dömdes i dag en person som smugglat sprit till 50 kronors böter. Spriten förklarades förverkad.
En bilförare som med sin bil backat på ett annat fordon på Södertorg dömdes till 50 dagsböter.
Gotlänningen
Onsdagen 10 september 1952
Nr 209
Artillerikåren.
Löjtnant Forsberg har med godkända vittsord genomgått batterichefskursen vid Artilleriets skjutskola.
Överfnrir Lundstedt har beurdrats som elev till kurs i ksptjänst vid artilleriets skjutskola.
Gotlänningen
Onsdagen 10 september 1952
Nr 209
Domstolarn
Häradsrätten
Otuktsman straffriförklarad. En mån från södra Gotland som lurat till sig småflickor, bjudit dem på karameller och genom diverse sedlighetssårande handlingar gjort sig skyldig till otukt rannsakades på tisdagen inför Gotlands domsaga. Trots att mannen vid tidigare polisförhör medgivit sina brott nekade han nu till en del av dessa. Domstolen saker förklarade honom men förklarade honom samtidigt med anledning av ett läkarutlåtande straffri och i behov av vård på sinnessjukhus.
Rådhusrätten
Villkorligt för stöld. Till sex mån. straffarbete villkorligt dömde Visby rådhusrätt på tisdagen en person som gjort sig skyldig till fyra tillgrepp. Han hade stulit 800 kr för en dam, som han bott hos, genom att sticka ned handen i en påse och ta en grabbnäve sedlar därur och lagt sig till med kläder för hundra kronor från en kaféinnehavare, vars hustru tog mannen på bar gärning och satte efter honom, varvid han tappade persedlarna. Vidare hade han i vestibulen till en restaurang i Visby lagt sig till med en portfölj och vid ett tillfälle när han använt en skåpbil som logi stulit en skinnjacka ur en väska. I samtliga fall var mannen ifråga spritpåverkad. Inför domstolen erkände han oförbehållsamt.
Gotlänningen
Onsdagen 10 september 1952
Nr 209
Födelsedagar
ÅTTIOFEM ÅR fyller på lördag änkefru Hilda Gutenberg, Bjärs i Vallstena. Jubilaren som är änka efter hem.-äg. Petter Gutenberg, är ovanligt duktig för sin ålder och hon sköter bl. a. hushållet på gården, som sonen numera övertagit. Hon tillhör missionssyföreningen, vars verksamhet hon alltid varit synnerligen intresserad av.
ÅTTIO ÅR fyller på lördag änkefru Maria Törnquist, Kyrkljuves i Vänge.
Åttio år fyller på lördag fru Lotten Lindvall, Robsarve i Fröjel. Hon har alltsedan sin ungdom tillhört baptistsamfundet.
SJUTTIO ÅR fyller på lördag hem.äg. Emil Olsson, Hägsarve i Hablingbo. Han är född i Rone men har i mer än 40 år varit verksam i Hablingbo, där han för åtskilliga år sedan övertog gården vid Hägsarve efter sin svärfader. Tidigare har han tillhört kommunalnämnden och sedan många år är han kyrkvärd. Glad och gemytlig till sin läggning har han gjort sig allmänt uppskattad.
Sjuttio år fyller på lördag änkefru Maria Jakobsson, Stora Västergårda i Fide. Hon är född i Fide och änka efter lantbrukaren Hugo Jakobsson.
På lördag fyller fru Selma Pettersson, Bjärges i Garda, sjuttio år. Hon är maka till f. lantbr. Johan Pettersson. Jubilaren tillhör Missionsförbundet. Hon är sjuklig och vårdas nu på Mariahemmet i Visby.
Sjuttio år fyller på lördag fru Hilda Bergström, Polhemsgatan 12 i Visby. Hon är född i Väskinde och maka till f. d. cementgjutaren Konrad Bergström.
FEMTIO ÅR fyller på lördag hem.äg. Valter Persson, Smedjegårda i Björke. Han är född vid Smedjegårda, vilken gård han övertagit efter föräldrarna för åtskilliga år sedan.
På lördag fyller fru Gunhild Nilsson, maka till lantbr. Alfons Nilsson, Hägvalds i Gerum, femtio år. Jubilaren, som är född i Gerum och tillhör Missionsförbundet, har gjort sig känd som en duktig och arbetsans kvinna o. husmor.
Gotlänningen
Onsdagen 10 september 1952
Nr 209
Hyllningar
Hem.-äg. Tyko Engström, Kyrkebys i Hangvar, fick på sin sjuttioårsdag mottaga mänga bevis på vänskap och uppskattning. Först på morgonen uppvaktade familjen med blommor och presenter och senare infan sig vänner och grannar för att hylla jubilaren. En del telegram ingick vidare under dagens lopp.
Gotlänningen
Onsdagen 10 september 1952
Nr 209
Hos \”dekorativa\” målarmästare.
Sällan har det doftat så starkt – av målarfärg – på Stadshotellets terrass som i går då 15 gotländska målarmästare på nytt blev lärlingar i en tvådagarskurs i Bro-Kade-målning, en nyhet inom yrket, lancerad av C. Ljungdahls Handels & Fabriks AB i Göteborg. Det är också detta företag som anordnat kursen, och som lärare fungerar konsulent Sven Wallqvist och köpman Bror Ågren.
Bro-Kade är ett amerikanskt påfund, berättar konsulent Wallqvist, och är en oljefärg innehållande en brytningsfärg, som efter det att färgen varit påstruken en yta ändå upp till 20 timmar, kan behandlas i dekorativt syfte genom att framkalla brytningsfärgen. Det hela såg mest ut som trolleri för en lekman, när konsulenten med en mönsterstencil och en specialborste behandlade en absolut jämnstruken yta och efter några ögonblick framlockade ett dekorativt mönster. Det är alltså detta som målarmästarna nu skall lära sig, och vi får nog i framtiden se BroKade i både skolor och samlingslokaler, konditorier och trappuppgångar. Det finns för närvarande ett hundratal olika mönster – och fler blir det säger köpman Ågren så det är ingen risk att man skall återfinna samma mönster gång efter annan. Kursen upptar också teoretiska lektioner i dekorerandets svåra konst och konsten att sätta rätt färg i rätt lokal – ingalunda det lättaste. När det gäller Bro-Kade kan det nämnas att färgen är fullkomligt vattensäker; den tål således att tvättas med \’såpvatten eller liknande tvättmedel. Det stora antalet måleriarbeten, som utförts på fastlandet med Bro-Kade vittnar om att färgen är beständig och att dekoren behåller sina nyanser, framhåller konsulent Wallgvist. För vår del hoppas vi att vi snart skall få se ett Bro-Kade-arbete utfört av någdn av dessa 15 – efter kursen auktoriserade målarmästare.
Gadden.
Gotlänningen
Onsdagen 10 september 1952
Nr 209
Jordfästningar
En av Klintehamns äldsta, fröken Mina Fredriksson, som framlevt hela sitt nära nittioåriga liv i samhället och i yngre dagar upp till år 1941 försörjde sig på att baka allmänt omtyckta surbröd, fördes på lördagseftermiddagen till den sista vilan. Jordfästningen ägde rum i Klinte kyrka, där kistan förut placerats på en katafalk i koret omgiven av minnesgoda släktingar och vänners rika gärd av höstens lysande blommor. Även altaret var prytt med blommor och dess ljus lyste över den gamla. Akten inleddes med att folkskollärarinnan fröken Ulla Wallin, Västergarn, från läktaren sjöng Färdemannens psalm av Hannikainen till kantor Namstads orgelackompanjemang. En kusin till den bortgångna, kontraktsprosten Ernst Hejneman, höll ett varmhjärtat griftetal och förrättade jordfästningen enligt ritualen, och prosten Gustaf Sjöberg sjöng begravningsmässan. Församlingen sjöng därunder psalmerna 377, 577 och 302: 3-4. Till sist i, kyrkan sjöng frifiken Wallin för sin forna granne »Litanei» av Schubert.
Sedan stoftet sänkts ned i graven till föräldrarnas, nedlades av de församlade med tacksamhetens ord, vackra blommor. För Rödakorskretsen talade därvid dess ordförande rektor Albin Åkesson, för Högerns, kvinnoklubb kamrer Sigrid Lindbom och för Föreläsningsföreningen lärare Karl Kahlström. Enligt förordnande av den avlidna gavs efteråt middag på Klintegården.
Stoftet efter förra lärarinnan Sara Stengård, Hemse, jordfästes i söndags i Hemse kyrka. Akten omramades av psalmsång och sorgemusik samt sång av Hemse kyrkokör. Officiant var kontraktsprosten Ernst Hejneman. I den rika blomstergärden märktes bland annat en krans från skolstyrelsen och Hemse kyrkokör. Kransarna nedlades av kontraktsprosten Hejneman samt fil. kand. Martin Ekström.
Till den sista vilan har vigts stoftet efter skomakaren Edvin Olander, Visby. Den högtidliga akten ägde rum i östra gravkapellet och omramades av sorgemusik och psalmsång., Officiant var domkyrkokomminister Nils Öberg. Gravsättningen ägde rum på Norra begravningsplatsen, där en rik blomstergärd smyckade den bortgångnes sista vilorum.
Gotlänningen
Onsdagen 10 september 1952
Nr 209
Till lokalt ombud för Gotlands Radio
har Radiotjänsts styrelse utsett redaktör Arne Svedberg i Visby. Förordnandet gäller fr. o. m. 1 oktober. Red. Svedberg har de senaste fem åren fungerat som programledare och har sedan juni månad varit t. f. programchef. Hr Svedberg är född år 1924 i Visby och är sedan 1944 medarbetare i Gotlands Allehanda.
Gotlänningen
Onsdagen 10 september 1952
Nr 209
Väder att vänta
Kyligt
Utsikter: Måttlig, tilltagande nordlig vind. Delvis mulet eller mulnande och småningom regn. Tämligen kyligt.
Farvattnen kring Gotland: Frisk, nordlig bris, som ökar till styv eller hård. Siktförsämring genom reftn.
Temperaturen var kl. 7 i Stockholm 6, Göteborg 4, Malmö 3, Visby 10, Falun 5, Östersund 6, \’Storlien 1, Gällivare 7 och Riksgränsen 8 grader. Lägsta temperaturen i landet i natt hade Myrheden med -6 grader.
Oslo hade 10, Helsingfors 9, London 10, Paris 9, Berlin 10, Wien 11, Moskva 13, Nizza 12 och Rom 18 grader.
Gotlänningen
Onsdagen 10 september 1952
Nr 209
GULDFEBER
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2021/12/ungdoms-spalterna.jpg\")
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2021/12/19520910-05-01.jpg\")
För ganska precis 100 år sedan gick ett rykte ut över världen, att man i Australien funnit guld i mängder. Och så blev det rusning till denna avlägsna världsdel. Det som verkade mest facinerande och fantasieggande var de stora guldklimpar, som påträffades slag i slag under guldfeberns första år. Början gjordes 1852 med Mas comb nugget\”, på över 10 kg. Året därpå hittades \”Sara Sands nugget\”, som vägde sina modiga 50 kg. så följde \”Blanche Barcly\” med 53 kg. och på sommaren 1858 \” Weleome nugget\” om nära 70 kg. Det största fyndet gjordes dock ett tiotal år senare, då en guldklimp som hade döpts till \”Welcome stranger\” visade sig väga 85,6 kg. Det var den största guldklimp som någonsin funnits!
Allt som allt har man från 1852 och fram till det förra världskriget ur Australiens jord utvunnit för omkring 10 miljarder kronor guld!
En sak är särdeles märklig med guldfyndigheterna i Australien. De gjordes ofta i mer eller mindre tättbebyggda trakter.
Det är onekligen ett tragiskt öde, att den, som fann den första guldklimpen i Australiens jord, fick böta med ett hårt straff. Det var en deporterad. Domaren sade: \”Det är uppenbart att ni stulit guldsmycken och smält ned dem, och nu söker ni inbilla oss, att ni funnit guld\” Det var i slutet av 1700-talet.
När den första stora \”guldrushen\” år 1848 drev tusentals lycksökare till Kalifornien, lämnade nära fem tusen män sina hem i Australien för att söka lycka i det nya guldlandet. En av dam smeden E. Hargraves, blev den som gav upphov till sitt eget lands guldåder. Någon tur som guldgrävare hade han inte i Kalifornien. Men när han vandrade kring vaskfälten, hade han kommit underfund med att det måste finnas guld även i hans hembygd. Lika fattig men betydligt klokare återvände h¥n tillb ka till sin hemby, och några veckor senare skrev han till regeringen i Sidney och erbjöd sig att mot en hederlig ersättning sälja sin nyfunna guldfyndighet. Regeringen hade visserligen tidigare f.tt ett dyligt anbud, som visade sig vara bluff, men man svarade honom hövligt, att man var villig att låta undersöka förekomsten. I slutet av maj 1851 öppnades på den av smeden anvisade platsen Australiens första guldfält.
Märkligt nog blev Hargraves aldrig själv guldgrävare. Han hade fått nog av yrket i Kalifornien, och nöjde sig med den nationalbelöning av 180.000 kr. samt domänfogdes tjänst, som regeringen gav honom.
Gotlänningen
Onsdagen 10 september 1952
Nr 209