Månad: december 2021

heter en reseskildring i ord och bild, som presenteras på söndag i Arbetareföreningens föreläsningsprogram för hösten. Resenären och föreläsaren är kyrkoherde Harry Sjögren i Kräklingbo, som med sin färgkamera har fångat många vackra bilder från sin färd och han har också mycket trevligt att berätta om den. Utgångspunkten för föredraget blir den berömda alpbyn Garmisch-Partenkirchen vidare går resan över Innsbruck, genom Brenner-passets hisnande stup till den italienska sidan, vidare utmed Gardasjön till Venedig, genom det i fjol översvämmade området i Podalen och uppför Apenninernas välodlade sluttningar med slutpunkt i Assisi, där en munk presenterar den väldiga klosteranläggning, som är moderkloster till S:ta Karin i Visby. Skolungdomen har mycket att lära av en sådan ifötreläsning med dess talrika glimtar av geografi och historia och den som planerar en Italien-resa kan här få en liten försmak av detta utsökta nöje.

Gotlänningen
Fredagen 17 oktober 1952
Nr 241

som i kväll avreser från Visby till Hässleholm för att tillträda sin nya befattning där, avtackades i går kväll i Helgeandskyrkan för den insats han gjort i Visby och på Gotland under de gångna fem åren inom kristen verksamhet. En stor skara juniorer, för vilken kapten Henmark varit ledare, hade samlats, likaså ett stort antal församlingsmedlemmar och meningsfränder från landsbygden. Juniorernas talan fördes av ungdomssekreterare John Ericson, som å deras och ledarkamraternas vägnar överlämnade ett fårskinn som ett ringa tack för det målmedvetna och energiska arbete kapten H. nedlagt. Församlingens ordförande, maskinmästare Harry Ericson, tackade för nedlagt arbete inom olika verksamhetsgrenar och överlämnade ett testamente med SMF:s sångbok. Soldathemsföreståndare Stig Gällmo tackade för gott samarbete med såväl intendenten som den kristne brodern och betonade dennes villighet att ställa sig till förfogande för predikoverksamhet utanför det egna samfundets gränser. I övrigt uttalades tack i ord, ton och sång från flera och alla önskade lycka och välgång i såväl militärt som kristet arbete på den nya platsen. Den trevliga samvaron avslöts av festföremålet själv, som tolkade sina känslor inför avskedet och tackade alla och envar för de gångna åren i Visby och på Gotland.

Gotlänningen
Fredagen 17 oktober 1952
Nr 241

Ett förtvivlans rop efter hjälp gick i dessa dagar för 50 år sedan från övre Norrland. Skörden hade slagit alldeles fel, och verklig hungersnöd hotade människorna däruppe. Nybyggarhemmens magra tegar i lappmarken hade inte givit något, inte potatis, inte korn, inte foder. Värst var foderbristen. T. o. m. i Tornedalen, där annars gräset kunde stå manshögt på holmarna, var läget bedrövligt. Foderbristen var förfärlig, och befolkningen hotades av verklig hungersnöd. Kreatursbesättningarna måste slaktas ned, och vad det betydde i en trakt, där den fattiga befolkningen nästan uteslutande levde på boskapsskötsel, var ju inte svårt att förstå. Regeringen anslog 50.000 kronor till lindrande av nöden, men det var som en droppe i havet, sade en av Norrbottens riksdagsmän. Det behövdes vida större anslag för en enda socken.
I detta läge sattes hjälpaktioner i gång i det övriga Sverige, naturligtvis även på Gotland. Landshövdingen och biskopen utfärdade ett upprop om hjälp och startade en insamling av kontanta bidrag, och Gotlänningen framkastade tanken på att gotlänningarna, som fått relativt god skörd, skulle sända iväg en fartygslast med rotfrukter, säd och kreatursfoder, medan sjöfarten ännu var öppen. Maningarna förklingade inte ohörda. Ett par dagar senare lästes i tidningen en vädjan från Handelsföreningens fullmäktige (Tycho Klingwall, J. L. Kahlquist, Rudolf Waller, Carl Degerman, Hugo Pettersson och John Munthe) till länets jordbrukare att skänka spannmål och pressat hö, och uppsamling av gåvorna ordnades hos ett flertal köpmän runt om på On. En särskild aktion startades också från Klintehamn av hr Svante Wennberg, som meddelade att han tog emot både kontanta bidrag och spannmål, potatis m. m. och skulle försöka ordna gratistransport över havet av produkterna.
Bland de första gåvorna från Gotland märktes två tusenlappar, skänkta av resp. fröken Johanna Hägg och Roma sockerfabriksaktiebolag. I Visby domkyrka anordnades en konsert, för vars program fru Helga Wickström så gott som ensam svarade, och den samlade över 900 åhörare. De hickmanska godtemplarlogerna anordnade en nykterhetsfest, vars behållning gick till insamlingen, och här och var på landsbygden anordnades också fester och möten av skilda slag till förmån för Norrbottensinsamlingen. Pengar strömmade in på olika sätt; bl. a. berättas i tidningen om att man vid en s. k. hemkomstfest i Stånga samlade in 53: 45 kr.
Hur det gick i fortsättningen med insamlingarna, har vi ännu inte haft tillfälle att konstatera, men säkerligen blev det stor och allmän anslutning. Gotlänningarna visade som vid så många andra tillfällen både förr o. senare, att medkänsla och hjälpsamhet är framträdande dygder hos en äkta gute.
Stadsfullmäktige beslöt vid sitt oktobersammanträde på förslag av drätselkammaren, att 32 luxlampor skulle inköpas för gatubelysningen för en beräknad kostnad av 7.300 kr. Jämnt hälften av ledamöterna röstade för att i stället 50 nya lyktor av dittills bruklig typ skulle anskaffas för en kostnad av endast 1.000 kr; de var rädda för att luxlamporna skulle bli inkörsporten till ett beslut om fullständig omläggning till luxbelysning, och det ville de inte vara med om — de var elektricitetsvänner. Samma dag beslöt fullmäktige också till drätselkammaren remittera belysningskommittens utredning om stadens gatubelysning samt en motion av hrr af Ekenstam, Warfwinge, C. J. Björkander, J. Wigström, Wellenius och de Jounge om anläggande av ett elektricitetsverk på den s. k. Bränneri-tomten i enlighet med ett av Elektriska prövningsanstalten i Stockholm uppgjort förslag, slutande på 180.000 kr.
Vid sammanträdet var även stadens brandförsvar på tal. Städernas allmänna brandstodsbolag hade lovat sänka brandstodsavgifterna med 10 proc., om vissa förbättringar av stadens brandväsen gjordes, och med anledning därav föreslog drätselkammaren anläggande av en större cistern, rymmande 400 m3 vatten, vidare fast ångspruta och spruthus, rörledningar med brandposter vid ändpunkterna i vissa gator, brandtelegraf och bostad för ångsprutans maskinist, allt för en kostnad av 40.000 kr. Samtidigt påpekade drätselkammaren att den funnit\’ det önskvärt, att fast brandkår inrättades.
Och den brandkåren ska vi nu få på nyåret 1953!

Gotlänningen
Fredagen 17 oktober 1952
Nr 241