Månad: januari 2022

Publicerat

Födelsedagar.

ÅTTIO ÅR fyller på tisdag fru Alma Johansson, Harkvie i Björke. Hon vårdas f.n. på Mariahemmet i Visby.

SJUTTIOFEM ÅR fyller på tisdag förre hemmansägaren Ivar Zachrisson, Gräne i Väte. Efter att tidigare ha innehaft en mindre gård i Barlingbo, flyttade han för ett par år sedan till Väte.

Änkefru Lina Johansson, Norrkvie i Grötlingbo, fyller på tisdag sjuttiofem år.

SEXTIO ÅR fyller på tisdag lantbrevbäraren Gunnar Lundblad, Klintebys i Klinte. Han är född i Stockholm och sedan 1933 anställd vid Klintehamns postexpedition som lantbrevbärare på ringlinjen Klintehamn—Robsarve—Klintehamn. Intresserad skytt har han sedan 1921 tillhört Klinte skyttegille samt innehar förtjänstmedalj samt Skytteförbundets skyttemedalj.
Högtidsdagen tillbringar han hos släktingar i Stockholm.

Sextio år fyller på tisdag byggnadsarbetaren Alfred Fredin, Boterarve i Sanda. Han har varit ordförande i Sanda arbetarkommun samt ledamot av kommunalfullmäktige.

FEMTIO ÅR fyller på tisdag distriktssköterskan Karin Åman, Stettinergränd 1, Visby.

Gotlänningen
Fredagen 24 oktober 1952
Nr 247

Publicerat

Dödsfall.

Efter nära ett års sjukdom avled hastigt på lördagseftermiddagen den 18 oktober i Göteborg byggmästaren Hugo Lindgren, Varbergsvägen 31, Borås. Han var född i Stockholm 1879 och kom som ett litet barn till sina fosterföräldrar i Martebo. Där växte han upp och fick sin yrkesutbildning troligen i Visby. Han räknade sig tydligen som gotänning och bevarade sin gotländska dialekt livet igenom. Som byggmästare har han varit verksam i Motala åren 1910-1923 och därefter i Borås och Göteborg. Han har i många år tillhört Borås missionsförsamling. Som närmast sörjande efterlämnar han maka, född Johansson, fyra söner och tre döttrar samt barnbarn.
Förre lasarettsläkaren Gustaf Olof ssson avled på torsdagen i sitt hem i Kalmar, 70 år gammal.
Han var född i Eksta. Efter studentexamen i Visby tog han med. kand. 1907 och med. lic. 1914 i Uppsala. Efter ett år som amanuens vid kirurgiska kliniken i Uppsala var han knuten till ögonkliniken där under ett år. Efter flera kortare förordnanden var han underläkare vid Kalmar lasarett från 1915-21 och var under denna tid t.f. lasarettsläkare i åtta månader. Sedan var han även t. f. lasarettsläkare i Ljungby, varpå han öppnade praktik i Kalmar. 1921 var han t. f. lasarettsläkare i Borgholm och förordnades till ordinarie lasarettsläkare där 1922, en tjänst som han innehade vid uppnådd pensionsålder 1948. Efter denna tid har han haft praktik i Kalmar. Närmast sörjande är brorsbarn, bosatta i Eksta.

F. förste hamnfogden i Malmö Johan Wilhelm Lundgren har avlidit 80 år gammal. Han var född i Kappeshamn. På sin tid var han Sveriges yngste fartygsbefälhavare, och han var också den förste som förde ett fartyg genom Kielkanalen — detta på särskild dispens, då kanalen ännu icke var öppnad för trafik. År 1907 fick kapten Lundgren anställning vid Malmö hamn, där han tjänstgjorde i 30 år. Han var den till medlemstiden äldste i det berömda Skepparegiet i Visby.

Fru Ida Lund blad, Vinor på Fårö, har avlidit, 77 år gammal. Hon var född på Fårö men var under många år bosatt i Stockholm, där hon ingick äktenskap med 1:e värdebrevbäraren Lundblad. Sedermera flyttade makarna till Fårö, där den bortgångna nu åter varit bosatt en lång tid. Hon efterlämnar som närmast sörjande döttrarna Signe, gift i Göteborg, Edit, gift på Fårö, och Gulli, bosatt i Stockholm.

Gotlänningen
Fredagen 24 oktober 1952
Nr 247

Publicerat

Jordfästningar

Till den sista vilan vigdes i går stoftet efter fröken Maria Eriksson, St. Klintegårda i Väskinde. Före avfärden till kyrkan hölls en andaktsstund i sorgehuset under ledning av kyrkoherde E. Ihrmark. Medan kantor Gösta Hörling utförde sorgemusik på orgeln inbars kistan och placerades på katafalken i det med blommor och levande ljus vackert smyckade koret. Den högtidliga akten inleddes med ps. 513: 2-5, varefter kyrkoherde Ihrmark höll griftetal med utgång från 1 Tim. 1: 15-16. Efter jordfästningen föjde ps. 577: 1-3 och medan församlingen sjöng ps. 377 utbars kistan och sänktes i familjegraven. Vid graven nedlades en rik blomstergärd och till sist sjöngs ps. 451.

Softet efter lantbrukaren Henrik Johansson, Mickelbys i Gerum, vigdes i onsdags till gravens ro. Efter en andaktsstund i sorgehuset fördes kistan i procession till kyrkan, där den inbars under det att kantor Erik Johansson utförde sorgemusik på orgeln. Som inledning på den högtidliga akten sjöngs ps. 577: 1-3, varpå kyrkoherde E. Amer höll griftetal med text från 1 Joh. 2: 17. Så följde jordfästningen och ps. 600: 4-5. Vid graven nedlades en vacker blomstergärd och tal hölls av lantbrukarna Ernst Lindgren, Likmunds, och Elis Nilsson, Smiss.

Till den sista vilan vigdes i går stoftet efter f. hemmansägaren Viktor Engström, Dämba på Fårö. Efter en andaktsstund i hemmet under kyrkoherde Sten Burstedts ledning ställdes färden till kyrkan, där kistan inbars under orgelmusik. Jordfästningen inleddes med ps. 558: 1-3 och därefter höll kyrkoherden griftetal över orden i Psaltaren 22: 13-14. Efter jordfästningen följde ps. 142: 3-5 och därefter sjöng officianten begravningsmässån varpå följde ps. 578: 3-4. Efter gravsättning och kransnedläggning uttalade en svärson de anhörigas tack för hedersbevisningen.

Gotlänningen
Fredagen 24 oktober 1952
Nr 247

Publicerat

För 50 år sedan.

Tisdagen den 21 oktober 1902 var det utryckning vid Gotlands infanteriregemente. Det var den första kontingenten värnpliktiga som i enlighet med härordningsreformen av år 1901 fullgjort 172 dagars tjänstgöring, och det var dessutom första gången även fastlänningar, omkring 400 stycken, fullgjort värnplikten på Gotland.
Resultatet av övningarna betecknades som tillfredsställande och det ansågs, att härordningsreformen fått en god början. Hälsotillståndet hade trots regnig och kall sommar och tidig höst varit mycket gott och de värnpliktigas uppförande mönstergillt. Ett gott förhållande hade också rått mellan de »infödda» och »främlingarna», och manskapets omdöme om. befälet var överlag gott, betygade Gotl. Särskilt hade överstelöjtnant Hyltén-Cavallius genom sitt hurtiga, kamratliga väsen blivit mycket populär.

Då fastlandsbeväringarna reste hem, var det förstås liv och rörelse på hamnen, och när 290 smålänningar och ölänningar anträdde hemresan med ang. Thjelvar hurrade de flitigt för Visby och dess flickor m. m., men starkast ljöd hurraropen efter »Leve friheten».
Tyvärr dröjde det inte många timmar, förrän det dystra ropet »Man överbord» hördes i ställgt. Ångaren rullade rätt betydligt, och en av de hemvändande pojkarna, Gottfrid Andersson från Böda, som satt på övre däck slungades plötsligt, då han rest sig ifrån sin plats,, tvärs över däcket och for över relingen på huvud i sjön. Ångaren stoppades genast, räddningsbåt sattes ut, och man sökte en halvtimme efter den förolyckade, men,utan resultat. Olyckan inträffade ungefär halvvägs mellan Visby och Västervik.

Lotsförman Nils Friberg, extra lotsen Oskar Olsson, lotslärlingen Alb. Harding och sjökapten R. Pettersson fick av lotsstyrelsen belöningar med 30 kr för Friberg och 20 kr för var och en av de övriga för att de den 14 sept. under orkanartad storm och med fara för eget liv lämnat lotsbiträde åt skonaren Brage från Halmstad, vilken de också bogserade in. i Visby hamn.

Intressanta fynd gjordes i Visby stadsmur sommaren 1902, enligt vad dr Eckhoff berättade för Sv. D. Utanför portvalvet i Söderport hittades sålunda fyra kammarstycken till sådana bakladdningskanoner, som användes på 1700-talet, armborstpilar, sten- och järnkulor, spjutspetsar, bilor och yxor samt ett lås med den för gotiktiden karakteristiska formen.

Mycket korn stod i slutet av oktober ännu kvar ute på Gotland, i synnerhet på myrarna.

Skarp kritik i Huller om buller fick de stadsfullmäktigeledamöter, som beslöt att staden skulle sätta upp 32 lux-lampor i stället för att för en betydligt lägre kostnad komplettera den gamla gatubelysningen. Svix erinrade om att den av stadsfullmäktigeledamöterna som hade någon personlig erfarenhet av experiment med luxljus icke rekommenderade det och han fann det högst förvånansvärt att man\’trots detta vittnesbörd »gladeligen voterade fram de 32 lamporna och sedan drack sin kvällstoddy med känslan av tillfredsställelse över en samhällsgagnande gärning». Svix misstänkte nu, att staden en vacker dag skulle av sparsamhetsskäl ha fått både elektrisitetsverk och 32 luxlampor. Ska det bli billigt det, undrade han ironiskt. Trots allt förklarade han sig förlåta både dem som höll på elektriskt ljus och dem som ansåg luxljuset vara bäst. För egen del tyckte han dock bäst om dagsljuset och därnäst månskenet, »icke minst därför att jag är sparsamhetsvän»!

Till sist kan nämnas, att hickmaniternas höstbasar gav i brutto 1.436 kr och i netto omkring 700 kr. Man jämföre härmed vad liknande fester ger nu för tiden med nuvarande ofantligt mycket lägre penningvärde!

Gotlänningen
Fredagen 24 oktober 1952
Nr 247

Publicerat

Ingen skadad vid explosion i Lärbro skola.

En explosion inträffade i morse vid halvniotiden i Lärbro skolbygge. Explosionen var dock inte av någon allvarligare art, enda skadan som uppstod var ett par krossade fönsterrutor.
Explosionen inträffade under det att man höll på med att lägga in golvplattor. Plattorna sättes fast med varm asfalt och troligen har en burk med asfalt blivit för het, så att den exploderat. Statspolisen har varit på platsen för undersökning.

Gotlänningen
Torsdagen 23 oktober 1952
Nr 246

Publicerat

Foderbetor i När flottas i land.

Vi är fortfarande så gott som kringflutna av vatten härute, säger telefonföreståndare Henning Lindell i När vid ett samtal med Gotl. Vattnet har bara sjunkit 3 å 4 cm, det behöver vara uppehållsväder minst en vecka för att vattenståndet i Närsån skall bli någorlunda normalt.
Hr Lindell berättar vidare, att lantbrukaren Oskar Pettersson vid Mickels, vars åkerjord är helt översvämmad, med hjälp av flatbåt flottat i land foderbetor. Om inte vattnet snart sjunker undan funderar han på bärga i land sockerbetorna på samma sätt.

Gotlänningen
Torsdagen 23 oktober 1952
Nr 246

Publicerat

\”Kom ombord och jag skjuter\”

tullare fick ej visitera dansk båt.

\"\"
Tullöveruppsyningsman F. A. Krohn.

Tullbevakningen i Visby är mycket effektiv och att det är ett viktigt och ansvarsfullt arbete råder intet tvivel om. Tullöveruppsyningsman Frans Arvid Krohn har hållit på sedan 1908 inom yrket och har under den tiden varit med om många och intressanta upplevelser.
Hr Krolin som är född i Fleringe 1889 växte upp i Kappelshamn och gick till sjöss 1905. Först mönstrade han på »Karl» av Klintehamn och var sedan bl.a. på »Bur» och har seglat både på Vita havet och Medelhavet. 1908 fick han anställning som extra ordinarie kustroddare och blev 1919 utnämnd till extra ordinarie tullvaktmästare och skickades i september till Göteborg. Efter elva år fick han transport till Visby och blev tulluppsyningsman 1939 och tullöveruppsyningsman 1946. Tre år senare fick han guldmedalj »för nit och redlighet i rikets tjänst».

Gömde sprit i lönnfack.
Den första tiden som kustroddare fick hr Krohn för det mesta fara runt kring Gotlands kuster och ta vara på alla strandfynd och även göra en del prejningar. Det var en rätt bråd tid ty under kriget hände det ofta att utländska båtar sökte skydd för oväder utanför våra gotländska hamnar.
I Göteborg förekom det beslag på många tyska båtar efter kriget. En gång blev det ett storkap\’då en bogserbåt prejades utanför Dalanäs. Besättningen som tydligen inte hade rent mjöl i påsen styrde båten mot närmaste brygga och tog till benen. Kaptenen hann emellertid inte undan utan togs när han satte foten på bryggan och sedan alarmerades polisen, som tog upp förföljandet av besättningsmännen. Under tiden visiterade tullen bogserbåten och hittade 1.000 liter 96-procentig sprit. — Man kunde ibland träffa på de mest underliga och finurliga gömställen för smuggelgods, berättar hr Krohn, och särskilt tyskarna var fina på att hitta svåra gömställen.

»Kom ombord — och jag skjuter!»
Denna barska varning mötte tullgubbarna när de begärde att få gå ombord på en dansk bogserbåt som låg i Göteborg. Skepparen, en löjtnant i danska marinen, stod på sig och det hjälpte ej att man hämtade bevakningskontrollören. Man fick då skicka bud efter danska konsuln och först sedan denne hade hotat med att låta arrestera hela besättningen släpptes tullen ombord och hittade 11 flaskor sprit i salongen.
Även på Gotland förekommer det mycket smugglingsförsök, och ett av de största kapen gjordes i Slite för två år sedan, då man lade beslag på 228 flaskor sprit. 11 man bevakade fartyget ifråga en hel natt och först kl. 3 på natten kom man på gömstället, som var beläget i en tank förut. På morgonen påträffade man även en hel del cigaretter.
En annan gång gick en sjöman iland och var på väg till läsrummet och hade med sig »en del cigaretter» »för att ha något att röka» när tullen lade vantarna på honom och visiterade honom. Man tyckte emellertid att 5.000 cigaretter var lite för mycket av det goda — även om mannen var kedjerökare. Det blev beslagtagning och 1.000 kronor i böter.
I Visby hamn förekommer det inte så mycket smuggling, beroende på att det inte kommer in så många större utländska fartyg, säger herr Krohn. En gång när jag skulle gå ut för att se till bevakningen på ett fartyg korn jag emellertid på ett par Visbyherrar som satt i salongen och »pratade skumt». När de gick iland dök vi på dem och bad dem följa med till vaktrummet för visitation. Jag gick sist i ledet och det glömde tydligen den ene bort, för när vi kom vid Kaffebron smet han in på kaféet utan att de andra märkte det. Jag gick efter honom och när jag kom in låg han på knä vid den öppna spisen och plockade fram det ena cigarettpaketet efter det andra. Jag väntade tills han var färdig och tackade sedan för att han hade plockat fram smuggelgodset själv. Vilken överraskning!
Här i Visby är vi 6 man som sköter tulltjänsten och förutom visitationerna är det vår uppgift att kontrollera och pricka av allt gods som lastas och lossas. Det är ett styvt arbete och arbetsdagen kan ofta bli lång. Det är emellertid omväxlande arbete och intressant att komma i kontakt med olika slags sjöfolk. Ibland är det emellertid skumma element vi har att göra med och det har varit uppe till förslag att vi skulle vara beväpnade, men det är nog lika bra att det inte har blivit genomfört. Hur det än är så kan det vara svårt för en som är ny inom yrket att sätta sig in i hur en sjöman tänker och handlar, och då kan man lätt missbruka ett vapen, säger herr Krohn, men medger att det ibland kan vara rätt riskabelt i tjänsten.

Ett annat led i hamnbevakningen utgör hamnvakterna som dygnet om avpatrullerar kajerna och håller ett vakande öga på allt gods som ligger staplat på hamnen.
Herr Karl Axel Arne Karlsson har tjänat Visby hamn i fyra år och är en av de tre som sköter ordningen på hamnen.

Herr Karlsson är född. 1915 och trivs med sitt jobb trots att det ibland kan vara kallt och ruggigt. Hamnvakterna har polisrättigheter, berättar herr Karlsson, men man behöver sällan använda dem, för det brukar i regel vara lugnt och fridfullt på hamnen. Värst brukar det vara när det ligger militärbåtar inne, då är det ju slagsmål och tråkigheter på löpande band.
För två år sedan fick även hamnvakterna rycka in som barnuppfostrare — tydligen ett omväxlande yrke — då det låg några tyska lastbåtar i hamnen. Båtarna besöktes flitigt av några skolflickor och en flicka fick man t. o. m. hämta fyra gånger från en båt. Till slut blev det nödvändigt att kontakta flickornas föräldrar för att få bort de unga båtbesökarna från det ohälsosamma området.

\"\"
Hamnvakt K.-A. Karlsson.

Att många inte kan skilja på rätt och orätt bevisades väl när en man en dag kom fram till herr Karlsson och frågade om han fick gå ombord på en holländsk båt och köpa lite sprit.
En annan. gång hörde herr Karlsson under sitt pass ett kraschande ljud och när han sprang ut såg han några pojkar som var i färd med att omilt avlägsna alla fönster i arbetsbodarna som står på kajen. Det blev en hetsig jakt, säger herr Karlsson, men de hade yngre ben än jag.
Sådana små episoder sätter emellertid sprätt på tillvaron och gör att arbetet inte blir så trist, säger vår hamnvakt, och ger sig iväg ut på kajen för att fortsätta sin vandring utan särskilt mål.
Conn.

Gotlänningen
Torsdagen 23 oktober 1952
Nr 246

Publicerat

Fältskjutning

anordnas söndagen den 26 oktober kl. 09.00-12.00 å Klints ägor, Othem.
Farligt område begränsat åt öster av landsvägen Boge—Othem, åt väster cirka 2 km väster landsvägen, åt norr av vägen över File haidar samt åt söder av Boge sockengräns.
SLITE SKYTTEGILLE.

Gotlänningen
Torsdagen 23 oktober 1952
Nr 246

Publicerat

Nästan hälften av JUF-medlemmarna

delar i studiecirkelverksamheten.
Det är en ovärderlig tillgång för dagens ungdom att få delta och studera i en studiecirkel, framhåller JUF:s distriktsstudieledare lantbr. Carl Ahlberg, Bjestavs i Sanda, vid ett samtal med Gotlänningen. Att studiecirklarna skapar en klarsynt och intresserad ungdo ni är ofta omvittnat av lärare i sådana skolor som fått cirkelungdomar till elever.
Gotlands distrikt av JUF omfattar ungefär 500 medlemmar och under fjolåret studerade cirka 200 av dessa i 16 cirklar. Det är ju inte så lite, men man räknar ändå med en ökning denna säsong. En stor del av studiearbetet, ungefär hälften, bedrivs i samråd med Hushållningssällskapet, bl.a. anordnar man kurser i maskinlära och vävning med sällskapets konsulenter som lärare.
Det är ingen ide att konkurrera med de andra studieförbunden, tycker hr Ahlberg, alla dessa organisationer som arbetar med bildningsarbete på landsbygden skall i stället samarbeta, ty målet är ju detsamma. Föreningslivet på landsbygden är nu så utvecklat, det finns så många föreningar att vara med i, så att en sådan stor verksamhet som vi hade för några år sedan är knappast att räkna med. JUF har ju annars den fördelen att det är politiskt oberoende, i dess ledning ingår personer från alla landsbygdsorganisationer.

Musik populärt i Lau.
Vilka ämnen som studeras mest växlar år från år, i Lau t.ex. hade man i fjol tre musikcirkiar i gång med den kände spelmannen Mauritz Ödahl som ledare och i år planeras ännu fler. I När har man förresten redan satt i gång. Denna cirkelverksamhet tycker hr Ahlberg är särskilt glädjande, då det ju finns så många orglar i bygdegårdarna som man kan använda vid fester o. dyl.
Studier i hembygdskunskap hade man på några platser i fjol och i år tror jag att det blir en ökning i detta ämne, den stora rikstävlingen »Min hemsocken» bör väl ge exra inspiration. Men detta ämne är mycket krävande och är kanske inte så passande för de yngre cirkelmedlemmarna.

Sent igång i år.
Trots att det redan är hög tid, har cirkelarbetet inte kommit i gång i någon nämnvärd omfattning ännu. Man påtalar ofta från förbundshåll att vi är sena på Gotland, berättar hr Ahlberg, men det sammanhänger med att jordbruksarbetet, som dragit fram ovanligt långt i år. Andra år är vi även senare än t.ex. Norrland, som kommer i gång redan i september. Förrän mot jul bli det nog inte något allvar i studierna i år.
Att det inte saknas möjligheter för kunskapstörstande ungdom på landsbygden är då ett som är säkert. Bara det finns någon som tar initiativet och en duglig ledare kan anskaffas så finns det nog också ungdomar — gamla med förresten — som »offrar» några timmar i veckan vid studielampan.
Rune.

Gotlänningen
Torsdagen 23 oktober 1952
Nr 246