Lyepojke hittades medvetslös.

En 15-årig yngling från Lye påträffades på lördagskvällen medvetslös på vägen mellan Etelhem och Lye. En trafikbilägare som upptäckte honom tog honom till läkare i Burgsvik och sedan han fått sina skador omsedda fördes han till hemmet i Lye. Omständigheterna kring olyckan föreföll till en början mystiska men klarades upp under söndagen. Ynglingen hade tillsammans med en kamrat kommit cyklande mot Etelhem då han plötsligt kört ner i ett hål och kastats av cykeln. Han förlorade därvid medvetandet och blödde starkt ur sår i ansiktet. Den andre ynglingen väntade en stund i hopp om att någon vägfarande skulle komma förbi men då ingen kom gick han efter hjälp till närmaste gård. Under tiden kom emellertid trafikbilen som tog upp den skadade. Denne var på söndagsmorgonen ganska medtagen, och provinsialläkaren i Ljugarn remitterade honom till lasarettet sedan han konstaterat att i den skadade fått hjärnskakning.

Gotlänningen
Lördagen 5 Juli 1952
Nr 152

Många åtalspunkter för dödskörningen vid Söderport.

Visbyynglingen Rolf Hansson, som i maj var huvudpersonen i den hemska dödsolyckan på Södertorg då två Eskelhemspojkar dödades, kommer att i början på nästa vecka åtalas för grovt egenmäktigt förfarande, rattfylleri, olovlig körning, förande av motorfordon som saknade effektiv fotbroms, grov vårdslöshet i trafik och grovt vållande till annans död.
Å klagaren, stadsfiskal Stig Age, meddelar att Hansson hade 1,73 promille alkohol i blodet och att bilen hade mycket dålig fotbroms. Vidare körde Hansson trots att hans körkort var indraget på grund av tidigare rattfylleri.

Gotlänningen
Lördagen 5 Juli 1952
Nr 152

Vilt slagsmål på båt i Slite.

Lett anföll med skruvmejsel.
Polisen i Slite fick i går rycka ut för att få bukt med ett par vildsinta utländska sjömän på »Östanvik» i Slite hamn. Vilt slagsmål utbröt efter sprit ombord och sprit på hotellet. En lettisk sjöman gick till anfall mot två finska sjömän, alla berusade, med en skruvmejsel. Några allvarligare skador blev det dock inte.
Det började med att man festade om rätt kraftigt ombord. Detta räckte tydligen inte, varför man gick för att »stärka sig» ytterligare på hotellet i Slite. En finne kom hem och gick på »örat» och lade sig sedan för att sova ruset av sig i en lettisk sjömans koj. När letten märkte att finnen hade lagt sig i hans koj blev han uppretad och ryckte upp finnen, varefter slagsmål utbröt.
Efter det att en annan finne kommit för att hjälpa sin landsman, fick letten tag i en skruvmejsel och körde skruvmejseln i ena finnens rygg, varvid hela skjortan rispades upp och ett fult och ymnigt blödande långt jack i ryggen uppstod. Allvarligare blev dock inte skadorna. Polisen fick ta hand cm den vildsinte lektiske sjömannen.
I sammanhanget kan också nämnas att en dansk sjöman etterseglats, förmodligen på grund av någon fylleriförseelse.

Gotlänningen
Lördagen 5 Juli 1952
Nr 152

Dagens Turist

\"\"

exponerade ett välkänt emblem på sin »turistjacka»: klubban med ringen omkring. Han var alltså frisksportare, hette Kur t Jonsson, var från Linköping och hade i säll- skap Ulla-Brith Grönqvist. Båda är i det »civila» kontorister. Frisksporten är deras stora intresse och vad var då naturligare än att de styrde kosan till Gotland och Ihreviken, där som bekant i dagarna ett riksläger för frisksportare skall hållas. De båda åkte tandem och med frejdigt humör skulle de nu först titta på stan och den närmast,däromkring liggande landsbygden innan de trampade norrut till Ihre för att sammanstråla med sina kamrater från hela vårt avlånga land.
— Klubben därhemma heter Linköpings frisksportkamrater och har ett 70-tal medlemmar. Flera av dem anlände till Gotland redan i går från Oskarshamn.
Det blev nu Ulla-Brith som tog hand om ledarskapet, dvs. styrstången på tandemhojen. Hon hade nämligen varit i Visby förr berättade hon för
Turistsnoken.

Gotlänningen
Lördagen 5 Juli 1952
Nr 152

Apropå en tur till St. Karlsö.

\"\"
WILLY WöHLER
har alla Karlsöbesökare anledning
att ägna en tacksamhetens tanke,
ty det var han som bevarade na-
turlivet på St. Karlsö åt komman-
de släkten. En färgstark och vilje-
kraftig man, som älskade Karlsö
mer än Klintebys. Men på St.
Karlsö fick han dock inte vila till
sist, som hans tanke ursprungligen
varit; hans grav reddes på Klinte
kyrkogård.

Kan hälsa från Stora Karlsö. Från trutar och tördar och andra bevingade invånare på den stora fågelön, från Norderslätts forngravar och Västerbergets väldiga fågelhyllor, från det solstekta Svarthällar och från svalkan i Stora Förvar … Ja, naturligtvis också från Ivar Widange, som med sin långa stav i handen möter floden av turister varje dag öch ser till att ingen enda gör några extraturer utan ängsligt håller sig på de bestämda stigarna, från fyrfolket och från fru Klasen och hennes medhjälperskor, som så förträffligt sköter restaurangen på Karlsö.
Ja, för se restaurang finns det där som bekant. Och kiosk också. Men en kiosk, som inte säljer snask, därför att man vill förskona naturen på Karlsö från att bli nedlusad av papper och askar och skräp av alla de slag. En och annan har förstås med sig från stan eller från Klintehamn något som lämpar sig utmärkt att kasta ifrån sig t. ex. i Hien, medan guiden berättar om Willy Wöhler, eller bland krutbrännare och valeriana, solvända och kustruta på vägen ned mot Norderhamn, men nog är den originella kiosken på Stora Karlsö ändå en hälsosam påminnelse för tanklösa turister om att det är skam att skräpa ned i naturen.
Det är ingen konst att komma till Stora Karlsö nu för tiden. Det går båtar dit var dag under sommaren, och det skall ett sjusärdeles väder till för att man inte skall kunna återvända från ön samma dag. Värre är det att få lov att stanna kvar. Risken att bli inblåst är faktiskt inte så stor, och inte är det så lätt att få stanna kvar av egen fri vilja heller. Jo, är man aktieägare i Karisöklubben, så kan man ju alltid få en plats i Jaktpaviljongen eller i Spanghytte eller någon annan stuga,\’och är man en skicklig konstnär eller arkeolog eller naturvetare, så öppnas nog dörrarna. Men annars måste man se till att man håller sig med en aktieägare i familjen eller i den nära vänkretsen, om man vill bekanta sig närmare med Stora Karlsö. Sovplatserna är begränsade, och Karlsöklubben, som avfordrar varje Karlsöbesökare en landstigningsavgift, vill inte ha kreti och pleti springande omkring på ön. Man är rädd om härskarorna av fåglar, som mer än andra har hemortsrätt på »Fugleöjar», och man är rädd om den förnämliga floran.
Bäst att skaffa sig en aktie då, tycker kanske ni, som blivit betagen i Karlsö och gärna vill komma tillbaka. Men det är lättare sagt än gjort. Karlsöaktier finns inte att få på börsen, och det fordras nog antingen mycken skicklighet eller också sagolik tur för att komma över en, såvida man nu inte sitter som säker arvtagare till en av de privilegierade herrar och damer, som har rang, heder och värdighet av aktieägare i Karlsöklubben.
Och priset är inte billigt. Pari är hundra kronor, men en aktie lär ha sälts för tusen, och mindre än trefyrahundra kronor lär man inte slippa betala, om man nu till äventyrs skulle få korn på en aktie. För resten berättade gamle Gotland runt-seglaren konsul Bruun från Vasa, då han häromdagen, skrudad i pyjamas, företog en morgonpromenad på Stora Karlsö, att han blivit uppsökt av en spekulant, som rysligt gärna ville komma in i det exklusiva sällskapet Karlsöklubben. Var konsulns aktie möjligen till salu? Nej, svarade hr konsuln och Karlsöälskaren, den säljer jag inte för 10.000 kronor!! Därmed var förhandlingarna slut, och jag har inte hört av spekulanten sedan, tillade hr Bruun.
Så förtjust i Karlsö och Karlsöklub; ben kan man alltså vara, om man är aktieägare. Men också vi andra kan bli djupt och allvarligt betagna — eller skall man säga bergtagna? — av ön. Kommer vi när tördarna söker upp sina hyllor på Västerberget, när Adonis och Adam och Eva skänker sin skönhet åt slätterna eller när sillgrisslorna, knuffar ner sina ungar från klipporna för att lära dem simma, alltid är Stora Karlsö lika storslaget och intressant, en trestjärnig upplevelse för varje turist, ett eldorado för naturvännen med flora och fågelfauna som specialitet, ijuvligheters ljuvlighet för den som helt enkelt älskar sol och hav, avskildhet och avkoppling och som har en obestämd känsla av att Karlsös speciella atmosfär är någonting alldeles unikt, välgörande för både kropp och själ i en jäktets och orons tid.
Odd

Gotlänningen
Lördagen 5 Juli 1952
Nr 152

Idealvind vid starten i dag för Gotland runt.

68 av de 73 anmälda med.
Det rådde 10 sek-m nordöstlig vind vid starten för Gotland runtseglingen i dag och det innebär att seglarna fått den idealvind de alla gått och hoppats på. Det är emellertid inte så säkert att denna vind kommer att stå sig, utan det finns utsikter att den slår om på sydlig och då blir det strax lite besvärligare i all synnerhet som sjön då kommer att öka.

\"\"
En del av de i Gotland runt- seglingen deltagande
jakterna ses här flaggande över topp.
\"\"
Royal Air Forces vackra jakt Flamingo vid sin bojplats i yttre
hamnen. Infälld: »Flamingos» chef, Squadron Leader Cauley.

Skulle emellertid den nordostliga vinden stå sig kommer man att kunna gå runt hela banan praktiskt taget utan kryss. På första sträckan ner till Ölands norra udde får man god slör och sedan halv vind upp mot Klints bankar utanför Gotlands östra kust. Det bör kunna bli god vind upp till Sandön och sedan slör igen ner till Öland och bidevind upp till målet i Sandhamn.
Timmarna före starten rådde ett synnerligen arbetsfyllt liv nere vid hamnen och in i det sista rustade man för att få allt klart till starten. Inne på regattaexpeditionen var det ett enda nervöst surrande. Pressekretariatet hade stängts för dagen, då presskommissarien-skulle segla med en av båtarna. Så mycket lyckades vi i alla fall få reda nå där att av de 73 anmälda båtarna i den sist uppgjorda startlistan hade fem uteblivit.
Efter den nya mätningen av de utländska båtarna hade det blivit en hel del omplaceringar i de olika klasserna.
I klass I som var först över startlinjen blev det sju startande. Favorit är fjolårssegraren C. Hardebergs Circe, men den får en mycket svår konkurrens i den snabba tyska båten Athena. Den engelska Flamingo och eskaderchefens gamla bekanta Refanut vill säkert också ha ett ord med i laget.
I klass II återfinner man Slitebåten Mosca II, som i år fått en del förbättringar. Den segrade sensationellt ett år, men får det besvärligare nu. Den tyska Senta och Naldera uppges vara mycket snabba och så har man i denna klass C. Wikströms Galene som tidigare visat sig vara mycket bra seglare och den norska Bonzo VII. Den sistnämnda har en gotländsk gast ombord, om det nu kan hjälpa till seger. 14 båtar startar i denna klass.
I klass III är det 9 deltagare, därav inte mindre än sju tyskar. Favorit är den tyska Königin.
I klass IV där 14 båtar startar kommer väl striden främst att stå mellan H. Wallenbergs Rendez-vous odh C. A. Perssons Caresse IV, men det är tyska, finska, norska och danska båtar med i denna klass och de kan komma med överraskningar för de svenska båtarna.
Klass V räknar 10 båtar, en finsk och en tysk och resten svenska, som man inte vet så värst mycket om, varför det är rätt hopplöst att ens försöka tippa.
Klass VI A räknar bland de sex startande den tyska Piraya som uppges vara mycket snabb och får stå som favorit och i klass VI B får man bland de 7 startande räkna den svenska Pirat som favorit.

Refanut bland de första i starten.
Precis kl. 12 small startskottet. Tre jakter, bland dem Wallenbergs Refanut gick först över mållinjen. Efter följde Falken och Gladan. Den senare kom för nära land och föll tillbaka. Efter passerandet av pricken utanför Snäck ledde en båt med ett rött försegel, troligen en tysk båt. Från »Visby» visade det sig nämligen ganska svårt att se numren på de första båtarna och följaktligen också att avgöra vem som var vem.
Mycket folk passade på att se starten från »Visby» vid ck båda tillfällen den gick ut. I övrigt var det rena folkvandringen till hamnen.

Gotlänningen
Lördagen 5 Juli 1952
Nr 152

Ett varmt och innerligt tack

till alla som visat vänlighet mot vår älskade make och pappa Lasarettsläkaren BO STENSTRÖM under hans sjukdom, för trösterikt deltagande vid hans bortgång samt för alla vackra blommor, tal och sång vid hans bår.
ELLEN STENSTRÖM
Barbro

\"\"

Gotlänningen
Lördagen 5 Juli 1952
Nr 152

Lärartjänsterna.

Till ord. småskollärarinnor i Roma har antagits Gunnel Karlsson och Barbro Olofsson, f. i Eskelund.

Gotlänningen
Lördagen 5 Juli 1952
Nr 152

Ekonomexamen

har avlagts vid handelshögskolan i Stockholm av Osborne Nyström, Visby.

Gotlänningen
Lördagen 5 Juli 1952
Nr 152

Artillerikåren.

Löjtnant Engström har med godkända vitsord avlagt examen A i ryska och tillerkänts 300 kr i premie.

Gotlänningen
Lördagen 5 Juli 1952
Nr 152