Födelsedagar

ÅTTIOFEM ÅR fylle på söndag änkefru Maria Olivia Jonsson, Lunde i Väte.

ÅTTIO ÅR fyller på söndag änkefru Anna Larsson, Smiss i När. Hon är född vid Alvare i När och är änka efter lantbrukaren Johan Larsson.

På söndag fyller fru Augusta Söderström, maka till f. jordbruksarbetaren Olof Söderström, Björke, 80 år. Makarna har tidigare varit bosatta vid Klinte i Follingbo.

SJUTTIO ÅR fyller på söndag fr. Anna Jakobsson, Amlings i Linde, sjuttio år. Hon är född vid Amlings och sedan länge medlem av Linde missionsförsamling.

Sjuttio år fyller på söndag fru Anna Wallin, maka till hem.-äg. Gunnar Wallin, Stenstugu i Stenkyrka.

FEMTIO ÅR fyller på söndag fru Elin Larsson, maka till hemmansäg. Elmer Larsson, Hallbjäns i Sundre. Hon är född i Rone och inflyttade vid sitt giftermål till Sundre. Hon är varmt missionsintresserad och är med i Fosterlandsstiftelsens missionssyförening; f. ö. ägnar hon sin tid åt sitt hem och uppgifterna för gården.

Den 1 sept. fyller fru Hedvig Johansson, Gervalds i Vamlingbo, femtio år. Hon är född i Rone och är tvillingsyster till fru Elin Larsson, Sundre. Sedan år 1941 är hon änka efter stenhuggaren Leonard Johansson, Vamlingbo. Hon är sedan flera år bygdens kokarmor, och få är väl de familjehögtider och kalas där inte hon står för de kulinariska anordningarna. Hennes skicklighet i sitt yrke och hennes förmåga att ordna festligt och trivsamt är omvittnad. Hon är varmt kyrkligt intresserad och deltar gärna i arbete för mission och församling.

Gotlänningen
Torsdagen 28 augusti 1952
Nr 198

Väder att vänta

Kyligare
Utsikter: Frisk till hård byig vind mellan V och NV. Möjligen regnskurar men mest uppehållsväder. Något kyligare.
Farvattnen kring Gotland: Kuling mellan V och NV. God sikt.
Stormvarning för Gotland: Kuling mellan V och NV, ihållande under dygnet.
Temperaturen var k1. 7 i Stockholm 15, Göteborg 16, Malmö 15, Växjö 12, Visby 14, Karlstad 13, Falun 9, Östersund 6, och Riksgränsen 5 grader.
Visby fick i natt 6 mm regn.

Gotlänningen
Torsdagen 28 augusti 1952
Nr 198

Pigg 90-åring.

\"\"
Änkefru Hilda Skönqvist med sin kära sticksöm.

På lördag fyller änkefru Hilda Skönqvist, Vasta i Lärbro, nittio år. Trots sin höga ålder — hon är socknens näst äldsta invånare — är hon ovanligt pigg och kry, klarar sig helt på egen hand och har en vigör, som många betydligt yngre helt säkert skulle avundas henne. Gestalten är rak och gången är lätt som en ung flickas. Synen är också förvånansvärt bra, även om glasögonen givetvis, är bra att ta till, då hon skall studera nyheterna i Gotlänningen, som hon sedan många år är prenumerant på och trivs bra med. Och hörseln är det inte heller något större fel på; fru Skönqvist lyssnar alltid på morgonandakterna i radio och naturligtvis försummar hon inte heller dagsnyheterna. Ingen kan alltså beskylla henne för att inte följa med sin tid; hon är väl orienterad om allt vad som händer och sker.
Då en av Gotlänningens medarbetare kommer och hälsar på för att få en liten pratstund med anledning av den stundande högtidsdagen sitter fru Skönqvist på verandan till sin lilla vackra och trevna stuga med en underbar utsikt över Kappelshamnsviken och dricker kaffe tillsammans med en dotterdotter, som är hemma på besök hos mormor.
— En intervju? Nej, det går inte alls; fru Skönqvist slår ifrån sig med båda händerna och skyller på att minnet är så dåligt att hon inte alls kommer ihåg någonting av vad hon varit med om under sitt långa och många gånger strävsamma liv. Men så småningom drar hon sig i alla fall till minnes en och annan episod, som hon berättar på ett både levande och medryckande sätt.
— Jag är född i Almunge i Uppland, säger hon. Min far var lantbrukare, och han var f.ö. en mycket sträng man och vi barn måste alltid sitta ordentligt stilla under måltiderna. Jag minns ännu hur det kändes, när jag var ensam hemma en gång och råkade slå ut en mjölkbunke. Far var ute på åkern och jag var mycket rädd för ag jag skulle få stryk, när han fick reda på vad jag gjort. För att blidka honom tog jag fram 2 öre, som jag fått av min fadder och länge burit i min ficka som ett dyrbart kapital, och gav honom slanten. Far hade emellertid inte hjärta att ta emot den utan jag fick behålla den och slapp också att få stryk.
Vid 19 års ålder kom jag till Hagby herrgård och fick arbeta i köket där. Och det. var minsann ingen kort arbetsdag — från 5 på morron till 11 på kvällen. Lönen? Jo, den var 40 kr om året, men ändå hade jag halva lönen sparad när jag stod brud. Till bröllopet hade jag också sparat en halv byrålåda med socker, vi fick nämligen två bitar socker dagligen till kaffet! På den tiden var jag inte så förtjust i kaffe — jag drack mjölk i stället, och på gården fanns 80 kor, så det var ingen brist på den. Genom att avstå från kaffet kunde jag spara ihop så mycket socker.
25 år gammal gifte jag mig med mjölnaren Verner Skönqvist och efter några år i Bergshamra flyttade vi 1894 över till Gotland, närmare bestämt till Fårösund. Där bodde vi i fem år och sedan min make arrenderat kvarnen i Ahr flyttade vi dit, och där kom vi att stanna till 1918, då vi blev Lärbrobor. Min make avled 1935 och sedan 1937 är jag bosatt här hos en dotterson vid Vasta.
Jag har haft sex döttrar, varav två är döda, och ändå sitter jag nu här ensam. Men det beror inte på att de inte vill veta av sin gamla mor, utan päl att de var och en på sitt håll har tillräckligt att styra och ställa med. De liksom barnbarnen, av vilka jag har inte mindre än 22, o. barnbarnsbarnen som är över 30, kommer dock ofta och hälsar på, vilket jag tycker är roligt och det gläder mitt gamla hjärta. För tre år sedan var jag över på fastlandet och hälsade på min syster i Almunge, och då tog jag flyget tillbaka. Det var en stor upplevelse, och att flyga var betydligt bekvämare än att I åka buss mellan Kappelshamn och I Visby!
Fru Skönqvist ha? haft god hälsa under hela sitt liv. Bara två gånger, bägge efter det att hon fyllt 70 år, har hon behövt söka sjukhusvård. I det ena fallet var det blindtarmen som gjorde sig påmind och i det andra strurna, men båda operationerna gick bra och fru Skönqvist kunde återvända hem frisk.
Att vara sysslolös är det värsta fru Skönqvist vet.
— Tiden-blir så lång om man bara skall sitta stilla och ingenting göra, säger hon och berättar, att hon under de senaste 15 åren kardat och spunnit minst 75 kg ull. Av garnet har hon sedan stickat många par präktiga strumpor, bl.a. till Röda korsets syförening, och ännu har hon, som framgår av bilden, inte helt lagt bort sin kära sticksöm.
Fru Skönqvist är varmt religiös och redan som 19-åring anslöt hon sig till Svenska missionsförbundet, som hon alltså nu tillhört i inte mindre än 71 år.
— Jag kan inte påminna mig, att jag varit osams med någon under min I långa levnad, säger hon. Det bästa rådet till den som vill leva länge är att söka vara glad och god och se ljust på livet och människorna. Nu är jag emellertid nöjd med att få sluta min levnadsdag.
Att döma av fru Skönqvists goda vigör och strålande humör bör hon dock ha alla utsikter att leva länge än. I de hjärtliga hyllningar, som hon helt säkert kommer att bli föremål för på högtidsdagen, ber även skrivaren att få instämma.
Leve den ungdomliga 90-åringen!
—we.

Gotlänningen
Torsdagen 28 augusti 1952
Nr 198

Jordfästningar

I Östra gravkapellet jordfästes i går stoftet efter f. hamnarbetaren Rudolf Jakobsson, Visby. Efter samling i kapellet inleddes akten med ps. 55: 1-3, varefter domkyrkoadj. Nils Bergström höll en betraktelse utgående från Jes. 40: 5-8. Ps. 476 sjöngs och hr Arne Wallhorn sjöng sedan till musikdir. L. Siedbergs ackompanjemang »Blott en dag, ett ögonblick i sänder». Gravsättningen ägde rum på södra kyrkogården, där en rik blomstergärd nedlades av släkt och vänner till den bortgångne.

Gotlänningen
Torsdagen 28 augusti 1952
Nr 198

Nära en tredjedel av skogen i fjol till massaved.

Gotland är väl inte känt för att ha några skogar av större omfattning, åtminstone inte så stora, att man kan göra avverkningar, så att det blir ansenliga kubikmassor till export. Men i vinter har det huggits i Gotlandsskogarna som aldrig förr och utskeppningen från gotländska hamnar har aldrig varit så stor som just i år. MarmaLångrörs AB är en av de stora uppköparna av Gotlandsskogen, inte mindre än i runt tal 45.000 kbm har man köpt upp och nu håller man som bäst på med att skeppa ut detta från våra hamnar.

\"\"
Lastningen av massaveden sker dels för hand dels maskinellt.
Den här skutan, m/s Mercede, lastar 180 kbm i lastrummet och 200 på däck.
Ungefär 30 såda skutlaster har hittills skeppats ut till Marma-Långrörs fabriker.

Ungefär 40 skutlaster, vilket är ungefär hälften, har nu skeppats ut, omtalar Marma-Långrörs ombud lantbr. Magnus Ahlin, Ragnsarve i Alva. All transport sker i bolagets egen regi och det är Lastbilscentralen som ombesörjer körningen till hamnarna och därifrån skeppas massaveden till bolagets fabriker vid Vallvik och Stugsund. De mest anlitade hamnarna är Klintehamn, Ronehamn, Slite, Fårösund, Visby, Kappelshamn och Burgsvik.
Stockholms läns Skogsägareförening köpte också en stor mängd massaved här, men sålde sedan alltsammans till Marma-Långrör. Man har inte enbart köpt massaveden direkt av skogsägarna, utan man har även gjort rotköp ech skött om huggningen själv. Bolaget fortsätter också att köpa, men det beror på konjunkturerna hur stor omfattning köpen skall ta. Marknaden på England ser för dagen inte så lovande ut, men i oktober blir det troligen klart hur det kommer att bli i fortsättningen. Skogsägarna är synnerligen belåtna med affärerna och man har redan hört sig för om möjligheter att få sälja skog i vinter också.
Bolagets omfattande verksamhet på Gotland har naturligtvis medfört, att det måste finnas en hel del folk som sköter affärerna. Förutom hr Ahlin har man en skogsvaktare anställd, bolaget har förresten köpt en fastighet i Roma till honom, och vidare är bolagets forstmästare här ibland. Dessutom har man en del lokala tillsyningsmän.
I början av säsongen var priset för massaved uppe i 65 kr pr kbm, men det sjönk ett par gånger senare, men skogsägarna tycks ändå vara nöjda. Man får väl hoppas att det så småningom skall bli prisstegring igen, slutar hr Ahlin.

\"\"
MAGNUS AHLIN, Ragnsarve i Alva.

I halva september skall hr Ahlin följa med en av skutorna till bolagets fabriker för att se och studera hur det går till när vår gotländska skog förvandlas till pappersmassa och alla de biprodukter man får till på handeln.

Gotlänningen
Torsdagen 28 augusti 1952
Nr 198

Katastrofskador på grödan.

\"\"

Östergarnsdalen värst utsatt.
Omfattande skador på grödan har åstadkommits genom den kraftiga nederbörden under augusti. Stora områden har varit översvämmade och där har särskilt potatisen råkat illa ut. Massor med potatis ruttnar f. n. i jorden lite var stans på Gotland. Även omfattande groddskador har noterats. För jordbrukare i de värst utsatta trakterna — i Östergarn föll 130 mm regn på två dygn — innebär det stora skördeförluster.
De för våra förhållanden väldiga nederbördssiffrorna måste givetvis åstadkomma en del skadegörelse, men hade vädret sedan balt stabiliserat sig så hade det ordnat sig någorlunda. Men nederbörden har spätts på undan för undan och marken har därmed hållits genomsur under en alltför lång tid. Potatisen har därigenom, hämmats så svårt i sina livsfunktioner att blasten vissnat och plantan har så småningom gått i förruttnelse.
Det ideliga regnandet har vållat en del skador även på säden fast de dessbättre inte synes vara av så stor omfattning hittills. En risk föreligger dock att massor med övermogen säd, som inte kunnat skördas av den anledningen, att det varit mer eller mindre omöjligt att komma ut på åkrarna med tunga redskap, blir groddskadad om den fuktiga väderleken håller i sig. Många synes också ha haft för avsikt att ta skörden med skördetröska och av den anledningen låtit säden stå till övermognad. Det är därför verkligen något att be om, att det blir vackert väder nu ett par veckor framåt.
Där skördeskadorna redan är ett faktum bör prövas om det ges möjligheter att erhålla någon ersättning. I jordbruksdepartementets stat finns medel upptagna till en s. k. katastroffond och jordbrukare som drabbats av verkligt kännbara förluster kan ha viss möjlighet att erhålla ersättning.

Vi har varit i kontakt med såväl RLF:s riksorganisation och dess länsförbundsledning, och på ömse håll uttalar man sitt intresse för saken.
Vi vill därför uppmana samtliga jordbrukare som vållats skador på sin skörd av mera väsentlig omfattning att sätta sig i förbindelse med RLF:s länsorganisation, tel. 2214, adr. Box 89, Visby.

Där kommer de olika rapporterna att sammanställas och man kommer därefter att undersöka möjligheterna för ersättning.
Låt oss dock hoppas att skördeskadorna skall visa sig ha långt mindre omfattning än ännu rätt sparsamma men katastrofvarslande rapporter givit för handen.
—obs

Gotlänningen
Torsdagen 28 augusti 1952
Nr 198

Stora skador på potatisen i de östra kustsocknarna.

\"\"

Den senaste tidens kraftiga nederbörd har tyvärr inte varit till enbart nytta. I flera socknar på östra Gotland har den myckna vätan medfört att potatisen börjat ruttna i jorden och på sina håll är skadorna så omfattande att det inte ens lönar sig att ta upp potatisen och ge den åt grisarna. Även säden börjar ta skada och i Ardre, där man under augusti fått omkring 200 mm regn, kan man inte komma ut på åkrarna med skördetröska.
— Det tycks vara en rätt allvarlig historia, även om den som tur är förefaller att vara lokalt betonad, framhåller konsulent A. Lorensson vid ett samtal med Gotlänningen. Enligt utsago lär det vara närmare 40 år sedan vi hade något liknande på Gotland. Jag har hittills fått in rapporter om omfattande skador på potatis från Östergarn och Burs och jag skall nu åka ut och titta på fälten.
Vid samtal med dr Lihnell i Statens växtskyddsanstalt meddelade denne att om potatisen får ligga i vatten i två dygn kvävs den och dör av syrebrist. Han hade själv fått försök i Västsverige förstörda på detta sätt:
— Det är synnerligen beklagligt att en sådan här historia skall inträffa, fortsätter konsulent Lorensson, alldenstund det inte finns några anslag för skördeskador av det här slaget. Den gotländska potatisodlingen ligger f.ö. inte så väl till. I år har det varit en ovanligt kraftig spridning av virus, varför det är av stor vikt att odlarna ser över sina fält i tid, så att inte sjukdomen får ännu större omfattning.
— De som drabbats värst härute är de som har potatis och morötter samt även sockerbetor på de bästa och lägst liggande jordarna nere i dalen, omtalar lantbrukaren Magnus Bendelin, Bengts i Östergarn. Själv har jag sommarpotatis på högre belägen jord och den har klarat sig, medan däremot höstpotatisen är gången; när jag var nere och tittade på den liknade den närmast vassla. På grund av att vi inte är något veteodlande distrikt fick vi ju ingenting med av ersättningarna för svartrostskadorna, men då vi i alla fall fick vara med och hjälpa till med utrotningen av berberis, så borde det väl finnas möjlighet att få hjälp av allmänna medel för de skador på potatis och rotfrukter som många härute drabbats av.
Lantbrukaren Folke Pettersson, Hässle i Östergarn, började ta upp potatisen i går, men han måste sluta då den var så rutten att det inte lönade sig att fortsätta.
— Även morötterna har förstörts genom den myckna nederbörden, säger han. Rågen har jag fått av och den står nu i skylar. I dag blåser det emellertid full storm och kärvarna faller omkull och blir liggande på den våta marken. Om regnet fortsätter är det stor risk för att säden blir sprungen. Och på tisdag skall jag till Fårösund på en månads repetitionsövning. Med anledning av att min far är över 70 år och har svårt att på egen hand sköta gården anhöll jag om uppskov, men det blev blankt avslag. Det blir alltså att försöka få tag i någon hjälp om det nu går. Skadorna på potatisen och morötterna uppskattar jag till 1.500 kr och hoppas givetvis att kunna utverka någon ersättning härför av allmänna medel.
Hos lantbrukaren K. J. Smedberg, Alsarve i Ardre, har man hittills endast kunnat bärga rapsen. Rågen står mogen och vetet är färdigt om några dagar, men på grund av att vattnet står över åkrarna kan man inte komma fram med skördetröska, och om det inte snart blir uppehållsväder — senast i natt har man fått cirka 15 mm — blir läget synnerligen bekymmersamt. Potatisen ruttnar i jorden och när man tar upp den och klämmer på den fräser det om den. Att potatisen är oduglig som människoföda säger sig självt, och det är knappast troligt att den ens duger till att ge, grisarna.

Gotlänningen
Torsdagen 28 augusti 1952
Nr 198

Fruktodlaredagarna på Gotland.

\"\"

Sveriges pomologiska förening har i år förlagt sina fruktodlaredagar till Gotland och pomologkongressen öppnas i morgon och pågår t. o. m. söndag, som nämnts i pressen i olika sammanhang. Pomolog betyder fruktkännare och det är många år sedan föreningen hade sin kongress här på ön — närmare bestämt 21 år — så kanske att SPF, som föreningens namn förkortas, är obekant för de flesta gotlänningar.
Det har skymtat av och till i ortspressen att gotländska fruktodlare erövrat pris i föreningens lagringspristävling och föreningens tidskrift, Fruktodlaren, är bekant för många trädgårdsintresserade här på ön, men då vi i år har den äran att få se så många framstående fruktodlare och fackmän inom området som gäster, kanske det skulle vara nyttigt med en orientering.
Föreningen bildades vid ett möte på hotell Anglais i Stockholm den 27 mars år 1900 och den berömde Uppsalaprofessorn, Th. M. Fries, förde klubban vid föreningens konstituerande. De dåtida spetsarna inom svensk trädgårdsodling var samlade vid detta sammanträde o. bland annat var dåvarande trädgårdsdirektören vid Experimentalfältets trädgårdsskola, Erik Lindgren, samt föreståndaren vid Svenska Trädgårdsföreningens skola vid Rosendal, Axel Pihl, närvarande. I första paragrafen av föreningens stadgar som då antogs hette det kort och gott: »Föreningens ändamål är att verka för den svenska fruktodlingens och pomologiens befrämjande.»
Föreningens huvudsakliga uppgift har under de år som gått varit att genord utgivandet av tidningar och tidskrifter göra propaganda för och sprida kunskaper om fruktodlingen. Växtskydd, praktisk försöksverksamhet och ordnandet av utställningar har även stått på, programmet. Vidare har föreningen utdelat hederstecken i form av medaljer och plaketter till framstående män inom fruktodlingen och det kan i det sammanhanget vara skäl i att erinra om föreningens medverkan vid trädgårdsutställningen i Klintehamn 1950 — SPF:s jubileumsår —samt de förtjänsttecken som då utdelades till ett flertal gotländska fruktodlare och trädskötare.
Föreningens medlemsantal är för närvarande inemot 2.000 årsbetalande, inte bara i Sverige utan även i grannländerna, samt flera tusental kollektivt anslutna medlemmar genom organisationer och förbund. Föreningens ordförande är för närvarande byrådirektör Nils Sonesson vid Lantbruksstyrelsen, vilken under överläggningarna på Stadshotellet kommer att sköta klubban.
När Sveriges pomologiska förening sist hade pomologträff på Gotland var, dåvarande föreståndaren för Alnarps trädgårdsskola, Karl G. Dahl, med bland de mera prominenta. En exkursion företags då bland annat till lantbr. David Lunds fruktodling i Fride i Lojsta. Gotland har i år ingen stor eller vacker fruktskörd att visa, vilket borde ha varit fallet, men vi har många nya fruktodlingar att visa upp och vacker Gotlandsnatur. Vi hoppas att vädrets makter måtte vara nådiga under de tre kongressdagarna och därmed önskar vi samtliga fruktodlingsmän på Gotland pomolagerna hjärtligt välkomna till vår ö.
W—ö.

Gotlänningen
Torsdagen 28 augusti 1952
Nr 198