Månad: februari 2022

Italien.
Giolitti hade parlamentet bakom sig.
Den väg, på hvilken Giolitti kom till sitt mål, kan redan i stora drag skönjas.
Först undersökte han stämningen inom de parlamentariska kretsarna och fann, att under den rådande fruktansvärda ovissheten vore mar joriteten i kammaren och senaten benägen att följa den uppfattning, för hvilken Giolitti efter moget öfvervägande bestämt sig. Oaktadt kamrarna ej äro samlade, ha parlamentsmediemmarna själfmant skyndat till Rom, och andra synas telegrafiskt eller pr bref ha gifvit Giolitti sin anslutning. Redan på onsdagen började det bli kändt, att sålunda öfver 300 devuterade och 100 senatorer ha sändt Giolitti en förtroendeadress.
Giolittis offentligt uttalade pnogram var ej på förhand afgjord neutralitet, utan »undvikande af hvarje öfveriladt steg, samt framför allt att intet om krig eller fred finge afgöras utan kamrarnas hörande.» Därmed var regeringen förhindrad från att ställa kamrarna inför en fait accompli. Den inom ministären, som önskat hänsynslös krigspolitik och rent personligt synes ha bundit sig till trippelententen, är utrikesministern Sonnino, som därmed afvikit från sin föregångare San Giulianos statskondst. Nu började det knaka i ministären. På onsdagen räckte ministerrådets sammanträde från kl. 10 f. m. till 12,30 e. m. Samtliga ministrar voro närvarande. Efter sammanträdet offentliggjordes ett officielt meddelande, som (dock endast innehöll beslut af allmän karaktär. I fråga om hufvudsaken skall evligt Giornale dItalia ministärens flertal ha uttalat sig för att regeringen borde förelägga deputeradekammaren en redogörelse för sin uppfattning af situationen. Därmed hade i själfva verket krigspolitiken fått ett grundskott. Det säges bestämdt, att ministerpresidenten Salandra var bland dem, som tansågo, att ministärens auktoritet icke var tillräckligt stor för att börja krig utan parlamentets hörande. Äfven konungen var af denna mening.
Genom Giolitti torde äfven både konungen och Salandra ha fått materiella bevis för att ingen betydande parlamentariker eller äldre statsman och icke heller kammarens majoritet vore benägen för öfverilade steg.

Hvad Österrike nu bjuder Italien.
I tidningen Stampa, Giolittis organ, meddelar deputeranden Cirmeni följande om de senaste dagarnas förhandlingar för att nå en uppgörelse mellan Österrike och Italien.
Underhandlingarna ha nu kommit in i den sista, officiella perioden.
Tyskland och Österrike ha för italienska regeringen framlagt ett dokument, på Tysklands vägnar undertecknadt af furst Bülow, på Österrike-Ungerns af friherre Macchio, i hvilket Österrike-Ungerns anbud på landafträdelser preciseras. Det omfattar följande punkter:

1) Hela Trentino, d. v. s. den Stalionska delen af Tyrolen.
2) Isonzoområdet, inklusive Gradisca.
3) Vidsträckt autonomi för staden Triest, hvarest frihamn inrättas och där det åt italienarna i Österrike utlofvade universitetet förlägges.
4) Österrike tillerkänner Italien Sydalbanien som intressesfär samt godkänner dess besittningstagande af Valona.
5) Österrike och Tyskland förklara sig beredda att välvilligt ta under öfvervägande Italiens fordran på staden Görz och några dalmatiska öar.
Tyska riket garanterar uppfyllanrdet af dessa medgifvanden.
Samtidigt synes äfven Giolitti, enligt hvad Berlinpressen tror sig veta, ha upplyst sina parlamentariska vänner, att äfven om landet under den faktiskt rådande oenigr heten inom folkmeningen skulle störta sig i krig, så funnes åtskilliga ej tillräckligt beaktade omständigheter, som förmörkade och komplicerade läget. Allmänheten lefde i den tron, att aftal blifvit träffadt såväl med Rumänir en som Serbien, och att Italien handlade i fullständigt samförstånd med dessa makter, men så vore alldeles icke fallet. Det vore tvärt\’om antagligt, att den väntade hjälpen från Rumänien uteblefve samt att Serbien och Ryssland skulle ställa sig ovilliga till italienska landutvidgningar på Adriatiska hafvets östkust. Däremot hade : aldrig underhandlingarna med Österrike afbrutits, och regeringen hade på inr tet sätt gifvit trippelententen bindande försäkringar. Italien kunde därför obehindradt fortsätta förhandlingarna med Österrike.

Uppfattningen i Berlin.
Meddelandet om den italienska ministärens afskedsansökan har väckt en viss öfverraskning i Berin. Man hade icke trott att neutralitetsrörelsen skulle vara stark nog att föranleda till ett sådant steg, och man beklagar äfven att detta tagits så sent. Konsekvenserna af ministerkrisen bedömas ganska oli ka. På en del håll har man den uppfattningen att den: nuvarande ministären endast vill visa sin oumbärlighet och hoppas på sympatidemonstrationen gom skulle bryta det sista motståndet mot krigspolitiken, Man räknar äfven med möjligheten att krigshetsarne komma att sätta i scen våldshandlingar som oundvikligen skulle föra till ett fredsbrott. .Den stora allmänheten ser emellertid redan förhoppningsfullare på läget.

De blodiga striderna i väster.
Resultatet af franska angreppet norr om Arras.
Fransmännens stora angrepp på den framskjutande delen af den tyska frontlinjen på sträckan mellan Arras och Lens, gom började söndagen 9 maj med insättande af 4 nya armékårer, d. v. s. omkring 150,000 man, har ledt till att fransmännen eröfrat byn Carency, nordväst om Arras. Vidare påstå de gig ha tagit större delen af Ablain S:t Nazaire samt några rader nus i Neuville S:t Vaast.
Hetaste striden stod natten till onsdagen om Carency, där fransmännen då togo 1,050 man tillfånga, bland dem en öfverste och 12 andra officerare. Tyska kommunikén påstår, att äfven angriparna ledo de allvarsammaste förluster, »men tyvärr», heter det, »ha vi här ånyo förlorat en del af vårt tappra folk».
Terrängvinsten för fransmännen är i det hela icke synnerligen betydande. Det rör sig här om nägra kilometers bredd, men de tagna punkterna voro väl befästa och försvarade, och fransmännen ha tagit inalles 5,000 fångar samt ungefär ett 20-tal kanoner, en hel del kul sprutor och bambkastare samt gevär och ammunition.
Tyskarna uppgifva sig å sin sida ha tagit 800 franska fångar.

Fransk redogörelse.
Torsdagsaftonens franska 11-kommuniké meddelar. Vid eröfringen af Carency har mycket krigsmaterial fallit i våra händer: Ännu kan ej definitivt uppges huru mycket, men bytet anslås till bl. a. två 77 mm; kanoner, en 150 mm. granatkanon, två 21 cm. mörsare, toli bombkastare, talrika kulsprutor, 3,000 gevär samt stora mängder granater och patroner.
I skogen vid höjden 125 ha vi funnit liken af soldaterna vid tre tyska kompanier, hvilka stupat för vår artillerield.
Fienden har i eftermiddag utan resultat bombarderat Carency. Vi ha behållit besittningen af denna plats och dessutom ryckt fram mot Saint Nazaire, som vi hålla besatt på några hus när i stadens östra utkant. Här pågår striden. Vi togo flera hundra fångar. Då fienden drog sig tillbaka, satte han eld på hälften af staden.
I Neuville Saint Vaast ha vi tagit några husgrupper. Antalet kanoner och granatkanoner af större kaliber, som vi. eröfrade, uppfår till 17.

Fransmännen ha eröfrat hela Prästskogen.
I Argonne, vid Bagatelle, ha vi afslagit två tyska antal, det ena på dagen och det andra på natten. Anfallen voro ytterst häftiga. Vid den seger, som vi i morse vunna i Le Prétreskogen, biefvo vi herrar öfver tyskarnas sista ställning i denna skog. Hela denna ställning är nu i vår besittning.
Le Prétreskogen, som hett omstridts under månader, ligger väster om Mosel, ej synnerligen långt från lothringska gränsen. Tyskarna påstodo i sin torsdagskommuniké att fransmännen åter utjagats ur de skyttegrafvar på en bredd af 150—200 meter, hvåri de lyckats intränga. Här står alt så uppgift mot uppgift, hvarvid dock är att märka, att fransmännens kommuniké är senare utfärdad än den tyska och sålunda förefaller förtjäna vitsord.

Det störa ryska nederlaget.
En österrikisk redogörelse.
Från Wien meddelas officielt: De under dagarna från 2 maj till på eftermiddagen iden 12 införda fångarna från alla arméer uppgå inalles till 143,000 man. Dessutom ha eröfrats cirka 100 kanoner och350 maskingevär. Härtill komma dessutom alla de, som, öfverraskarde af händelserna, icke kunnat sluta sig till de vikande trupperna, och som nu i spridda hopar flacka omkring i Karpaternas skogar. Sålunda öfverlämnade sig i går åt våra trupper bakom vår armé vid Odrzechowa 48:e ryska infanteridivisionens stab med general Korniloff. Den förvirring, som präglar fiendens återtåg, åskådliggöres därigenom, att vår 9:e kår under de tre senaste dagarna tagit fångar, tillhörande 51 ryska regementen, som blandats med hvarandra under flykten. Utrustningstföremål, förråd af alla slag, ammunition och annan krigsmateriel, som af fienden hopsamlats under månader, måste på grund af de förföljande truppernas snabba framryckning kvarlämnas på de ryska etappstationerna, och först nu har man blifvit i stånd att hopsamla det.
Norr om Weichsel trängde de österrikisk-ungerska trupperna fram öfver Stopniza, och de tyska trupperna ha eröfrat guvernementshufvudstaden Kielce.
Öster om Uzsokpasset ha de tyska och ungerska trupperna i går stormat flera ryska höjdställningar och trängt fram till söder om Tuchla, hvarvid de togo 4,000 fångar. Anfallet fortsättes här i riktning mot Skole.

Dardanell-fiaskot.
Enver Pascha uttalar sig.
Enligt Neue Freie Presses speciella korrespondent i Konstantinopel, som haft ett samtal med Enver Pascha, har denne därvid yttrat att af den front, på hvilken engelsmännen ursprungligen landsatte trupper, är endast en 700 meter lång och 1,000 meter djup landremsa på Ari Buru-halfön ännu i deras besittning. Här kunna de visserligen från två håll understödjas af fartygens. eld, men det är en omöjlighet för dem att från ett så starkt begränsadt. område utveckla större truppmassor, och därför måste de förr eller senare uppgifva försöket. Redan förplägnaden bereder dem oerhörda svårigheter i detta läge, där till och med vatten måste föras till trupperna från förråden på krigsfartygen. »Och — fortsatte paschan — våra soldater slåss som lejon loch tro bergfast på seger, hvilken för öfrigt ligger utom allt tvifvel.» Inrikegministern, Talaat Bej, med hvilken samme korrespondent senare hade ett samtal, yttrade därvid: »Med glädje ha vi på gin tid ställt oss på centralmakternas sida, ty på motsatta sidan finna vi alla våra arffiender. Den kamp vi nu gemensamt föra skall: knyta oss ännu fastare vid de båda centralmakterna. Alla kunna vi gagna hvarandra. Äfven vår armé är numera i utmärkt skick, tack vare Enver Paschas arbete, Vi ha redan bevis därpå genom de strider som hittills stått. Det är en helt ny anda i hela armén, och den har blifvit liksom föryngrad genom hans arbete»

Gotlands Allehanda
Lördagen den 15 Maj 1915
N:r 110