6 januari 2022

Sportspalterna.

Vi gotlänningar på Bosön
— Resebrev av BERTH LINDLÖF —
Det har blivit vinter med en gång häruppe. Vi har 4 gr. kallt och ett litet tunt snötäcke. Halva kurstiden har nu gått och vi börjar redan med bävan se mot den dag när de härliga dagarna häruppe är slut.
Vi har de sista veckorna spelat mycket fotboll på Bosön. Träningsplanen, en fin kolstybbplan, som inte har haft någon känning av allt regnandet, har varit skådesplats för många hårda duster. Det är många nyheter i fotbollsträningen som vi får ta del av, och vi ser med tillfredsställelse fram mot den tid när vi kommer tillbaka hem, och i våra respektive föreningar kan få börja litet hårdkörning med grabbarna. Men som väl dom flesta vet är inte fotbollsspelarana något särskilt träningsvilligt släkte och allraminst spelarna på Gotland.
Klubbmästerskapen i fri idrott blev en stor gotländsk framgång. Peo tog hem kula, diskus, spjut och 400 m där han gjorde den goda. tiden 55.0 Per Åke visade framfötterna genom att springa hem 1.500 m på 4.36,0. Peo hade även flera andraplaceringar, medan han i stavhopp av någon oförklarlig anledning inte fanns med i prislistan. Han har dock enligt rapporter från tillförlitligt håll setts i träning på 1.85 där han lär ha haft flera goda försök.
Två gånger i veckan har vi orientering och där har inte våra grabbar visat något större kunnande om man jämför med storfräsarna. Det är dock ganska stor skillnad på terrängen häruppe gentemot Gotland. Terrängen är ganska kuperad, och det är ofta svårt att kunna skilja höjderna ifrån varandra när man inte är mer avancerad i orientering än vi. Per Åke har dock placerat sig bra vid flera tillfällen.
Förmågan att kunna hålla tal upptar en stor del av våra lektioner. Vi har fått var sitt ämne att hålla föredrag i 15 minuter om, och det är många olika förmågor man får höra. En del har förmågan att kunna yttra sig obehindrat, medan många, blir offer för nervositeten och bitar sig i naglarana och rycker i slipsen hela tiden. Torulf har hedrat Gotland genom att hålla ett intressant föredrag om gotländsk idrott.
Det var något av en sensation pa aftonunderhållningen förra torsdagskvällen. Peo och Lasse uppträdde nämligen som både skådespelare och sångare. Som den allround Peo är gjorde han stor succes som sångare, och lär under den gångna veckan ha fått anbud från Operan. Kanske en ny Snoddas…
Gotland har som synes ingen anledning att känna sig missnöjt med sina representanter på Bosön. Vi är i gengäld mycket tacksamma att vi fått komma på en så rolig och givande kurs som denna. Slutar för den här gången med hälsningar till alla idrottsvänner.
Berth.

Tre nya föreningar i ishockey.
Det är hög tid att börja arbetet med ishockeybanorna säger ordf. i kommittén, Bertil Samuelsson, som vill göra föreningarna uppmärksamma på att sätta i gång nu. Tre nya lag har inrapporterats, och dessa är Burs GoIF, Vamlingbo IK och Alva IK. De kommer att återfinnas i klass III, som därigenom kommer att bestå av sju lag. Blir det flera, lag, säger Samuelsson, får vi dela upp serien. Det är nu meningen att dessa tre nya fören. skall skaffa sig utrustningar. Några egna banor har de inte utan kommer att förmodligen hålla till på Stångas, Havdhems och Hablingbos banor. Anmälningstiden för serierna gick ut första gången den 1 nov., men då som vanligt föreningarna är sena utav sig har anmälningstiden utsträckts till den 15 nov.

Gotlänningen
Fredagen den 7 November 1952
Nr 259

6 januari 2022

En skördekatastrof av unikt men allvarligt slag.

Vår flygande medarbetare rapporterar.

\"\" — *Gardelius gård Hästnäs, där femton tunnland åker blivit sjö.*

\"\" — *Vik av Lina myr vid Dibjers i Hörsne.*

Regn, regn, alla tiders rekordregnande. Inte bara myrar utan hela fält av fastmarksåkrar har förvandlats till insjöar, i all blötan står massor med vårsäd, våroljeväxter, hampa, betor och potatis. För att skaffa oss en bild av översvämningarnas omfattning äntrade, vi för några dagar sedan flygklubbens Klemm.
Från Visby flygfält sattes kursen i riktning mot Fole. Tingstäde träsk som glittrade därnere till vänster var inte så ensamt i den nya landskapsbilden. Det fanns insjöar lite var stans. Strax nordost om Visby vid Hästnäs låg den första och den hade vi passerat. Vi såg i fortsättningen såväl Broträsk som Lokrumeträsk och Foleträsk.
Bortom Källunge kyrka skymtade ett stort vatten, det var Källunge-myr som återtagit sitt utseende från vikingatiden, då stolta drakar lär ha kunnat segla fram till myrbacken öster om kyrkan. Där bortom bakom en skogsgördel låg ytterligare en sjö, och vilken sjö! Den så omstridda nydikade Lina myr bredde sin vattenspegel över arealer som väl knappast någonsin räknats till »fågelsjön». Åt öster och havet drog den ihop sig mellan åsarna i Gothem, sen bredde den ut sig till en väldig speglande yta, och djupa fjordar skar in åt Vallstena och Hörsnelandet.
Vårt flygtyg girade västerut, och se, där möter andra sjöar. Tallmyr lär det område heta som ligger i skärningspunkten mellan Ekeby, Dalhem och Hörsne och där fanns gott om vatten. Stora bruna rektanglar mitt i allt det blanka kallade vi oskördade hampfält, men kanske var det något annat.
Över skogen norrut syntes sorgligt bekanta Stenstugårds i Ekeby (högergården), vars ladugård nu efter valet regnat omkull, och i riktning mellan Ardax och Österby blänkte långt bort ytterligare vatten.
Dalhembönderna tycks i allmänhet ha fått in sin säd men när och var syntes rakar. Sockerbetsfälten stod dock ännu gröna, även om energiska upptagare här och var naggat i kanterna.
Halla hade också gott om vatten. Nygranne och en del gårdar längs åsen genom socknen hade det dock någorlunda torrt, åtminstone på gårdsplanen.
Långt åt sydost syntes ett kyrktorn i diset och kunde snart identifieras som Ala. Vi flög tvärs över den sjö, där Arne Ringgren, Gurfiles, brukar ro omkring och fiska foderbetor med krok. För dagen syntes ingen farkost, han kanske tagit tidig otendag. Vatten syntes f.ö. lite var stans, det tycktes bara vara Bachér som hade sitt på det torra.
Alskog låg mitt i en skärgård med fagert gröna sockerbetsfält. Nyström vid Utalskog hade dock sina betor i prydliga högar. Laumyr var ett stort inhav med många förgreningar. På en holme som håller på att översvämmas av tidvattnet ligger Lau myrgård. I myrkanterna pysslade folk med betupptagning och en optimist som försökte köra betor av åkern med traktor och bilvagn var inte optimist längre. Ytterligare en traktor syntes längre bort och synbarligen försökte denna dra upp det sjunkna ekipaget ur dyn medelst en kätting. Man grävde och stod i. Av morötter och Gotlands halva rödbetsskörd sågs till, det fanns någonstans nere på havsbotten.
Närs kyrka låg åt vänster men rätt fram syntes Burs. Vid Ljugennes och bröderna Larsson syntes en del på fälten som var svårt att urskilja i det tilltagande diset. Något på stakar kunde vara vårsäd eller ansinhö.
Ja, det fanns åtskilligt med säd ute överallt var man såg och inte bara i Burs. Hur många hundra hektar som vi såg sammanlagt och som vid det här laget bör vara mer eller mindre fördärvat är svårt att avgöra. Diset och den tilltagande skymningen gjorde att vi fick lägga kursen direkt på Visby. Det vi hann se ger oss ändå anledning att vittna om en skördekatastrof av lika unikt som allvarligt slag.