öm vid telegrafstyrelsen berättar. Före kriget var toppsiffran 40,000 nya abonnenter på ett år. Redan i fjol steg den till 105,000 och i år räknar man med minst 140,000 nya telefonabonnenter. Nya anläggningar måste därför göras överallt, vilket kan vara besvärligt nog med den, brist på material och arbetskraft som råder nu.
I år fullföljer vi bl. a, rikskabelnätet, som går ända från Luleå till sydligaste Sverige och passerar städerna på ostkusten. Vidare arbetar vi efter ett program, som kommer att tillgodose hela södra Sverige med telefonförbindelser för så lång tid framåt man kan förutse. I detta ingår en kabel från Stockholm
över Norrköping till Jönköping med förgreningar till Göteborg och Malmö, som i fullt utbyggt skick skall kunna förmedla inte mindre än 1,900 (!) samtal på en gång. Redan förut finns det tre kablar mellan dessa platser. De kommer när projektet blir färdigt att användas till förbindelser på mindre delsträckor, ty även kortvägarna måste tillgodoses.
Nedläggningen av kabeln mellan Stockholm och Norrköping är snart färdig och kabelsträckan Norrköping—Göteborg köptes på onsdagen för leverans nästa år. Om allt går väl beräknar vi kunna taga den i anspråk. redan under senare delen av 1949.
Importregleringen berör nu även kablar och metaller för egen tillverkning.
Det är emellertid mycket komplicerade stationsanordningar för en dylik jättekabel och det är svårt att i dessa tider, när det är så ont om material och arbetskraft, hålla ett utbyggnadsprogram. En sak som allmänheten inte tänker på, när den vill ha ny telefon, är att varje ny abonnent behöver en ledning. Så småning om måste stationerna och såväl stations som linjepersonalen ökas. Svenska industrin förslår inte att täcka materialbehovet. Vi har därför varit tvungna att köpa mycket kabel .från utlandet. Men nu har importregleringen, som förut inte tillämpats när det gällt telefonkablar, försvårat också den detaljen. Alla metaller, såsom bly, koppar och tenn för kabeltillverkning inom landet faller också för importspärren. För att säkra behovet har Telegrafstyrelsen under många år själv stått som importör och det spörs om vi nu får tillstånd att importera tillräckliga kvantiteter av varorna för att täcka behovet vid de två fabriker, som L. M. Eriksson och Max Sievertkoncernen avdelat enbart för Telegrafverkets räkning.
De åtta förbindelserna till Gotland färdiga nästa högsäsong.
Beträffande Gotlands-kabeln, säger överdir. Billström till sist, kan dess 23 linjer inte tagas i bruk, förrän det nya telegrafhuset blir färdigt. Och när huset blir färdigt beror helt på när vi kan få byggnadstillstånd. Vi skulle vilje bygga så fort som det någonsin går, då vi är mycket trångbodda. Tills vidare får gotlänningarna emellertid nöja sig med de åtta nya linjer vi kan åstadkomma, vilket är ett bra tillskott bara det och som beräknas vara färdigt till nästa högsäsong.
Svedje.
Från vänster en bild från arbetet, när kabeln halades iland från \”Edouard Suenson\”. Den fördes över vattnet på tomfat och drogs sedan iland med en wire från en traktor. Till höger därom dras kabeln upp i den 1 m. djupa ränna, som sprängts i berget, och föres mellan sjömärkets stolpar. Under hela arbetet hade man ständig kontakt med kabelfartyget med hjälp av en markradio sändare, man fått låna av Kronan.
(Foto: Allehanda.)
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 september 1947
N:r 221
Kronblom
LUDDE GENTZEL
DAGMAR EBBESEN
THOR MODEEN
JULIA CAESAR M.FL.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 september 1947
N:r 221