Hyllningar

Hjärtliga hyllningar kom hemmansägaren och kyrkvärden Carl Ahlberg, Bjästavs i Sanda, till del på hans femtioårsdag. Uppvaktningarna började tidigt på morgonen och inleddes med salut. Familjen uppvaktade med en penninggåva, armbandsur, flagga m. m., medan släktingarna överlämnade en bokhylla och blommor. Vännerna uppvaktade med en subskriberad penninggåva, Sanda hembygdsförenings styrelse med ett träsnitt av konstnären Erik Olsson, och kyrkorådet, företrätt av kyrkoherde Åke Hultmark, med en blomstergrupp. Med blomn)or uppvaktade också JUF:s distriktsstyrelse genom direktör Axel Pettersson, Visby, och vidare Rödakorskretsens styrelse genom fru Vera Appelgren. Därjämte ingick blommor och presenter från andra håll under dagens lopp. En del av gåvorna åtföljdes av textade adresser. Ett trettiotal telegrafiska lyckönskningar kom vidare jubilaren till del.
På kvällen gavs middag i femtioåringens hem för ett hundratal gäster, varvid han blev föremål för ytterligare hyllningar.

Gotlänningen
Måndagen 21 Juli 1952
Nr 165

Dödsfall

F. hamnkaptenen C. Fagerström, Falkenberg, avled på fredagen. Han var född i Malmö 1874. 1908 blev han disponent för Lyckeåborgs bruk i Blekinge, som han 1913 lämnade mot en liknande befattning vid Lina myr på Gotland. 1923 blev han hamnkapten i Falkenberg och avgick med pension 1940. 1927-1939 var han dessutom ombudsman för sjömanshuset. Närmast sörjande är fyra söner.

Gotlänningen
Måndagen 21 Juli 1952
Nr 165

På Centralföreningens magasin

i Ronehamn inträffade i tisdags en tragisk olyckshändelse, varigenom magasinsarbetaren och fiskaren Verner Gabrielssons liv ändades. Han avled på fredagen. Då Gabrielsson, som med en trädgårdsspruta utförde besprutningen i magasinet mot insekter, skulle för ny påfyllning pumpa sprutan exploderade densamma, varvid G. skadades svårt. Han fördes omedelbart till provinsialläkaren i Hemse och remitterades därifrån i ambulans till lasarettet i Visby för vård. Hans liv kunde dock icke räddas.
Den bortgångne, som var i 63-årsåldern, sörjes närmast av maka, Dika Gabrielsson, som på grund av kronisk sjukdom vårdas på kronikerhemmet i Hemse, och son, byggnadsarbetaren och fiskaren Stig Gabrielsson.

Gotlänningen
Måndagen 21 Juli 1952
Nr 165

Prat om »Veckans fotbollsprat» m.m.

I förra veckans fotbollsprat i Gotl. Allehanda kritiserar sign. »Ric» att inte alla beräknade föreningar anmält sig till serien. Detta är fullt riktigt. Sådant skall göras. Vad det gäller Klintehamn och Hablingbo namngivna) ligger det emellertid annorlunda till.
Då kvalmatcherna av ej meddelad anledning icke spelades omedelbart efter seriens slut och berörda klubbar inte kunde veta i vilken serie de skulle hamna, kunde ju någon anmälan inte göras.
Såvida inte fotbollsförb. sekr. menar att anmälan skulle göras utan att berörda föreningar visste var de skulle spela. Det är väl inte sådan ordning förbundet efterlyser. Det är förresten egendomligt att förbundetsekr. uppskjuter anskaffandet och utdelandet av medaljer för seriesegrar i södra- och centralserien år efter år. Klintehamn lär ha tre årgångar att hämta plus DM-tecken i bandy (år 1950).
i Hablingbo har för tre seriesegrar. Stenkyrka för en d:o (årets). På tal om kvalmatcher var det lite underligheter i samband med dessa.
Det verkade precis som om förbundetsekr. inte hade någon större lust släppa upp något lag. Sekr, ringde bl.a. Hablingbo och undrade om vi tänkte gå upp om vi hade fotbollsplan som var lämplig m.m.
Varför detta förarbete? När kvalet var klart och ett lag kvalificerat sig vore det , väl lämplig tid inspektera planförhållande m.m.
Förresten borde det väl vara bekant att vi håller på med byggandet av idrottsplats i Hablingbo.
Det verkade också, när förbundet äntligen kom underfund med att det skulle kvalas, bli något i stil med ishockeysektionens beryktade katastrofprogram i vintras. Lagledaren i Hablingbo fick förbundets officiella medd. på onsdagsmorgonen. Samma dag alltså som matchen mot Stenkyrka skulle spelas. Där medd. samtidigt att berörda klubbar var arrangörer och att matchen skulle gå i Visby.
God tid alltså att samla lag, skaffa skjuts, annonsera matchen m.m. Inkomna på Vallen fanns ingen från förbundet närvarande. (Det hade gått att bli av med 24 st. medaljer.).
Vi blev hyggligt insläppta i omkländningsrummet spelare och lagledning. När matchen skulle börja kom vaktmästaren helt plötsligt underfund med att endast en (lagledaren) fick vistas inom läktarområdet. Då undertecknad protesterade (har enligt somligas mening en viss fallenhet därför) blev jag (officiell linjeman) tillsagd gå till ingången och lösa inträdesbiljett. Då jag givetvis protesterade även mot detta, blev jag tillsagd avlägsna mig från idrottsplatsen. Vilket jag också gjorde. Likaså tillsades mina två små pojkar (6 resp. 8 år) lösa läktarbiljett eller fört svinna. Två personer utöver dessa befolkade läktaren.
Är detta idrottskunskap, demokrati, affärsmässighet? Försiggår sådana saker ofta på Gutavallen förstår man att det blir mindre och mindre publik. För övrigt sade sig vaktmästaren handla på direktiv av idrottsplatsstyrelsen.
Så nu vet vi hur det går till att hyra Gutavallen, även om vi hade en aning om det förut.
För att återgå till fotbollsförbundetsekr., vore det bättre ägna sig mer åt gotländsk fotboll i allmänhet än åt Gutes i synnerhet.
Nämnda klubb har så pass rutinerad och duglig ledning att den klarar såväl interna som officiella frågor, utan att förbundet behöver engagera sig så pass, att övriga saker g skötas, som de kan.
Skulle för övrigt vara roligt veta hur underlåtenheten att anskaffa och utdela seriemedaljer och DM-tecken bokförts.
Alltså vi i Klintehamn, Hablingbo och Stenkyrka vänta på ett större medaljregn. Inte av en händelse ur sekr. kavajficka då denne träffar någon frän resp. socknar, utan helst bör detta ske i samband med någon fotbollsmatch, och då allra helst ur fotbollsförbundsordförandens hand. Har denne förresten bevistat någon fotbolls, match i Klintehamn, Hablingbo eller Stenkyrka? Välkommen!
Hablingbo den 19/7 1952.
Knut Mattsson.

Gotlänningen
Måndagen 21 Juli 1952
Nr 165

Kommentar till DM-referat i varpa

måndagens Gotlänningen stod bl.a. ett referat från DM-tävlingen i varpa, som i slutet handlade öm det omstridda övertrampet. Där stod att vår utan tvivel bäste och jämnaste kastare K. G. Hederstedt från Buttle var den störste syndaren ifråga om övertramp. Vad sign. Side menar har man svårt att förstå, för skall man tala om övertramp så måste minst två tredjedelar av oss som kastade kallas för syndare. Om sign. Side stod och tittade när Buttle och IV möttes i semifinalen kanske sign. kunde svara på vem som gjorde störst övertramp av de båda kastarna K. G. och Ville, dom syndade nog lika mycket. Vidare står att K. G. använde sin stora varpa på 4,8 kg, om man läser mellan raderna så menar sign. att K. G. inte kan kasta fram sin varpa utan övertramp, men så är inte fallet. Underteckn. som kastat några träningskast i sällskap med K. G. undrade hur långt han kunde kasta med sin varpa? Han kastade dryga 22 meter så nog har han kraft att stå 80 cm bakom, för det är väl så sign. vill ha det. (Det är nog inte många kastare som kan kasta så långt med sina tävlingsvarpor.) Det är orätt av sign. Side att inför allmänheten endast utpeka en syndare när vi nästan samtliga kastare hade det gamla utsteget kvar. K. G. håller på den gamla hederliga stilen så som det alltid har varit, och som den fortfarande bör vara, sen kan Svenska varpaförbundet och sign. Side stå där med sitt övertramp.
C. J.

Till detta är bara att tillägga att vill man ha DM så får man finna sig i att man måste följa av Riksidrottsförbundet fastställda bestämmelser. Det går inte att komma ifrån att K. G. Hederstedts utsteg ligger för långt fram för att övertramp skall kunna undvikas.
Side.

Gotlänningen
Måndagen 21 Juli 1952
Nr 165

Gotland Runt. Rone.

RONE
Gotlands missionsförenings bibel-och missionskurs i Rone. I onsdagskväll inleddes sommarens bibel- och missionskurs, denna gång förlagd till Cramérska gården vid Halor, Ronehamn. Efter inlednings- och välkomstord av Stångakretsens predikant Axel Eriksson hölls korta anföranden av kursledaren distriktsförest. Emil Lindh, distriktsförest. Carl Marcusson, Kalmar, och reseombudet Roland Thomsson, Göteborg. Kvällen avslöts med ett samkväm i lägermatsalen.
Under andra kursdagen blev tillslutningen ovanligt god trots Ihållande regn. Kursens ,husfar \’pred. H. Pettersson ledde morgonbönen. Förmiddagens program i övrigt upptog bibelstudium, som leddes av Carl Marcusson samt missionsföredrag av afrikamissionären Ingrid Hellman från Stockholm. Eftermiddagens föredrag av Roland Thomsson behandlade en del psykologiska spörsmål i bibelns \’ ljus. »Ur minnets dagbok» var ämnet för Carl Marcussons skildring av gamla väckelsetider på Gotland under 1920-talet. Vid kvällens evangeliska möte hade också många av bygdens folk mött upp, korta predikningar hölls av Roland Thomsson och pred. Axel Andersson, Hablingbo, vidare medverkade en grupp sångare.

Gotlänningen
Måndagen 21 Juli 1952
Nr 165

På Stan.

\"\"

Spisning på Murgrönan
»Big noise of Vinetka», »How high the moon» m.m., m.m. satte publiken i extasstämning vid Arthur östervalls scenuppträdanden i lördags och söndags på Murgrönan. Östervalls kvintett bjöd på så starka namn som Sven Stiberg på gitarr och Bertil Fryhlmark bakom trummorna. Sven Stibergs tolkning av »Honey suckle rose» tog priset på söndagskvällen. Något så avspänt och känslofullt får man sällan höra. Inte att förglömma var »Big noise of Vinetka» där duon Arthur och Berra gjorde en vacker prestation. »Berra» Fryhlmarks trumarbete var av toppklass och Arthurs basgångar skämdes inte heller för sig.
Den rätt talrika publiken tycktes trivas och det bör sägas att de som inte fick spisa Arthur Östervall under veckoslutet inte bör försumma att göra det på onsdag.

Gotlänningen
Måndagen 21 Juli 1952
Nr 165

Turistmotor föga lockande.

I MK Gutarnas regi kördes i går en turisttävling med 20-talet deltagande fordon, bilar och mc. Det började med rena promenadåkningen men vid Fågelhammar i Ljugarn, där målet var förlagt väntade en hel del besvärligheter som gav många försmädliga prickar i resultat. Överlägsen segrare blev K. F. Andersson, GMF, med sin Taunus. Han hade 20 prickar.
Sune Larsson, MKG (Volkswagen), ledde en bra stund. Han hade 97 prickar medan närmast följande hade 147. Starten skedde vid Sjonhemsbacke och sedan gick banan över Botvatte i Ala, vägskälet söder s i Hallgårds i Östergarn och ett par hundra meter in på vägen öster om Ardre ödekyrka, dem sista vägsträckan var följaktligen »svart». Sista persen kom i form av några manöverprov, knepiga nog att klara.

Mc-förarna
åkte berg- och dalbana bland Fågelhammars raukar, fick pröva sin förmåga att köra på planka och mycket annat trevligt och spännande. Bäst var Hans Lindgren, MKG, som körde HVA. Han gjorde en fin prestation och fick endast 2 prickar.
Omedelbart efter tävlingen förrättade kapten C. O. Ossiann prisutdelning och så kom då lönen för dagens motormöda, dopp i resp. kaffekopp och saltan bölja.

Resultat:
Bilar:
1) K. F. Andersson, GMF, 20 prickar,
2) Sune Larsson, MKG, 97,
3) Helge Alvengren, GMF, 147,
4) L. Å. Wanrud, I 18, 188,
5) Folke Magnusson, I 18, 257,
6) Lennart Svensson, MKG, 476
(utom tävl.) Kate Ossiann, MKG, 272.

Motorcyklar:
1) Hans Lindgren, MKG, 2 prickar,
2) Curth Barthelsson, Södra MK, 4,
3) P. Å. Carlsson, GMF, 11,
4) C. G. Geijer, I 18, 25,
5) L. A. Larsson, MKG, 28,
6) Bengt Johansson, MKG, 29,
7) Lennart Holmberg, MKG, 31,
8) Allan Johansson, A 7, 35,
9) Bertil Ireljung, A 7, 35,
10) Villy Pettersson, MKG, 60.

Gotlänningen
Måndagen 21 Juli 1952
Nr 165

Åter nattlig stöld i Visby.

Är en ny Kovak i farten?
Ett inbrott förövades i natt i Hötzelts charkuterifabrik vid Järnvägsgatan. Tjuven tog sig in genom ett fönster och kom i ett rum över 150 kr ur en kassaapparat samt 10 kr i enkronor och två tior ur en låda. 300 kr som låg i en bok bredvid hittade tjuven inte.
Tjuven hade först gått in på fabrikens gård och sedan lyckats få upp ett fönster. Genom detta kunde han sedan ta sig in i fabriken. Polisen har ännu inget spår. Har Visby fått en ny Novak på halsen?

Inget spår efter juveltjuvarna
Polisen har ännu inte fått klarhet i vem som förövat juvelstölden i det Sellergrenska huset i lördags. Man följer emellertid vissa spår.

Säck med tvättkläder försvunnen
I mosse fick polisen vidare rapport om åt en säck med tvättkläder försvunnit från en fastighet vid Odalgatan. Några flottister syntes i natt i grannskapet och polisen finner det inte otroligt att de kan ha tagit med sig säcken som något slags skämt utan att tänka på vad den innehöll.

Gotlänningen
Lördagen 19 Juli 1952
Nr 164

Dagens Turist

\"\"

var utrustad med en ordentlig packning, dragspel och gitarr. Han var inte ensam, han hade 18 kamrater. Alla var de scouter och hörde hemma i Tyskland, Kassel i Hessen närmare bestämt. De kom med Kalmarbåten i morse och skall vara i Visby i dag, i morgon bittida reser de vidare till Stockholm. På hemresan skall vi också göra ett par dagars uppehåll i Köpenhamn.
— Vår ledare på den här resan heter Augfried Jahn, berättade en liten snabbögd gitarrspelande medlem i sällskapet, Frieder Niebergall. Vi är inbjudna till ett scoutläger i Stockholm, men tyckte att vi borde göra en avstickare till Visby på vägen dit. Vi skall titta på er vackra gamla stad i dag och hinner vi så tar vi en tripp i dess omgivningar också. Sverige är ett vackert land tycker vi allihop, men är det inte lite lustigt at ni skall ha vänstertraf. k? Det är ovant för oss.
Besöket i Stockholm blev bestämt redan i fjol. Svenska scouter som då deltagit i världsjamboreen i Österrike hälsade nämligen på Kassel-scoutema och så kom man överens om att de tyska ungdomarna skulle gästa de svenska sommar.
Turistsnoken.

Gotlänningen
Lördagen 19 Juli 1952
Nr 164