Månad: november 2021

För att skapa måste vi ge av oss själva.
Vid SLKF-distriktets kamratdag i Öja i söndags talade som tidigare omtalats studiesekreterare Ruth Malcus, Uppsala.
Tal. utgick från en av Kerstin Heds vackra dikter: Detta blev givet åt oss. Att vara bonde och bondhustru är inte bara ett tungt och slisamt arbete med längre dagsverke än alla andra och ibland missräkning, när det gäller djur och gröda, nej, det är också vid rymd, hembygd, och det är liv att värna och ge det bästa vi kan. Av generationer som gått ha vi fått det arvet och till generationer som komma skall vi lämna det. Men ett arv skall väl förvaltas och .vårdas och helst förbättras, och då kan vi ställa oss den frågan, hur skall det på bästa sätt ske. Tal. framhöll att det ställs stora krav på landsbygdens kvinnor, det räcker inte med att vara en god husmor och ta hand om barnen, intresset måste också räcka till för samhällsfrågorna. Man och kvinna måste arbeta gemensamt för att det bästa resultatet ska nås. Mannen ska ge av sin långa erfarenhet i det allmännas tjänst och kvinnan skall föra fram sin åsikt, som, många gånger är en annan, men inte sämre för det. Tal. vände sig särskilt till BF-kamraterna i nämnder och styrelser: Ge oss kvinnor ett ärligt och kamratligt handslag, det ger trivsel åt den som får det.
Tal. bemötte så den frågan som ofta ställs: Gör SLKF någon nytta med i en motfråga: Hur skulle vi över huvud tåget kunna undvara Sv. landsbygdens kvinnoförbund? Tal. framhöll hurusom föreningsarbetet vidgar vyerna och ger oss träning och därmed det självförtroende, som är så nödvändigt. SLKF omspänner ju så många och stora områden. SLKF:s väldiga frammarsch de senaste åren bevisar mer än väl, att det är den organisationen vi väntat på.
Tal. kom så in på den stora förmån vi ha genom studiearbetet och beskrev hur t. ex. en studiecirkel i kommunalkunskap kan göras så levande och intressant genom att äldre och yngre deltar och levande exempel ur den egna kommunens skötsel åskådliggör studiefrågorna. Har man så en äldre kommunalman med glimten i ögat som ledare och ev. kommunalstämma med tillhörande opposition på programmet, då kan det ämnet inte kallas torrt. Förmånen som beviljats oss husmödrar, genom att vi kan ha färre studiesammankomster blott att timmarna bli desamma, berördes också.
Tal. erinrade om att vi som BF:s kvinnoorganisatiön har praktik på vårt program. Den förbehållsamhet vi landsbygdskvinnor visat när det gällt politiken lägger vi mer och mer bort, ju mer vi bli medvetna om att politiken griper in i snart sagt allting i vårt dagliga liv. Betänker vi så att 59.8 proc. av väljarkåren utgöres av kvinnor förstå vi, hur nödvändigt det är, att just landsbygdens kvinnor hävdar sig på detta område.
Tal. kom in på Gotland och dess bebyggare. Inte bara de små fästningar i miniatyr som ännu finns kvar bevisar vilka hårda tider Gotlands befolkning varit med om, när de bokstavligt talat måste bruka jorden med svärdet i handen, o. tal. uttryckte sin beundran för gotlänningarna, som trots att inblandning av främmande människor, bibehållit sin särprägling när det gäller traditioner och språk. Men 1/3 av Gotlands jord är ju jordbruk, och en hel del likartade bekymmer som övriga Sveriges jordbrukare ha förefinnes ju här.
Tal. berörde så BF:s hittills förda politik och den nytta vi har av den, och hurusom BF förmått minska på den ekonomiska klyftan trots lönehöjningar. Bondeförbundets enhetliga arbete, när det gäller att slå vakt om mänsklighetens naturligaste och ädlaste yrke: jordens odlande, brukande och förbättrande; vidmakthållandet av människosläktets stora och enda kraft och hälsokälla, är en garanti och en sporre. Den taktik, som genom att sprida misstro hos oss själva mot oss själva enl. gammalt recept söker härska genom att söndra, kan vi ta med ro. En vis man har präglat den satsen: Ska vi kunna sklapa något positivt måste vi ge något av oss själva. Så slutade tal. med en vädjan till de närvarande att genom att arbeta på att få så stora uppslutning som möjligt kring BF också arbeta på att göra arvet som ska gå till barn och barnbarn större och rikare.

Gotlänningen
Tisdagen 12 augusti 1952
Nr 184