Dagens Filmer

Hansa: »Musketörernas söner»
Alexander Dumas odödliga musketörer har fått en välförtjänt vila och här har istället deras söner fått rycka in. Det är Frankrikes tron som står på spel — som så många gånger förut — o. efter oräkneliga värjdueller går segern till de rättrogna. Cornel Wilde och Maureen O\’Hara är två av de fyra representanterna för de beryktade musketörerna och mellan de blixtrande värjorna har man också hunnit med att väva in en portion kärlek:
Storyn är tämligen slätstruken, men vill man ha en stunds »blodig» avkoppling utan några komplicerade situationer så är ju filmen att rekommendedera — med viss reservation. Filmen är i färg.
Förspelet handlar om Michigans universitets berömda studentorkester.
Conn.

Röda Kvarn: »Intermezzo på Sicilien»
Tack vare Pier Angeli har denna »tavelskojarhistoria» blivit en film värd att se. Men ändå. Hennes flickaktiga, nästan barnsliga, ansikte hör inte hemma bland dessa »konsthandlares»
— hon verk ar. för äkta o. hederlig i det sällskapet
— och är det också. Själva filmhistorian är inte mycket att hurra för, den är tråkig, ibland nästan plump, men pa de agerandes spel kan man inte klaga. Särskilt då Pier Angeli, men även George Sanders och Stewart Granger har utfört ett gott arbete. Bifigurerna är kanske lite för mycket gangster-amerikaniserade, ty man får betänka att det är i Italien, och i någon mån Nordafrika, som handlingen tilldrar sig. Till den bättre sidan av filmen hör också de vackra scenerierna från Sicilien.
Förspel: »Hemslavinnan», en liten kul sak.
Rune.

Royal: »Angiverskan»
Det var länge sedan vi såg Paul Henreid och denna hans »come back» till Visby är enbart angenäm. Hans framgång har sin förklaring, då Paul fått inte bara huvudrollen utan även producentens och regissörens\” roll på sin lott.
Handlingen tilldrar sig i och kring ett amerikanskt college och man tränger in i »Brödraskapet»-studenternas vidriga kamratfören., där man blir kamrat först när man burit affischen »Avskum» på bröstet, utsatts för tortyr i kallt vatten och slutligen deltagit i »helvetesnatten», då eleven klädd i säck skall skjuta en hund bakom örat och sedan dricka hundblodet.
Årligen går flera studenter i döden (hur många dödsfall tystas ner?) när Omega Nu, som collegeföreningen heter, torterar och utövar sadism mot elever som skvallrar eller är sturska.
Det blir doktorn (Henreid), som efter det att en av hans bästa elever avslöjat Omega Nu:s ceremonier med bl. a. att döda hunden, som tar upp kampen mot »idiotien», och lyckas också få fast den psykiskt sjuke ledaren.
Det är en stark film, som helt avslöja, och man förvånar sig över att man lyckats så bra. Paul Henreid gör tillsammans med Russel Johnson det äkta paret, och det är en fröjd att se deras innerliga kärlek till varandra. Andrahandsrollinnehavarna gör fina prestationer.
Det är en helt igenom upplysande, fängslande och rafflande film, som är värd att rekomendera. Ni ångrar Er inte.
Journal i förspel.
Sonny.

Vilken bio skall vi gå på?
Roxy: »Åsa-Nisse på nya äventyr», svensk film.
Royal: »Angiverskan», amerikansk film.
Hansa: »Musketörernas söner», amerikansk film.
Röda Kvarn: »Intermezzo på Sicilien», amerikansk film.
Klinte-Bio: »Son av sitt land», amerikansk film.

Gotlänningen
Torsdagen 30 oktober 1952
Nr 252

Tyngdlyftningsstart Visby på fredag.

På fredag startar tynglyftningsserien då Visby AIK i Fritidslokalen, Lännaplan 1, tar emot Fårösund i en match i Gotlandsserien. Det blir klasserna fjäder, lättvikt, mellanvikt, lätt tungvikt och tungvikt, AIK blir något försvagat då Göte Widing är skadad men AIK-arna är i gott slag och omöjligt är inte att det blir något rekord. Set Nilssons träningresultat tyder på att han är i bättre form än någonsin. AIK mönstrar följande lag: Ernst Grefberg, Gustav Själin, Set Nilsson, Karl Engström och Arne Sandin.
Tävlingarna börjar kl. 19.30 med invägning en timme tidigare.

Gotlänningen
Torsdagen 30 oktober 1952
Nr 252

Monark med tre märkeslag till Nov.-kåsan.

\"\"

AB Cykelfabriken Monark i Varberg kommer att ställa Tipp med tre märkeslag i Kåsan, som i år går den 8 och 9 november. Monarks tävlingsförare har nyligen varit sammandragna i Varberg, där de under överinseende av lagledaren, »Varg-Far» Arne Bergström, Norrköping, dels trimmat maskinerna, dels provkört dem på VMK:s berömda Annebergsbana strax norr cm staden.
De nya tävlingsmaskinerna, som följer upp »blues»-linjen i Monarks sport- och tävlingsserie och som döpts till Monark »Blue Arrow», är på 250 cc, fyra av dem är cylindriga och sex tvåcylindriga. Motorerna är av märket ILO. De är fyrväxlade och topphastigheten håller sig omkring 110 km, på trean mellan 80 och 85. Motorn utvecklar 15 hästkrafter och motorcykelns vikt är omkring 150 kg. Det är mycket möjligt, att den tvåcylindriga typen så småningom kommer som standard.
»Varg-Far» Bergström är angelägen betona, att »vi nu börjar från början»
med allt vad detta innebär. Nu gäller det att så sakta börja kliva upp på den långa stegen mot toppen, säger den skicklige norrköpingsledaren. Personligen anser jag f. ö., att man här kommer att få fram en idealisk armémaskin. Maskiner, som stoppar också för strapatserna i det militära.

Gotlänningen
Torsdagen 30 oktober 1952
Nr 252

GOTHEM

En gripande och stämningsrik tacksägelse- och minnesgudstjänst efter lantbrukaren Edvin Svensson hölls i söndags kväll i Elimkapellet. Gudstjänsten inleddes med sången »Tack, o Gud, för vad som varit», varefter pastor A. Nordell föreläste ur Uppb. 21 om det himmelska Jerusalem. Han erinrade om att denna stad var de frälsta människornas rätta hem och påminde om att \’dv. Svensson redan gjort sitt inträde i denna stad dit synden aldrig förmår intränga. Varken sjukdom eller död skall finnas där, utan evig glädje och salighet. Pastor J. A. Komstadius utgick i sitt anförande från orden »Och jag såg en stor skara». I gripande ordalag tecknade han en bild av denna skara i vilken han såg många kända ansikten från Gotlands baptistförsamling och allra sist den nu hemgångne Edv. Svensson. Köpman Gunnar Svensson, Jönköping, en bror till den avlidne, talade om de sista stunderna, då brodern Edvin blott några minuter före sin bortgång läste den 23:e psalmen och i stor frid insomnade i Herren. En plikttrogen och verksam man hade slutat sin levnad och ledsagad av himmelens änglar gått uppför Sions höjder till den eviga staden för att krönas med ära och härlighet. Talen omramades av sång — duett- och solo — samt flera sångnummer av musikföreningen.

Gotlänningen
Torsdagen 30 oktober 1952
Nr 252

ROMA

Många åhörare hade samlats i Högbro metodistkapell i lördags kväll för att lyssna till sekreteraren för Yttre missionen pastor G. Henriksson, vilken för närvarande besöker ön. Samvaron inleddes av pastor Henriksson, som ställde frågan: Har missionen någon uppgift att fylla? Se på vårt eget lands historia, gör en jämförelse mellan förr och nu, alltså tiden och folklivet före kristendomens införande och nu efter. Svaret kan inte gärna bli mer än ett. Kristi evangelium har utlöst det bästa och vackraste hos vårt folk. Vi talar gärna om alla de värden som skapat och skapar vårt samhälle, men går vi till botten med detta spörsmål, så är det ändå alltsammans sådant som växt fram i och med det kristna evangeliets utbredande — antingen vi erkänner det eller ej. Den kristna missionen är det enda som förmår öppna våra blickar och vidga vyerna till att famna hela världen med dess mångskiftande folkslag och tungomål.
Pastor Henriksson manade mot avslutningen till mera bön och offer för missionsarbetet. Kina är som bekant stängt, och vi vet inte huru länge dörrarna till Afrika står öppna för oss. Striden mellan de olika raserna pågår, och det formligen jäser under marken. Det gäller nu som aldrig förr att arbeta medan dagen varar.
Under kvällens lopp visades också en film inspelad i Portugisiska Afrika och Liberia, där man fick följa en ynglings väg från hedendom och mörker till ljus och kunskap. Givetvis upptogs också en god kollekt till missionen, innan man skildes åt efter en på intryck rikt givande missionsafton.

Gotlänningen
Torsdagen 30 oktober 1952
Nr 252

GOTLAND RUNT. Lye.

LYE
Lye luth. missionsförening hade i fredags anordnat skördefest, till vilken en talrik skara hade infunnit sig. Först hölls en andaktsstund under ledning av stud. Arthur Eriksson. Försäljningen leddes av pred. Eriksson. Allt gick raskt undan och köplust saknades inte. Till sist frambar pred. Eriksson ett tack till alla som medverkat till kvällens goda resultat, något över 400 kr.

Gotlänningen
Torsdagen 30 oktober 1952
Nr 252

GOTLAND RUNT. Väskinde.

VÄSKINDE
Väskinde lottakår har hållit årsmöte hos fru Arma Olsson, Bläsungs. Först sjöngs lottasången och ordf. fru Nygren hälsade alla välkomna. Av årsberättelsen framgår att kåren arbetat för hemvärnet, skött förplägnaden på övningar både i Bro och Lummelunda, sålt lotter för förbundet och haft lotteri inom kåren samt sytt och stickat arbeten. Kåren firade den 16 febr. 25-årsjubileum under stor tillslutning. Nya medlemmar har vunnits, två lottor har erhållit 25-årsstjärnan och en lotta 15-årsstjärnan.
Styrelsen omvaldes i sin helhet. Till förbundets årsmöte utsågs ordf. och sekr. samt Karin Forslund. Fru Olsson bjöd på kaffe, och ordf. fru Dagmar Nygren tackade för det år som gått och önskade gott kamratskap under det nya året. Sist sjöngs »Vårt land».

Gotlänningen
Torsdagen 30 oktober 1952
Nr 252

GOTLAND RUNT. Hablingbo.

HABLINGBO
En hundrahövdad juniorskara med ledare var i söndags samlade i Hablingbo. Ute i naturen var regn och dis, men inne i missionshuset rådde idel solsken. Det var en fröjd att höra dessa ungdomar sjunga om, att »Löftena kunna ej svika». Så län- ge det finns ungdom, som-bygger på Guds evigt fasta löften, finns d,et. hopp för. Sveriges framtid.
Dagen inleddes med bibelstudium av Arthur Eriksson, som påminde om seglatsen över livets hav. Om vi ska kunna nå den »sälla hamnen» måste vi ha Jesus med. gifter sångövningen, som sedan följde, kom en matrast väl till pass. En tävling i form av »tippning» följde sedan under ledning av H. Pettersson. Inget lag fick 12 rätt.
Vid det offentliga mötet medverkade H. Pettersson samt juniorerna, som sjöng några sånger.
Dagen avslutades med ett juniormöte, där Sanda och Rone juniorföreningar svarade för programmet. Efter ett avslutningsord av Signhild Pettersson, skildes ungdomarna åt efter en god dag.

Gotlänningen
Torsdagen 30 oktober 1952
Nr 252

GOTLAND RUNT. Fröjel.

FRÖJEL
Söndagsskolans skördedag har av baptistförsamlingens söndagsskolor anordnats i kapellet i Nedre Fröjel. Ett av Herbert Brander redigerat program följdes, utökat med några extra sånger utförda av elever från Nedre söndagsskolan. Programmet upptog bl. a. dialog, talkör och. växelsång samt tal av pastor Furubo över ämnet »Ett ungt fruktträd» och av festens ledare Hugo Lagergren i anslutning till Ps. 65: 10-14. Programmet var väl inövat och utfördes på ett utmärkt sätt till största delen av eleverna själva. Offerinsamlingen blev 26 kr. Till barnen utdelades frukt, varefter avslutning skedde med sång och bön.

Gotlänningen
Torsdagen 30 oktober 1952
Nr 252

Damunderkläds tjuvar åter farten i Visby.

Oroligt på polisfronten har det varit de senaste dagarna. I går kväll blinkade de röda signallamporna flitigare än vanligt, och snart snurrade också polisbilen på gatorna innanför och utanför murarna. Man hade fått meddelande om en bilist som framfört sitt fordon »mystiskt». Polisen finner gott hopp om att spåra den eftersökte.
Till Romapolisen inrapporterades i går ett par stölder. Den ene skulle ha ägt rum vid Sockerbruket, där en motorcykel tagits, som har registreringsnumret I 1107 och är av märket Monark. I Björke har en person blivit av med ett par byxor och en summa pengar. Några spår efter tjuven eller tjuvarna har man inte.
Till polisen i Visby har inrapporterats ett par damunderklädsstölder. Den ene på en gård vid Wallersgatan och den andre vid Österväg. Som vanligt är det väl någon pervers individ som varit framme.
I går kväll anhölls fyra personer för fylleri, den ene av dem gjorde även våldsamt motstånd och får väl också så småningom stå till svars för förargelseväckande beteende.
Till sist kan nämnas att en brandsoldat fick åka till en fastighet vid Svartbrödragatan. Man hade eldat med barkbitar, sågspån och briketter, vilket gjorde att det puffade ut kraftiga rökmoln. Det var dock ingen fara och pannan »andades» snart lugnt igen.

Gotlänningen
Onsdagen 29 oktober 1952
Nr 251