SANDA, 2 juni.
Ett oväntadt och smärtsamt dödsfall timade här 24 sistlidne maj på aftonen, då Hilda Olsson, enda barnet till hemmansägaren A. Olsson och hans hustru i Vifves, afled i blomman af sin ålder, 26 år blott. Så sent som på onsdagen förut hade hon varit uppe och förrättat sina sysslor. Man ville icke tro, då hon måste intaga sängen, att sjukdomen skulle vara till döds, hvarför läkare ej eftersändes förrän på lördagen, hennes sista lefnadsdag. Det är ju ej så synnerligen sällsynt, att en ung flicka skördas i lifvets vår. Men här blef det en svår pröfning för föräldrarna, emedan hon var enda barnet, deras ögonsten och allt iallo och emedan dödsfallat kom så öfverraskande och jämförelsevis hastigt.
I lördags eftermiddag bäddades stoftet ned i grafvens gömma, sedan jordfästningen i närvaro af de djupt sörjande och förkrossade föräldrarna, släktingar, kamrater och vänner i stort antal förrättats i kyrkan, där kyrkoherde Gadd talade tröstens och lifsens ord om döden och uppståndelsen samt tade föräldrarna apostelns ord på hjärtat: »Sörjen icke som de där intet hopp hafva». Några skolflickor sjöngo från orgelläktaren: »Jag är en gäst och främling» etc.
Den aflidne hade i lifstiden varit af ett sällsynt vänt och blidt väsen, en god, arbetsam och exemplarisk dotter samt en föresyn för kamrater och unga flickor i allmänhet. På grund häraf lämnar den döda efter sig ett ljust, gladt och hedrande minne men ock ett kännbart tomrum för alla, som kände den blida och stillsamma flickan.
En ovanligt rik blomsterskörd ägnades den hängsofna.
E. T-m.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 3 Juni 1913
N:r 125