Dag: 21 december 2021

då han kom för att provpredika.
I denna artikel skall berättas några drag, som torde ha mera allmänt intresse och som därför är förvarat åt eftervärlden, om vår släkt i rätt uppstigande led. I min förra artikel, införd i denna tidning onsd. d. 24/9, nämnde jag något om kyrkoherdarna Blom och Orre. Det är deras föregångare denna skildring närmast gäller.
Förhållandena voro då icke de samma som nu. Då var prästen som en liten kung i sin socken. Jag minnes, hur de gamla såg på och resonerade om dessa förhållanden. När seklet var ungt, låg jag på lasarettet i Visby för att genomgå en operation. — Inom parentes kan nämnas, att jag flyttades som patient från det gamla till det nya nu varande lasarettet, där jag blev den första, som fick den äran att lägga mig på operationsbordet för att opereras av doktor Carl Lange.
I samma sal, där jag låg, funnos även några gamla män från olika trakter på ön. Under deras samtal med varandra var en av de första frågorna: Vem är kyrkoherde i din socken? Vad heter skolläraren och klockaren? Det var dessa personer, som ofta voro de mest betydande i socknen. Av historien framgår, att prästerna icke voro rädda för att taga ett nappatag med den stolta adeln, då någon försyndat sig, för att förmå den att undergå kyrkoplikt.
Förr ingingo vanligen kontrahenterna inom samma klass eller yrke äktenskap med varandra. Adeln och prästerna gifte sig inom sitt stånd. Borgarna och bönderna gjorde det samma. Inom vissa släkter synes präster ha funnits generation efter generation i en sammanhängande kedja i flera hundra år. Detta har varit fallet inom prästsläkten både i min morfars och farfars släkt. Men det var icke endast kärlek och sympati, som motiverade föreningen mellan man och kvinna utan praktiska synpunkter tagos även med i räkningen. Flera av tidningens läsare torde någon gång ha hört gamla frierihistorier, färgade av folkhumorn, om hur man önskat äktenskap, därför att åkrarna eller gårdarna lågo intill varandra och att det skulle passa utmärkt att sammanföra dem under samma ägare. I Herdaminnena gives många exempel på att änkan efter en avliden kyrkoherde ingick nytt äktenskap med den vice eller den tillförordnade pastorn. Enligt vad jag hört berättas brukade ledningen i socknen säga: Du får pastoratet, om du tar hand om änkan och barnen.
Ovan nämnde kyrkoherde Orre var gift med Catarina Kebbonia. Hennes far hette Erland Kebbonius och var kyrkoherde i Näshult-Stenberga, Jönköpings 1. 1666-1690. Tidigt dog hans far, Kebbo Ingelli, kyrkoherde i samma pastorat 16351653. Modern Märta Erlandsdotter ingick nytt äktenskap med efterträdaren Bosaeus. Erland K. prästvigdes 1662 och blev huspredikant hos Per Silversparre på Kullebo men på samma gång biträdde han sin styvfar i tjänsten. Efter Bosus död skulle ny kyrkoherde tillsättas i Näshult. Konstistorium hade föreslagit en komminister i Jönköping vid namn Magnus Nicander, medan sockenborna, understödda av Silversparre, yrkade på att få Erland Kebbonius. Då Nicander kom till Näshult för att provpredika, låste sockenborna kyrkan\’ för honom, varför han fick återvända med oförrättat ärende. Sockenborna sände till Kungl. Maj:t en deputation, vars ledare var bonden Peder Svensson med en böneskrift (supplik), innehållande en vädjan att få Kebbonius till kyrkoherde. Man hade inget att anmärka mot Nicander, men älskade Kebbonius, som växt upp i församlingen och var en förhoppningsfull ung präst. Innehållet såväl i denna skrivelse som i skrivelsen från konsistorium saknar icke intressanta poänger. I skrivelsen från Näshult framhölls utom Erlands förtjänster,, att hans mor och minderåriga syskon skulle få sin försörjning, om han fick pastoratet samt att samma släkt hade innehaft prästämbetet i Näshult i 160 år, alltså från 1506. I svarsskrivelsen framhöll konsistorium det oriktiga i att de yngre prästerna skulle få pastorat, medan de äldre, som tjänat troget ofta under försakelse, blevo förbigångna och aldrig fingo en egen församling. Som synes kommo båda parterna med mycket beaktansvärda synpunkter. Sockenborna fingo sin önskan uppfylld, då Kungl. Maj:t utnämnde Erland Kebbonius till kyrkoherde i Näshult 1666. Före Kebbonius far voro hans farfar Ingellius Petri 1603-1630, dennes svåger Ber-genius Kebbonius 1584-1600 samt Petrii svärfader Kebbo Birgeri 1566 —1584 kyrkoherdar i Näshult. Den sistnämnde levde i rätt många år samtidigt med Gustaf Wasa.
Från denna släkt härstammar adelsätterna Wirsén och af Wirsén. Inom den Wirsenska släkten ha funnits bemärkta vtenskapsmän, statsmän och militärer. En av de sistnämnda blev sårad två gånger under slaget vid Svensksund 1788-1790.
Erland Kebbonius var gift med Kristina Kellander, dotter till kyrkoherden M. J. Kellander i Vetlanda. Från denna släkt härstammar ätten Mannerskantz, adlad 1772, utdöd i början av 1800-talet. Jonas Råberg, stamfadern till den nu levande ätten Mannerskantz, blev adopterad av den föregående ätten och fick ärva dess namn och nummer. Råberg, som var officer, blev vid Narvas övergång till ryssarna fången med hustru och barn och förd till Sibirien. Inom dessa båda släktgrenar ha även funnits och finnas bemärkta män. Här skall endast nämnas ett namn, nämligen doktor Natanael Beskow, vars mormor var född Mannerskantz.
Karl Nelton

Gotlänningen
Onsdagen 15 oktober 1952
Nr 239