Dag: 15 december 2021

öppnades för första gången måndagen 2 Oktober kl. 10 f. m. på Isums gård i Atlingbo socken, omkring 2 mil från Visby vid upprop af lärjungarne, dervid för tre af dem anmäldes förhinder att skolan bevista, befunnos 32 vara tillstädes. Uti styrelsens och ett stort antal allmoges närvaro förklarade styrelsens ordförande landsb. grefve Horn folkhögskolans verksamhet börjad och skolan öppnad. Folkhögskolans föreståndare böll derefter ett föredrag rörande folkhögskolornas verksamhet och betydelse, hvarefter akten afslöts med bön och afsjungandet af en psalm.
Förståndare för skolan är filos.-kandidaten F. A. Sätervall och andre lärare studeranden P. B. Regnér. Till extra lärare i sång är antagen skolläraren Lindabl i Atlingbo.
Styrelsen hade citer skolans öppnande sammanträde och beslöt, bland annat, att till k. m:t ingå med anhållan om 2000 kronors årligt understöd under 1877 och 1878.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Oktober 1876
N:r 80

hvarmed hr biskop Anjou i måndags invigde den nya högre skolan härstädes för qvinlig ungdom, ha vi på derom framstäld avhållan benäget satts i tillfälle meddela våra läsare.
— Talet, som inleddes och afslöts med en bön, hade följande lydelse:
Vi hoppas, att denna skola är ett godt, ett Gudli behagligt verk. Den högre bildning för qvinlig ungdom som dermed åsyftas, är en tidsandans fordran, ett kräf af den samhällsodling; som råder omkring och öfver oss. Väl förer tidsandan med sig icke endast godt, utan äfven ondt, och bevare oss Gud att vi skulle följa denna irrstjerna äfven i dess förvillelser. Men vi må ju här som i allt annat pröfva allt, och behålla det som godt är. Och vi hafve den tillförsigt att vårt verk skall bestå denna pröfning.
Läroanstalter sådana som den, hvilken nu här börjar sin verksamhet, och som äro spridda öfver de flesta orter af vårt fådernesland, kallas högre skolor för qvinlig ungdom. Den kallas högre skola, emedan den höjer sig öfver folkskolans för alla gemensamma mått, och sträfvar till ett mål hvars slutgräns ännu i dag ej är klart genomskådad, och ej kan finnas annat än i mannens och qvinnans olika bestämmelse i det timliga lifvet. Din har väl egt fum, denna skola, i alla tider alltsedan olika samhällsställning medfört olika fordringar på bildning för skilda folkklasser. Men kanske har den alltför ofta inskränkt sig tfll att gifva et blott sken af bildning, och icke utan skäl anklagats för ytlighet, Hvad man dock kan och bör inse, och den närvarande tiden klarare inser än den närmast föregående, är att dess mål måste vara att öppna den unga flickans själ och hjerta för en djupare inblick uti hvad tuscnårigt arbete lärt oss känna om Gud, verlden och oss sjelfva, detta vetenskapens och konstens arbete, hvarigenom den Evige för oss afslöjar hemligheterna i sitt andeliga rike, detta ord i vidsträcktare mening taget, Ty först och öfver allt och framför allt står det andeliga rike, den eviga kärlekens och det eviga livets, der vi läre innerligare känna Gud genom kännedomen om den han sändt hafver, Jesum Kvristum. Och hvad är väl i sin fulla sanning mensklig bildning, om icke att Guds bild återupprättas i menniskoanden, och denne, blifver Guds afbild i sanning och godhet?
Men det sanna, goda ock verkligt sköna uppdagas dessutom här i lifvet i mångahanda riktningar, hvilkas eviga och rena källa det troende bjertat ej blott anar, utan ock inser, och att med dessa insigter pryda qvinnvan, då hennes samhällsställning det medgifver eller fordrar, är den högre skolans ändamål.
Väl vete vi, att qvinnans lika väl som mannens ädlaste dygder, genonm hvilka själens samma skönhet framstrålar, idke beror af kunskaper och talanger. Diamanten, — för att nyttja en allmän och vanlig bild, — är icke mindre diamant derför! att den är oslipad, och sannt menniskovärde är icke mindre ett sådant derför att det saknar fullkomligare utveckling i kunskaper och talanger. Men de utvecklade anlagens smycke förhöjer glansen af det ädla och goda, och qvinnans ställning i lifvet såsom husmoder, uppfostrarinna eller de andra banor, på hvilka hennes lefnads skickelser kunna införa henne, förutsätter i många fall, denna odling, fordrar att hon prydes med detta smycke.
Det är icke till fåfängans marknad skolan vill pryda henne dermed, utan för att genom uppfostran och undervisning motverka den skefhet som a\’ltför ofta i hvad man kallat qvinnans högre bildning endast sökt ett fåfängligt glitter för umgängeslifvet, Skolan vill deremot genom grund-liga insigters meddelande bereda sinnets allvar för att möta lifvets allvar.
Skolans uppgift är arbete, icke fåfänga eller lek. Den vill lära oss att använda tiden rätt, och det ligger en djup och allvarlig betydelse i bönen derom, som gäller icke blott skolans elever. Den gäller ock alla dem, som inom skolan hafva lärare kall. Den gäller ock barnens hem som äro stödet för den helsosamma inverkan på barnen, hvilken skolan i alla afseenden åsyftar. Hemmet må icke nedrifva hvad skolan bemödar sig att uppbyggna.
Men då hela betydelsen håraf nu ej hinner utvecklas, tillåter jag mig likväl att med några ord vidröra en punkt. Det sker genom en bön till föräldrar eller dem, som om de unga hafva faders och moders vård, en bör, hvilkens innehåll ock ställes till skolans elever, men till dessa är en allvarlig förmaning och ett strängt bud. Den är, att desse må noggrannt akta på skolans ordning, och dervid inkttaga punktlighet, att der ej må anses som en likgiltig, obetydlig sak att härvid i något afseende tillåta eller sjelf göra sig skyldig till försummelse. Må barnen i hemmen läras att det är deras pligt att besöka skolan, och akta på hvad dit hörer och erinre man sig att ett af skolans vigtigaste åligganden är att hos ungdomen inskärpa, i ord och gerning, att pligten är helig, att den fordrar försakelse, att den likväl icke fördömer, icke ogillar ungdomens oskyldiga lekar, glädje och frid, men att der pligtens helgd det krälver, allt annat måste för denna vika.

Innan jag slutar, kan jag ej underlåth att, fastän med förtigande af namm, framkalla minnet af deras förtjenst och deras tysta arbete som hittills om händer haft, hvad denna skola nu vill fortsätta. De hafva stilla arbetat, kanske under ogynsammare omständigheter än nn är fallet. Dehafva börjat hvad vi söka fullborda, och vare dem en tacksam hågkomst egnad.

Och vare nu i förtroendefull förhoppning denna skola lemnad i den föreståndarinnas vård, som blifvit kallad att den omhänder hafva. Jag behöfver icke påminna henne, icke den lärarinna som är stäld närmast vid hennes sida, icke dem som komma att vid undervisningen biträda, hvilken dyrbar skatt dem anförtros att vårda, dyrbar icke blott för de föräldrahjertan, af hvilka den lägges i deras händer, — icke blott för de burn sjelfvag hos hvilka de skola inså eller utveckla bildningens frön, och på hvilkas framt\’da väl eller ve skolan kan hafva ett så stort inflytande, — utan ock för kyrka och fädernesland, — ja ock, såsom gårdagens cvangelinm erinrade oss, dyrbar inför vår Herres Jesu Kristi fader i himmelen, hyilkens ansigte deras englar i himmelen alltid se. Må föreståndarinna och lärarinnor städse ihågkomma att den starkaste makt i lifvet; och starkare än döden, är kärleken: och af denna tanke lifvas att i kärlek öfva sitt kall.
Och I barn som i dag inskrifvens i skolan, förstlingen af dess utsäde, och den blifvande fötstlingen af dess skörd, välkomna att med lydnad och flit, med skick och ordning, från edra lärarinnors mun och från edra läro- o, öfningsböckerinhämta hvad för eder timliga framtid och för det eviga lifvet nödigt och nyttigt är. Fören med eder ifrån hemmen till skolan vördnad för Gud, vöådnad, enligt fjerde budet i kärlekens lag, för dem som i skolan eder förestå och leda, håg och begär att lära, och I skolen från skolan till hemmen återbära, med klarnande blick, i hjertats värma, stärkta krafter art i allt hvad sannt och godt är, tacksamt gälda de omsorger fäder och mödrar kärleksfullt eder egna.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Oktober 1876
N:r 80

är nu färdigrepareradt från sina skador och inom kort färdigt till verksamhet, sedan pågående målningsarbete invändigt i dagarne hunnit afslutas. Med fartygets egentliga reparation har ej tiden från grundstötvingen till nu upptagits, utan beslöts under sommaren, att ångpannan jämväl skulle grundligt repareras, hvilket arbete äfven fullbordats vid Uscarshamn mekaniska verkstad. Några väsentligare förändringar om bord äro ej gjorda, Bästa materialier hafva enligt Oscarsh. P. blifvit använda, hvarför utan öfverdrift kan sägas, att \”Sofia\” nu åter är ett starkt och för vinterpostföring fullt sjödugligt fartyg.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Oktober 1876
N:r 80