Anslutningen till den frivilliga skytterörelsen under 1912 är den största sedan boerkrigets dagar, då genombrottet för vårt lands skytterörelse skedde, och med glädje må äfven antecknas, att afgången är mindre, ehuruväl fortfarande sorgligt stor.
Medlemmar och skyttetöreningar.
Vid 1912 års slut räknade Sveriges frivilliga skytterörelse 174,851 medlemmar, af hvilka 161,974 voro aktiva och 12,377 passiva.
Af de såsom aktiva inskrifna hade 147,046 deltagit i någon skjutning med skarp ammunition.
Skytteföreningarnas antal uppgick till 2,297 — under året hade nybildats 82 skytteföreningar och 75 afförts såsom upplösta, men utom dessa senare är ett afsevärdt antal småföreningar, som i stället för att vara själfständiga ingått såsom skjutlag i angränsande större föreningar.
Norrbottens skytteförbund har det största antalet skytteföreningar, nämligen 198, därnäst kommer i ordningen Jämtlands skytteförbund med 156 och som nummer tre Värmlands med 155 föreningar; åtta skytteförbund ha öfver ett hundra föreningar hvartdera.
Två skytteförbund räkna öfver 10,000 medlemmar, nämligen Malmöhus läns skytteförbund, som i detta afseende är nummer ett i riket med 10,869 medlemmar; därnäsgt kommer Södermanlands skytteförbund med 10,273, Skaraborgs med 9,422, Göteborgs och Bohus med 9,135, Norrbottens med 8,896.
I skytteföreningarna hafva under året inskrifvits 57,555 nya medlemmar, hvilket är den största rekrytering, som någonsin ägt rum. Främst kommer härvidlag Malmöhus läns skytteförbund, som förvärfvat 4,726 nya rekryter, därnäst Stockholms skytteförbund med 4,249, Skaraborgs med 3,968.
Men samtidigt med denna ståtliga rekrytering har tyvärr fortfarande afgången ur skytteleden varit mycket stor, och uppgår denna för 1912 till 44,912.
Ökningen i medlemsantal är dock storartad, nämligen 12,943, eller nära dubbelt mot föregående år.
På 15 år har medlemsantalet i rikets frivilliga skytteföreningar nära nog 6-dubblats, det uppgick nämr ligen år 1898 till endast 30,000!
På de olika ålderskategorierna fördelar sig medlemsantalet sålunda: under 20 år 77,898 och af dessa cirka 60,000 i åldern 15—20 år; i beväringens första och andra uppbåd d. v. s. 21—32 år, 62,999; i landstormen 32—40 år, 10,929; samt frikallade och öfveråriga 10,153.
Hufvudmassan af de frivilliga skyttarna befinner sig alltså i åldern 16—32 år, ett i försvarshänseende betydelsefullt förhållande.
På de olika skjutklasserna fördela sig de aktiva medlemmarna sålunda:
i rekrytklassen . . . 50,265
i 1:a klassen . . . 48,769
i 2:a klassen . . . 35,581
i 3:e klassen . . . 27,359
Anslagsberättigade.
det gäller att bedöma lifaktigheten i skytterörelsen är detsärskildt tvänne faktorer, som man har att räkna med. Den ena är antalet medlemmar, som fullgjort de stadgade vilkoren för åtnjutande af statsanslag, d. v. s hafva skjutit 50 protokollförda skarpa skott, och den andra hela skottantalet för året.
Båda dessa värdemätare äro för år 1912 synnerligen vackra, de äro högre än någonsin förut under skytteväsendets tillvaro.
Hvad de förra angår, har det uppnå resultatet öfverträffat alla förväntningar. Skytteförbundens öfveistyrelse hade i sina beräkningar för statsanslaget utgått från def antagandet, att antalet anslagsberättigade skyttar för år 1912 skulle komma att uppgå till 130,000 — det blef 132,671!
or tala, heter det ju, och detta är sant. — År 1893 — det år, då Sveriges frivilliga skytteväsende erhöll sin nuvarande organisation, allså för snart 20 år sedan, fans det 6,000 anslagsberättigadeskyttar, nu öfver 130,000! Om något utgör väl detta ett talande vittnesbörd om den svenska skytterörelsens enastående utvecklins och nuvarande höga ståndpunkt.
Malmöhus läns skytteförbund, som under de senaste åren gjort goda framsteg, har för år 1912 rangplatset som nummer ett i fråga om antalet anslagsberättigade — men det skiljer endast med en skytt mellan detta förbund och Skaraborgs — det första har 8,006 anslagsberättigade, det senare 8,005.
Kalmar läns skytteförbund är fet tredje i ordningen med 7,269 man, följdt af Södermanlands skytteförbund, som har 7,053.
Stockholms skytteförbund — som numera blott omfattar staden Stockholm — är det oaktadt det sjätte i ordningen och befinner sig i hastig uppmarsch, det var för 3 år sedan det tolfte.
Lossade skott.
Om sålunda den ena gradmätaren på Kfaktig skytteverksamhet visar sig i vacker stegring, så är detta ej mindre förhållandet ifråga om den andra ofvannämda — antalet lossade skarpa skott.
Detta har nämligen under sista året ökats från nära 14 millioner till öfver 15 ½ millioner. Äfven detta är den största ökning, som på länge förekommit.
Sannolikt är skottantalet betydligt större, säkerligen öfver 20 millioner, ity att vid fältskjutningarna ett betydligt antal lossade skott ej blifva protokollförda.
På de olika afstånden är skottantalet sålunda fördeladt:
på 100 m. afstånd . 3,000,548
på 200 m. afstånd . 3,202,349
på 300 m. afstånd . 6,300,383
på längre afstånd . . 172,556
vid fältskjutningar. 1,381,870
och skall till den sistnämda summan läggas ytterligare 562,477 vid förbundens fältskjutningar 1lossade skott, alltså blir – detta 1,944,347 — eller nära 2 millioner fältskjutningsskott. Ökningen är 300,000 ett glädjande bevis på att skytterörelsen befinner sig på rätt väg.
Äfven i fråga om skottantalet intager Malmöhus läns skytteförbund hedersplatsen och är det första skytteförbund i Sveriges rike, som nått öfver millionen lossade skarpa skott; det har nämligen 1,021,526.
Detta skytteförbund har lossat tredjedelen skott af hvad hela Norges skytteväsen under år 1912 åstadkommit.
Stockholms läns skytteförbund, som under några år varit nummer ett, är nu nummer två, men har dock uppnått den vackra siffran af 781,115 skott på 6,484 aktiva. Södermanlands skytteförbund är nummer: tre med 757,245 skott och Stockholms skytteförbund nummer fyra med 716,615 skott.
Statens anslag till ammunition var under sistlidet år 420,000 kronor, och om man beräknar ett imedelvärde af 5 öre pr skott, hvilket dock är för lågt, så skulle för den summan ha kunnat erhållas omkring 8 millioner skott, men skyttarna ha lossat 16 millioner, eller rättare sannolikt 20 millioner.
Alltså hafva de själfva bekostat de öfriga 8 á 12 millionerna, men de hafva dessutom själfva bekostat gevären, representerande en inköpssumma af en million kronor. Likaså bekosta de årligen några tur sen nyinsatta gevärspipor och vidare allt det andra, som kräfves för verksamhetens bedrifvande.
Skytterörelsen är, det måste dock högt erkännas, en det svenska folkets själfbeskattning för fosterlandets försvar af vackraste slag.
Vid kammarskjutningsöfningar hafva lossats 390,260 skott af 5,968 skyttar. Visserligen är detta en stegring sedan förlidet år, men alltför ringa med hänsyn därtill, att ju rekrytklassen räknar 50,000 skyttar.
I jämbredd med den ökade lifaktigheten har ock antalet under år 1912 förvärfvade utmärkelsetecken afsevärdt ökats i jämförelse med de föregående åren, vittnande fördelaktigt, om det sätt, hvarpå skytteverksamheten i vårt land bedrifves.
Sålunda hafva förvärfvats följande statens utmärkelsetecken för skjutfärdighet:
6,076 skyttemärken af brons, 2,749 dito af silfver, 1,007 dito af guld, 2,256 årtalsmärken af guld och 115 riksmedaljer.
I fråga om dessa utmärkelsetecken förtjänar att särskildt beaktas den betydande mängden förvärfvade guld- och årtalsmärken, tillsammans 3,268, samt riksmedaljerna, 115 stycken, det högsta antal dylika, som hittills utdelats. Det är ej mera än 5 år sedan, då endast 50 å 60 dylika kunde årligen utdelas.
Gotlands Allehanda
Torsdagen 3 April 1913
N:r 75
