Månad: januari 2022

Gustafsvik naturlig festplats.
Endast ett hundratal personer — och kanske knappt det — hade, överraskande nog, infunnit sig till Visby högerförenings presentation av det nya folkparksförslaget vid Gustafsvik, och diskussionen blev tämligen tam, beroende på att inga kritiska röster höjdes — jo, en, nämligen f. drätselkammarordföranden Karl Sandgrens. Den av högern anlitade arkitekten hade funnit, att Gustafsvik gav de bästa förutsättningar för anläggande av en festplats kombinerad med friluftsbad, och hans förslag innefattade onekligen en intressant lösning.

Mötet öppnades av redaktör Arthur Nilsson, som gav en kort återblick på folkparksfrågan i Visby alltsedan konsul C. I. Kolmodin tog upp den i mitten på 30-talet. Han erinrade sålunda om att åtskilliga platser mönstrades ut, innan man till sist stannade för Almedalen som det då enda tänkbara. Kostnadsberäkningarna slutade 1939 på 485.000 kr, 1945 hade de stigit till 728.000 inkl. marklösen, och de planeringsarbeten som hittills utförts inkl. anläggande av den omstridda dammen har redan gått på 107.000 kr. I jan. 1946 beslöt stadsfullmäktige, att Almedalen skulle utformas enligt det förslag som arkitekt von Schmalensee utformat, att dansbanefrågan skulle bli föremål för särskilt beslut längre fram, att ordet folkrestaurang skulle ersättas med spritfr restaurang och att såvitt möjlig även en väl utrustad lekplats mec plaskdamm för barn skulle ordnat på området. Senare har högen motionerat om ny utredning ang platsen för en nöjesbetonad folkpark, vilken fråga aktualiserats sedan staden förvärvat Gustafsviks 15 tunnland till fritidsområde för stadens invånare.
Sedan disponent C. O. Kolmodir utsetts till ordförande för kvällen presenterade arkitekt Eric Ahlin sitt förslag och redogjorde för sin syn på folkparksfrågor i allmänhet. Har framhöll bl. a., att folkparken efterhand mer och mer kommit att framstå som den naturliga festplatsen och samlingsplatsen i ett samhälle och att särskilt teatern i hög grad bidragit härtill. Våra folkparker besöks nu årligen av 8 milj. människor, omsätter 20 milj. kr och ger 1.400 teaterföreställningar. Efter ett ingående studium på platsen hade tal. funnit Gustafsvik inneha de bästa
I förutsättningar för anläggandet av en kommunal folkpark med friluftsbad. Området, som omfattar 60.000 i kvm, räcker bra till, och mycket är redan färdigställt för en festplats genom naturens försorg. Det är beläget mellan en havsvik, Gustafsvik, och vägen till Snäckgärdsbaden med begränsning norrut av Åhsbergska i hagen och söderut av delvis odlad mark. Vegetationen utgöres av en gräsäng närmast stranden och vacker, mycket karakteristisk tallskog höge€ upp, Ahsbergska hagen har traditioner som fetplats; öch närheten till Snäckgärdsbaden liksom till den planerade Resoanläggningen talar ytterligare för lämpligheten av att förlägga en festplats just till Gustafsvik.
Tal. utvecklade i fortsättningen vilka krav som bör ställas på en modern folkpark och kom till det resultatet, att Gustafsvik både med hänsyn till läget, storleken, utseendet, trafikförhållandena o. s. v. mycket väl. motsvarade kraven. Goda utvidgningsmöjligheter finns också, även detta en viktig sak. Särskilt avseende fäste tal. vid att trafiken från en folkpark ej ledes direkt in i bostadsområden och att ljudavskärmningen göres så effektiv som möjligt. Vidare fann han det viktigt, att byggnaderna inom en folkpark på ett naturligt sätt kan fogas in i landskapet. En folkpark utan tillräckligt trädbestånd blir inte lyckad. Vad detaljerna beträffar, kan nämnas, att man i förslaget räknat med att den väg som går utefter stranden skulle stängas för fordonstrafik, så att man kunde få ett ostört badområde, och att biltrafiken följaktligen skulle ledas upp på övre Snäckgärdsvägen och sedan ned till stranden igen efter passerandet av parkområdet. Parkens entre hade förlagts till Snäckgärdsvägen med parkeringsplats för 1.500 bilar strax intill. Inne på parkområdet föreslås bl. a. en flagg- och reklammast vid entren, sommarkafe rätt fram, till vänster friluftsteater med 500 sittplatser, till höger festgata med förströelseanordningar, försäljningsstånd och i fonden dansrotunda med plats för 400 dansande. Längre ner på området kan en stor gräsäng tas i anspråk för utökning av festplatsen vid större festligheter, och festtalaren kan från ett särskilt podium göra sig hörd av tusentals festdeltagare. Vad slutligen friluftsbadet beträffar, avgränsas den i förslaget från den egentliga nöjesplatsen genom gräsängen, som samtidigt blir platsen för spel och lekar, Badet förses givetvis med hytter för omklädning och på den 160 m. långa sandplagen ordnas särskilt barnbad med rutschbana, gungor o. dyl. Trampolin, friluftsduschar och läskedryckskiosk hör givetvis också till utrustningen.
I den följande diskussionen yttrade sig först vägingeniör P. M. Bengtsson, som ansåg att utvecklingen av trafiken m. m. gått så fort sedan beslutet om Almedalen fattades, att en ompriiviitig är väl motiverad. På sin tid ansågs inte någon särskild parkeringsplats behövas för en folkpark i Almedalen, men det har hänt mycket sedan dess. Vid motortävlingar i Visby har man haft upp till 1.200 parkerade fordon. Tal. ansåg det inte lämpligt att dra denna stora trafik in i stadens trånga gator, och vidare ansåg han Almedalsområdet för litet, särskilt sedan den stora dammgen tillkommit. Gustafsviksförslaget däremot tyckte han måg tilltalande ut, och området var enligt hans mening lätt att ordna. Stadens styrande borde därför grundligt fundera på saken.
Länsjägmästare Ragnar Melin, medlem av den gamla folkparkskommitten, lämnade avgjort företräde för Gustafsvik framför Almedalen, dock med reservation för badförslaget. Han visste nämligen av erfarenhet, att det inte är så lätt att göra en god sandplage av en stenig och dålig sandstrand, och dessutom var han skeptisk beträffande stoppandet av körtrafiken på nedre vägen, som leder ut till Snäckgärds-badet. Almedalen borde bli en stadspark, Trädgårdsgatan sänkas, stadsmuren friläggas och — framför allt — kråkslottet Trädgårdsgatan 9 snarast möjligt försvinna.
Stadsfiskal Age uttalade som sin bestämda mening, att folkparken inte bör ligga i Almedalen. En folkpark där skulle, ansåg han, medföra mycket stora trafiksvårigheter, svårlösliga parkeringsproblem och därtill nattliga motorcykelkaravaner genom staden i ännu högre grad än nu. Det har också sina problem att släppa ut en uppsluppen danspublik direkt i bebyggelsen, och därtill ligger Almedalen för nära stadens spritkrogar — spåren från Mur-grönan förskräcker. Att hålla ordning i Almedalen skulle tömma staden på poliser — ordningsvakterna fyller inte måttet. Tal, ansåg Almedalen så olämplig som folkpark, att han i egenskap av polischef skulle motsätta sig varje danstillstånd där, sade han.
Hr Karl Sandgren, som också tillhört den första kommittén, gav en återblick på vad som hänt i frågan fram till beslutet 1946. Han trodde inte att en folkpark vid Gustafsvik skulle bli så bra och till glädje för både gamla och unga som en i Almedalen, och f. ö. skulle stadtsfiskalen säkerligen få lättare att hålla ordning i Almedalen än ute vid Gustafsvik. Till Almedalen behövdes det inga busslinjer, och där skulle en folkpark också ge de bästa inkomsterna. Tal. höll alltså fast vid att folkparken bör förläggas till Almedalen.
Hr Arthur Nilsson: Det var främst ekonomiska skäl som gjorde att man valde Almedalen, men stämmer den utformning Almedalen hittills fått med planerna? Blir det rum för en kulturpark och en dansbana på det som finns kvar? Lekplats med plaskdamm hade varit bättre än den damm som nu ordnats där, och även en swimmingpool hade varit bättre.
Bankkamrer Ebbe Östman misstänkte, att det inte skulle bli mycket kvar av gräs och rabatter i Almedalen efter en Barnens dag med 25.000 å 30.000 deltagare. Vidare påpekade han, att dammen innebär påtagliga risker för lekande småbarn.
Direktör K. E. Smith kunde inte förstå, hur man skulle få plats med en hel folkpark i Almedalen. Där borde i stället anläggas en park med gångar och planteringar.
Löjtnant S. Stengård tyckte sig ha märkt, att de som makten hava bestämt, att absolut ingenting får ändras på Almedalsbeslutet, även om något bättre föreslås. Låt Almedalen ligga så länge och fundera ut något annat och bättre, var tal:s recept. Han undrade också, om man inte skulle kunna bygga en vågbrytare över viken vid Gustafsvik och få en, körbana på insidan som ersättning för strandvägen. På det viset skulle badstranden även få ett bättre skydd, och man skulle t. o. m. kunna ge ett handtag åt skridskosporten.
Hr Arthur Nilsson trodde trots allt inte, att folkparksfrågan var så fastlåst. Man kanske kan komma fram till en överenskommelse, om frågan får utveckla sig i lugn.
Ingen mer begärde ordet, och för ordföranden återstod sålunda bara att tacka för intresset och uttala en förhoppning om att folkparksfrågan till sist skulle lösas på ett för alla parter godtagbart sätt.

Arkitekt Ahlins planskiss över det tänkta folkparksområdet vid Gustafsvik. Högst upp entré från övre Snäckgärdsvägen. Till höger därom överst plats för bilparkering och därunder teaterbyggnad. Mitt på bild en sommarkafésommarkafée samt till vänster dansrotundan. Därunder gränängar samt till vänster badhytter. Längst ned mot stranden sandplager.

Gotlänningen
Tisdagen 28 oktober 1952
Nr 250