Månad: januari 2022

Publicerat

Hubertusjakt och fest i VRK.

Visby ridklubb red på söndagen sin Hubertusjakt med hela 12 deltagare. Rendez-vous var vid I 18-fältet och därifrån bar det med överfurir Uno Hansson som master över diken, stentunar och klättergravar tills man efter en verkligt trevlig och pmväxlande jakt uppnådde halali vid Axelsro.
Där delade fru Hildur Johansson ut de traditionella järnekskvistärna och advokat Dufvemark, som själv deltagit i jakten, bjöd på den traditionella glöggen.
Bland deltagarna märktes fru Maud Appelqvist, som kommit ned från Stockholm för att deltaga i denna avslutning på årets jakter. Hon såväl som de övriga deltagarna var mycket nöjda, och mastern kan ha all heder av denna jakt.
På kvällen samlades ett 50-tal hästintresserade till Hubertusmiddag och halvårsmöte på restaurang Liljehornet. Ordföranden, Gösta Ronström, hälsade de närvarande välkomna och inledde dagens förhandlingar. Den viktigaste punkten där var beslut om vinterns tävlingsverksamhet. Därvid bestämdes, att i seriehoppningen skall ingå ett dressyrprov med relativt lågå fordringar. Dessutom skall det anordnas en dressyrtävlan, vilken även gäller som prov för ryttarmärket.
Efter förhandlingarna följde hubertusmiddag och därefter dans och hästprat. Fröken Alli Sundström underhöll med sång till luta. Under, kvällen förrättades prisutdelning i årets seriehoppning, där följande deltagare placeradesig:
Grupp I: 1) fr. Jensen, 2) fr. Dahl, 3) hr Jacobsson.
Grupp II: 1) Nils-Henrik Funck, 2) Åke Pettersson, 3) Clas-Erik Svaton.
Grupp III: 1) Nils-Ove Lundin, 2) Birgitta Wahlby.
Inför uppbrottet berättade en av klubbens nya medlemmar, verkmästare Jansson, om hur han hamnat i ridklubben. Han passade också på att ge ungdomarna några goda råd, ty trots slaktaryrket är han en stor djurvän och har alltid intresserat sig för hästar, som han uttryckte det. Slutligen fick överfurir Hansson en eloge för sitt outtröttliga arbete att lägga jakter och anordna tävlingar för klubben.
En eloge är också klubbmästärinnan, fru Birgit Pettersson, värd för allt det arbete som ligger bakom denna lyckade fest.
Esse.

Gotlänningen
Tisdagen 4 november 1952
Nr 256

Publicerat

Dagens Filmer.

Hansa: »Brott i blixtljus»
En film som är nästan helt fri från tuffa gangsters modell USA med dithörande revolverknallar och det är inte så vanligt i amerikansk deckarfilm, och ändå vågar man påstå att det är en av de bättre produkter som släppts ut från de Hollywoodska
ateljeerna. Miljön är hämtad från den amerikanska tidningsvärlden där chefredaktören — mördaren— med hjälp av den unge kriminalreportern genom dagliga sensationer far. upplagan att stiga. Men i takt med att upplagsklockans visare närmar sig 750.000 — chefens mål — närmars sig också stunden då hans egna medarbetare avslöjar honom. Trots filmens spännande story, så är det ändå skådespelarnas tolkning ay sina roller som intresserar mest. Främst då Broderick Crawford — chefen — men även Johan Derek och Donna Reed är strålande. Även birollerna är besatta med goda skådespelare, särskilt hela typgalleriet med alkoholister. De var skrämmande kusligt skildrade. Alla älskare av verkligt bra kriminalfilm bör inte försumma detta tillfälle att se denna Phil Karlson-signerade produkt.
Förspel: »Oss bröder emellan», en liten crazy-betonad sak.
Rune.

Röda Kvarn: »Storstadsmarodörer»
Humphrey Bogarth i rollen som chefredaktör för en stor orädd tidning, det låter intressant och spännande, eller hur? Ja, man behöver inte mer än se honom i chefredaktörstolen, så gör man ställningen i bänken bekväm för sig för att rivas med: i den spännande handlingen.
Amerikansk film har gått in mer och mer för att försöka få fram största delen av handlingen i ett och samma rum, vi har »Polisstation 21» och »Linje Lusta» starkt i minnet, och båda var ju lyckade saker. Här tilldrar sig händelserna på stortidningen The\’Day, där den humane och rättvise chefredaktören tillsammans med sin fantastiska journaliststab inleder kampen mot »undre världen» med att kunna sätta åt en storförbrytare. Han kan så i sista numret innan The Day övergår till Standardkoncernen »smälla upp» den rubrik han väntat på » … anklagas för mord», och detta innan polisen inkopplats.
Vi har sett tidigare filmer med story kring journalister och pressfotografer, men den här är annorlunda. Humphrey Bogarth gör en ny filmsuccé, det kan man gott säga, och då skådespelerskor som Kim Hunter — hon hade den ena stora rollen i Linje Lusta — och »gamla tanten» Ethel Barrymore är med som redaktörsfru resp. -änka, då trivs man. Journal inleder.
SONNY.

Royal: »Revansch i Porto Rico»
En unik amerikansk thriller där spänningen skruvas upp från första till sista filmmetern. Händelsen utspelas i Porto Rico dar en ung man, Barry Nelson, en dag när han kcmmer hem från arbetet upptäcker att han är utkastad från sitt eget hem och att en dubbelgångare har tagit hans plats. Ingen vill tro honom och på en dag har han blivit förvandlad från en aktad medborgare till en efterlyst bankrånare. Hans enda hopp står till hans förra fästmö, Carole r Matthews, som hjälper honom i kampen inte bara mot en samling gangsters utan även mot en hund som är dresserad att döda människor. Slutuppgörelsen sker i den gamla fästningen »El Morro» och vid sidan av de spännande slutscenerna fängslas man av det utsökta fotot och de omsorgsfullt utvalda motiven.
Kort sagt, en film som man njuter till fullo av och som är något nytt i sitt slag.
Som förspel visas en journalfilm, samt en kortfilm om Blekingefiskare.
Conn.

Roxy: »New Mexico»
I den långa raden av indianfilmer skiljer sig denna inte avsevärt från sina föregångare det är konflikten mellan rödskinn och blekansikten, blekansikten som inte kan hålla vad de lovar. Vilda ritter, mycket knallande och en hel del tjusiga naturscenerier hör till ingredienserna. Filmen är gjord i njutbar Anscofärg. Franska journaler i förspel.

Vilken bio skall vi gå på?
Roxy: »New Mexico», amerikansk film.
Royal: »Revansch i Porto Rico», amerikansk film.
Röda Kvarn: »Storstadsmarodörer», amerikansk film.
Hansa: »Brott i blixtljus», amerikansk film.

Gotlänningen
Tisdagen 4 november 1952
Nr 256

Publicerat

Två solister i aulan.

Underhållningsorkestern ger på onsdagskvällen säsongens andra konsert, varvid Visbypubliken ges tillfälle att bekanta sig med det urgamla instrumentet fagott som solistinslag i konsertens första avdelning. Rune Fors är solist och framför ett solo för fagott och orkester med titeln Galghumor av Lenz. Andra avdelningen avslutas med ett alltid uppskattat soloinstrument, nämligen xylofon. Denna spelas av den vid I 18 musikkår nyligen anställde Bert Leham i ett solo för xylofon och orkester, La belle Victoria, av Otto Seele.
Förutom solistinslagen inleder orkestern konserten med uvertyren Romantik av Kéler-Béla, en vals som sällan spelas, Drömmar på oceanen av Josef Gungl, och ett potpurri över Svenska nationalmelodier av Albert Löfgren. Efter en kort paus fortsätter konserten med Griegs välkända Bröllopet på Troldhaugen och Irving Berlins populära och mycket spelade operett »Annie get your gun». Som förut nämnts avslutas konserten med xylofonsolo. Dirigent är Ingvar Mårelius.

Gotlänningen
Tisdagen 4 november 1952
Nr 256

Publicerat

Stenkyrka SLU-avd.

anordnar bussresa till höststämman i Hemse om söndag. Anmälan mottas senast torsdag per tel. Stenkyrka 18.

Gotlänningen
Tisdagen 4 november 1952
Nr 256

Publicerat

SLKF

Eksta-Sproge SLKF-avd. höll i lördags kväll månadsmöte hos familjen Engström, Dinse, under tämligen god tillslutning. Kvällens program inleddes med sången Hösten är kommen. Härefter vidtog mötesförhandlingar, bl. a. upptogs frågan om bildandet av en studiecirkel, men beslöts att tillsvidare skrinlägga denna.
Efter förhandlingarnas slut bjöd fru Maria Engström på härligt gott kaffe med dopp, som intogs under trevligt samspråk. Mötet avslöts med unison sång.
Havdhems SLKF-avd. hade den 25 okt. månadsmöte hos Sonja Larsson, Rangvalds, som också hälsade välkommen till kvällens möte. Förhandlingarna leddes av Maja Hermansson. Avd:s studiesekreterare hade gjort ett gott förberedande arbete med att skaffa deltagare till den förut beslutade sykursen och inte mindre än 20 deltagare håde anmält sig, varför kursen får delas upp i 2 avdelningar. En kurs i psalmboks-studier med kyrkoherde Johansson som ledare hade också samlat ett 20-tal deltagare. Ett förslag om bildande av en gymnastikklubb ventilerades också en stund, men frågan skrinlades tills vidare.
Efter förhandlingarna blev det som vanligt kaffestund, som följdes av samkväm med underhållning.

Lau SLKF-avd. höll lördagen d. 18 okt. offentlig höstfest i bygdegården. Som inledning spelade ett lag ur Gotlands spelmansförbund Brudmarsch av David Ahlqvist. Sedan ordf. Gunhild Nyroth läst en höstdikt samt med några ord hälsat alla välkomna sjöngs Gotlandssången unisont. Därefter fortsatte spelmännen med en stunds trevlig musikunderhållning. Efter kaffepausen visade konsulent Wikesjö ett antal mycket vackra färgbilder från olika gotlandsträdgårdar och avtackades med hjärtliga applåder. En damkör ur avd. underhöll med vacker sång, vilket också uppskattades mycket av publiken. En giss-
ningstävlan var också anordnad, som gav ett gott tillskott till kassan. Till sist blev det en stunds dans och lekar. Festen avslöts med \”Du gamla, du fria\”.

Gotlänningen
Tisdagen 4 november 1952
Nr 256

Publicerat

Tjuvar från Gotland fast i Oxelösund.

Två personer som arbetat på Gotland och kom till fastlandet i torsdags har anhållits av Oxelösundspolisen för några stölder.
Tjuvarna har erkänt att de gjort sig skyldiga till stöldförsök av en personbil och har bl. a. tagit sig in på ett ställe och lagt beslag på en flaska mjölk som stod på ett bord. Polisen misstänker nu att det är samma personer som gjort sig skyldig till inbrott och bilstöld på Gotland. Förhören om stölderna på Gotland har dock ännu inte börjat.

Gotlänningen
Måndagen 3 november 1952
Nr 255

Publicerat

6,5 grader kallt i Buttle i natt.

Efter det envisa regnandet under hela hösten tycks det nu ha blivit omslag i vädret och kylan kommer i stället. I natt uppmättes sålunda i Buttle 6,5 grader och i Visby vid flygväderlekstjänst hade man —1 grad. Man meddelar också på flygplatsen att det kan väntas någon snöby i dag och att det blir kallare.

Gotlänningen
Måndagen 3 november 1952
Nr 255

Publicerat

Inbrott i Visbykonditori.

Bytet blev ca 200-300 kr.
Ett fräckt inbrott har förövats i natt i Ragnebrandts konditori på Stenkumlaväg. Tjuven eller tjuvarna kom över det ena biträdets dagskassa, mellan 200 och 300 kr. Allt tyder på att vederbörande varit mycket förtrogen med lokalerna.
Biträdet hade gömt undan pengarna under disken och tjuvarna hade gått direkt på detta ställe och tagit pengarna. Däremot hade de inte rört kassaapparaten, som även innehöll en del pengar, liksom inte heller en del konditorivaror, choklad m. m. som låg framme. Genom att bräcka upp trädörren till källaren hade man lyckats komma in i lokalerna. Biträdet uppger att hon var ensam i lokalen då hon kl. 19 stängde konditoriet och lade undan pengarna. En möjlighet finns dock att någon utanför genom fönstret sett var pengarna lades. Polisen utreder.

A 7-bil stulen.
Ytterligare ett inbrott förövades troligen natten till söndagen i A 7:s förråd vid Kaiserport. Där hade ett hänglås brutits upp, grinden öppnats och en bil stulits. Bilen är en militär Volvo PV 53 med militära reg.-numret 21924. Polisen efterlyser eventuella vittnen.

Gotlänningen
Måndagen 3 november 1952
Nr 255

Publicerat

Våldsam bilvurpa i Hemse.

Polisen misstänker rattfylla.
Natten till måndagen vurpade i hög fart en mindre bil strax norr om Hemse. Bilen sladdade ca 100 m på vägens vänstra sida innan den rusade snett över vägen och gick runt i diket på högra sidan, där den blev liggande med hjulen i vädret. Föraren som var ensam i bilen skadades endast lindrigt. Polisen misstänker rattfylleri.
Av allt att döma måste bilen ha haft en fruktansvärd fart. Mannen som körde hade lånat bilen och var på väg att lämna tillbaka den till ägaren. Lämnad tillbaka blev den också — med diverse bucklor i karossen. Efter olyckan hade föraren olika versioner att lämna om vad som orsakat vurpan — i realiteten torde det vara hans spritpåverkade tillstånd som gjorde att han körde i diket. Mannen dömdes för en tid sedan till en månads fängelse för rattfylleri.

Gotlänningen
Måndagen 3 november 1952
Nr 255

Publicerat

Glad språklärarinna från Lissabon

tyckte om Gotland men ej betfälten.
»I Lissabon där dansa de…» Dessa Karlfeldtord kommer osökt i tankarna när man sitter och pratar med den 39-åriga språklärarinnan Maria Felicidade Gommes från Lissabon, som bytt ut det soliga varma södern mot gråkalla våta betfät hos lantbr. Fritz Jakobsson, Rotarve i Lye. Betupptagningen var ingen dans precis och så mycket gjort blev det inte, då krafterna helt naturligt inte kunde räcka till för knådandet i degliknande lera.
Nu blir det mest inomhusarbete på Rotarvegården och det ligger mera för den sydländskt sköna signoran. Den 11 sept. kom hon till Sverige, närmare bestämt till Stockholm, för att fungera som språklärarinna i portugisiska och franska. Både spanska och engelska står också på den mångkunniga språklärarinnans repertoar, medan svenskan inskränker sig till några få ord. I Stockholm blev det undervisning, men när kurserna var slut fick arbetsförmedlingen besök och nästa adress blev — underligt nog — de gotländska sockerbetsfälten. Besöket i betåkern inskränkte sig dock bara till en dag.
— Det var ett mycket svårt arbete, tycker Maria, men hon kan ändå inte låta bli att skratta. Det var helt annat än att skörda apelsiner och bananer. Men människorna här är vänliga och sympatiska, vilket de inte alltid var i Stockholm. Där raglar så mycket karlar omkring på gatorna berusade och det är inte vackert. Det är inte så i Lissabon. Var färden skall ställas efter Sverigesejouren vet jag inte ännu — jag har tänkt Nederländerna. Det skulle annars vara intressant att vara kvar här på Gotland, inte som betupptagare, men som språklärarinna. Klimatet är så fint här, mycket bättre än i Stockholm..
Men hemma i Lissabon — »det är en så trevlig stad» — har hon 13-årig dotter och moder samt sin 11-rumsvåning som väntar. Maken, som var läkare, är död sedan några år, så att hon liar försörjt familjen som lärarinna vid en skola i Lissabon. Men hon ville se världen också, och därför kom hon till Sverige. Det är förresten det tolfte landet i Europa som signora Felicidade besöker. En sak som gjort ett starkt intryck, var att i Sverige existerade inte den stora klyftan mellan fattiga och rika. I Portugal däremot är skillnaden kolossalt stor. Det gotländska jordbruket hade också imponerat på henne och under den korta tiden här har hon blivit mycket förtjust i mjölk, en dryck som inte är så vanlig i vinlandet Portugal.
Trots att vädret är allt annat än sydländskt och att hon inte begriper så många ord av språket som talas omkring henne, så trivdes hon ändå och Jakobssons trivdes med henne. Hon var nämligen någonting som vi svala nordbor har så svårt att vara — gladlynt öppenhjärtig. Men vad skall hon tänka om svensk arbetsförmedling, som sänder iväg orutinerat folk till ett av de hårdaste av jordbruksarbete och därtill lovar ganska stor förtjänst. Visst behövs det arbetskraft, men ändå …
Rune

Gotlänningen
Måndagen 3 november 1952
Nr 255