Dag: 8 januari 2022

Med anledning av en artikel i lördagsnumret av Gotlänningen fick herr Sam Peterson, Visby — representant för preparatet PYROFYR från Idol Kemiska Industrier — upp ögonen för preparatet, som inte är annat än skoj. Firman hade bl. a. flera andra »affärer», som dock gjordes upp i godo med köparna. Vad PYROFYR beträffar har polisanmälan inte tagits tillbaka.
— Jag tyckte att det var lite konstigt, berättar herr Peterson för Gotlänningen, trots att allt verkade vara i laga ordning. Firman sände hit bl.a. ett par urklipp ur tidningar, i vilka en ingenjör hade uttalat att PYROFYR var ett på goda grunder fint besparingsmedel.
Vad som var konstigt var att jag som prov inte fick hit mer än ett halvt kg. Man annonserade ut besparingsmedlet, som sades spara upp till 25 proc. av bränslet, minskade slaggbildningen till ett minimum, eliminerade koloxidgaser, motverkade beläggning på tuber och väggar, bidrog till fullständig förbränning.Vid kemiska undersökningar har man kommit fram till att PYROFYRET inte består av annat än till största delen av vanligt koksalt, vilket rentav har skadlig inverkan på pannor vid eldning.
Jag har sparat det lilla provet jag fått, säger herr Peterson vidare, tyckte att de åtminstone kunde ha skickat något mera. Firmans mening var sedan att »backa på ca 600 kg», och det var ju tur att man var försiktig. Folk har helt naturligt trott att det var en fin artikel, eftersom den också var billig och efterfrågan har varit synnerligen stor. Dessbättre har jag inte kunnat leverera något, slutar herr Peterson.

Gotlänningen
Måndagen den 17 November 1952
Nr 267

Broschyren »Om kriget kommer» håller nu på att spridas till alla hem på Gotland. Nu gäller det emellertid, att den också blir läst, det är ytterst viktigt. För den sakens skull kommer en kontaktkonferens, vartill politiska och fackliga organisationer m. fl. skall inbjudas, att hållas i Visby den 29 november.
Vid denna konferens kommer en redogörelse för innehållet i broschyiren att lämnas, och därpå skall man diskutera möjligheterna att få broschyren utnyttjad på rätta sättet. Det är Folk och Försvar, som närmast står för denna konferens, men även Sveriges civilförsvarsförbund vill dra sitt strå till stacken, och här på Gotland planeras ett eller flera upplysningsföredrag i kombination med filmförevisning.
Broschyren innehåller praktiskt taget allt man behöver veta om hur man skall förhålla sig vid krig eller krigsfara, och konungen har i ett förord anbefallt alla medborgare att noga studera den. Man har visserligen film liggande i beredskap som visar hur man skall bära sig åt vid utrymning, bombning osv., men kriget kan komma fullkomligt överraskande, och då gäller det för alla att inte stå handfallna. Framför allt bör man ha reda på hur de olika signalerna för beredskapslarm etc. låter, vidare bör man komma ihåg att koppla på radion, om läget skulle bli kritiskt, och slutligen bör alla ha klart för sig, att lösen för Sverige i händelse av krig är att aldrig ge upp. Det gäller alltså att slå dövörat till för alla rykten i annan riktning.
Slarva inte bort broschyren »Om kriget kommer». Läs igenom den då och då, och förvara den på ett lätt åtkomligt ställe. Det hör till god beredskap.

Gotlänningen
Tisdagen den 18 November 1952
Nr 268

I år har Visby flygplats i skuggan av den pittoreska Bingerskvarn tjänat sitt ändamål i jämnt 10 år, och med anledning därav berättade flygplatschef en direktör Gösta Andrée i går en hel del intressanta saker i Gotlandsradion. Bl. a. fick man veta, att Gotland hade sin första flygförbindelse med fastandet redan 1913.
Det var kapten Hugo Sundstedt som hade tagit över sitt Blériotplan, försett med en 50 hkr roterande motor. Den 4 september stack han i väg med kurs mot Kalmar, och som lyckan stod den djärve bi, landade han där efter 1 tim. och 55 min. flygning.
Den första flygtrafiken av mera reguljär karaktär kom, sade dir. Andrée, när gamla Aerotransport under parollen »Flyg och bada» tiden 1 juli-1 sept. 1933 flög mellan Stockholm och Tingstäde träsk. Redan på 20-talet trafikerades emellertid flygrutten Stockholm (Lindarängen)—Slite—Danzig med Dornier Walplan av Nordiska flygrederiet, som då emellertid var för tidigt ute och snart måste lägga ned trafiken. De två månaderna 1933 befordrade ABA 1.714 passagerare och 22.100 kg bagage och frakt. Trafiken upprepades juli—augusti påföljande år.
Ar 1938 tog Visby stad på allvar upp frågan om anläggandet av en stadens flygplats. En av DK tillsatt kommitté med bl.a. hrr Fredr. Nyström och Karl Sandgren avgav ett väl genomtänkt och kostnadsberäknat förslag, och med 24 röster mot 6 beslöt stadsfullmäktige i enlighet med förslaget.
Flygfältets storlek är ungefär 1.000×1.000 meter, dvs, en miljon kvadratmeter. Till 1942 hade man hunnit lägga igen alla dikena och dränera hela fältet, uppföra en byggnad för stationsändamål och montera upp markeringar runt fältet, vilka liksom alla hinder omkring och i närheten försågs med belysning. För radionavigering inrättades i stationsbyggnaden en radiostation, vilken med hjälp av en antennanläggning strax söder om fältet kunde pejla in radioförsedda flygplan ända långt ut över Nord sjön. Tal. berättade i detta sammanhang, att radioförhållandena här på ön är så utomordentligt goda, att under det senaste kriget Upprätthölls vid flera tillfällen via Bingebyfältets radio förbindelsen med de kurirplan, som nattetid trotsade alla risker då de flög mellan Skottland och Sverige.
När bengaliska eldar och »ZZ» vägledde piloterna genom dimman.
För inflygning till fältet i dåligt väder, då sikten var betydligt nedsatt, användes ett annat antennsystern, placerat strax intill stationsbyggnaden. Till detta övergick man då flygplanet befann sig ca 25-30 km från flygplatsen. Flygplanets telegrafist sände med jämna mellanrum en pejlsignal och fick därefter omedelbart uppgift i grader om vilken kompasskurs föraren skulle styra för att komma fram till fältet. För att piloten sedan skulle veta var han befann sig på denna färdelinje tilllämpades en metod som kallades för »ZZ». Detta innebar att man på gränsen vid den sida av fältet, över vilken flygplanet skulle passera före landningen, hade en man, som med en fälttelefon stod i förbindelse med radiotelegrafisten på stationen. Därute stod man och lyssnade intensivt till dess bullret från det annalkande flygplanets motorer kunde höras. Då gavs signalen: »Motor i NO». Föraren, som via sin telegrafist fick detta meddelande från trafikledaren via stationstelegrafisten, visste därmed dels att han var på rätt väg, dels också att han nu var så nära fältet att man där kunde höra hans motorer. Han förberedde så landningen och gick ned så lågt och flög så sakta som flyg, planstypen medgav under avvaktan på nästa signal. När den som ledde inflygningen från marken hörde flygplanet i en viss vinkel eller kanske rent av kunde skönja det i diset, ropade han i telefon »ZZ», vilket betydde att föraren skulle dra av motorerna helt och verkställa landningen.
Här i Visby kompletterades detta förfarande med att strax innan »ZZ» gavs tändes två bengaliska eldar, satta i landningsriktningen, till vägledning för föraren. Systemet var givetvis mycket riskabelt och fordrade en alldeles särskilt god samverkan mellan den som stod på backen och föraren i flygplanet. Mest kanske ett lyckat resultat berodde på den pejlande telegrafistens skicklighet.

Reguljär trafik sedan den 18 sept. 1944.
Utöver den tillfälliga flygtrafiken på Tingstäde träsk blev det en extra flygsäsong 1940, då bl.a. 27.000 kg post och 24.000 kg frakt flygbefordrades över isbarriären mellan fastlandet ooh ön.
Den 27 jan. 1942 kunde flygplatsen tas i bruk, om än under provisoriska förhållanden, och sedan den 18 sept. 1944 har den reguljära flygtrafiken pågått utan avbrott.

Flygsäkerheten ökas.
Hösten 1943 utbyggdes stationsbyggnaden, och samtidigt uppfördes hangaren, och 1945 uppsattes en roterande ljusfyr vid L:a Hästnäs. 1949 var det färdigt för ytterligare en tillbyggnad av stationsbyggnaden, och samma år uppfördes en radiofyr i Lummelunda varvid det gamla pejlsystemet slopades. Föraren i ett flygplan sköter nu själv navigeringen på radiosignaler som sänds ut från Lummelundas 50 meter höga mast. 1950 fick flygplatsen tärdigt ett av de modernaste radio-tekniska hjälpmedlen, ett Instrument Landnings System — populärt kallat ILS. Från en radiosändare söder om fältet sändes en radiostråle, som går tvärs över fältet och upp till Lummelundafyren och förbi denna. I Väskinde och L:a Hästnäs finns radiomarkeringssändare, som skickar lodrätt upp ett knippe begränsade radiostrålar. Ett flygplan i dimma på väg till Visby går således på sin radiokompass först till Lummelunda och därifrån på denna ILS-stråle in mot fältet. Genom markeringssändarna hålles föraren underrättad om sitt läge. Till ytterligare hjälp vid landningen har han en rad starka kvicksilverlampor, som leder in till fältet de sista 500 meterna.
Numera får man inte utföra en landning, om molnhöjden understiger 60 m, dvs. föraren måste alltid ha god sikt över landningsområdet, allt för att uppnå högsta grad av säkerhet. I dagarna har fältet också försetts med elektriska banljus.

Organisation och administration.
Visby stad äger all mark, som hör till flygplatsen, under det att staten genom luftfartsstyrelsen äger byggnaderna och de tekniska hjälpmedlen samt svarar för all skötsel och allt underhåll samt för flygsäkerhetstjänsten.
Flygverksamheten däremot omhänderhas av enskilda. SAS har koncession på den reguljära flygtrafiken mellan fastlandet och Gotland, ett privat företag — AVIA — utför främst de flygningar som påkallas för militära övningsuppdrag, och vidare finns ju Gotlands flygklubb.
Flygplatsens administration är uppdelad på olika grupper. En ombesörjer platsens underhåll och svarar för den befintliga katastrofberedskapen, som består av två brand-bilar med skumaggregat samt en ambulans. En annan del är flygsäkerhetstjänsten som omfattar trafikledning och i vilken även ingår flygväderlekstjänsten. Radiostationen är däremot indragen. och i stället står trafikledaren i direkt radioförbindelse med föraren på flygplanet.

Imponerande siffror, prominenta personer.
Till das dato har 18.648 flygplan landat på Visby flygfält. Med dessa har följt till Visby 113.677 personer under det att 132.526 har rest härifrån, tillsammans ung. 1/4 milj. människor som luftbefordrats. 290.932 kg post har kommit och 156.233 kg har skickats härifrån.
Av frakt har avgått 441.300 kg, under det att hit införts 1.154.984 kg.
Bland prominenta flygpassagerare märkes kungen. som 1945 invigde den nya Malmölinjen. prins Gustaf Adolf, som flög hit 1946 för att inviga »Snäckan», och dr Edward Warner, som kom hit 1948 med det första Scandiaflygplan som besökt Visby. Han var belåten med vad han fick se på vår flygplats, och som han är ordförande i den världsomfattande organisation, som numerar reglerar all civil flygverksamhet, var hans omdöme särskilt betydelsefullt.

Gotlänningen
Tisdagen den 18 November 1952
Nr 268

höll i går kväll årsmöte i Hantverkargården under ledning av kårchefen, fru Ingrid Löwenberg, vilken riktade en välkomsthälsning till de till ett 90-tal uppgående medlemmar, som infunnit sig till årsmötet.
Av årsberättelsen framgick att i två av lottaförbundet anordnade kurser för flyglottor deltagit 31 resp. 12 lottor, i en kurs för marinlottor 10 och i en kurs i expeditionstjänst för armélottor 13 lotter. Dessutom ha medlemmar deltagit i åtskilliga kurser på fastlandet. Lottorna ombesörjde all förplägnad vid kyrkliga ungdomens riksmöte i Visby, i vilket 1.200 personer deltog, varvid ett 30-tal lottor var i arbete. Även vid övningar m. m. ha kårens lottor i många tillfällen ombesörjt servering.
Kårens inkomster under året belöpte sig till 8.810 kr och utgifterna till 4.296 kr, varför behållningen som vid årets ingång uppgick till 7.942 kr, vid årets slut stigit till 12.456 kr.
Den 30 juni räknade kåren 405 medlemmar, varav 205 aktiva, 168 understödjande, 4 unglottor och 28 ständiga medlemmar. Medlemsantalet ökade under året med 36.
Till ledamöter i styrelsen återvaldes för två år i tur avgående fruarna Ulla Melin och Lalla Elfving samt fröken Elsa Calissendorff samt till suppleant fröken Märta Östman. Till revisorer valdes fröken Lisen Wiman och fru Anna-Lisa Hultgren. Ombud vid distriktsmötet blev fru Inga Almqvist samt fröknarna Elsa Granlund och Ingrid Olsson samt vid riksmötet kårchefen fru Ingrid Löwenberg och vice kårchef en fru Barbro Walberg.
Till ett antal ledamöter utdelades 10-årsnålar samt 15- och 25 årsstjärnor.
Kårchefen tackade kårens medlemmar för gott arbete under det gångna året och fru Walberg framförde tacket till kårchefen och överlämnade en nål med arme-, marin- och flygemblemen.
Därefter lämnades ordet åt fru Henny Mörner från Stockholm, som på ett gripande sätt skildrade de människoöden, som man möter flyktinghjälpen i Tyskland. Inomeuropeisk Mission nedlägger också ett omfattande arbete vid sina tre »Schwedenheim» i Hannover, Berlin och Kloppenburg. I detta arbete möter de svenska hjälpdelegaterna människospillror, som draga sig fram under vidriga omständigheter och som ytterst väl är beroende av all den hjälp de kan erhålla .I anslutning till föredraget visade fru Mör-ner också tre rullar film, som hon upptagit från verksamheten och som ytterligare underströk den död, som råder bland de till ett 20-tal miljoner uppgående flyktingarna i Väst-Tyskland.
Fru Mörner avtackades hjärtligt och fick som minne av besöket här ett par stickade vantar. Därefter samlades man kring kaffebordet och vidare upptogs en kollekt, som inbragte omkring 100 kr till I. M:s arbete. Det bestämdes också, att när lottorna den 30 november anordnar adventskaffe i Frimurarlogen, skall behållningen användas till bl. a. flyktinghjälpen i Tyskland. Årsmötet slutade därefter på traditionellt sätt med »Du gamla du fria».

Gotlänningen
Tisdagen den 18 November 1952
Nr 268