13 januari 2022

Hypermodern ladugård byggs på \”försöksgården\” i Endre.

Vid Stenstu i Endre pågår f. n. uppförandet av en ladugård i lågplanstyp, en tillbyggnad av de redan befintliga ekonomibyggnader som finns. Någon vidare restaurering, ombyggnad eller planering har man inte vågat sig på då det som bekant ännu inte är avgjort vartill gården skall användas.
Där har man tre alternativ att väl ja på gården kan bli en statlig försöksgård, en försöksgård i länets regi eller också kan den drivas som ett vanligt jordbruk. Både styrelsen för lantbrukshögskolan och lantbruksstyrelsen har anhållit att kmt skall föreslå riksdagen att besluta i vår att gården skall bli en statlig försöksgård, ett beslut som i så fall skulle hälsas med tillfredsställelse i länet.
Bygget, som påbörjades i augusti, beräknas vara klart frampå vårkanten. Det är konstnadsberäknat till ca 60.000 kr. På sätt och vis är bygget ett experimentbygge; i de tätt intill varandra sittande fönstren prövas nämligen en nyhet, gasbetong, som har den fördelen att den släpper igenom ljuset som vanligt fönsterglas men som är mycket dragfriare och mera hållfast.
Den ca 30 m långa ladugården beräknas lämna plats för 28 bundna kor, 15 ungdjur i boxar samt kalvar i kättar och 4 boxar för gödsvin. Det finns aktuella planer på en svinkontroll i länet, viken skulle omfatta avkommebedömning av galtar, något som nu måste göras på fastlandet. Här kommer den nya ladugården väl till pass och Gotland blir fullt jämnställt med fastlandet.
Vad inredningen angår så blir denna helt naturligt »up to date» och ladugården kommer att bli mycket lättskött. Härtill bidrar också den planerade halvautomatiska utgödslingen och den elektriska driften. Utfodringen skall ske med vagnar från den gamla ladugården. Intill den nya ladugården är det tänkt att en siloomsider skall uppföras.
Uppförandet av bygget has om hand av byggnadsfirman Josef Björkman, Lye.

\"\" — Stenstugår den i fågelperspekti v.
Den vita byggnaden i förgrunden är
den nya ladugården.

Gotlänningen
Fredagen den 12 December 1952
Nr 289

13 januari 2022

Mycket av höstplöjningen kvar.

Sockerfabriken har slagit igen för säsongen, men ännu finns det en hel del betor kvar i jorden. Höstplöjningen, som också borde vara ett avslutat kapitel just nu, har, knappt kommit igång. I myrarna, som varit översvämmade, står mycket kvar av skörden, men det får väl nu anses som omöjligt att bärga den.
Vi ringde upp en del lantbrukare och frågade efter deras syn på saken och överallt var det samma pessimistiska tongångar, men man tappar inte humöret ändå — det gör inte den gotländske jordbrukaren.

Lantbr. Albert Johansson, Larsarve i Roma, hade för sin del plöjt färdigt, men så har han också nästan hållit på natt och dag och inga sockerbetor har han haft alt tänka på. Men det är mycket jord som är oplöjd i trakten, den som haft mycket betor har knappast fått plöja någonting. Det har förresten inte gatt, då det varit för surt. Beträffande betorna, så finns det en och annan som har sockerbetor kvar i jorden och i myrna finns det även andra grödor oskördade.

Lantbr. Martin Wiman, Tings i Kräklingbo, hade också sin festmark färdigplöjd, minn i myren går det inte att komma förstås. Där står förresten. ännu 40 tunnland gröda oskörtlad. Överallt i socknen annars är det obetydliga arealer som är höstplöjda. Sockerbetor tror jag bara en lantbrukare har kvar i jorden, men härute odlas det heller inte så mycket betor.

Lantbr. Henning Andersson, Säggeby i Källunge, berättar att det också i dessa trakter är mycket oplöjt och ingen bar heller nu om dagarna försökt. För min egen del, säger hr Andersson, har jag ungefär 10-12 tunnland kvar. Jag hade f. ö. tur, då vi plöjde kornåkrarna redan i somras. Betor kvar i jorden har lantbrukarna lite var och av övrig skörd är hampa och lin fortfarande ute.

Lantbr. Anders Hermansson, Havor i Havdhem, var ej hemma, men frun i huset, Maja Hermansson, kunde lämna besked. Hon berättade att för deras egen del, så hade de all skörd inne, även hampan. Men i myren mellan Gimrings och Libbenarve, som har stått under vatten, är det mycket ute. Höststaden ser också relatibt bra ut, medan det är sämre ställt med rybsen. Hur, det ser ut på andra håll i socknen vågade inte fru Maja ge besked om.

Lantbr. Axel Sundberg, Oxarve i Hemse, trodde att i Hemse var det fortfarande omkring 370 tunnland av skörden ute, och att få in det går väl inte heller. Just nu är det också omöjligt alt plöja. Jag tror f. ö., sa hr Sundberg, att höstens översvämningar kommer att återverka mycket på nästa år också. Man vet aldrig hur vallarna i myrarna stått rycken mot vattenmassorna. En stor del av den höstsådda grödan har också tagit skada av vattnet.
Ja, så låter det just nu från lantbrukarhåll, mycket höstplöjning kvar, mycket grödor kvar ute, höstsådden delvis förstörd av regnet. Det är sannerligen inga ljusa framtidsutsikter.

Gotlänningen
Fredagen den 12 December 1952
Nr 289

13 januari 2022

SLU:s kretslucior utsedda.

Hon vann.

Anna-Stina Kihlen, Fleringe, vann allmänhetens omröstning bland de tjugo luciakandidater SLU hade satt upp. Hon hade ledningen hela tiden och hennes seger blev också med klar marginal. Fröken Kihlen blev dock inte segrare i SLU:arnas egen omröstning i norra kretsen.

\"\" — Till Lucia i norra kretsen valdes
nr 5 Birgith Johansson, Lummelunda,
som fick 145 av 318 avgivna röster.

\"\" — Till Lucia i mellersta kretsen valdes
nr 2 Maj-Britt Löfgren, Halla, som
fick 47 av 82 avgivna röster.

\"\" — Till Lucia i västra kretsen valdes nr 3
Elisabet Thomsson, Hejde, som fick 47
av 130 avgivna röster.

\"\" — Till Lucia i sydvästra kretsen valdes
nr 3 Anna-Stina Nicklasson, Lojsta,
som fick 37 av 84 avgivna röster.

\"\" — Till Lucia i södra kretsen valdes
nr 4 Ingegerd Dahlgren, Rone, som
fick 74 av 167 avgivna röster.

Luciatårtorna
vanns av fru Regina Nordberg, Vinor på Fårö, hr Erik Karlsson, Silteby, Sylvia Larsson, Anga, Gunvor Erlandsson, Fole, och hr Knut Klasson, Fleringe.

Gotlänningen
Fredagen den 12 December 1952
Nr 289

13 januari 2022

Lucia.

Luciafirandet har urgamla traditioner, liksom de fiesta av våra svenska julseder. Gamla goda traditioner skall man aldrig bryta emot, heter det, och man måste medge att det ör någonting alldeles särskilt med det ottetidiga Luciafirandet den mörka vintermorgonen den trettonde dec.
Generation efter generation har ända från 700- och 800-talen firat denna tidiga Luciamässa. I kristna länder har år från år en vitklädd Lucia med lingonrisvirad, ljusbesatt krona på sitt blonda, lockiga hår bjudit på kaffe med dopp».den dagen, som, här i Sverige bär Lucias namn.
Att den dagen är helgad åt Sancta Lucia, flickan från Syrakusa, som led döden för sin kristna tro, är allmänt bekant. Lucia har ett par legendariska parallellsystrar, som i ett fornsvenskt legendarium blivit sammanblandade med henne, ja, det kanske också de flesta känner till. Den ena av dem är S:ta Bridge, som offrade sina ögon för sin oskuld, och som sedan fick ett par nya ögon, som strålade klarare än solen, rom en skänk från himlen. Den andra är annan legends Lilith, Adams första hustru.
Om vi inte ägnar så många tankar åt Luciafirandets uppkomst, lägger vi desto mera vikt vid att göra denna dag så festlig och högtidlig som möjligt.
Enligt vår äldsta tideräkning var natten till den 13 december årets längsta dag, och följden blev att den 13 december blev ansedd som »det återvändande ljusets» första dag. Och att natten före Luciadagen är lång, det kan nog mången flicka i våra dagar intyga. När man ligger där och knappt kan sova av spänning, när man har det vita nystrukna nattlinnet liggande i byrålådan tillsammans med Luciakronan och bara väntar att det skall bli morgon, så att man kan få ta på sig stassen och sjunga »Sancta Lucia» för de överraskade föräldrarna och bjuda dem på kaffe och Lussekatter, då kan minsann natten bli lång. nästan lika lång som natten före den efterlägtande julafton.
Även Lussekatten, som brukar finnas på Lucias bricka, härstammar från äldsta tider och kallades förr »djävulskatter» eller »dövelskatter». Dessa bröd från hednatiden fick vid kristendomens intåg träda in i ljushelgonets tjänst, då bruket av dem levde kvar hos allmogen. En tolerant och klarsynt kyrkans man fann på att i stället kalla dem Luciakatter, varifrån det i våra dagar använda namnet »Lussekatter» har uppstått.
Luciadagen kallas också »Lilla julafton» och det med skäl. Dels får man ju på Luciadagen en liten försmak av julens stora högtid och dels är det en allmän åsikt, att före Luciadagen är det bara vanlig, grå december, men när den efterlängtade dagen infallit känner man att julen är nära.
Det moderna Luciafirandet, som man kan tro består av nya seder och påfund, har således ofta släktskap med gamla traditioner ända från hedenhös. Det strålande skådespel, de senare årens i alla landsändar populära Luciatåg utgör, har dock inte mycket med gammalt äktsvenskt Luciabruk att gärd. Vackert är det i alla fall, och det är alldeles på sin plats att insamlingsbössorna, som cirkulera bland åskådarna för insamling av medel till välgörenheten, blir väl fyllda just den kvällen.
Men låt oss återgå till det egentliga, traditionsrika Luciafirandet, som går av stapeln i ottan den 13 december. Vi träffar Lucia överallt, i hemmen, på kontoren, i affärerna och på restaurangerna, och vi hälsar med glädje denna symbol för ljuset, skönheten och glädjen.
Förr i tiden var den dagen framförallt ägnad åt vällevnaden och det kulinariska överflödet. Ju mer man åt och drack den dagen, desto mera skulle man få att äta och dricka under det kommande året, enligt gammalt skrock.
På sina ställen på landsbygden lever ännu traditionen kvar, att till Luciadagen skall alla julförberedelser vara undanstökade. Då skall julmaten vara färdiglagad, julölet bryggt, julbaket avklarat och julstöket vara färdigt. Och på Luciadagen får man en liten försmak av allt det goda, som väntar när julen kommer.
För städernas husmödrar är det väl omöjligt att ha allting klart så långt före jul, de sista dagarna före dopparedagen brukar vara de mest stökiga. Men på landet, där man i allmänhet håller mer styvt pa gamla traditioner, är det många som bevarat den gamla seden.
I vilket fall som helst, i staden eller på landet Sverige runt kommer Lucia som en ljusglimt i vintermörkret, ett förebud om ljusets stora högtid.
Kajs-Mari.

Gotlänningen
Fredagen den 12 December 1952
Nr 289

13 januari 2022

Dödsfall Ellida Gardell.

Vår kära Syster Ellida Gardell avled i dag i sitt 67:e levnadsår.
I vår djupa sorg deltaga svåger, svägerskor, syskonbarn, övrig släkt och många vänner.
Visby och Ala den 10 dec. 1952.
Syskonen

För dem som önskar följa den avlidna på hennes sista färd meddelas att jordfästningen äger rum i Östra gravkapellet tisdagen den 16 dec. kl. 14.00, där samling sker kl. 13.50.
Meddelas endast på detta sätt.