5 december 2021

Stora skador på potatisen i de östra kustsocknarna.

Den senaste tidens kraftiga nederbörd har tyvärr inte varit till enbart nytta. I flera socknar på östra Gotland har den myckna vätan medfört att potatisen börjat ruttna i jorden och på sina håll är skadorna så omfattande att det inte ens lönar sig att ta upp potatisen och ge den åt grisarna. Även säden börjar ta skada och i Ardre, där man under augusti fått omkring 200 mm regn, kan man inte komma ut på åkrarna med skördetröska.
— Det tycks vara en rätt allvarlig historia, även om den som tur är förefaller att vara lokalt betonad, framhåller konsulent A. Lorensson vid ett samtal med Gotlänningen. Enligt utsago lär det vara närmare 40 år sedan vi hade något liknande på Gotland. Jag har hittills fått in rapporter om omfattande skador på potatis från Östergarn och Burs och jag skall nu åka ut och titta på fälten.
Vid samtal med dr Lihnell i Statens växtskyddsanstalt meddelade denne att om potatisen får ligga i vatten i två dygn kvävs den och dör av syrebrist. Han hade själv fått försök i Västsverige förstörda på detta sätt:
— Det är synnerligen beklagligt att en sådan här historia skall inträffa, fortsätter konsulent Lorensson, alldenstund det inte finns några anslag för skördeskador av det här slaget. Den gotländska potatisodlingen ligger f.ö. inte så väl till. I år har det varit en ovanligt kraftig spridning av virus, varför det är av stor vikt att odlarna ser över sina fält i tid, så att inte sjukdomen får ännu större omfattning.
— De som drabbats värst härute är de som har potatis och morötter samt även sockerbetor på de bästa och lägst liggande jordarna nere i dalen, omtalar lantbrukaren Magnus Bendelin, Bengts i Östergarn. Själv har jag sommarpotatis på högre belägen jord och den har klarat sig, medan däremot höstpotatisen är gången; när jag var nere och tittade på den liknade den närmast vassla. På grund av att vi inte är något veteodlande distrikt fick vi ju ingenting med av ersättningarna för svartrostskadorna, men då vi i alla fall fick vara med och hjälpa till med utrotningen av berberis, så borde det väl finnas möjlighet att få hjälp av allmänna medel för de skador på potatis och rotfrukter som många härute drabbats av.
Lantbrukaren Folke Pettersson, Hässle i Östergarn, började ta upp potatisen i går, men han måste sluta då den var så rutten att det inte lönade sig att fortsätta.
— Även morötterna har förstörts genom den myckna nederbörden, säger han. Rågen har jag fått av och den står nu i skylar. I dag blåser det emellertid full storm och kärvarna faller omkull och blir liggande på den våta marken. Om regnet fortsätter är det stor risk för att säden blir sprungen. Och på tisdag skall jag till Fårösund på en månads repetitionsövning. Med anledning av att min far är över 70 år och har svårt att på egen hand sköta gården anhöll jag om uppskov, men det blev blankt avslag. Det blir alltså att försöka få tag i någon hjälp om det nu går. Skadorna på potatisen och morötterna uppskattar jag till 1.500 kr och hoppas givetvis att kunna utverka någon ersättning härför av allmänna medel.
Hos lantbrukaren K. J. Smedberg, Alsarve i Ardre, har man hittills endast kunnat bärga rapsen. Rågen står mogen och vetet är färdigt om några dagar, men på grund av att vattnet står över åkrarna kan man inte komma fram med skördetröska, och om det inte snart blir uppehållsväder — senast i natt har man fått cirka 15 mm — blir läget synnerligen bekymmersamt. Potatisen ruttnar i jorden och när man tar upp den och klämmer på den fräser det om den. Att potatisen är oduglig som människoföda säger sig självt, och det är knappast troligt att den ens duger till att ge, grisarna.

Gotlänningen
Torsdagen 28 augusti 1952
Nr 198

5 december 2021

Fruktodlaredagarna på Gotland.

Sveriges pomologiska förening har i år förlagt sina fruktodlaredagar till Gotland och pomologkongressen öppnas i morgon och pågår t. o. m. söndag, som nämnts i pressen i olika sammanhang. Pomolog betyder fruktkännare och det är många år sedan föreningen hade sin kongress här på ön — närmare bestämt 21 år — så kanske att SPF, som föreningens namn förkortas, är obekant för de flesta gotlänningar.
Det har skymtat av och till i ortspressen att gotländska fruktodlare erövrat pris i föreningens lagringspristävling och föreningens tidskrift, Fruktodlaren, är bekant för många trädgårdsintresserade här på ön, men då vi i år har den äran att få se så många framstående fruktodlare och fackmän inom området som gäster, kanske det skulle vara nyttigt med en orientering.
Föreningen bildades vid ett möte på hotell Anglais i Stockholm den 27 mars år 1900 och den berömde Uppsalaprofessorn, Th. M. Fries, förde klubban vid föreningens konstituerande. De dåtida spetsarna inom svensk trädgårdsodling var samlade vid detta sammanträde o. bland annat var dåvarande trädgårdsdirektören vid Experimentalfältets trädgårdsskola, Erik Lindgren, samt föreståndaren vid Svenska Trädgårdsföreningens skola vid Rosendal, Axel Pihl, närvarande. I första paragrafen av föreningens stadgar som då antogs hette det kort och gott: »Föreningens ändamål är att verka för den svenska fruktodlingens och pomologiens befrämjande.»
Föreningens huvudsakliga uppgift har under de år som gått varit att genord utgivandet av tidningar och tidskrifter göra propaganda för och sprida kunskaper om fruktodlingen. Växtskydd, praktisk försöksverksamhet och ordnandet av utställningar har även stått på, programmet. Vidare har föreningen utdelat hederstecken i form av medaljer och plaketter till framstående män inom fruktodlingen och det kan i det sammanhanget vara skäl i att erinra om föreningens medverkan vid trädgårdsutställningen i Klintehamn 1950 — SPF:s jubileumsår —samt de förtjänsttecken som då utdelades till ett flertal gotländska fruktodlare och trädskötare.
Föreningens medlemsantal är för närvarande inemot 2.000 årsbetalande, inte bara i Sverige utan även i grannländerna, samt flera tusental kollektivt anslutna medlemmar genom organisationer och förbund. Föreningens ordförande är för närvarande byrådirektör Nils Sonesson vid Lantbruksstyrelsen, vilken under överläggningarna på Stadshotellet kommer att sköta klubban.
När Sveriges pomologiska förening sist hade pomologträff på Gotland var, dåvarande föreståndaren för Alnarps trädgårdsskola, Karl G. Dahl, med bland de mera prominenta. En exkursion företags då bland annat till lantbr. David Lunds fruktodling i Fride i Lojsta. Gotland har i år ingen stor eller vacker fruktskörd att visa, vilket borde ha varit fallet, men vi har många nya fruktodlingar att visa upp och vacker Gotlandsnatur. Vi hoppas att vädrets makter måtte vara nådiga under de tre kongressdagarna och därmed önskar vi samtliga fruktodlingsmän på Gotland pomolagerna hjärtligt välkomna till vår ö.
W—ö.

Gotlänningen
Torsdagen 28 augusti 1952
Nr 198

5 december 2021

Kraftigt ökad sjöfart i Kappelshamn.

Hamnutbyggnad för 175.000 kr aktuell.
Den väldiga ökningen av sjöfarten i Kappelshamn — 1950 var antalet lossande och lastande fartyg 232, medan man i fjol noterade inte mindre än 341, en ökning alltså med 109 fartyg — gör en sedan länge planerad och mycket behövlig utbyggnad av hamnen aktuell. Den nuvarande hamnen är nämligen alldeles för liten och oskyddad. När det börjar blå-så nordlig storm och man måste upp nattetid och förtöja, är det ofta stor risk för att både besättningar och fartyg skall komma till allvarlig skada.

\"\" — *Ett holländskt motorfartyg och en svensk motorseglare i Kappelshamn.*

Det är tullöveruppsyningsman Gustav Klintberg som säger detta vid ett samtal med en av Gotlänningens medarbetare. Han kan i år se tillbaka på inte mindre än 32 år i tullverkets tjänst, varav de senaste sju i Kappelshamn. Om måndag den 1 sept. ingår han f. ö. i femtioåringarnas led, och det är närmast med anledning därav som vi sökt upp honom för en intervju.
— Att sjöfarten här fått ett sådant oanat uppsving beror väl främst på de goda konjunkturerna, fortsätter hr Klintberg. Vi har tre stenbrott här i närheten, och det mesta av den kalksten som utskeppas här ifrån går till massaindustrin i Norrland. För att ytterligare bevisa den kraftiga frammarschen kan nämnas att 1950 utskeppades 73.000 ton sten och 1951 113.900 ton. Hamnuppbörden ökade under samma tid från 16.420 kr till 25.220 kr.
Den nuvarande hamnen är inte bara för liten — det är inte någon överdrift att påstå, att det råder fullständig cirkus när lastningarna skär ihop — utan den är också alldeles för grund. Vi kan inte lasta fartyg på mer än 700 ton, efter en utbyggnad skulle vattendjupet bli cirka 16 fot, vilket innebär att det blir möjligt att lasta fartyg upp till 1.500 ton. Att muddra och spränga skulle ställa sig alldeles för dyrt och inte heller vara praktiskt. Det är därför fördelaktigare att gå in för en utbyggnad. Ritningarna har gjorts upp av civilingenjör Sven G. Segerfors i Väg och Vatten och de upptar också en 150 meter lång våg-1 brytare, som skall skydda fartygen för de besvärliga och många gånger farliga nordliga vindarna. Projektet har kostnadsberäknats till 175.000 kr och erforderliga medel skall dels tas ur Lanthamnsfonden, dels lånas upp. Byggnadstillståndet är dock ännu inte klart, varför det tyvärr torde dröja innan man kan sätta i gång med utbyggnaden.

Gott om utländska fartyg.
Till Kappelshamn kommer rätt ofta danska, tyska, holländska och finska fartyg för att lasta sten. Att inte all utskeppning går på svenska kölar \’beror väl på att de utländska redarna kan erbjuda billigare frakter, säger hr Klintberg. Även vid de två andra lastageplatserna, som hör till hans distrikt Storugns och Bläse — går utskeppningarna av sten för fullt och någon har dessbättre ännu inte märkts.

\"\" — Tullöveruppsyningsman
GUSTAV KLINTBERG
50 år 1 sept.

Till sjöss vid 17 år.
Tullöveruppsyningsman , Klintberg är Kappelshamnspojke, men han var bara sju år när han flyttade till Fårösund. Fadern var kustuppsyningsman och hette Herman Klintberg, och efter några år i Fårösund flyttade familjen till Slite och sedan därifrån till Ronehamn. Sonen Gustavs håg stod till sjön och som 17-åring mönstrade han på galeasen Valborg av Stockholm.
— Vi gick mest med sten från Gotland till fastlandet, så det blev att segla uppå »Smålandsoceanen», säger han skämtsamt under det att han drar ett bloss på sin pipa. 1920 skrev jag in mig i tullverket, men eftersom det var dåligt med tjänstgöringen mönstrade jag 1922 på gamla »Dalhem» av Slite. Jag seglade som jungman och vi gick mest i Nordsjöfart. Min tanke var nog att överge tullverket och fortsätta på sjön, men hur det var så kom jag följande år till kustbevakningen och där blev jag kvar till 1936, då jag övergick till den lokala avdelningen som tillsyningsman vid tullen i Visby.
1942 blev hr Klintberg tulluppsyningsman och 1945 förordnades han till tullöveruppsyningsman på sin barndomsort, Kappelshamn. Där blev han också snart ordförande i hamndirektionen, en befattning som han emellertid lämnade den 1 juli i år.

Semester i bil.
— Jag trivs utmärkt både med mitt arbete och med befolkningen härute, den är rejäl och präktig och bra att ha att göra med, framhåller han. Och samhället har ju ett så vackert läge här vid viken. När jag får någon ledig stund brukar jag syssla med fiske, men det ger numera så dåligt utbyte att det inte är stor ide att hålla på med det.
Min största hobby är dock motorer, av vilka jag varit intresserad alltsedan barndomen. Förr hade jag motorcykel, nu har jag skaffat mig en begagnad bil och hela semestern i år gick åt till att plocka sönder motorn. När folk frågar vad jag gjorde på semestern brukar jag svara, att antingen stod jag på huvudet i bien eller också låg jag under den. Det var i alla fall en väl använd semester, för jag lyckades verkligen plocka ihop de många delarna igen, och nu går motorn perfekt.

Ville köpa sprit av tullare.
Under sin långa tjänstgöring vid tullverket har hr Klintberg varit med om en hel del spännande upplevelser och tagit ett och annat nappatag med smugglare.
— Även om jag varit hotad till livet med kniv, så har jag aldrig behövt begagna mig av våld, säger den lugne och sympatiske tullöveruppsyningsmannen, det har alltid ordnat upp sig på fredlig väg. Den roligaste episoden under min Vd vid kustbevakningen hände i Slite. Det hade kommit in en estnisk ångare och jag gick vakt på kajen för att förhindra eventuella försök till spritsmuggling. Rätt vad det var kom det en gubbe knallande med en unicabox i näven och styrde kurs på mig.
— Är det här man kan få köpa sprit? undrade han.
— Det är nog bäst att fråga den där mannen ombord på båten, svarade jag och pekade på den unif ormsklädde kaptenen.
Den törstige gubben gick ombord, men sedan han framfört sitt ärende och fått reda på att det inte var styrman utan en tullare han först talat med, fick han så bråttom att komma i land att han höll på att tappa både byxorna och boxen.
—we.

Gotlänningen
Torsdagen 28 augusti 1952
Nr 198

5 december 2021

Brand i eldrummet på \”Visby\”

i Nynäshamn släcktes snabbt.
En oljebrand på »Visby», som kunnat bli allvarlig om fartyget befunnit sig till sjöss, inträffade i går morse, när fartyget låg i Nynäshamn. Nu kunde man med hjälp av brandkåren i Nynäshamn snabbt få elden släckt, utan att några skador av betydelse uppstått.
Branden hade uppkommit i eldrummet genom att olja runnit ut genom ett läckande munstycke och sedan antänts. Båtens besättning ingrep snabbt med skumsläckningsapparater och fick efter en stund hjälp av brandkåren. Elden hann aldrig sprida sig utanför eldrummet. De enda skador som uppstod var att två manometrar förstördes.
Skadorna var sålunda inte allvarligare än att »Visby» skulle ha kunnat gå igen på kvällen, framhåller konsul Sven Walberg, men man ville först ha en ordentlig genomgång av ledningarna, varför »Drotten» som låg i Nynäshamn fick överta »Visbys» tur.
Några förändringar i turlistan blir det inte annat än att »Visby» och »Drotten» byter plats de närmaste dagarna. På fredag växlar de tillbaka igen.
Enligt et Stockholmstidning var hela inredningen allvarligt hotad o. passagerarna måste snabbt ta sig i land undan elden ombord. Enligt vad konsul Walberg meddelar var alla passagerarna iland när elden vid 8-tiden utbröt och hade redan satt sig på tåget. Det var ca 200 passagerare som följt med »Visby».