Månad: november 2021

Med de sista dagarnas värme och solsken har sommaren kommit på allvar och badstränderna lockar turister och »arbetande» människor till både ett och flera dopp i ljummen Östersjö.
Mellan doppen passade vi häromdagen på att med kamerans hjälp titta lite närmare på sollaparna vid Snäckgärdsviken. Det var inte över sig varmt i böljorna den dagen, varför det egentligen bara var de mest »fiskliknande» ungdomarna i 12-13 årsåldern som gjorde rubriken full rättvisa, Signaturen som är typisk »sittjerka» vågade överhuvud taget inte ens tänka på vatten när, han hade doppat pekfingret i flera gånger och därvid känt konvulsuviska rörelser längs ryggraden. Men nu är det bättre. Nåja, det fanns förstås modiga damer utplacerade överallt på stranden, som påstod sig ha plaskat i vattnet upprepade gånger, bl.a. säsongkortsinnehavarinnan fru Glas, som varje dag överger maken-löjtnanten för några härliga timmar på Snäck. Middagen är väl klar när han kommer hem?
Snäck är ju en mycket välordnad badplage med massor av plakat och hänvisningar — att det finns ett med ordalydelsen »Område reserverat för damer» och ett liknande för herrar det .må vara hänt, men att det skall behöva stå »Idrott» och ett tiotal andra påpekanden på gula fula skyltar utplacerade överallt på stranden — det ger en osökt intrycket av ofrihet och pålagor. Det räcker med inträdet.
För barnen måste man säga att Snäck utgör ett paradis, med trevliga anordningar såsom gungor, klätterställningar, rutschbanor m.m. Det borgar för att ungarna skall trivas i övermått. Det gjorde också de bägge »damerna» Kate Johansson från Visby och Anne-Catrine Björkman från Göteborg. Anne-Catrine berättade att hon annars går i flickskola och klarade allt utom »matte». Det ror nog upp sig till hösten skall vi tro. Pappa och mamma som hette Saga och Allan fanns också på badstranden.

Badar varje dag gör rutschbanespecialisterna Anders Nilsson och Ted Hillding — skolgrabbar från Visby — men tillägger en av dem, det får inte vara under 10 grader förstås. Salta pojkar.

Bland de »stora» såg man för övrigt en mängd brunstekta kalaspinglor och midjesmala he-men i flotta stranddresser med alla regnbågens färger. När går de i vattnet? Slutligen tog vi också en titt på herrarnas solbad där det var förvånansvärt tomt i hytterna. Vi gjorde även ett kontrollförsök på damernas solbad men det fastnade i taggtråden som framgår av närstående bild.
Så återstår det bara att påstå att Snäck inte är någon »drömstrand» för den som har besökt någon alman av Gotlands sandstränder, men för turisten och Visbybprna är badviken en utomordentlig tillgång med sitt nära läge och goda förbindelser. Nästa gång träffas vi på någon annan strand mellan doppen.
Gadden.

Gotlänningen
Lördagen 5 Juli 1952
Nr 152

En karl utan en tråd på kroppen irrade i går kväll omkring i Visby. En flicka som i sällskap med en pojke varit på cirkus fick en smäll i tinningen av den nakne som dök fram ur mörkret i Dalmansporten. Senare uppenbarade han sig för en äldre dam vid Domkyrkan. Tidigt i morse vaknade mannen i S:t Drottens kyrkoruin, där han lagt sig att sova.
I den tidiga morgontimman blev han inte sedd när han smög sig ner till hamnen – mannen var nämligen en flottist från »Göta Lejon». Väl nere på hamnen blev han emellertid sedd av en flaggstyrman, som senare också föranstaltade om att mannen togs om hand och fick kläder på kroppen. Flottisten uppträdde vid tillfället iförd endast två plywood-skivor, en bak och en framme… Han säger sig inte ha det ringaste minne av sina eskapader som manlig pin-uppa. Han var enligt uppgift inte berusad.

Gotlänningen
Fredagen 4 Juli 1952
Nr 151

är intresserad av mossa. Ja, det låter kanske litet egendomligt men förklaringen är enkel. Per-Olof Nyman, Norrköping, och fröken Brita Stackegård är båda studenter och pluggar bl.a. botanik i Uppsala. Båda visste att den gotländska floran har mycket av intresse att bjuda i allmänhet, är man då också botanist har den än mer att ge. Som sagt, det är nu närmast mossa som det unga paret skall ta sig en ordentlig titt på. Ty visserligen är det sommar nu och därmed ett behövligt avbrott i allt pluggandet men för det kan man ju förena nöjet med litet nytta. Per-Olof har f.ö. botanik till huvudämne i sina studier medan Brita som skall bli kemist läser ämnet vid sidan om. Ett par dagar tänker de stanna i stan, Per-Olof som varit här en gång tidigare, vet att stan är värd att stifta bekantskap med. Sen blir det landsbygdens tur. Den gotländska naturen skall de båda uppleva från sina cyklar, vilka de förresten hade bekymmer för, de kom nämligen inte fram samtidigt som de själva. Två veckor lång blir Gotlandssejouren och därefter går färden vidare till Kalmar. Med mossa i bagaget.
Turistsnoken.

Gotlänningen
Fredagen 4 Juli 1952
Nr 151