Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Den i förra numret omnämde ynglingen Oskar Widin, hvilken i tisdags af ett fallande stenblock svårt skadades, afled å härvarande lasarett under natten till gårdagen, på grund af de skador, han vid olyckstillfället erhöll.
Gotlänningen
Tisdagen 3 Oktober 1876
N:r 79
för qvinlig ungdom invigdes i går i närvaro at skolans styrelse och en talrik samling af lärjungarnes mödrar och målsmän högtidligt med bön och sång samt ett allvarligt och hjertligt tal at stiftets biskop om skolans betydelse och syftemål. At anmälda 64 lärjungar voro 61 tillstädes vid inskritnivgen. De ordinarie, lärarinnorna äro fröknarna Nanna Åhsell, skolans föreståndarinna, och Ida Öberg; biträdande lärarinnor äro fröknarna: Julia Söderberg, Helene Jungholm och Maria Bergman samt för öfmingsämnena — Anna = Cramér (teckning) och mma Mobery (handarbeten). Styrelsen består af följande, vid allmänt sammauträde 3 sistl. Maj med för saken intresserade föräldrar och målsmän utsedde ledamöter: biskop Anjou, landsböldingen grefve Horn, konsul R. Cramér, lektor K. J. Bergman och handlanden T. Klingvall. — Skolan är försedd med ny, tidsenlig och pryd lig inredning (pulpeter m. m.) från Lindbladska fabriken i Stockholm.
Vårt samhälle kan således skatta sig lyckligt att hafva fått ett behof tillfredsstäldt, hvilket för föräldrar och målsmän kändes så mycket lifligare som den så godt som enda anstalten i vår stad för flickors undervisning med sistlidne vår upphörde. Vi bafva härmed icke på minsta sätt velat bryta stafven öfver de mindre. skolor för flickor, hvilka här finnas till, men med de alltmer växande anspråk på kunskaper och bildning äfven hos den qvinliga delen af vårt slägte och med de redan öppnade och sig alltmer vidgande nutsigterna till anställning i statens och enskildes tjenst för insigtsfulla qvinnor, som utgöra en af vår tids vackraste företeelser, var det nödvärdigt att något hos oss gjordes äfven för den högre qvinliga undervisningen, så att tillfälle icke saknades för de föräldrar, som önska skänka sina barn det bästa artvet, en vårdad uppfostran, att få en sådan önskan tilllredsställd utan att under tiden behöfva skilja de unga från hemmets skola.
Heder derför åt de män, som tagit saken om hand, och hvilkas steg från ord till bandling är lika raskt som lyckligt!
Gotlänningen
Tisdagen 3 Oktober 1876
N:r 79
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2021/12/19520927-01-01.jpg\")
är nu avslutad och manöverledningen samlas nu i Oslo för kritik av övningarna. Sexton örlogsfartyg från sju länder har nu ankrat i Oslos hamn sedan övningarna, avslutats. Det första fartyget som löpte in i hamnen ses här, det är den engelska kryssaren Swiftsure på 8.000 ton.
Gotlänningen
Lördagen 27 september 1952
Nr 224
\”Fantastisk men sann\” USA-rapport.
NEW York 27/9 (TT-Reuter). Det amerikanska flygvapnet har kommit med en uppseendeväckande rapport som ger uttryck för tron att de mystiska flygande tefaten härrör från »någonstans utanför vår planet», skriver New York Posts Washingtons-kor respondent Allen.
Rapporten, som avfattats av kända amerikanska vetenskapsmän och tjänstemän inom flygvapnet, har baserats på observationer av 1.800 flygande tefat under de senaste fem åren. Flygvapnet överväger att offentliggöra vissa delar av rapporten, men avskräcks i viss mån av farhågor för att de sensationella uppgifterna skulle ge upphov till panik. Uppgifterna betecknas av en hög flygofficer som »fantastiska men sanna».
Korrespondenten meddelar att dokumentet innehåller ytterligare två fakta. I en del fall har de flygande föremål som observerats visat sig vara hemliga amerikanska projektiler som prövades. Vidare heter det att Sovjetunionens regering är djupt bekymrad och förbryllad av rapporterna om de flygande tefaten och att den starkt misstänker att det är frågan om ett nytt amerikanskt vapen. Sovjet sägs ha fyra olika undersökningsmetoder igång för att uppdaga föremålens art och ursprung.
En mycket viktig punkt som betonas i rapoprten är det faktum att de mest sakkunniga och detaljerade meddelandena om de flygande tefaten kommit från atomanläggningar, militärbaser och forskningscentra.
Den forskning som ligger till grund för rapoprten har utförts av det flygtekniska institutet i Wright Patterson Airbase i Dayton, Ohio. Ett antal av USA:s främsta vetenskapsmän ägnar hela sin tid åt att analysera rapporter om de flygande tefaten. Deras verksamhet är så hemlig att flygvapnet inte vill offentliggöra deras namn. Ingen som har haft något att göra med rapporten vill tilllåta att hans namn nämns, skriver Allen.
Gotlänningen
Lördagen 27 september 1952
Nr 224
Wittbergs gamla affärshus i Hemse, som flyttades tvärs över Storgatan till Marknadsplatsen, har ingen ägare längre. Ingen vill vara ägare till huset.
I fjol höstas såldes huset på auktion för 500 kr, men efter prövningstidens utgång ansågs priset för lågt. Vid förnyad auktion var det heller ingen som ville ha huset. Husets förre ägare säger nu att huset inte är hans, han har sålt det; köparen säger att han inte blev godtagen med sitt pris; auktionisten anses nu vara ägare till huset. Nu har byggnadsnämnden i Hemse bestämt att huset skulle vara borta den 25 sept. annars skulle böter på 1.500 kr uttas. Ännu står huset kvar, ingen vill ha det. Och vems är huset egentligen?
Gotlänningen
Lördagen 27 september 1952
Nr 224
fick god övning i närförsvar.
— Från vår utsände medarbetare —
Någonstans på norra Gotland, lördag morgon. Sedan i måndags har fälttjänstövningar med kustartilleriet på Gotland ägt rum — det var den sista duvningen som både årets kontingent värnpliktiga och de krigsförbandsvisa som den senaste månaden varit inkallade till KA 3 fick undergå innan de i början på oktober rycker ut igen. Ledare för övningarna var KA 3-chefen själv, överste Sven Haglund.
En ytterst viktig sak inom kustartilleriet är närförsvaret, försvaret av batteriplatserna alltså, och det är det man koncentrerat övningarna på. En A-styrka d. v. s. egna trupper, och en B-styrka — den lede fienden — har varit flitigt i farten den gångna veckan. För att få övningarna så allsidiga som möjligt så har mannarna fått känna på både att vara »egen» och fiende. Någon sinekur för övningsdeltagarna har det givetvis inte varit, all förlorad sömn får de väl ta igen nu när »kriget» är slut. Ett kompani har förresten ända sedan i onsdags lekt fribytare i skogarna, levt på reservproviant och sovit snart sagt när, var och hur som helst. Kompaniet förutsattes vara en luftlandsatt fiende och led från början svåra förluster genom hemvärnets insatser — hemvärnsmänned lyckades göra ett perfekt eldöverfall och uppehålla kompaniet en god stund — till stor glädje för de »våra» i linjerna som fick tid på sig att vässa klorna.
Vid 4-tiden
i morse började det dra ihop sig till ett avgörande. Vid det batteri där vi hälsade på utvecklades med ens en livlig verksamhet. Rapport på rapport kom in från spaningspatruller etc. till batterichefen. Det var tydligt att fienden hade något särskilt i kikaren. En halvtimme senare brakade det löst, fienden kom alldeles inpå batteriet men hejdades effektivt av granatkastareld och annan tung eld. Men därmed var faran inte avvärjd — fienden förfogade över eldledare som i sin tur stod i förbindelse med en kryssare ute till havs och så fick batteriet eld på sig från den samtidigt som också fientligt flyg uppenbarade sig över slagfältet. Nya närstrider blossade upp.
Att i ett sådant läge
vara batterichef kräver sin man, kallt och säkert måste han beräkna sina chanser — »vår» chef klarade av allt att döma sin uppgift — det gick inte många sekunder innan de egna pjäserna spydde ut sina granater mot målet ute på havet. Mannarna ute i värnen gjorde sitt i infernot och fienden som tidigare starkt decimerats lyckades inte i sitt illvilliga uppsåt. Man vände i stället sina blickar mot stranden, mot vilken nu kamrater till honom stävade in i små landstigningsbåtar. Häftiga strider utkämpades, de »våra» var beredda, och mötte framgångsrikt anfallsvågorna — åtminstone höll de ännu stånd när »eld upphör» blåstes. Så man får väl hoppas att »det gått vägen».
Crick
Gotlänningen
Lördagen 27 september 1952
Nr 224
Änkefru Karolina Hansson född 29/5 1961 död 24/9 1952 har lugnt och stilla insomnat och slutat sit lidande. Sörjd av syskon, släkt och många. vänner.
Änggårda Anga den 24/9 1952.
Elvira och Johan Larsson
Syskon och syskonbarn
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2021/12/19520927-03-01.jpg\")
O, vad fröjd när mig Jesus upptager till sig, Om och någon jag räddade här. Himlens härlighet blir ännu högre för mig, om blott stjärnor i kronan jag bär. Skall det bli några stjärnor i kronan jag får, när jag avlagt min jordiska skrud. Skall jag möta med fröjd, på den himmelska höjd, några själar jag vunnit för Gud.
Gotlänningen
Lördagen 27 september 1952
Nr 224
Härmed tillkännagives att f. d. Sjömannen Peter N. O. Högbom avled i dag i sitt 94:e levnadsår.
Vägome i Lärbro den 26 sept. 1952.
Edvard o. Thyra Herlitz
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2021/12/19520927-03-02.jpg\")
Sv. ps. 331: 3.
Jordfästningen äger rum i Lärbro kyrka söndagen den 5 okt. kl. 2 e. m. De som önska följa den avlidne till graven samlas i den bortgångnes hem kl. 12.30 e. m.
Gotlänningen
Lördagen 27 september 1952
Nr 224
ång. Visby, anlände först vid 9-tiden, försenad dels av tidsödande lastning av gods och post i Nynäshamn — avgången därifrån skedde först kl. 0.45 — dels av svår motsjö, förorsakad av sydlig storm.
Gotlänningen
Lördagen 27 september 1952
Nr 224
har för tiden 26-29 sept. överlämnat befälet över VII Milo och Gotlands marindistrikt till chefen för A 7 överstå Söderberg.
Gotlänningen
Lördagen 27 september 1952
Nr 224