Dag: 20 december 2021

Meteor säger vetenskapsman.
KÖPENHAMN 13/10 (TT-RB). Flera tusen köpenhamnare utom de officiella flygplatscheferna på Kastrup och Värlöse såg vid 21-tiden i går ett ljusfenomen som med stor fart rörde sig i riktning mot sydöst. Fenomentet visade sig som ett blåvitt eldstreck på himlen och det syntes mellan två och trettio sekunder.
Nästan alla som iakttog fenomenet är ense om att det måste vara vad man populärt kallar ett flygande tefat, men dr Luplau Janssen, Urania-observatoriet, är av annan mening.
Det flygande tefatet var säkert en meteor, säger han. Allt prat om flygande tefat är nonsens. En meteor kan mycket väl flyga vågrätt, ja, den kan till och med stiga rakt upp. Det är först på senaste tiden som folk har börjat se något mystiskt i naturliga fenomen. Tidigare kunde man se motsvarande ljusfenomen utan att omedelbart börja laborera med fantastiska teorier.
Det märkliga med det flygande tefatet var att det ändrade fart, säger a- andra sidan flygplatchefen på Kastrup, löjtnant Fleicher. Om man skall jämföra med en motor så verkade det som om föremålet först gick på tomgång och sedan satte en väldig fart, tillägger han.

Gotlänningen
Måndagen 13 oktober 1952
Nr 237

Blond och blåögd är hon, 18-åriga Joyce Yates på Kedleston Farm i Derbyshire i England, som får representera de brittiska lantbruksarbetande flickorna. Det är en helt vanlig tonåring, som född och uppvuxen på faderns jordbruk beslutat sig för att »på allvar» ägna sig åt lantbruk för framtiden. Den 19-åriga systern Jean har samma beslut och båda går de nu i lära så att säga, hos föräldrarna.
Joyce\’s arbetsdag börjar halv åtta på morgonen — egentligen skulle jag förstås kliva upp tidigare, säger hon en smula urskuldande — och det första hon gör när hon själv är färdig, är att se till att hönsen, gässen och ankorna får något att äta. Så hjälper hon till med frukosten, för sammanlagt sex personer, och sedan hon med systems hjälp klarat av disken släpper hon ut fjäderfäna »på bete». Dessa sysslor hör till den dagliga rutinen, medan de olika arbetena i övrigt har delats upp att utföras på olika dagar.
Måndagens viktigaste syssla för vår engelska jordbrukarflicka är att göra rent i hönshuset, och det är ju inte precis gjort i .en handvändning. Men under de tre år som gått sedan Yoyce lämnade skolan och började arbeta på jordbruket, har hon hunnit förvärva ett vant och snabbt handlag och även om hon alltid har mycket att stå i, går arbetet som en dans. Måndagseftermiddagen avslutas med att Joyce gör i ordning thé och diskar upp efteråt. Naturligtvis är det en hel mängd med andra arbeten som hon utför under dagens lopp och tillsammans med mamma Hilda tar hon sig även »fem minuter» efter lunchdisken. Men Joyce låter för den skull inte tiden rinna ur fingrarna, de fem minuterna ägnar hon åt sömnad för »kistbotten».
Huvudsysslan på tisdag är för Joyce\’s del att spänta stickor för köksspisen för en hel vecka framöver och hon har också ansvaret på sig för lunch och the. Som vanligt ser hon förstås även till gårdens fjäderfäbesättning och tillsammans med 10-åriga brodern John går hon var eftermiddag och samlar in äggen. Gården räknar 75-talet höns och 40-talet ankor samt dessutom 5 gäss, som samtliga kommer på Joyce\’s ansvar. — Storrengöring står på endagsprogrammet och med dammtrasa och dammsugare går vår lantbrukardotter på jakt över hela huset efter minsta lilla dammkorn. Och mamma Hilda ka nintyga att det är ordentligt rent när dottern har slutat sin »rond». På torsdag är det stora bakdagen och medan husmor själv sköter den viktigaste delen av bakningen hjälper Joyce till efter bästa förmåga och vid vårt besök på Kedleston var kakfaten fyllda med resultaten av hennes första bakning alldeles på egen hand — som f. ö. hade lyckats övermåttan bra.
Torghandel för hela familjen är det varje fredag och man stuvar in tig i personbilen och ger sig iväg till närmsta stad för en dag. Joyce förklarar att man använder dagen till att shoppa, träffa bekanta och prata litet »skvaller» samt passa på att som trevlig omväxling ha lunch på någon restaurang. På det viset skaffar jag mig också litet styrka för att på lördag ta en dust med veckotvätten, fortsätter hon. Sedan några år tillbaka går det dock mycket lätt med tvätten, då vi skaffat oss en tvättmaskin med tillhörande mangel. Tvättmaskinen är placerad i ett hörn av köket och med mangeln på toppen tar den inte mycket plats. Det är en helt enkelt underbar uppfinning förklarar Joyce, och vad kan man annat göra än instämma?
Söndagen är mer eller mindre ledig för de båda systrarna, men inte förrän de fullgjort de sysslor som kommer helt och hållet på deras ansvar och som tillhör dagliga rutinen. Som vanligt ger de även ett handtag vid lunchtiden och sköter disken efteråt, men sedan har de fritid och den begagnar de vanligtvis att möta sina boyfriends. Joyce\’s är jordbrukarson och kommer småningom att överta sin fars gård, så det är tydligt att vårt intervjuoffers kunskaper på området kommer väl till pass i framtiden.
Varken Joyce eller Jean har betalt för de arbeten de utför, men var gång de åker in till staden eller ger sig iväg på några dagars ledighet får de en viss summa av föräldrarna att spendera, och i övrigt behöver de aldrig vara direkt penninglösa. Mr Yates betalar dessutom månatlig försäkring för dem båda, som de sedan kan lyfta vid 55 års ålder och som då inbringar dem en vacker slant. Vidare har de under Arens lopp fått en hel del djur, som är helt och hållet deras egna, och som de också sköter själva. Joyce har bl. a. tre grisar, tiotalet höns samt en hel del får. Tillsammans ägde systrarna också en tjurkalv som såldes och gav en nätt summa i gengäld. — Men vad vore ett lantbruk utan hund och katt? Kedleston Farm består sig med hund och sex kattor, som kommer förvånansvärt väl överens och som samtliga tillhör flickorna.
Förutom dessa delar av gårdens skötsel hjälper Joyce och Jean även till med bärgningen av höskörden, potatissättning, trädgårdsarbete o. s. v. och ger sig f. ö. i kast med snart sagt vilket arbete som helst.
Göta Lindgren

Gotlänningen
Måndagen 13 oktober 1952
Nr 237