— Pigg och kry?
— Jo.
— Inga sjukdomar i familjen?
— Nej.
— Det är bra, lyft på högra foten!
Nehej, det var ingen plattfot … det blir en bra infanterist det här! Eller artillerist, eller flottist. Plattfoten hör till militärfarsernas förgångna och för den som mönstrar till Moder Svea 1952 som till äventyrs skulle ha en plattfot så gör det ingen skillnad.
Den här frågesporten härovan är något som varje mönstrande får vara med om när han kommer in till tjänstgörande läkaren. Denne lyssnar naturligtvis också på lungor och hjärta, kort sagt den mönstrande underkastas en sedvanlig, rutinmässig läkarundersökning. En del av denna skötes av en assistent som väger, mäter och prövar vederbörandes hörsel- och synförmåga.
Intelligensen prövas.
Läkarundersökningen är »mellaninstansen» i mönstringsschemat.
Först får nämligen pojkarna sätta sina hjärnor på prov i testningssalen och där gäller det att på en stipulerad tid få ihop så många poäng som möjligt. Testningsprovet ger ju i någon mån en bild av den mönstrandes intelligensnivå och med ledning av detta kan också herrarna i inskrivningsnämnden bilda sig en uppfattning om den eller den är lämpad för underbefäls- eller uriderofficersutbildning. På senare tid har man gått in för att redan vid mönstringen ta ut lämpliga till sådan utbildning i stället för att som förut ta ut lämpliga en tid efter det den första tjänstgöringen redan börjat.
Infanteriet måste ha huvuddelen.
Inskrivningsnämnden är också den sista instansen den mönstrande passerar, här får han ytterligare utveckla sina önskemål om att komma till det eller det vapenslaget — en anteckning därom får han göra redan under testningsprovet. I största möjliga mån tar också nämnden hänsyn till önskemålen men givet är att först och främst måste de behov som är störst tillgodoses, och det är utan undantag infanteriet som måste ha huvuddelen. Ty ännu så länge avgörs krig på terra firma, först och sist av mannen i skytteplutonen.
Cricque
Gotlänningen
Fredagen 24 oktober 1952
Nr 247