Dag: 28 november 2021

I nära tusen år har denna kyrka stått här, och det förflutna möter oss i denna helgedom. Tydligen betraktades den i sin första form alldeles för anspråkslös. Nu står den här alltjämt ofullbordad och ändå majestätisk och höjer sin karakteristiska silhuett vida över slätten, sade biskop Anderberg bl. a. då han i går förrättade återinvigningen av Källunge nyrestaurerade kyrka.
Då invigningshögtiden började var kyrkan fylld till sista plats av pastoratsbor och många intresserade från andra pastorat. Bland de närvarande märktes även ärkebiskopinnan Anna Söderblom, som anlänt tillsammans med biskopsparet Anderberg.
Vid sammanringningen kl. 12 kom processionen tågande in från prästgården, de nio assistenterna och sist biskopen i full skrud med mitra och kräkla. De assisterande prästmännen var prostarna Axel Klint, Gustaf Reuser, Gust. Sjöberg och C. J. Björkander, kyrkoherdarna J. Munthén, G. Enwall, Anders Wernberg och E. Björlander samt domkyrkoadjunkt Nils Bergström. Medan processionen tågade in i templet sjöng pastoratets kyrkokörer »Helige ande».
Sedan ps. 424 sjungits höll biskop Anderberg invigningstalet, varvid han utgick från orden i 3 Mosebok 6: Elden skall beständigt brinna på altaret. Tal. framhöll att Källunge kyrka blivit ett vittnesbörd över dem, som ville skapa något stort, men icke kunde uppfylla sina drömmar. Bygdens folk har burit många bördor för sin kyrka och skänkt den många gåvor och vi har anledning att glädja oss över vad det kunnat åstadkomma, liksom också över att församlingens mångårige herde fått se sin kärlek till kyrkan gå i fullbordan. Altaret i denna kyrka är icke likt altaret i Salomos helgedom. Men det vill lära oss att hålla våra hjärtan brinnande. Måtte elden komma till denna församling som en besökelsens tid och måtte den komma över hela vårt stift.
Så följde den rituella invigningsakten, varvid assistenterna läste valda bibelord och biskopen nedkallade välsignelsen över kyrkorummet. Därefter uttågade processionen.
Högmässogudstjänsten, som sedan följde, inleddes med att kyrkokören sjöng »Min hjälp kommer från Herren», varpå prostarna Klint och Sjöberg förrättade altartjänst. Efter en kort predikan av prosten Klint lämnade denne en redogörelse för kyrkans byggnadshistoria och för restaureringen.
Källunge kyrka är en av stiftets äldsta. Strelow har angivit dess byggnadsår till 1072, och den nyare forskningen finner icke osannolikt, att denna uppgift är riktig. Vem byggde kyrkan? De första byggmästarna vet vi ingenting om, men däremot finns det en del namn från tiden 200 år därefter, när det stora bygget sattes igång. Prof. Roosval har påpekat likheten mellan Källunge kyrka och Linköpings domkyrka och har förmodat, att någon gotlänning, som varit med i Linköping, återvänt hem till Gotland och utnyttjat sina kunskaper vid uppförandet . av Källunge kyrka. s.
Kyrkans största antikvariska klenod är spiran med den gamla vikingavimpeln av brons. Den togs ned för några år sedan och skulle sättas upp igen, men dess säregna beskaffenhet upptäcktes och så fick den stå nere i kyrkan, medan en ny flöjel sattes upp på spiran. Den har en gång tillhört ett ledungsfartyg o. hur den hamnat i Källunge vet ingen.
Efter redogörelsen upptogs en kollekt till förmån för kyrkans prydande, varpå den stämningsfyllda högtiden avslutades med altartjänst av prosten Klint och kyrkoherde Wernberg.
Deltagarna i invigningshögtiden bjöds till sist på kaffe i skolan av församlingens syföreningar.

Gotlänningen
Måndagen 4 augusti 1952
Nr 177