FILM

Roxy: »Gift med död man»
En amerikansk film av medelgod kvalitet. Storyn spinnes upp kring en förväxling av två kvinnor vid en tågolycka och övergår så småningom i bästa kriminalthrillerstil. En handfull goda skådespelare såsom Barbara Stanwyck, John Lund o. Lyle Bettger sätter färg över det hela och så småningom ordnar allt upp sig till belåtenhet för alla parter — utom för skurken i storyn förstås — det är ju amerikansk film,
Filmen är välinspelad och underhållande och skiljer sig från mängden av thrillers i den sedvanliga stilen.
Paramountjournalen i förspel.
Conn.

Royal: »Eldfågeln»
Hasse Ekman har ju alltid varit något av en experimentator inom svensk film och det kommer därför inte som någon överraskning att det är han som svarat för den första svenska färgfilmen, tänkt att serveras huvudsakligen för en internationell publik. Fördenskull har filmen försetts med engelskt tal.
Gevacolor heter färgen, inte så pålitlig som Technicoloren kanske — Gevacoloren ger ofta ganska overkliga nyanser men den gör ändå rättvisa åt de agerande i filmen, främst prima ballerinan Ellen Rasch och världsbarytonen Tito Gobbi. Den yttre ramen bär också Hasse Ekmans signatur, den är mer än lovligt Hollywoodsk, men det spelar faktiskt en underordnad roll i sammanhanget. Det tongivande är inte skådespelarprestationerna utan de prestationer som utförs på operans tiljor. Och dem kan ingen klaga på — Ellen Rasch visar ett sant konstnärstemperament, för henne är det huvudsaken att ge, dansen är hela hennes liv — där kan inte kameran ljuga. Tito Gobbi, sydländskt viril, sjunger ur bl. a. »Don Juan» och andra operor med sin strupes mest glimmande guld. I både dans- och sångavsnitten medverkar vår operas förnämsta krafter.
Hört och hänt kommenteras i förspelet av Sigge Fürst.
Cricque.

Gotlänningen
Tisdagen 7 oktober 1952
Nr 232

Sportspalterna.

\"\"

Vänder det för Gute när serien vänder?
PÅ SÖNDAGEN BÖRJADE Stockholmsserien på »andra ronden» och det gick inte så dåligt för Gute i returmötet mot Tellus. Visserligen blev det bara delad pott, men vad beträffar spelet så ser det ut som om det lossnar nu och då kommer säkert resultaten också. Vi tror inte att Gute vill, liksom andra riktiga\’ fotbollsvänner på Gotland heller, att man nästa säsong åter skall spela i Gotlands högsta serie. Efter Guteförlusten mot Tellus med 5-2 skrev Idrottsbladet att nästå år återfinnes Gute inte i Stockholmsserien. Nåja, det är nog att »dricka» gravölet ett halvår för tidigt, om nu inte Stockholms Fotbollförbund ger Gute »båten» trots att gotlänningarna inte är »avstigningsberättigade».

GUTES DELTAGANDE i Stockholmsserien kostar, enl. kalkyl, 13.050 kronor, därav betalar Fotbollförbundet 4.000 kr. Alltså skall Gute ha in 9.050 kr. på sina nio hemmamatcher. Hitintills har Gute haft sex hemmamatcher och i rent netto har man på fem hemmamatcher fått in ungefär 2.700 kr. Någon kommentar till detta är väl ganska obehövlig! För att förbättra ekonomin kan man förstås höja biljettpriserna (det har också varit på tal). Nu tar man 2:— (entrén till en klass I-match är 1:50) och 50 öre till läktaren. Denna femtioöring, tillfaller dock inte klubben, den går oavkortat till idrottsplatsen. Nu blir det faktiskt så att Gute tjänar mindre (om man nu tjänar någonting) än en klubb som spelar i gotländska klass I-serien. Avbränningarna för Stockholmsdeltagandet är för stora.
Att det skulle bli sådana här ekonomiska svårigheter var vi på det klara med, säger fotbollsbasen Bengt Hässelgren, men vi hoppas att det skall ordna sig ändå. Bl. a. hade vi pushbollevenemanget i somras för att få in pengar. Omkostnaderna kring en hemmamatch är ganska stora, det är reklam, resor, planhyra, nöjesskatt m. m. Det högsta vi fått in i år är 1661 kr., det var vid Värtamatchen, då var planhyra och skatten avräknade, slutar Bengt.

DET HAR IBLAND SNACKATS, mest av utomstående, om att Gutespelama hade dagtraktamente vid bortamatcherna. Nu är saken den att man har inte dagtraktamente och har aldrig haft. Om nu spelarna hade fått en liten slant hade det inte varit så mycket att säga om, att åka till Stockholm och spela måste ju ställa sig betydligt dyrare för pojkarna än att t. ex. åka till Roma eller Slite. Detta visar att spelarna, åtminstone de flesta skulle vi tro, är grabbar av den rätta ullen.

SOM SYNES SÅ ÄR DET INTE en dans på rosor att tillhöra en finare »fotbollsfamilj», vi får dock hoppas att det skall vända sig till det bättre för Gute, både idrottsligt och ekonomiskt. Det skulle inte vara så lyckligt om Gotland skulle förlora kontakten med fastlandsfotbollen.

MAN BRUKAR SÄGA att när man vinner en match skall segern firas och när man förlorar skall sorgen dränkas. I söndags när det blev oavgjort fanns det ju ingen orsak varken till det ena eller det andra. Telluspojkarna, inte alla, tycktes ha anledning ändå och man gjorde minsann ingen god reklam för idrotten på både restaurang eller vid båten. En av spelarna fröjdade om så kraftigt förresten att han inte hann med båten och då kan man väl säga att han var ordentligt borta. Sådana sorgliga historier har man sluppit höra från Stockholm, ännu har inte det minsta klank kunnat höras mot Gute och det är roligt. Vi tror att vi slipper höra något också.
RUNE.

Gotlands SLU:s
distriktrnästerskap i friidrott var i söndags anordnade på Sudervallen i Hemse. Deltagareantalet uppgick till bortåt trettio och en hel del resultat får betraktas som goda, då banorna givetvis var tunga efter det myckna regnandet. De bästa resultaten:
Herrar: Löpning 100 m.: 1) Åke Vahlgren, Östergarns avd. 11,8 2) Ivar Larsson, Halla-Sjonhem, 11,9, 3) Åke Jansson, Vänge-Guldrupe, 12,0 4) Per Bendelin, Väskinde, 12,1 5) Erik Hedin, Hablingbo-Silte, 12,2.
400 rn.: 1) Ivar Larsson, Halla-Sjonh., 56,2, 2) Nils Larsson, Havdhem, 56,2, 3) Per Bendelin, Väskinde, 59,0, 4) Herbert Nilsson, Eskelhem, 60,0, 5) Berthold Berg, Halla-Sjohem, 60,0. 1.500 m.: 1) Berthold Berg, Halla-Sjonhem, 4.51,7, 2) 011e Thunberg, Dalhem-Ganthem, 5.09,0. 5.000 m.: Berthold Berg, Halla-Sjonhem, 17.44,3, 2) Per Larsson, Eskelhem, 18.14,1, 3) Jan. Herlitz, Halla-Sjonhem, 19.40,2. Höjdhopp: 1) Olof Olsson, Eskelhem, 157 cm.: 2) Åke Jansson, Vänge-Guldrupe, 157, 3) Karl Pettersson, Fröjel-Klinte, 152, 4) Erik Hedin, Hablingbo-Silte,, 152. Längdhopp: 1) Åke Vahlgren, Östergarn, 569 \’cm., 2) Åke Jansson, Vänge-Guldrupe, 551, 3) Nils Larsson,-Havdhem, 522, 4) Per Bendelin, Väskinde, 519. Diskuskastning: 1) Erik Hedin, Hablingbo-Silte, 34,91 m. 2) K. S. Ahiström, Eskelhem, 34,51, 3) Nils Larsson, Havdhem, 33,17, 4) Karl Pettersson, Fröjel-Klinte, 32,52. Kulstötning: 1) Erik Hedin, Hablingbo-Silte, 12,02 m., 2) Karl Pettersson, Fröjel-Klinte, 9,48, 3) Jan Herlitz, Halla-Sjonhem, 8,49. Spjutkastning: -17. Per-Johan Göthberg, Östergarn, 37,59, 3) K. S. Ahlström, Eskelhem, 34,00.
Damer: Löpning 100 m.: 1) Ingrid Josefsson, Vänge-Guldrupe, 14,0, 2) Kerstin Herlitz, Halla-Sjonhem, 14,8, 3) Elisabeth Jacobsson, Vänge-Guldrupe, 14,8, 4) Svea Josefsson, Vänge-Guldrupe, 15,0. Höjdhopp: 1) Elisa beth Jacobsson, Vänge-Guldrupe; 132 cm., 2) Inga-Lena Larsson, Havdhem, 121, 3) Ulla Jacobsson, Vänge-Guldrupe, 116. Längdhopp: 1) Elisabeth Jacobsson, Vänge-Guldrupe, 434 cm., 2) Ingrid Josefsson, Vänge-Guldrupe, 408, 3) Svea Josefsson, Vänge-Guldrupe, 402. Slungboll: 1) Ingrid Josfsson, Vänge-Guldrupe, 33,64 m., 2) Svea Josefsson, Vänge-Guldrupe, 31,25, 3) Inga-Lena Larsson, Havdhem, 28,74, 4) Inger Kraft, Rune, 28,45.
I tävling avdelningarna emellan om uppsatt vandringspris segrade Vänge-Guldrupe avd, med 69 poäng, närmast följd av Halla-Sjonhem med 46 och Östergarn 35 poäng.

Centralserien:
Lyes heta segervilja knäckte Klintehamn.

STORMATCHEN i centralserien mellan Lye och Klintehamn blev en fartfyld och spännande match, som avgjordes först i andra halvlek då Lyeforwards gjorde tre smarta mål. Lye vann altså med 3-0 och gick därmed till serieledningen precis när halva serien avverkats.

SEGERN FÅR BETRAKTAS som fullt rättvis, Lyegrabbarna kämpade bättre och det var just den heta segerviljan som i andra halvlek fällde utslaget. Trots att Lye haft ett litet övertag under första halvlek (hörnorna 6-4 ger en bra bild av spelfördelningen) blev det ändå ingen nätkänning. Chanser saknades inte, men herrar forwards kunde inte få styr på varken ben eller nerver, så att det blev 0-0:
I början på andra halvlek gav emellertid Claes Hederstedt Lye ledningen på ett närskott. 1-0 stod sig ganska länge, men Nisse Budin var mannen som med ett grant direktskott ökade till 2-0 och 3-0 skallades in av Olle Hederstedt.

SPELET VAR AV GOD KLASS I-klass vad farten beträffar, men i fråga om det tekniska och det taktiska var det som vanligt i klass II, vilket inte är så dåligt det heller. Särskilt, Lyeförsvaret spelade bra, man lämnade aldrig några större blottor. »Vicke» blev så bra efterhållen av vb. Lasse Eklund, så att han ledsnade och drog sig tillbaka till försvaret. »Vicke» fick förresten en varning för att han tjatade emot ett domslut:

SKALL MAN FRAMHÅLLA någon i segrarelvan (det var ingen som var direkt dålig) så blir det hh Carl-Otto .Sjösten, ettrig Och taktisk, Bertil Lewander i målet, lugn och greppsäker, Och Lasse Eklund, hypersnabb back. I kedjan vill man ge ett plus för Claes Hederstedt och Nisse Budin. Den bäste liar vi dock lämnat till sist, Olle Hederstedt heter han och är välkänd i fotbollshetsar på Sudret: Han är inte längre den snabbe framfusige spelaren, men han är lagets stora moraliska tillgång.
I Klinteharnn var det ingen som glänste, men ingen var heller dålig. Skll någon nämnas blir det mv. Hasse Nyberg och hi Ola Hägg. Domare var Agne Augustsson och från hans pipa kom det inga »feldrillar».

Gotlänningen
Tisdagen 7 oktober 1952
Nr 232