Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
På sin sjuttioårsdag den 7 aug. blev f. hemmansägaren Hugo Kviberg i Östergarn föremål för hjärtliga och omfattande hyllningar. Vid 4-tiden på morgonen kom barnen och syskonen med blommor och presenter. Grannar och gamla kommunalnämnden uppvaktade med textad adress och penningsumma. Under dagens lopp ingick även ett flertal telegrafiska lyckönskningar. På kvällen den 9 hade jubilaren inbjudit ett 40-tal gäster till middag på pensionat Borgvik. Där passa-sade även jubilarens tvillingbroder, Herman Kviberg, Grogran, på att fira sin födelsedag.
F. statsrådet Ernst Lyberg, som natten till i går avled på Visby lasarett efter att ha varit sängliggande sjuk ett par dagar, sörjes närmast av döttrarna Ragna, gift med generaldirektör Erik Höijer, och Karin, gift med tandläkare Nisse Hallström i Stockholm, samt sönerna Bengt, direktör i Mo och Dom-sjö AB, och Sven, kanslisekreterare i civildepartementet. Hr Lyberg hade de senaste veckorna vistats i sin villa på Axelsro och kom sålunda att sluta sina dagar i den stad, där han tillbragt sina barndoms- och ungdomsår.
Till den sista vilan vigdes igår stoftet efter f. tygverkmästaren Ch. Grönberg, Eskilstuna. Jordfästningsakten ägde rum i Krematoriekapellet och förrättades av komminister Axel Johannesson. Efter musik för violin och orgel sjöng Orfeuskören Stilla skuggor och Integer vitae. Under det kistan sänktes till eldbegängelse spelades Schuberts Litanei som violinsolo med orgelackompanjemang. Vid båren hölls flera tal. För släktingarna talade socialvårdsombudsman Widar Grönberg, Visby. Ett flertal kransar nedlades, bl. a. från personalen vid Gotlands Tygstation och Amatörklubben i Visby samt från Orfeuskören i Eskilstuna. En stor mängd kransar och blommor hade sänts till båren från minnesgoda vänner i Eskilstuna och Visby.
är tyska men har mycket goda förbindelser med Visby och Gotland; hon är nämligen syster till tonsättaren Friedrich Mehler och än mer, hon var en av solisterna i hans och Josef Lundahls ruinspel, »Petrus de Dacia», vid premiären 1929. Marie Belitz är hennes namn, och den här gången har hon maken, diplomingenjör i Linbeck, med sig till Gotland. Men förra gången, för 23 år sedan alltså, hade hon sin mor med. Friedrich hade skrivit till henne och undrat om hon inte ville ta hand om Den sjuka kvinnans roll. Det ville hon, men makens semester var då redan slut, så hon fick göra den långa resan hit tillsammans med mimman i stället. Innan vi låter fru Belitz själv berätta, är det på sin plats att tala om att hennes och Friedrichs mamma var operasångerska och att dottern haft modern som läromästare vid operaskolan i Berlin. Och nu alltså till »Petrus de Dacia» och fru Belitz. Jag studerade in partiet i Berlin, och när jag så kom hit började repetitionerna under ledning av Carl Richter. Leon Björker var med redan då som priorn, Walborg Beer uppbar Kristinas roll, och som Petrus medverkade Gunnar Schtiller. Scenen var på grund av rep.-arbeten i ruinen uppförd i koret, vilket gjorde föreställningarna i hög grad beroende av vädret. »Petrus de Dacia» var ju då någonting helt nytt för publiken, och den visste inte riktigt hur den skulle bete sig; det blev mycket applåder första kvällen, men redan andra kvällen var det tyst som i kyrkan, publiken satt stilla och gripen. Redan då var ruinspelet mycket stämningsfullt, och solisterna greps själva av den Starka stämningen. Det kändes underbart att få spela med. Och nu? Åh, wunderschön! Intrycket blir ju mycket starkare, när man sitter bland publiken och bara ser och hör, än när man själv är med på scenen. Ruinspelet har utvecklats mycket under årens lopp, det är nu mycket större och mäktigare, och såväl Kristinas roll som Den sjuka kvinnans har byggts ut. Det var en upplevelse att nu få se »Petrus de Dacia», och vi är glada över att det var tre föreställningar kvar, när vi kom hit, så att vi kunde få göra den upplevelsen tre gånger. Det var en stämning i ruinen som bara i Oberammergau eller som när man ser en stor tragisk opera. Publiken var djupt gripen, ingen hand rördes till applåder, och när man lämnade ruinen hörde man på alla, att de tyckte sig ha varit med om en stor, ja en oförglömlig upplevelse. Fru Belitz uttrycker vidare sin förtjusning över den högklassiga sång som presteras i ruinspelet och lockas till sist av Turistsnoken att också säga några vackra ord om vår stad. Hon tycker mycket om Visby och konstaterar att den förskönats mycket under de gångna 23 åren. Hon har även observerat, att kullerstenarna försvunnit, men hon saknar dem inte. Tyvärr har hon glömt den lilla svenska hon lärde sig 1929, men något lär hon väl nu på nytt. Ty ännu en vecka kommer makarna Belitz att stanna kvar i Petrus de Dacias stad. Turistsnoken.
En egendomlig ödets nyck gör, att just då en finnbåt strandar i gotländska farvatten – ute vid Sandön, som framgår av särskild artikel – är Nordens bärgningschefer samlade i Visby till en liten sommarkongress. Hela sällskapet består av fem bärgningsbolagsdirektörer, samtliga med fruar. De kom i går med flyget och tog in på snäckgärdsbaden. Uppehållet här skall vara en vecka, och under denna vecka är det meningen att en hel del utfärder och rundturer skall göras. Med all sannolikhet kommer därvid inte minst de kusttrakter av Gotland i fråga, där större strandningar ägt rum och där det finnes sjöräddningsstationer. Fårösunds varv lär också kunna bereda sig på besök. Deltagare i träffen är direktörerna Hector Kiaer i AS Em. Z. Switzers Bjergnings-Entreprise i Köpenhamn, Otto Beyer i Norsk Bjergningskompagni AS i Bergen, Holger Thorn i Finska Bärgningsaktiebolaget Neptun i Helsingfors, Gösta Bothen i Röda Bolaget, Göteborg, och John Granander i Bärgnings- o. Dykeri AB Neptun i Stockholm.
Där det finns initiativ, vilja och samarbete. Bättre vägar och flera vägar är ett vitalt önskemål mångenstädes i Sveriges glesbygder. Bättre väg ner mot ensligt liggande gårdar flyttar dessa närmare byns centrum. När så sker har det inte bara ekonomisk betydelse – det finns även en social sida. Trivseln i ensliga bygder påverkas även den. Det är därför glädjande att statsmakterna nu synes vilja beakta dessa landsbygdskrav på flera och bättre vägar, genom sin nya giv med ökade anslag till landsbygdens kommunikationer. Sen beror det i alla fall mest på lokala initiativ, och Holmvägens vägsamfällighet, som nu bygger en väg mellan Petes och Nisse i Hablingbo, har hittills inte fått ett öre i statsbidrag, men hoppas På att få det.
Lantbrukare Harry Thomsson är RLF-ordförande o. ledamot i vägsamfällighet ens styrelse. Det har gått med rekordfart hittills, konstaterar han. Detta tack vare en väldig maskin som schaktade bort stenar o. buskar samt jämnade av alla ojämnheter. Som framgår av bilden är det bara, grus som fattas för att vägen skall vara helt i ordning.Petes i Hablingbo, mangårdsbyggnaden äges av apotekare Ada Block.
Från stora landsvägen vid Burge i Hablingbo går en väg ner mot havet till Petes. Från Bols i Havdhem går en 1 knande väg ner till havet vid Nisseviken, Kunde nu dessa vägars ändpunkter vid Petes och Nisse förenas med en bra väg, så skulle körsträckan väsentligt förkortas för den skolbuss, som har att samla upp barn både vid Petes och Nisse. Så resonerade man i skolstyrelsen och man beslöt att föra saken på tal vid fullmäktigesammanträde i storkommunen. Där beslöts att möjligheterna skulle undersökas, dch man utsåg en kommitte där lantbr. Sven Olofsson, Hägsarve, representerade skolstyrelsen medan hrr Ragnar Konradsson, Botvards, och Erling Nordin, Halbenarve, fick representera resp. mejeriet och markägarna. Även för mejeriet skulle, menade man, det innebära uppenbara fördelar, om man kunde göra en ringlinje. Att markägarna borde ha intresse av saken ansågs uppenbart. Erling Nordin blev ordf. i kom-mitten vars första åtgärd blev att kontakta vägförvaltningen. Och där mötte man största tillmötesgående. Vägmästare Sigvard Ganström gjorde upp en plan för hela vägen och utarbetade en kostnadsberäkning. När detta var klart, gick kommitten till lantmäterikontoret, som utlyste ett sammanträde med markägarna längs vägen. Så bildades Holmvägens vägsamfällighet. En styrelse tillsattes för att ombesörja vägbygget, och den kom att bestå av lantbr. Harry Thomsson, Bertels, Sven Thomsson, Nisse, och Erling Nordin, Halbenarve,med den sistnämnde som ordf. Sen satte man igång.
Sven Boberg, Burge, har tagit sig ledigt för att jaga änder. Jaktlyckan föreföll vara något så när. Han färdas ofta längs den nya vägen.
Bara grus som fattas, sen är vägen i ordning, berättade Harry Thomsson, när vi var nere och synade vägbygget häromdagen. Utmärkt folk i vägförvaltningen, konstaterar han, inget huttlande utan vi fick det handtag vi bad om. Prima grejor förfogar man över också. En väldig motorkoloss schaktade upp vägen på två dagar. Det var massor med sten och ojämnheter men det syns inte nu. När vägen var färdig-planerad satte man schaktbladet på snedden rätt upp och plöjde de diken som behövdes. Det är dock ingen liten sträcka det är fråga om ca 2.400 meter – och detta, som sagt, på två dagar!
Ja, vi är mycket belåtna, instämmer lantbr. Erling Nordin, när vi kontaktat även honom. Det har faktiskt funnits någon slags väg här förut med, fast .den varit i det närmaste oanvändbar. Nu skall det bli prima. Hela vägföretaget är kostnadsberäknat till 9.400 kr, varav vi får ca 3.000 kr i bidrag från kommunen. Även ett »Aståndssättningsbidrag» är sökt, men vägsamhälligheten själv får naturligtvis ta den största delen av kostnaderna. Nu gäller det bara att föra på grus, och sådan finns i riklig mängd där vägen drar fram i närheten av havet. Sjön har kastat upp stora grusvallar och det är bara att skyffla – under förutsättning att strandägarna lämnar sitt tillstånd förstås. Vi lovar att fara varsamt fram och inte åstadkomma gropar. Underhållet sen skall inte bli så betungande, tror hr Nordin, vi räknar med statsbidrag för saken.
Vacker fast stenig strandlinje vid Petes. Här finns massor med grus som havet kastat upp. De t är ypperligt vägbyggnadsmateriel och strandlinjen behöver inte förstöras för det, om man bara inte åstadkommer gropar.
Så blir det en ny fin förbindelse mellan Petes och Nisse. Den visar vad som kan åstadkommes för relativt blygsamma kostnader, där det finns vilja och initiativ och samt arbetsvilja på alla håll. -obs-
Kl. 1.45 i natt gick finska tremastaren Eläköön, hemmahörande i Åbo, på grund på östra sidan av Bredsands udde på Gotska Sandön. Vid tillfället rådde svagt regndis. Vindstyrkan är i dag 9-10 meter i sekunden, och sjön är ganska grov. Fartyget, som ligger omkring 300 meter från land, har kört upp ordentligt i sanden och ligger där och hugger. Det är emellertid ännu inte nämnvärt läck, och besättningen är kvar ombord. Haveristen mäter 320 ton dw och var vid olyckstillfället på väg från Fredrikshamn till Kjöge i Danmark med trälast. Befälhavarens namn är Mattsson. »Eläköön» är en gammal träskuta, som för fyra år sedan delvis byggdes om och försågs med motor. Från Fårösund gick tidigt i morse minsveparen nr 12 ut för att assistera, och den har på förmiddagen gjort försök att vrida loss det strandade fartyget. Enda resultatet blev emellertid att man bröt av en wire, och några vidare försök att flottaga »Eläköön» kommer ej att göras förrän Neptunbolagets bärgningsångare Hermes, som tillkallats, anländer till strandningsplatsen. »Hermes» har avgått från Stockholm och väntas vara framme vid haveristen vid 21-tiden i kväll. Från Fårösund har även vedettbåten Granat gått ut för att assistera, men de båda kronbåtarna kommer i avvaktan på »Hermes» ankomst nu endast att ligga på vakt för att ingripa om läget skulle bli allvarligare för besättningen. Vid middagstiden i dag ansågs någon egentlig fara för besättningen, som räknar fem man, inte föreligga. Alla var därför också kvar ombord. Däremot hade fyrpersonalen tagit i land styrmannen-redarens fru, som också är med på resan. Bärgningsarbetet kommer sannolikt att bli mycket besvärligt, helst om vinden skulle öka, då läget är mycket utsatt och »Hermes» knappast torde kunna komma haveristen närmare än ett par hundra meter.
kväll och i morgon svarar Vall IF för en ny sensation i nöjesväg ute i Vall. När Domnerus orkester var där ute sist, var det allmän Vallfärd, och det hoppas arrangörerna givetvis på i kväll och i morgon också. Denna gång har man engagerat den kände radio- och grammofonsångaren Henry Lindblom samt Inga-Lill Gahn, vilka säkert kan konsten att underhålla sin publik. Extra i dansmusikväg blir det också. Det blir dans till tonerna av show- och cowboybandet Texas Kid. Två kvällar som enligt arrangörerna säkert sent kommer att glömmas.
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2021/12/19520816-03-05.jpg\")
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2021/11/dagens_turist.jpg\")
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2021/12/19520816-01-01.jpg\")
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2021/12/19520816-01-02.jpg\")
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2021/12/19520816-06-01.jpg\")
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2021/12/19520816-06-02.jpg\")