för direktör John Odin, bördig från Visby, och fröken Margareta Stocke, dotter till f. järnvägstjänstemannen Stocke, Rimbo, och hans framlidna maka, född Dubois.
Gotlänningen
Tisdagen 22 Juli 1952
Nr 166
för direktör John Odin, bördig från Visby, och fröken Margareta Stocke, dotter till f. järnvägstjänstemannen Stocke, Rimbo, och hans framlidna maka, född Dubois.
Gotlänningen
Tisdagen 22 Juli 1952
Nr 166
förrättas i morgon i Brunnsbergs kyrka i Skåne mellan försäljaren Folke Gottberg, Ardre, och postexpeditör Guje Nilsson, Visby. Efter vigseln ges middag i brudens hem i Skätteskärr, Nyhamnsläge.
Gotlänningen
Tisdagen 22 Juli 1952
Nr 166
ÅTTIO ÅR fyller på torsdag förre hemmansägaren Gunnar Gardell, Margsarve i Norrlanda. Han har tidigare innehaft en gård vid Björke i Norrlanda.
SJUTTIOFEM ÅR fyller på torsdag förre hemmansägaren Olof Pettersson, Ringome i Mästerby. Han har även varit smedmästare och som sådan varit synnerligen anlitad av ortsbefolkningen. Numera har han överlämnat såväl gården som smidesrörelsen till en son.
Sjuttiofem år fyller på torsdag f. hemmansägaren Ida Hammarström, Hammars, Fårö.
SEXTIO ÅR fyller på torsdag fru Anna Isberg, Nickarve i Hejdeby. Sextioåringen, som är maka till lantbrukaren Oskar Isberg, tillhör baptistförsamlingen. Hon har gjort sig känd som en präktig och duktig kvinna.
På torsdag fyller fru Julia Pettersson, Rondarve i Eksta, sextio år. Hon är född i Eksta och maka till hr Gustav Pettersson.
Femtio år fyller på torsdag fru Maria Fredin, Nygårds i Garda. Hon är född i Dalhem och maka till lantbrukaren Inelius Fredin. Jubilaren är ansluten till missionsförsamlingen.
FEMTIO ÅR fyller på torsdag hemmansägaren Axel Wessman, Bobbenarve i Öja. Han är född i Öja och övertog fädernegården 1930, som varit i släkten sedan 1860. Jubilaren som varit ledamot i fattigvårdsstyrelsen, skolrådet och Burgsviks mejeriförening, har nu dragit sig tillbaka från de kommunala uppdragen och ägnair sig helt åt jordbruket. Han är en glad och trevlig karl och har gjort sig omtyckt av alla. Han är medlem i missionsförsamlingen.
Sjuttiofem år fyller i dag förre diversearbetaren Olof Vilhelm Nordell, Hagbylund 7 i Visby.
Gotlänningen
Tisdagen 22 Juli 1952
Nr 166
Hemmansägaren. Elof Olsson, Gervalds i Vamlingbo, blev idag på sin femtioårsdag föremål för hjärtliga hyllningar från enskilda och sammanslutningar. Först på morgonen uppvaktade familjen med blommor, soffa i antik stil, golvlampa samt tavla av Vamlingbo kyrka. Bland de tidiga gratulanterna var också skytteföreningen, som med salut hälsade jubilaren och genom herr Sigurd Kristiansson överlämnade en silvervas i antikt mönster fylld med rosor. Sedan kom representanter för vänner och föreningar och deras talan fördes av pastor Thure Åberg, som överlämnade en textad adress med ett 70-tal namn samt en väggpendyl o. blommor. Pastor Åberg överlämnade även en blomsterkorg från kyrkorådet och tackade jubilaren för hans tjänster där. Även från andra platser på Gotland hade hyllningar inströmmat redan på morgonen. I eftermiddag ger jubilaren och hans maka middag vid Gervalds.
Vid notisen om hyllningarna för fru Vera Nyström, Kyrkebys i Hejnum i lördagstidningen står det att kvällen slutade med dans på logen fram på småtimmarna, medan i själva verket festligheterna avslöts med tal och sång i hemmet och det var de unga som dansade i gårdens nya lada.
Gotlänningen
Tisdagen 22 Juli 1952
Nr 166
I en ålder av 66 år avled i lördags förre mästerlotsen N. E. Garnström, Ljugarn. Han var född i Ljugarn, där, hans fader var lotsförman. Han gick till sjöss 1902 och avlade styrmans-och ångbåtsbefälhavareexamen 1906 samt antogs till lotslärling i Ljugarn 1907. Den avlidne har tjänstgjort som extralots i Ljugarn och Visby och som t. f. lotsförman i Ljugarn 1923-33, tills denna lotsplats sistnämnda år indrogs. Sedan dess har han åter tjänstgjort vid Visby lotsplats. Han har varit räkenskapsförare i Gotlands läns fiskeriförsäkringsbolag och i Ardre sockens sparbank. Han har också varit ordf. i Ardre kommunalfullmäktige. För sex år sedan avgick han med pension.
Närmast sörjande är makan, fru Elin Garnström, f. Sandberg, sonen Arnold Garnström, Oaxen, syster Olivia Garnström, Ljugarn, samt barnbarn.
I en ålder av 61 år avled i dag f. småskollärarinnan Helena Segerdahl, Sigsarve i Hangvar. I ett trettiotal år har hon varit lärarinna i Hangvar, men avgick för några år sedan med förtidspension. Hon fick då Patriotiska sällskapets guldmedalj. Personligen glad och trevlig och dessutom en utomordentlig pedagog blev hon mycket omtyckt i socknen.
Närmast sörjande är maken, lantbr. Gustav Segerdahl, Sigsarve, samt syskon.
Gotlänningen
Tisdagen 22 Juli 1952
Nr 166
I lördags ägde en högtidlig begravningsakt rum i Mästerby kyrka, då stoftet efter hushållerskan Maria Söderberg fördes till den sista vilan. Efter en andaktsstund i hemmet, som leddes av past. S. Nahlbom, fördes kistan till kyrkan där den inbars under det att stilla orgelmusik utfördes av kantor T. Bjergegård. Efter psalmen »Jag vet en port som öppen står» höll past. S. Nahlbom tal med text från Uppb. 1: 17-18, och förrättade jordfästningen enligt frkyrklig ritual. Sedan psalm »Så skön går morgonstjärnan fram» sjungits utbart kistan och sänktes i graven.
Bland den rikliga skörden av kransar märktes en krans från Silte Baptistförsamling som nedlades av föreståndaren Josef Kviberg. Den bortgångna hade i över 40 år tillhört Silte baptistförsamling, och där tjänat som vaktmästare och även under en lång följd av år förestått Silte telefonväxel. Lärarinnan Ingegärd Bergström uppläste vackra verser till den bortgångnas minne och efter en gemensam sång lyste officianten frid över griften.
Efter begravningsakten hölls en andaktsstund i hemmet hos handl. Gunnar Norrby, Bander, där den hänsovnas minne ytterligare hedrades genom tal och sång.
Fru Maggie Perssons jordfästning ägde rum i söndags. En ovanligt rik blomstergärd smyckade Östra gravkapellet, där anhöriga och vänner samlades medan organist Lennart Olsson utförde sorgemusik på orgel. Fru Maria Nordin, en systerdotter till den avlidna, sjöng »Jag lyfter mina ögon», varefter psalmen »1 himmelen, i himmelen» sjöngs. Pastor Eric Linden, Klintehamn, höll griftetal med text från Luk. 10:42. Han påminde om hur den avlidna förstått att bland det mångahanda som livet bjuder utvälja »den goda delen» och det hade givit innehåll och kraft åt livet. Pastor Sven Frisk förrättade sedan jordfästningen, efter vilken sjöngs psalmen »Han leder mig, o, vilken tröst». Metodistförsamlingens kör sjöng »Om än änglars språk jag talte», och kistan bart ut medan organist Olsson utförde Pilgrimskör av Wagner.
Vid graven frambars en rik och vacker blomsterskörd. Köpman Sem Andersson nedlade en krans o. talade för de närmaste, pastor Sven Frisk nedlade metodistförsamlingens och dess syförenings krans, fröken Ingagreta Ögnello talade för metodistförsamlingens ungdomar, maskinmästare Harry Ericsson förde Blåbandsföreningens talan, och dessutom nedlades kransar av grannar och vänner. Sedan sången »0, må ingen bli tillbaka» sjungits lyste pastor Frisk frid över griften.
Minnesgudstjänst hölls sedan i Metodistkyrkan, där stud. Sven-Inge Frisk, fru Maria Nordin och metodistförsamlingens kör medverkade med sång och musik, pastor Frisk höll predikan och flera av den avlidnas vänner talade till hennes ljusa minne.
— Till den sista vilan vigdes i lördags stoftet efter förre banvakten Karl Svensson, Visby. Jordfästnings-akten ägde rum i Östra gravkapellet o. inledde med musik. Efter ps. 3361-2 höll domkyrkokomminister Nils Öberg: griftetalet med ledning av orden i Matt. 11:28 samt erinrade om den bortgångnes långa och trogna arbete. Efter jordfästningen sjöngs ps. 400: 10-11, varpå kistan bars ut och gravsattes på Södra begravningsplatsen. En myckenhet kransar och blommor, däribland en krans från gamla Gotlands järnväg och en från Järnvägsmannaförbundets avdelning nedlades.
Stoftet efter änkefru Hulda Westberg, Visby, har vigts till griftero. Jordfästningen, som omramades av musik och psalmsång, förrättades i Östra gravkapellet av pastor Nils Öberg, som även höll en betraktelse.
Stoftet efter snickaren Fridolf Nilsson, Västerhejde, har vigts till den sista vilan. Samling ägde rum i sorgehuset där en kort andaktsstund hölls under ledning av .komminister Einar Töldsepp. I kyrkan omramades den högtidliga akten av psalmsång och sorgemusik och Västerhejde kyrkliga sångkör sjöng »Jag är en pilgrim» samt »Jerusalem». Jordfästningen förrättades av pastor Töldsepp.
I koret paraderade arbetarekommunen och ungdomsklubben med sina standar och fanor, liksom ute vid graven på Västerhejde kyrkogård, där en stor och vacker blomstergärd nedlades. För arbetarepartiet talade K. G. Lind och för arbetarkommunen Rickard Berggren. Ungdomsklubbens talan fördes av Ragnar Lindgren och för Folketshusföreningen talade Karl Johnsson. Vidare talade pastor Töldsepp för barnavårdsnämnden i Stenkumla storkommun och godsägare Carl Munthe talade på sockenboinas vägnar och för kommunalfullmäktige i Västerhejde, som den bortgångne tillhört många år. Dessutom märktes bl. a. en krans från patienterna på Follingbo sanatorium.
En broder till den avlidne, Sven Nilsson, framförde de anhörigas tack för visat deltagande.
Till gravens frid vigdes i lördags stoftet efter fru Anna Nyberg, Lärbro. Efter en andaktsstund i bårhuset ägde jordfästningen rum i Hangvars kyrka, där akten inleddes med sorgemusik. Efter ps. 572 höll kyrkoherde Gunnar Lönnqvist en betraktelse, utgående från Jes. 46: 4. Efter jordfästningen sjöngs ps. 575: 6, varpå kistan utbars under sorgemusik. Före och efter jordfästningen sjöng fru B. Nyberg, Visby, ett solo till orgelackompanjemang.
Efter gravsättningen nedlades en rik och vacker gärd av kransar och blommor.
Stoftet efter fru Laura Karlsson, Skoge i Öja, har vigts till den sista vilan. Den högtidliga akten omramades av psalmsång och sorgemusik. Jordfästningen förrättades av kyrkoherde Fridolf Termeus, som även utförde begravningsmässan. En vacker gärd av kransar och blommor smyckade den bortgångnas sista vilorum.
Gotlänningen
Tisdagen 22 Juli 1952
Nr 166
Upphörande regn
Utsikter: Måtlig till frisk småningom västlig, senare nordvästlig vind. Efterhand upphörande regn med början västerifrån. I kväll delvis klart, i morgon växlande molnighet. Oförändrad temperatur.
Farvattnen kring Gotland: Styv sydvästlig bris, vridande till västlig, senare nordvästlig och ökande till delvis styv kultje. Först regn, efter vindkantring siktförbättring.
Temperaturen var i morse kl. 7 i Stockholm 12 grader, Göteborg 15, Malmö 14,1 Växjö 10, Visby 14, Karlstad 13, Falun 10, Östersund 7, Haparanda 19 och Riksgränsen 7 grader.
Oslo hade 12 grader, Helsingfors 14, London 18, Paris 16, Berlin 15, Wien 18, Nizza och Rom 24 grader.
Gotlänningen
Tisdagen 22 Juli 1952
Nr 166
Trevlig SLU-fest i Östergarn.
Östra SLU-kretsens sommarf est vid Sandviken i Östergarn i går var en trevlig fest ined god publiktillslutning och populära arrangemang. Hörsne folkdanslag fick massor med applåder för sina vackra danser. SLU-amatörer från.När spelade Vilhelm Mobergs »Marknadsafton» så att publiken levde med och trivdes. Som talare hade arrangörerna förvärvat riksdagsman Nils Franzén, Träkumla.
I en demokratisk stat förutsättes ett samarbete över partilinjerna, fastslog tal. bl. a. Just själva viljan till samverkan och samförstånd utgör grundförutsättningen för fria staters liv. Den saken borde ses som självklar men ändå vill vissa partier misstänkliggöra allt samarbete. Att de samtidigt utger sig för att vara frihetens och demokratiens främsta försvarare vittnar i varje fall inte om ansvarskänsla eller gott omdöme.
Tal. kom därefter in på spörsmålen vid samlingsregeringens tillkomst och fastslog att denna tvärtemot alla dystra profetior åstadkommit resultat och visat att samverkan och ömsesidigt hänsynstagande ger positiva möjligheter.
Landsbygdsfrågorna bör inte ses som separata landsbygdsintressen. Vi vill skapa förståelse för vad ökad trivsel och utkomstmöjligheter betyder inte bara för landsbygden utan för hela vårt land. Och denna förståelse är på väg. Jordbruksuppgörelsen präglades åtminstone delvis av sådant samförstånd. Ett parti som i sina traditionella försök att splittra landsbygdsväljarna brukat bjuda över tappade målföret. Endast det konsumentfjäskande folkpartiet hade erinringar att göra. En man i detta parti skilde sig dock från de övriga och förordade jordbruksuppgörelsen. På honom och hans uttalanden söker folkpartiet bygga sin valrörelse på Gotland.
Bondeförbundet har genom sin vilja att åstadkomma praktiska och påtagliga resultat också många sådana att redovisa för sina väljare. Partier vars inställning betingas av taktiska spekulationer vill kritisera och misstänkliggöra. Jordförvärvslagens tillkomst ligger en bit tillbaka i tiden men är alltfort föremål för mycken kritik, speciellt från högerns sida. Man vill också ge oss ansvaret för Lantbruksnämndernas verksamhet. Hur som helst. Jordlagar har funnits i alla tider, inte alla har andats denna positiva inställning till jordbruket som senare tids jordlagstiftning. Jordf6rvärvslagen tillkom genom att vi fullföljt initiativ närmast från SLU vars riksstämma 1943 anhöll om en sådan lag. Även från RLF framfördes därvid liknande önskemål. Lagen är — som väl alla andra lagar — frihetsbegränsande ioch den hindrar bl. a. kapitalister att placera pengar i jord och skog. Att den ökar jordbrukarungdomens möjligheter att bli egna, i samma Mån som den hindrar utomstående, är lagens positiva sida.
När vi söker finna beaktande och vinna förståelse för landsbygdens stora frågor är det utomordentligt viktigt att vi framstår som en stor och homogent samlad grupp. Vill vi själva bestämma hur landsbygdens och därmed landets livsfrågor skall formas, då måste vi enas som en grupp med en gemensam mening i varje fråga. Vårt parti måste då få samla alla som vill ökad trivsel och bättre utkomstmöjligheter på landsbygden. Sådant ger ökad tyngd åt vår mening och framgång åt vår strävan.
Sedan kretsordf. Karl-Johan Krusell avtackat riksdagsman Franzén för hans intressanta och sakliga föredrag gav rHörsne folkdanslag en mycket vacker och elegant folkdansuppvisning. De sex nationalklädda flickorna och de fyra pojkarna dansade bl.a: Vingåkersdans, Daldans, Träskodans och Oxdans.
Vilhelm Mobergs enaktare »Marknadsafton» framfördes av Närs SLU-amatörer. Även om premiärnervositeten gjorde sig märkbar på ett par ställen, så var det som helhet ett utmärkt spel som presterades och publiken gav genom skratt och applåder sitt bifall tillkänna.
Inemot femhundra personer hade samlats i det vackra Sandviken. Vädret var inte att klaga på, ett par lätta regnskurar förmådde inte dämpa feststämningen och snart sken solen åter från en blå sommarhimmel.
Gotlänningen
Tisdagen 22 Juli 1952
Nr 166
Gotlands flygklubbs röda Klemm 35 återkom i fredags efter att ha varit ute på en veckas långtur till bl. a. Bornholm på inbjudan av flygklubben där. Hemresan gick över hela Götaland, och landning har skett på sju olika platser.
Avresan skedde kl. 9.26 förra lördagen — på passfrihetens första dag — med Lars Gibson som förare och Lars-Olof Wallan som andreplot, navigatör, steward och färdmekaniker. Meningen var, att starten skulle skett precis kl. 9, men väderleksrapporten lät vänta på sig. Den var inte så lovande — kvällen innan hade det varit åska på västkusten. Som tur var, blev vädret bättre än förutsagt, bara en regnskur över Blekinge. De åskskurar, som det andra gotländska planet råkade ut för, hade Klemmen ingen känning av. Däremot var det lika disigt för båda sällskapen.
Resan över Östersjön gick på 1.000 meters höjd, och meningen var, att Öland skulle passerats vid Sandvik, men av olika anledningar blev det Grankulla betydligt längre norrut, som siktades först. På färden söderut passerades Böda, som från luften liknade Skälsö fiskeläge. Underligt att tänka sig, att den lilla hamnen en gång i tiden haft hand om trafiken mellan Gotland och Sydsverige.
Många frågar om det inte är farligt att flyga över hav med enmotoriga flygplan. Visst kan motorn stanna, men varför skulle den göra det just över havet, när det händer så ytterst sällan över land. Dessutom finns flytvästar med, och om planet inte kommer fram inom beräknad tid, träder sjöräddningen i aktion. Vid den här resan fanns dessutom ovanligt många båtar i Östersjön.
Någon annan kanske invänder, att man kan flyga fel, och det hände även i detta fall, men även om Öland missats helt och hållet, så hade ändå Småland funnits som bra »uppfångare». Så länge man inte tar kontrakurs är inte faran så stor.
Vid Öland låg ekipaget tio minuter efter beräknad tid, men den flögs in och vid Ronnebyån var det exakt tid igen. Öland ser från luften ut precis som det står i geografiboken, små åkrar med stengärdesgårdar och på västra sidan av ön det kala Alvaret. Likadant är det med Småland; stora skogar med ett och annat sågverk, här och var en sjö, och få åkrar att använda i händelse av nödlandning. Denna form av terräng försvårar navigeringen, i och med att alla platser ser nästan likadana ut från luften. Här gick färden på låg höjd, dels för att få svagare motvind, dels för att molnhöjden inte tillät mycket högre höjd.
Som redan nämnts förekom det sämsta vädret norr om Karlshamn. För att slippa mera av den sorten; som eventuellt kunde förekomma över Ryssberget norr om Sölvesborg, lades kursen om, och Sölvesborg blev faktiskt den första stad på resan, som kunde granskas lite närmare.
Trots den extra svängen låg Klemmen före beräknad tid, t. o. m. så mycket att denna tillät en sväng över Trolle-Ljungby. Ett mycket vackert slott med murgröna, tinnar och torn samt en vallgrav med vatten, ungefär som man föreställer sig sagoslotten.
Svenska kusten passerades strax söder om Åhus, och färden gick ett tag parallellt med kusten. På sjöhävningen verkade det, som om vinden mojnat, men ändå stämde uträkningarna för en gångs skull exakt, och det första, som siktades, var stader,Hasle mitt på västsidan av ön. Rönnine nåddes ett par minuter senare, och efter en orienterande sväng över staden var det klart att landa.
Tullformaliteterna klarades av lika många sekunder, som det tog minuter nästa dag på Bulltofta.
Efter att ha hälsats välkomna blev vi ombedda att sitta ner, så skuft vaktmästaren komma med öl — hade tydligen haft svenskar där tiJigare. Under tiden kom »flyveledaren» fram med deltagarkort med perforering. På de olika rutorna stod angivet vad deltagarna var berättigade till, och man behövde bara riva av en ruta, då något sådant skulle betalas. En ruta för bussturen till staden, en annan för vistelsen på hotellet osv. Ett verkligt bra arrangemang, särskilt för utlänningar, som helst vill slippa allt besvär med den främmande valutan, och något att ta efter på Turist-Gotland.
Kvällen tillbringades på Fredenborgs hotell, där flygare från Danmark, Norge och Sverige mött upp. Supén började med smörrebröd — förstås. Dessa lär ska motsvara torra svenska sandwiches. Varmrätten var kottlett, som täckte hela tallriken. Både före och efter glassen hölls en del tal, mer eller mindre trevliga, men stämningen lättades upp, när vår flygklubbs egen trubadur, »Acke» Stribrant, tog fram gitarren och sjöng några visor. Till minne av kvällen fick deltagarna ta med sig askfaten, på vilka förutom en karta över ön fanns en text: Flyvestaenvet 12/13 juli 1952.
Efter dansen, som följde, var det skönt att komma hem till hotellet, och någon vaggning behövdes inte. Fyra timmar i luften är ett bra sömnmedel.
En liten sak från hotellet måste nämnas: På baksidan av kuverten stod tryckt ett PS: Jag glömde tala om, att jag alltid bor på Damns hotell, när jag besöker Rönne.» Ett annat tips för Turist-Gotland?
Söndagen började med orienteringstävling, där gotlänningarnas insats inte var så lysande. Bättre gick det för en Malmöpåg, som kom trea. Samma placering fick han i hela tävlingen efter att ha vunnit landningstävlingen. Bra gjort, då hans Klemm 35 saknade både landnings-klaffar och bromsar, vilket gör det hela mycket svårare.
Flygdagen hade samlat lika många besökare som Gotlands FK:s sista, Men programmet var inte på långt när lika bra. Till stor del berodde detta på, att arrangörerna räknat med att få över amerikanska Thunderjets, vilka emellertid lämnat återbud. Tråkigt var det både för Bornholms FK och för oss, som gärna Skulle velat jämföra dem med flygande tunnan. I stället blev det modellflygning, bl. a. med linstyrda plan, som gjorde en del avancerade manövrer. Detta gav antagligen segelflygarna blodad tand, för även de visade litet konstflygning.
Allra mest imponerade ett tvåmotorigt ambulansplan från de danska KZ-fabrikerna. Banan, som planet hade till förfogande, var visserligen 100 meter lång, men den utnyttjades aldrig helt, varken vid start eller landning.
Avresan från Bornholm måste tyvärr ske tidigare än beräknat. Meteorologen kom nämligen springande med andan i halsen och talade om, att ett lågtryck över Nordsjön var på väg österut, vilket skulle medföra regn i Malmö på kvällen. När det andra gotländska planet försvann norrut, styrde Klemmen västerut och strax bredvid låg den andra Klemmen från Malmö. Det blev formationsflygning till Bulltofta, vilket gjorde, att tiden gick fort. Dessutom låg under planen många skånska slott och herresäten att titta på.
Denna del söder om landsvägen, Sveriges tätast befolkade landsända, bar så många vägar, att man här måste navigera efter järnvägarna. Fram koni båda planen emellertid, och turen med vädret höll i sig; inte förrän Klemmarna skulle ta mark, kom regnet.
Rumsfrågan i Malmö ordnade sig bra, dock inte genom polisens försorg. Det var i stället Aeroklubben i stan, som frågade, om inte deras klubblokal skulle duga bra, och det gjorde den.
Nästa dag hade planerats ett besök i Köpenhamn, men vinden på Kastrup ansågs för kraftig för småflygplan, så någon flygtur över blev det inte. I stället fick öresundsbåtarna den äran. Eegentligen är det inte så dumt att ha båt i reserv ibland. I Köpenhamn blev det National-Scala, som fick två gotlänningar som gäster och de — gotlänningarna alltså — ångrar inte besöket. Förutom god mat var det underhållning hela kvällen, inte bara musik utan både balett och trolleri. Ett avsnitt av underhållningen hette »På begäran», där publiken, fick lämna fram önskemål. Kapellmästaren tittade visserligen på lapparna, men spelade sina egna önskemål. Det som förvånade mest var, att det korn in folk, som bara beställde in öl, eller rättare sagt, att de fick sitta kvar.
På tisdagen gick färden vidare från Malmö, och nästa mål var Eslöv, dit Aeroklubben, våra värdar i Malmö, förlagt ett läger för segelflygare. Sveriges bäste (?) segelflygare, Laroy Månsson, försökte \’där sätta rekord igen, men det lax inte denna gång.
Samma dag fortsattes färden till Halmstad, där det finns ett litet fält, som dock räckte väl till för små plan. Om varje stad ordnade något liknande, skulle sportflyget få en bra knuff framåt. Staden påminner om Visby. Dels är turisternas antal stort, dels finns bra badstränder, som f. ö. fick den ären. Snäckgärdsbadens motsvarighet heter Tylösand och har nästan lika bra mat.
Nästa anhalt på resan blev Göteborg, där den bästa servicen fanns. Förutom en flygplatsvart kom två (2) bensinmannar fram. När vi inte behövde någon »soppa» såg de litet ledsna ut, men Shells representant blev gladare, när han fick veta, att det var Shell-bensin i tanken.
Resan dit hade gått mitt över Halland, och man kände igen sig som Nils Holgersson, när man tittade ut över sittbrunnskanten och till höger såg den skogiga del, som geografiskt sett hör till Småland. Till vänster låg den bördiga kustslätten och längre bort skymtade Kattegatt. Många tror, att man inte hinner se så mycket från, ett flygplan, men det är felaktigt, även om det blir ett, annat perspektiv, på sakerna än det vanliga. Utbytet av muséerna är dåligt från luften, men över andra intressanta platser är det lätt att göra en sväng som i detta fall över Varberg och dess fästning. Färdlinjen låg även över Onsalahalvön, där en gång i tiden Lasse Gatenhjelm hade sitt slott.
Uppehållet på Torslanda blev in e långvarigt, efter två timmar fortsatts färden, Alldeles efter starten låg Göteborg rakt under planet; från luften såg staden nästan lika stor ut som Stockholm och ändå har den bara hälften så stor folkmängd. Färden till Alleberg gick fort beroende på medvind och kraftig termik. Förvåningen blev därför stor, när de inte hade någon verksamhet på segelflygets högborg. Detta berodde enligt vederbörandes utsago — på besvärande sidvind.
På Älleberg lagades varvräknarwiren, som brustit över Halland, olja och bensin fylldes på och planet putsades upp. Trots detta gick inte motorn alldeles perfekt på hemresan. Detta berodde på lätt isbildning i förgasarn, men isbildningen lossnade när gasreglagets läge ändrades. På den fortsatta färden var framsitsen tom, för »Laxan» Wallin stannade på Alleberg för att hjälpa dem med deras bilar.
Efter en kort mellanlandning i Norrköping nåddes Visby på fredagskvällen kl. 18.17. Strax efter landningen började det regna. Typiskt, för så har det varit hela tiden, att regnet börjat först sedan planet landat.
Hur lång tid har resan tagit, och vad har den kostat? Planet har varit i luften 10 timmar och på den tiden flugit hela 1.233 km. Kostnaderna har vart överkomliga, delvis beroende på att vi fick låna planet på lika förmånliga villkor, som om det varit ett eget plan. Detta gör en benägen att tro, att sportflyget skulle komma igång mera, om inte planen vore så dyra i inköp.
Birger Lawrence.
Gotlänningen
Tisdagen 22 Juli 1952
Nr 166
Roxy: »Duell i Röda bergen»
En film från 1800-talets Amerika, då efterdyningarna av inbördeskriget ännu gick höga och då de resterande sydstatsarmeerna försökte göra sig till herrar i landet. Alen Ladd spelar huvudrollen och är hårdkokt och lätt på pekfingret som vanligt. En lite sexig tigrinna som faller för Alans oemotståndiga charm är Lizabeth Scott, som utan tvekan är till sin fördel i denna färgprunkande berättelse.
Filmen är att rekommendera för den som gillar spänning i hastigt tempo och med massuppbåd av indianer, vita banditer och lojala medborgare.
Som förspel visas en innehållsrik Paramountjournal och en tecknad film med Karl-Alfred.
Conn.
Gotlänningen
Tisdagen 22 Juli 1952
Nr 166