mellan odont. stud. Max Leibertz. Visby, och fröken Laila Peterson, Visby.
Gotlänningen
Måndagen 4 augusti 1952
Nr 177
mellan odont. stud. Max Leibertz. Visby, och fröken Laila Peterson, Visby.
Gotlänningen
Måndagen 4 augusti 1952
Nr 177
för kassör Harley Nilsson, Visby, och kontorsbiträdet Eivor Palm, dotter till hr Edvin Palm och hans maka, f. Andersson, Visby.
Gotlänningen
Måndagen 4 augusti 1952
Nr 177
Ett ståtligt bröllop i gammal gotländsk stil firades i lördags i Vänge, då lantbrukaren Hans Mattson, Löves i Hejde, vigdes med fröken Birgit Olofsson, dotter till lantbrukaren K. E. Olofsson och hans maka, född Bergström, Nickarve i Vänge. Före avfärden till \’kyrkan samlades brudgummens släktingar vid Löves, där kyrkoherde B. Bergdahl höllett vackert tal. Brud och brudgum möttes sedan vid kyrkan o. med riksspelman Karl Hägg och hr Axel Johansson i täten tågade bröllopsföljet in i det med blommor och ljus vackert smyckade templet. Sedan hr Hägg utfört ett violinsolo förrättade kyrkoherde Bergdahl vigseln. Hr Hägg spelade därpå »Hjärtats saga», varpå brudparet jämte uppvaktning uttågade under det att folkskollärare Sven Lundström utförde bröllopsMusik på orgeln.
Genom flera vackra äroportar ställdes sedan färden till bröllopsgården vid Nickarve, där brudens föräldrar gav middag för 150 inbjudna. Vid middagen hölls tal av brudens och brudgummens fäder, bruttbonden, disponent Lars-Erik Mattson, Hemse, folkskollärare Sundahl och Lundström samt vigselförrättaren. Under dagens lopp anlände en mängd telegrafiska lyckönskningar.
Uppvaktande tärnor och marskalkar var Kajsa Forsgren—Åke Mattson, Ingrid Hansen — Erik Johansson, Karin Johansson — Mats Bergström, Laila Larsson — Gerhard Bergström, Britta Hansen — Thomas Thomsson, Dagmar Johansson — Mark Andersson, Ingrid Johansson — Bertil Pettersson, Barbro Hansen — Bernt Bergsten, Elisabeth Thomsson — Bertil Larsson. Brudnäbb var Margaretha Hansen och Karl-Ola Häglund.
Bruttbonde var trädgårdsmästare Harry Jakobsson, Sproge, och bW överska fru Gunnel Nilsson, Viklau. Som värd fungerade lantbrukaren Tore Bergström, Vänge, och som värdinna fru Inga Häglund, Vänge.
På kvällen samlades mycket folk för att se brud, och då brudparet med uppvaktning gjorde sin rond kring den på gården resta ungmansstången hyllades de nygifta med salut och leven, varjämte vackra fyrverkerier avbrändes.
Ett trevligt bröllop ägde i lördags rum i Atlingbo, då lantbrukaren Allan Nilsson, Petes i Linde, vigdes med fröken Gunhild Johansson, dotter till lantbrukaren Bernhard Johansson och hans maka, född Pettersson, Myrände i Atlingbo. Sedan brudgummen anlänt från Lina tågade brudparet med uppvaktning och två spelmän i spetsen in i den vackert dekorerade kyrkan, där kyrkoherde E. Amer, Eksta, förrättade vigseln. Fröken Kerstin Logström sjöng Folkvisa av Merikanto.
Efteråt ställdes färden. till bröllopsgården vid 1Vlyrände, där brudens föräldrar gav middag för över 100-talet inbjudna. Tal hölls av vigselförrättaren, bruttbonden och äldste marskalken. Vidare föredrog brudgummens moder en egenhändigt författad hyllningsdikt. Ett stort antal telegram anlände under dagens lopp. På kvällen hyllades brudparet, på sedvanligt sätt med salut, leven och fyrverkerier av de många som kommit för att se brud.
Brudparet uppvaktades av följande elva par tärnor och marskalkar: Signhild Wesley — Torsten Ahlsten, Gunnel Pettersson — Evert Jacobsson, Stina Nilsson — Hilding Pettersson, Kerstin Ahlsten—Karl-Olof Wesley, Lena Kahlström — Arne Pettersson, Gudrun Wesley — Nils-Arne Sandquist, Gertrud Hellgren — Folke Pettersson, Solveig Ahlsten — Gösta Pettersson, Kerstin Logström — Thore Nilsson, Gunvor Bergvall — Bengt Hellgren, Lilian Larsson — Hans Johansson. Brudnäbb var Karin Runfeldt och Göran Hägg. Som bruttbonde fungerade folkskollärare Thore Carlsson, Linde, och som bruttöverska fru Ingrid Hägg, Björke. Värd var lantbr. Gunnar Gustafsson och värdinna fröken Greta Södergren.
På söndagen vigdes i Betel, Adelsö, folkskollärare Holger Fröjmark, Fröjel och sjuksköterskan Lisbeth i Jacobson, dotter till trädgårdsmästare Frank Jacobson och hans maka, född Johansson, Adelsö. Vigselförrättare var pastor Bengt Arvidson. Sång utfördes av hr Sigvard Thulin med kantor Nils Lundgren vid orgeln. Kyrkomarskalkar var stud. K. V. Jacobson och hr Hilding Fröjmark samt tärnor fröken Agneta Friden och fröken Els-Mari Björk. Brudens föräldrar gav därefter middag i sitt hem.
En vacker bröllopshögtid ägde i lördags rum i Fide, då folkskolläraren Henning Nilsson, Väte, vigdes med Fröken Karin Jakobsson, dotter till lantbrukaren Hjalmar Jacobsson, och hans maka, född Jakobsson, Västergårda i Fide. Då brudparet jämte uppvaktning och företrätt av en spelman, folkskollärare Lars-Lennart Svensson, tågade in i kyrkan utförde folkskollärare Valter Karlsson, Havdhem, bröllopsmusik på orgeln. Sedan folkskollärare Karl-Johan Nilsson sjungit »Där björkarna susa» förrättade kyrkoherde Åke Johansson vigseln. Hr Nilsson sjöng sedan »To maa man vwre».
Färden ställdes sedan till bröllopsgården vid Västergårda, där värden lantbr. David Wessman hälsade de till ett 100-tal uppgående bröllopsgästerna välkomna. Vid middagen hölls tal av vigselförrättaren, bruttbonden, bruiens moder och broder, folkskollärarna Valter Karlsson, Henning Larsson gch Lars-Lennart Svensson samt byggmästare Henry Wessman. Ett 50-tal telegram anlände.
Brudparet uppvaktades av följande åtta par tärnor och marskalkar: Gunborg Hansson—Bengt-Arne Nilsson, Eivor Ydrefeldt—Gustav Jacobsson, Dagny Olsson—Sven Hedergren, Berit Persson—Sten Isberg, Barbro Johansson—Georg Wessman, Margit Liljegren—Ivan Lindqvist, Lisa Englund-Mattias Siggelin, Lisbeth Wennerström—Bertil Jacobsson. Brudnäbb var Ingrid Jacobsson, Kathe Jacobsson, Sven-Olov Jacobsson och Solveig Helm. Bruttbonde var folkskollärare Karl-Johan Nilsson och bruttöverska fru Elna Jacobsson. Som värdinna fungerade fru Ingegerd Wessman.
På kvällen samlades mycket folk, i det vackra sommarvädret, varvid brudparet hyllades med leven, salut och fyrverkerier.
I Visby domkyrka vigdes på lördagen civilingenjör Arvid Hedberg, Göteborg, och Sophiasystern Maj-Britt Wimmerstedt, dotter till framlidne sjökapten Anders Wimmerstedt och hans efterlevande maka, född Palm, Kalmar. Vigseln förrättades av pastor Nils Bergström och operasångaren Olle Siwall sjöng solo Betthovens »Lovsång».
Till och från domkyrkan åkte brud ret med brudnäbb i landå genom staden. Efteråt gav brudens moder middag hemma hos brudens broder, dir. Arne Wimmerstedt. Kyrkomarskalkar var teknologie dr Gunnar Åkerlindh och dir. A. Wimmerstedt, uppvaktande tärnor Barbro Hedberg, Margaretha Bourdin o. Kristina Åkerlindh. Brudnäbb var Eva Wimmerstedt. Ett 100-tal telegram inströmmade under dagens lopp.
I Sofiakyrkan i Stockholm sammanvigdes på lördagen kontorist Bengt Ericson, Visby, och fröken Ulla Rundqvist, Visby, dotter till framlidne direktören vid Gotlands Järnhandel, Wilhelm Rundqvist, och hans efterlevande maka, född Bengtsson. Efter vigseln gavs middag på Solliden, och under dagens lopp fick brudparet också motta ett 20-tal telegrafiska lyckönskningar.
— På lördagen vigdes i Visby domkyrka folkskolläraren Ove Karlsson, Uppsala, och fröken Ethel Westberg, dotter till framlidne lantbr. Thycko Westberg och hans efterlevande maka född Lindgren, Lundbjers i Lummelunda. Vigseln förrättades av kyrkoherde 4nders Wernberg, Othem. Före vigseln spelade sent. stud. Inger Fredricson, Lärbro, ett violinsolo och efteråt utförde sem. stud. Georg Bergström, Visby, solosång. Middag gavs sedan på Hantverkargården, där disp. John W. Bergström, Visby, samt hans maka Elva, fungerade som värd och värdinna. Ett 50-tal telegram anlände. Uppvaktande tärna och marskalk var Astrid Lindlöv—Bert Linder, kyrkomarskalkar kamrer Tage Wigren, Stockholm, och sergeant Bertil Översjö, Borås, samt brudnäbb Lena Lindgren och Kerstin Bergström.
Gotlänningen
Måndagen 4 augusti 1952
Nr 177
Fru Agda Jacobsson, född Alfström, Haga i Gothem, har avlidit på Maria-hemmet i Visby i en ålder av 79 år. Hon var född i Vallstena och efterlämnar minnet av en arbetsam och omtyckt kvinna. Närmast sörjes hon av make, f. skräddaren Karl Jacobsson, tre söner, Karl, bosatt i Amerika, Ivan, lantbr. vid Haga, och Oskar magasinsarb. i Klintehamn, samt sonhustrur och barnbarn.
Fru Elin Magnusson, Butvier i Sproge, har avlidit, 63 år gammal. Hon sörjes närmast av make, lantbr. John Magnusson, och barn.
F. fiskaren Fredrik Westberg, Ronehamn, har avlidit i en ålder av 71 år. Under den senaste tiden har han vårdats på ålderdomshemmet i Hemse. Närmast sörjande är syskon.
Gotlänningen
Måndagen 4 augusti 1952
Nr 177
f.d. Visbypojkar from United States.
Två f. d. visbypojkar kom häromdagen hem på besök i sin gamla barndomsstad efter många års bortovaro. De heter Lalle och Calle Hultgren, och de namnen räcker nog för många visbyiter; tillägger man att de hör till Hultgrenarna på Adelsgatan, så känner sig strax en mängd gotlänningar som gamla bekanta med dem.
Till Visby kom de närmast från Helsingfors, där de sett en del av olympiaden tillsammans med sina bröder Åke och Axel, som vid det här laget börjar bli olympiadhabituéer. Redan den 9 augusti skall de flygå tillbaka till Amerika, och det tycker förstås släktingarna här hemma är alldeles för tidigt — det är ju i alla fall omkring 30 år sedan Lalle och Calle reste ut. Trettio år? Ja, just det. 1921 for Lalle ut, och två år senare tog han i Chicago emot den nye emigranten Calle Hultgren.
Men det fanns fler Hultgrenar i Staterna, och det kan som en kuriositet nämnas, att Calle aldrig hade sett sin äldre bror Albert, förrän han kom till Amerika 1923; det hör ju förstås till saken, att de tillhör olika kullar. Utom de båda bröder som f. n. gästar Gotland finns i USA ytterligare två bröder och två systrar Hultgren, nämligen Albert, Josef, Karin och Emy.
Många gamla visbybor minns nog Lalle som den lille pigge och duktige ynglingen, som för över 30-talet år sedan lärde elektrikeryrket hos K. J. Kryssell, vilken på den tiden hade sin verkstad vid Wallers plats. Nu driyer han själv en stor elektrisk firma i Chicago med omkring 125 anställda. Gosselynnet har han kvar, den glada, vänliga blicken också. Brodern Kalle spelade fotboll i VIF på sin tid, och han fortsatte att spela boll i USA i åtskilliga år. Han har varit med i fotbollslag i Chicago, Detroit och Californien, och överallt kallades han rätt och slätt »Gotland». Nu är han sedan elva år bosatt i Californien och jobbar i filmbranschen. Hollywood är adressen, och bolaget heter RKO. Fotbollsskorna har han lagt på hyllan, och i stället spelar han numera golf. Detsamma gör brodern Lalle uppe i Chicago; tre dagar i veckan brukar han kunna träffas på en golfplan, om man kommer dit vid den nätta tidpunkten.
Båda bröderna är numera amerikanska medborgare och har det tydligen gott ställt. Folk i allmänhet har det bra i Amerika, säger de, inte minst svenskarna, och de tycker sig tydligen inte ha något att klaga över. Men de är inte så litet förvånade över vad de fått se här hemma i det gamla landet.
— Man hade ju nästan trott, att Amerika var det enda landet för advancement (framsteg), säger Lalle Hultgren, men folk har det tydligen mycket bra här också nu för tiden. A, det är en stor skillnad på nu och då vi växte upp här i stan. Vad det har byggts mycket överallt, och vad husen inne i stan snyggats upp i allmänhet. Och så fina och rena gator ni har här i Visby, det lägger man minsann märke till när man kommer från Chicago. Vi är också förtjusta över alla rosplanteringar här i stan. Inte fanns det så mycket rosor i Visby förr, nej, inte på långa vägar. Ja, det är i alla fall något särskilt med gamla Visby, och det har varit väldigt roligt att få komma hit efter så många år och se vår bårndoms stad än en gång.
Men Amerika lockar tillbaka. Där är arbetet, där är hemmet och familjen. Och man kan inte i längden bara gå och slå dank, hur roligt det än är att vara i kretsen av nära anhöriga på Gotland och träffa gamla vänner och lekkamrater. Calle har svårt att slå sig till ro, det liksom kliar i fingrarna på honom, han måste in i den vanliga rytmen igen, och Lalle tänker på sin firma i Chicago. Och med nutidens kommunikationsmedel dröjer det inte många dagar, förrän de båda bröderna åter är i fullt arbete i Chicago och Hollywood. Men att de då har sommardagarna i Visby i glatt minne, det är ett som är säkert. Resan till Gotland ångrar de inte. Visby farm de
vackrare och underbarare än de kunnat tänka sig,efter 30 års bortovaro.
— d.
Gotlänningen
Måndagen 4 augusti 1952
Nr 177
Anna Borg, Överöstris i Alva, blev i går påkörd av en personbil på vägen vid Gudings i Eke. Hon slogs omkull i vägbanan och ådrog sig brott på vänster underben. Hon fördes till lasarettet i Visby.
Olyckan inträffade när en personbil skulle köra om tre damer som gick i bredd på den rätt smala vägen som går mellan Rone och Eke. Först gav bilen omkörningssignal och då gick två av damerna åt vänster, medan fru Borg gick åt högra vägkanten. Bilföraren trodde då att allt var klart för omkörning, men just när bilen skulle passera så gick fru Borg åter ut en bit på vägen, så att hon träffades av högra framskärmen och slogs omkull i vägbanan. Så uppfattade bilföraren olyckan. Det kan vara troligt att fru Borg inte hört bilen, då hon har nedsatt hörsel.
Gotlänningen
Måndagen 4 augusti 1952
Nr 177
infordrar anbud å rensning av c:a 2.000 m. kanal (Obs. handrensning).
Grävningslista och vidare upplysningar thos Einar Pettersson, Lauks, tel. Lokrume 42. Anbud, helt eller delat, inlämnas senast den 15/8 1952.
Styrelsen.
Gotlänningen
Måndagen 4 augusti 1952
Nr 177
till statens hingstdepåer.
Uppfödare på Gotland, som önska försälja hingstföl eller unghingstar av varmblodigt slag (ej fullblod eller travare) till statens hingstdepåer, torde med angivande av salubjudet djurs födelsedag, födelseår och härstamning samt färg och tecken härom göra skriftlig anmälan till Sekreteraren Bengt Ljunggren, Visby, före den 1 september 1952.
Meddelande om tid och plats för besiktning av till inköp ifrågasatta hästar kommer att lämnas snarast möjligt efter nämnda dag.
Stockholm den 1 augusti 1952.
Kungl. Lantbruksstyrelsen.
Gotlänningen
Måndagen 4 augusti 1952
Nr 177
En läkares brott.
Gotlänningen
Måndagen 4 augusti 1952
Nr 177
Järn Mannen.
Gotlänningen
Måndagen 4 augusti 1952
Nr 177