Dag: 9 december 2021

till nöjda hembygdsvårdare.
Det blev givande och intress anta dagar för de ca 40 deltagarna i Gotlands hem bygdsförbunds kurs vid Lassor på Fårö vilken avslutades i går. Visst fick man lära sig en hel del om Gotland och särskilt Fårö men avsikten var inte så mycket att fördjupa kunskaperna om hembygden som att utveckla förmågan att rätt se den. Kursen har stimulerat och inspirerat, det var alla ense om, på de gam la goda gotländska bygdekännare och de fastlänningar som deltog och som ser på Gotland med en ny blick.
Fårö har sin särskilda tjusning, det må vara om »syden» sätter in som i lördags när Gotlänningens medarbetare besökte kursen och drivregnet flyger som sand i luften eller om man ser ön i sol. Kanske är det vackrast då.
I så fall hade kursdeltagarna tur – av de tre dagarna på Fårö lyste solen två. Lördagen visades som sagt ett annat ansikte, vackert också det. Men kallare, det märktes av den frenesi med vilken man. gick lös på det varma kaffet vid Lassor efter en utflykt till Långhammars. Att sen också en brasa brann i ett av rummen gjorde kanske det hela litet höstlikt men ahhh, så »gutt» den värmde.
Många yrkesgrupper var representerade på kursen, här sågs både lärare, lantbrukare och ingenjörer. F. nämndemannen C. K. Gahnberg, Tofta, är en hembygdsvårdare av stora mått som sällan missar såna här tillfällen och han utbytte synpunkter med Fåröläraren och storskytten Birger Larsson. Bland kursdeltagarna sågs vidare en annan gammal god Gotlandskännare, f. nämndemannen Axel Runfeldt, Atlingbo, som gärna pratade hembygdsvård med agronom Waldemar Ericsson, Källunge, och lantbrukare Gustaf Guthenberg, Vallstena.
Jodå, det här smakar oss allt, försäkrade man. Först och främst en sådan här omgivning och sedan de duktiga kursledarna dr Nihlen, fil. lic. Pettersson och förbundets ordf. David Ahlqvist, som alla har många små korn att komma med till vår förkovran. Vi pratar och vi diskuterar bl. a. hur vi skall kunna få intresset för hembygden att vakna hos de yngre, och få det intresset att djupna och mogna så att man mera helhjärtat sluter upp kring den strävan förbundet gjort till sin. För den skull odlar vi v å r t intresse genom att göra utflykter till sevärdheterna här, lyssnar till vad experterna har att säga och på så sätt öka våra chanser att i våra resp. hemorter medverka till att få upp ögonen på folk för hembygden och hembygdsvården. Det bör man f. ö. börja arbeta på ett tidigt stadium med – som överlärare Holger Nilsson från Östergötland ville ha det redan i skolan. Det finns så mycket som kan bevaras till kommande generationer, ja, som måste bevaras, värden som vi inte har råd att fördärva. Det är en plikt, en storslagen plikt, fylld av ödmjukhet och pietas, att slå vakt Om hembygden och föra dess traditioner vidare.
Kirk.

Gotlänningen
Måndagen 8 september 1952
Nr 208