Månad: december 2021

Publicerat

Födelsedagar

NITTIOFEM ÅR fyller på tisdag änkefru Anna Strandberg, född Wahlgren, Närs i Slite. Hon är född vid Botvalda i Gothem och änka efter jordbruksarb. Karl Strandberg. Faderlös sedan mycket unga år måste hon tidigt ut i förvärvsarbetet, tillsammans med maken flyttade hon som »statfolk» kring lite varstans på Gotland och hade anställning hos jordbrukare bl. a. i Väskinde, Bro, Vänge och Roma. Efter makens död arbetade hon ett tiotal år på lasarettet, i köksavdelningen, där hon ett tag skötte husmorssysslan. Sedan 20-talet år är hon bosatt hos en dotter i Slite och fortfarande hjälper hon till med åtskilligt i hemmet o. är förhållandevis pigg och kry.

ÅTTIO ÅR fyller på tisdag änkefru Maria Holmqvist, St. Adolfsberg, Visby.

Gotlänningen
Fredagen 29 augusti 1952
Nr 199

Publicerat

Hyllningar

Kyrkvärden Knut Klaesson, Fleringe, uppvaktades på sin 50-årsdag även av fattigvårdsstyrelsen och barnavårdsnämnden genom ordf. pastor Erik Percival och vice ordf., Carl Eric Karlström, som överlämnade presentkort och blommor. Nykterhetsnämnden representerades av Arvid Broman, Fårö, som uppvaktade med blomsterkorg. Ordf. i Bläse kooperativa handelsförening, Karl Andersson, och föreståndaren Åke Johansson kom också med blomsterkorg.

Gotlänningen
Fredagen 29 augusti 1952
Nr 199

Publicerat

Dödsfall

Kvarnägaren Henric Yttergren, Bjers i Endre, avled natten till i dag, 74 år gammal. Han var född i Lummelunda och innehade anställningar som mjönare vid flera olika kvarnen innan han 1918 kom till Endre kvarn, som han sedan förvärvade och vilken nu arrenderas av en av sönerna. Den bortgångne, som efterlämnar minnet av en om tyckt och duktig yrkesman, sörjes närmast av maka, tre söner och en dotter samt barnbarn.

I en ålder av 76 år har skomakaren Edvin Olander, Visby, avlidit. Han sörjes närmast av barn och barnbarn.

Fru Agnes Hallberg, Alva, har avlidit, 74 år gammal. Hon sörjes närmast av make, barn och barnbarn.

Gotlänningen
Fredagen 29 augusti 1952
Nr 199

Publicerat

B. Larsson, Fårö, sköt fullt

i huvudskjutningen, klass 5.
Gotlands skytteförbund håller i dag sina årligen återkommande förbundstävlingar samt mästerskapstävlingar. Det är det 50:e mästerskapet som nu avgörs. Drygt 300-talet skyttar är i elden ute på I 18-banorna. Skjutvädret är idealiskt med lagom stark sol och svag vind. Birger Larsson, Fårö, har skjutit full poäng, 80, i huvudskjutningens klass 5. Bäste skytt för dagen torde J. H. Emilsson, KA 3, bli.
Huvudskjutningen sker i två serier, en 10 skott och en 6 skottserie mot fem-ringad tavla. Full poäng ger alltså 80 och den prestationen har som sagt Birger Larsson, Fårö, svarat för. Att någon skjutit fullt har inte hänt sedan de nya tavlorna kom och det är åtskilliga år sedan.
Bäst till för att ta hem Albin Larssons vandringspris till bäste skytt ligger J. H. Emilsson, KA 3, som i huvudskjutningen sköt 78, i A. (stående) 95, i B (liggande) 96 och slutligen i kpistskjutningen 95. Ett synnerligen vackert resultat.
Till mästerskapstävlingen som tog sin början kl. 12 kvalificerade sig sammanlagt 32 skyttar med 72 poäng som lägre gräns. Inom ledningen — där sågs bl. a. förbundsordf. överstelöjtnant N. V. Söderberg — är man av den uppfattningen att den gränsen är utomordentligt hög och vittnar om det goda slag skyttarna är i.

De bästa resultaten i huvudskjutningens veteranklasser, 5 och 4:
1) B. Larsson, Fårö 80 p. (50 + 30); 2) E. Nilsson, Visborgs, 78; 3) J. H. Emilsson, KA 3 78; 4) P. S. Wallin 76; 5) K. Klint, Tingstäde 76; 6) E. Lundgren, A 7 75; 7) J. Gahnström, Hemse 75; 8) H. Carlsson, A 7 75; 9) I. Eneljung, KA 3 75; 10) E. Olsson, Hemse 75; 11) N. S. Larsson, KA 3 75. 6 man däribland Erik Hammarström, Fårö, har 74, fem har 73 och slutligen resten 72.
Klass 4: 1) K. S. Bengtsson, KA 3 74 (47 + 27); 2) A. Berglund, KA 3, 72; 3) Th. Hansson, Eksta, 71; 4) S. Wahlgren, Etelhem, 71; 5) A. Levin, Anga, 70.

Gotlänningen
Fredagen 29 augusti 1952
Nr 199

Publicerat

Levideborna protesterar

i en insändare i dagens tidning mot de påståenden som red. Arthur Nilsson slungade ut i Gotlandsradion, där han beskrev Knutas nya gård i Levide och fullständigt utdömde både gården och hr Knutas möjligheter som jordbrukare där.
Bland dem som undertecknat insändaren är en man som brukat gården i 40 år, och vi tar för givet att han då bör vara väl förtrogen med gården och dess möjligheter. Jämföres den beskrivning av gården som göres i insändaren mot de uppgifter som hr Nilsson lämnade i radiodebatten framstår de sistnämnda som grov förvanskning av fakta. Men det räcker inte därmed. Att offentligt och på sådant sensationellt sätt utdöma en ung nyetablerad jordbrukares möjligheter är en oförsynthet som förtjänar att brännmärkas.

Gotlänningen
Fredagen 29 augusti 1952
Nr 199

Publicerat

Ny jättesvamp.

En ståtlig jätteröksvamp har plockats kanske man hellre borde säga skördats vid Mörby i Lokrume. Den vägde 4,2 kg, mätte 96 cm i omkrets och var vit, fin och fast tvärs igenom.
För övrigt är det en extra fin svampsäsong vi har just nu. Så gott om champinjoner t. ex. som i år är det sannerligen inte ofta, och fjällskivling, Karl Johan och smörsopp m. m. är det också gott om. Även kantarellerna har börjat, men de har ännu sin bästa tid kvar.
Ut och plocka svamp, svenska folk! Nu lönar det sig verkligen att ge sig ut i markerna med korgar och knivar. Men plocka endast sådan svamp som ni säkert känner till och vågar äta. Låt de andra stå kvar till dem som är större svampkännare, och ta för all del inte risken att få en giftig svamp i grytan!

Gotlänningen
Fredagen 29 augusti 1952
Nr 199

Publicerat

Den snart avslutade friidrottssäsongen

den bästa på flera år.
Den gotländska friidrottssäsongen sjunger på sista versen, på schemat återstår endast Sudervallens dag om söndag och Fårösundsspelen den 7 sept. När man blickar tillbaks över säsongens händelser kan man glädjande nog konstatera att verksamheten varit överraskande god såväl arrangörsmässigt som idrottsligt sett. Man har med andra ord lust att tro, att friidrotten är på väg ur vågdalen.

Är det så? Ja, och frågan har vi ställt till Gotlands idrottsförbunds ordf. Anders Attner, som inte är sen att svara:
— I första hand, vad det arrangörsmässiga beträffar, har framgångar kunnat märkas och förtjänsterna kanske skall tillskrivas många, men i första hand bör sekr. i friidrottssektionen och ombudsmannen för Friidrottsförbundet Tore Johansson ha en honnör. Han har arbetat synnerligen flitigt och än mer uppskattat blir hans arbete, då man betänker att han i stort sett arbetar ensam. En annan ledare som bör ha ett erkännande är damernas ledare Ingrid Othberg, som offrat mycken fritid för damidrottens fromma, och man kan spåra framgångar på den fronten mycket till stor del tack vare Ingrids energiska arbete.

\"\"
Gotlands idrottsförbunds ordf.,
ANDERS ATTNER

Pengar är vad som saknas i stor omfattning säger förbundsordf. vidare. Vi har sett att finns det pengar, går det att göra något. I år har vi sänt många deltagare till. friidrottskurser m. m. för att få fram ledare och jag tycker också att det har visat resultat på hemmafronten. Utbytet med fastlandet har väl inte varit så stort tidigare under de närmaste åren som just
år, och tack vare att vi orkat med att kosta på oss sådana utbyten har även ungdomarna sporrats i hög grad. Det är roligt att se att Visbyföreningarna börjar återkomma, och senaste beviset härpå är ju deltagandet i de nu avslutade stafett- och tiokamps-DM.

\"\"
Slitvargen i friidrottssektionen,
TORE JOHANSSON

Vad som saknas är ledare, och kan vi skaka fram sådana, så vore mycket vunnet. Det är kanske tidigt att uttrycka sig om nästa år, men vi skall göra allt för att behålla utbytena med fastlandet, göra allt för att få fram sådana ledare, som kan och vill göra något kw idrotten, och då tror jag på ett ännu bättre idrottsår 1953, slutar förbundsordf.
ELLDE

Gotlänningen
Fredagen 29 augusti 1952
Nr 199

Publicerat

Jag har skakat av mig rädslan,

säger getingen Rune Stenström.
Det är lögn som det stod i en tidning att min grabb stängde Sune Karlsson otaktiskt i ett av heaten vid speedwaymatchen i Eskilstuna. Sune kom upp i sprutat efter Runes maskin och bröt tävlingen därför. Ja, så talar den speedwaybitna mamman — mamma till Gotlands ende »riktige» speedwayförare, 20-årige Rune Stenström. Rune är inte obekant för de motorintresserade. Han har ju visat framfötterna flera gånger här hemma, både på jordbanan vid A 7 och på Galgberget, där han svarat för fantastiska tider.

\"\"
Fightingface!
Rune Stenström.

Det är nu andra året som visbygrabben Rune tävlar för Getingarna i Stockholm, och i kretsarna kring honom däruppe, vill man ha sagt, att han blir bättre och bättre dag för dag.
I morse kom Rune hem efter att i går kväll tävlat på Hammarby i seriematchen mot Vikingarna, som fick finna sig i att förlora stort. Nio poäng hjälpte Rune till med, och det var minsann inte fy skam.
Det blir lite jobbigt ibland att fara mellan Gotland och fastlandet, berättar Rune, när vi telefonkantar honom på hans jobb vid Tygverkstäderna. Maskinen har jag ju förstås inte med mig på resorna, »Jappen», den står i stallet där uppe. Jag tror att jag börjar komma på allvar nu. Jag känner mig i ganska skaplig form och har skakat av mig räddheten, och då skall det väl bli bättre vad tiden lider, får jag hoppas.
Banan i Hammarby som jag tränar på och mina speedwaykamrater, som alla är prima kompisar, gör så klart sitt till för trivseln och resultaten.
Bästa kamrat är Sune Karlsson, som alltid är mig behjälplig. F. ö. åker jag alltid i par med honom.
Nu på söndag är Rune och hans Jap åter på startlinjen, det gäller seriepoäng och inte bara hans klubbkompisar utan även vi håller väl tummarna för honom i sporten, som fordrar djärvhet, starka armar och kallt huvud.
ELLDE

Gotlänningen
Fredagen 29 augusti 1952
Nr 199

Publicerat

Från allmänheten Knutas gård i Levide.

Undertecknade, Levidebor och grannar till Anders Knutas, Dals, åhörde i lördagens radiodebatt hur Redaktör Arthur Nilsson drog upp hr Knutas gårdsköp i Levide och därvid korn med en del uppgifter, som vi anser icke bör få stå oemotsagda. Den oriktiga beskrivning av förhållandena Redaktör Nilsson gav skulle tydligen ge sken av att hr Knutas gjort ett oförmånligt fastighetsförvärv samtidigt som man söker riva upp opinionen mot det skedda förvärvet.
Hr Nilssons anförande i denna fråga måste betecknas som en grov förvrängning av sanningen och synes oss korrekt endast på en punkt — nämligen uppgiften om fastighetens storlek.
För att vederlägga Hr Nilssons uppgifter i tur och ordning, må nämnas att avståndet till huvudskiftets början är 500 m. Att det sedan är 1600 å 1700 m. till bortre ändan av skiftet är ju en sak som även Hr Nilsson borde kunna fatta, alldenstund skiftet består av 28 tld åker i sammanhängande följd. Kortsidan av skiftet ligger mot allmänna landsvägen och långsidan sträcker sig längs skiftes- och utfartsvägen mot Alskute.
Vad som anfördes om mjölkvägens längd skulle tydligen slå an, men nu var det väl troligen bara en tillfällighet att hr Knutas hade mjölkkorna på en blåluzernvall i nedre änden av skiftet vid tiden för Högerns inspektion av gården. Betesmarkerna äro ju eljest belägna på hemskiftet och där finnes tillräckligt med bete hela somrarna. De flesta av oss här i Levide har mjölkkorna ute i myrarna 4-5 km bort och det är endast några få som är så lyckligt lottade att de ha djuren så nära intill som här är fallet.
Så var det de 15 tld som ligger 5 km från gården. Det är ett myrskifte som förre ägaren förvärvade. Det ligger omedelbart intill allmänna landsvägen till Silte och är lika vällbeläget som varje annat myrskifte här i trakten, således inget märkvärdigt med detta.
Ena skogsskiftet — utskogen — ligger på Lojstahed där även vi andra lantbrukare i trakten har våra utskogar, men hr Knutas har dessutom ett skogsskifte på ca 10 tld beläget i samband med åkerskiftet 600 å 800 m från gården.
Två gånger på de senaste tio åren har gården kastat av sig sin ägare, anförde Redaktör Nilsson i debatten. Även detta bör få stå för Hr Nilssons egen räkning och hans insinuationer härvidlag hade tydligen till \’syfte att utdöma hr Knutas möjligheter att klara sig på gården. Att de förutvarande ägarna frånträtt egendomen är icke beroende på gårdens eller jordens beskaffenhet. Här må nämnas att förste ägaren byggde ny manbyggnad och siste ägaren köpte till här förut omnämnda myrskiftet. Att han bytte yrke tycker vi kan få vara hans ensak och han hade efter försäljningen medel för att inköpa en bostadsfastighet i Stockholmstrakten. Gården har f. ö. gått i arv i tre generationer dessförinnan.
Vi finner det synnerligen olustigt att behöva anföra andras högst privata angelägenheter som här skett, men har ansett det nödvändigt att rätta till det hela på ett tidigt stadium, enär vi fruktar att Högern förbereder en liknande aktion här i Levide som tidigare iscensatts i Ekeby. Detta slag av propaganda vill vi bli förskonade ifrån.
Vi tror tvärtom att det gagnar alla parter om saken blir tillrättalagd och icke minst för vår nye granne, Anders Knutas, som återigen fått ränna gatlopp — inte bara i tidningsspalterna — utan nu även i radiopropagandan, skulle det vara lyckligt om ärendet blev utagerat. Vi har funnit honom alldeles för god för att bli utnyttjad på det sätt som här skett.
Levide den 29 augusti 1952.
Göte Nilsson
Edvin Kahlström
Johannes Norrby
Lennart Pettersson
Waldemar Larsson (f. d. brukare av gården i 40 år)
m. fl., m. fl.

Gotlänningen
Fredagen 29 augusti 1952
Nr 199