Förhören med Nowak har inletts i dag.

Stortjuven verkar likgiltig för sitt öde.

\"\"
Stortjuven Karol Nowak förs bort av två handfasta polismän,
Gunnar Lundgren,Visby, och G. Lesley, Hemse, efter det dramatiska anhållandet.

Förhören med den polske stortjuven Karol Nowak har börjat så smått i dag. Förhörsledare är överkonstapel E. J. Karlsson vid statspolisen. Nowak har fått samma cell ur vilken han rymde. Cellen är nu reparerad och är f. ö. fängelsets bastantaste. Nowak verkar likgiltig för allting. Han pratar – dock villigt men erkänner något inbrott gör han givetvis inte – han går in för samma metod. . som tidigare, dvs. han medger, det som polisen lyckats överbevisa honom om.
Nowak fick vid intagandet i fängelset i går bada och snygga upp sig och fick rena kläder. Mustaschen rakade han bort och med undantag för att han nu är litet fetare är han den gamle Nowak sådan polis och fångpersonal lärt känna honom. Han höll sig lugn hela natten – tydligen var han trött efter morgonens dramatiska jakt och sov som en stock.
Ett par »stötar» torde nog Nowak fort nog få erkänna. En person i Roma som bestulits på dollar läste i går om infångan det i Gotlänningen och ringde genast polisen. Summan 119 dollar stämde. Vidare är där inbrottet i affären. i Kräklingbo, där bl. a. kläder stals. Nowak hade i sitt bagage bl. a. en s. k. indianskjorta. En sådan saknades i affären. Av allt att döma har Nowak också gjort en påhälsning i Mattssons filial i Silte, där han lagt beslag på bl. a. matvaror.
Karol Nowak är polack, son till en läkare. Enligt egen uppgift led han svårt under kriget, han blev »miljöskadad» för att använda hans egna ord. Han lyckades emellertid ta sig över till Sverige, intelligent och vaken lärde han sig snabbt så mycket svenska att han kunde klara sig hjälpligt. Han avlade också studentexamen och hans mening var sedan att fortsätta studierna vid Uppsala universitet. Han kunde bl. a. på grund av svårigheter med språket inte följa med i undervisningen – han var anmäld till en kurs i kemi – och tvingades sluta med studierna för att i stället arbeta tills han blev bättre hemmastadd i språket. Emellertid lyckades han inte erhålla annat än tyngre arbete som lastkarl etc. och då han haft känning av lungtuberkulos orkade han inte. Han kom då på iden att klara sitt uppehälle på andras bekostnad och så förövade han flera inbrott i Stockholm med växlande framgång… Den 13 juli 1952 kom han till Visby i sin fästmös sällskap för att stanna här ett par dagar. Det blev. mer än »ett par dagar» och så började Nowak raden av inbrott. Det första hos Alyhrs på Öster gav 1.600 kr i byte. Han behövde dock 5.000 kr och gjorde en rad nya inbrott men dessa gav dåliga resultat.
Den 3 aug. lämnade Nowak och fästmön Gotland för att söka låna ihop pengar på fastlandet. Detta lyckades inte och Nowak kom den 7 aug. tillbaka till Visby. Han gjorde nu 16 inbrott på tre nätter, även nu med dålig framgång. Den 10 åkte han åter till fastlandet med dagbåt. Tredje gången gillt. Den 20 aug. kom Nowak åter till Visby, förövade 5 inbrott på en enda natt. Polisen låg i högsta beredskap och tidigt på morgonen den 24 greps Nowak.
Nowak nekade envist till vad som lades honom till last. Till slut orkade han inte neka längre, han erkände allteftersom bevisen hopade sig och pekade villigt ut sina tjuvgömmor. Den 5 sept. kom den stora skrällen: Nowak hade i ett obevakat ögonblick smitit undan sina väktare under en måltid på Hansegårdens restaurang. Han lyckades hålla sig undan till den 21 sept. då han iakttogs i en sportstuga vid Nyhamns fiskeläge. Där greps han omgående. För sina bravader dömdes han till 2 1/2 års straffarbete.
Så kom en ny skräll: natten till den 15 dec. tog han sig ur sin cell i länsfängelset. Han sågade sönder fönsterlisten och kunde sedan naken krypa ut.
Han låg sedan och tryckte i skogarna. Polisen spanade, men utan resultat. Så småningom ebbade allmänhetens intresse för rymlingen ut – man ansåg att han omkommit eller lyckats ta sig från ön på ena eller andra sättet. Nowak var en förslagen och försiktig herre, kanske för försiktig, ty hade han chansat nu mitt i turistströmmen hade han förmodligen modligen lyckats försvinna från ön.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172

Häst i sken slog huvudet i träd, dog omedelbart.

En skeningsolycka, som slutade så illa att en häst sprang sig till döds, inträffade i går i Vall. Det märkliga är att den vettskrämda hästen sprang rakt mot ett träd och slog i huvudet så hårt, att hon efter en kort stund dog.
Lantbrukaren Holger Linhatte i Vall höll på med att köra sten från en åker och använde sig därvid av ett par hästar och ett stensläp.. Han höll just på att lassa av vid stenröset, då släpet gick i höjden på några hasselbuskar, och svänglarna slog hästarna på bakbenen. En av hästarna blev då skrämd och drog den andra med sig i vilt sken, innan Linhatte hann få tag i tömmarna som låg på marken. En kultivator stod i vägen, o. när släpet fastnade i denna blev hästarna ännu räddare. Deras vilda framfart stoppades då den ena hästen rände huvudet rakt in i ett träd, föll omkull och dog så gott som omedelbart. Den förolyckade hästen var ett nära 20-årigt oförsäkrat sto, ett fromt och pålitligt djur, som säkert hade stått sig bra ännu några år, om nu inte olyckan varit framme. Det kan tilläggas, att det var den andra hästen som ,satte i gång I skenfärden.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172

Rattfyllerist som försökt smita nära att köra över polisman.

En rattfyllerist greps vid 24-tiden natten till i dag i Visby. Sedan en polisman stoppat honom sökte han smita, körde med god fart in i en parkerad lastbil och avlägsnade sig springande från bilen. Han greps senare i sin bostad och erkände efter en stund att han konsumerat en hel del sprit.
Dramat spelades upp på Donnersplan, där en polisman observerade en bil med endast en lykta tänd. Polismannen ville göra föraren uppmärksam på detta och gick fram mot vagnen som var i rörelse ut genom porten intlll posthuset. Föraren föreföll obenägen att stanna och polismannen fick springa för att hinna i fatt. Så småningom lyckades han dock hejda bilen och lutade sig in genom rutan på högra sidan och, talade om att ena lyktan inte fungerade. Mannen vid ratten tackade. Polismannen märkte därvid att han sluddrade på målet och tänkte ta en närmare titt.
Han gick därvid framom bilen som mannen plötsligt startade. Polismannen kunde i sista minuten undgå att bli överkörd.
Bilen försvann ner mot Strandvägen men svängde plötsllgt in på Cramérsgatan. Polismannen tog upp förföljandet i en droskbil, men då han kom fram till bilen, som kört in i en parkerad lastbil, stod föraren inte att upptäcka – han hade haft brått att komma i väg och inte ens givit sig tid att stänga dörren.
Polisen kunde gomgående konstatera vems bilen var och det visade sig då att ägaren lånat ut den för kvällen. Han som lånat bilen hade sitt körkort indraget på grund av en tidigare förseelse. Detta visste emellertid inte ägaren utan han hade lånat ut sin bil i god tro. Efter en stund kunde polisen gripa mannen i dennes bostad. Han nekade först och påstod att han konsumerat spriten sedan han kommit hem. Polisen var emellertid av en annan mening och så småningom fann också mannen för gott att erkänna att han druckit före bilfärden. Det blev blodprov i vanlig oordning och mannen, en fastlänning med tillfälligt arbete i Visby, har nu dryga efterräkningar att vänta.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172

Dagens Turist

\"\"

mådde litet tjyvtjockt, men det berodde inte på flygresan som hon och hennes två kamrater Kiki och Gunnel företagit från Norrköping, den stad de räknar som sin.
— Tänk att åka på en släng av sommarsjukan, klagade hon, och det när man har semester! Hon som klagade (det må vara henne förlåtet, eller hur?) heter Margit Boiardt och hon har besökt Visby förut. Så sent som i fjol var hon här, stannade hela sommaren sedan hon fått tag på ett trevligt jobb på ett kafe. Det kunde hon inte göra i år för hon har bytt yrke och är nu anställd hos en fotspecialist. Ett intressant arbete, tycker hon, bra betalt osv. fast rätt jobbigt.
— Så fort det börjar bli sommar så längtar man till Visby, avslöjade hon. Den här gången flög vi som sagt:, så nu har man fått se stan »von oben» också och det är ju en upplevelse bara det. Och så bekvämt det gick sen. För oss i Norrköping som reser land- och sjövägen till Gotland är den resan ett helt litet företag, vi måste ju fara via Stockholm — nu behövde man bara åka tit till flygfältet och så 50 minuter senare låg hela Visby under en. Härligt …
Turistsnoken.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172

Bröllop utan vigsel med 75 glada gäster firades i Havdhem.

\"\"

Frälsningssoldaten Sixten Ekström, Stockholm, och fröken Anna-Lisa Dahlbom, Havdhem, som på grund av tassel med papperen fick inskränka sig till bröllopsfirande utan vigsel.
En vacker bröllopsfest utan vigsel firade i lördags i brudens hem frälsningssoldaten Sixten Ekström, Stockholm, och fröken Anna-Lisa Dahlbom, dotter, till lantbrukaren Viktor Dahlbom och hans maka, född Johansson, Havor i Havdhem.
Det var först på fredagskvällen som man fick vetskap om att någon lysning aldrig ägt rum. Eftersom redan 75 personer inbjudits beslöt man i alla fall att fira bröllopet i vanlig ordning. Orsaken till det kuriösa bröllopet var ett missförstånd i brudgummens hemförsamling. Paret ansåg sig ha tagit ut lysning i vanlig ordning. Något lysningsformulär hade de dock aldrig undertecknat. »Då tar jag ert muntliga ja», hade prästen sagt, varpå paret trott att allt var klart.
Kyrkoherde Åke Johansson i Havdhem har haft semester den senaste tiden, och då han mot slutet av förra veckan kom hem, hade det från Stockholm endast anlänt ett äktenskapsbetyg.
— Beklagligt men vad skall man göra när man bjudit in 75 personer, säger brudgummen. Bröllopsfestligheterna har i alla fall varit trevliga, traktens ungdom har samlat till brudgåva och det har hållits tal.
I söndags lyste det för första gången och om tre veckor blir det antagligen vigsel i Dalarna med pastor Ragnvald Wik som vigselförrättare.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172

Gotlands artillerikår.

Statskontoret har i likhet med de militära myndigheterna ingenting att erinra mot att regeringen medger styckjunkare Knut Eklund vid Gotlands artillerikår rätt till avsked med förtidspension från 1 oktober i år för att tillträda arvodesbefattning som kasernunderofficer vid regementet.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172

Svenskbyborna på Gotland

kommer den 1 aug. att fira sin årsdag av ankomsten till Sverige i Roma kyrka. I år är det 23-årsdag och det blir som vanligt nattvardsgudstjänst kl. 10 med samkväm efter. Pastor Sigfrid Hoas kommer att medverka.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172

Bostadsbyggandet.

Bostadsstyrelsen har preliminärt beviljat byggmästare Leonard Johnsson tertiärlån på 23.300 kr och tilläggslån på 40.800 kr för ett bostadsbyggnadsföretag om fem lägenheter på tomt nr 6 i kvarteret Kräklan i Visby.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172

Konstföreningens sommarsalong

i rådhuset har rönt stort intresse och hittills har över 200 betalande besökande räknats in. Glädjande nog har också flera av de utställda verken funnit köpare. De hittills sålda är: »Templet i Sigesta», träsnitt av Erik Olsson, »Strandväg, Fårö» och »Fiskeläge i motljus», oljemålningar av Börje Negelius, »Höstplöjning»: träsnitt av Kurt Ullberger, »Kylig vardag», oljemålning av Rune Strandberg och »Russet vattnas», skulptur av Bertil Nyström. Dessutom har arbeten av Malte Fredriksson, Kerstin Hallroth, Harald Norrby och Börje Negelius reserverats. Den sevärda utställningen hålles öppen t. o. m. söndag.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172

Brevduvor

fortsätter att komma till Gotland. I morse kom en brevduva till lantbrukare Einar Wahlbäcks gård vid Haga i Mästerby. Den såg ganska ruggig ut och verkade trött. Men sedan den fått mat och vilat upp sig piggnade den till. Ännu vid middagstid var den dock kvar.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172