Dag: 17 april 2022

Länsfängelset, 19 Nov.
Ett samhällets olycksbarn: lifstidsfången Karl Niklas Grönström, född 1814, förut straffad för 4:de resan stöld och derför dömd till lifstids straffarbete, men sedan af nåd befriad från straffarbetet, var nu åter häktad för stöld, dels ifrån handl. Calissendorff af ved, ärter, m. m. dels ifrån klockaren Johan Jacobsson i Stenkumla af 1 hufvuddyna, 1 klocka och 1 par stöflor. Grönstföm fick till en början redogöra för sina föregående lefnadsförhållanden, hvaraf framgick, att han 1834 eller 1835 blifvit dömd för stöld af kreatur ute å marken i Vesterhejde till 40 par spö, hvilket straff han undergått vid Burge; för 2:dra resan stöld i Blekinge 1844 af 25 kr. ur en byrå till vatten- och brödstraff; för 3:dje resan stöld i Kristianstad af en «dolma»> till 24 dygns vatten och bröd; för 4:de resan stöld å varfvet i Karlskrona, der han var såsom kronoarbetskarl, af kopparsprutor till 22 par spö samt straffarbete för lifstiden, hvilket sistnämda han undergått i Landskrona i 19 års tid, men derefter af nåd blifvit frigifven 1865. Fången uppgaf bland annat att i Landskrona gemensamhetsfängelse under hela hans fängelsetid fritt samtal mellan fångarne egt rum, att fångarne derunder kunnat förskaffa sig bränvin, spela kort, m. m., att t. o. m. bevakningen emellanåt varit dem behjelplig med att skaffa bränvin; under strafftiden i Landskrona hade Grönström likväl tillika undergått disciplinärstraff och då varit insatt i cell. Efter frigifvandet från lifstids straffarbetet hade han såsom försvarslös förpassats till Karlskrona, der han varit 21) år, hvarefter han erhållit försvar hos\’ målaren Nordström i Visby. 1866 hade han dock ånyo begått stöld och derför blifvit dömd till lifstids straffarbete, men derifrån åter blifvit frigifven sistlidne vår. Nu åter hade han under hösten stulit dels hos klockaren Jacobsson i Stenkumla, dels hos handl. Calissendorff. En del af dessa stölder förnekade han, men gjord uppmärksam på, att hans nekande för de öfriga tjenade honom till intet, emedan han i alla fall icke nu kunde undgå att oåterkalleligen blifva dömd till straffarbete för sin återstående lifstid, erkände han samtliga stölderna i sin helhet, och bad om att få sin dom. Som ene målseganden handl. Calissendorff nu icke infunnit sig, uppsköts emellertid målet.

Giftmordet i När. Angående det förut omnämda giftmordet å bondehustrun Dorotea Margareta Olofsdotter, Öndarfve i När, hvilken för 1028r sedan aflidit och då blifvit i vanlig ordning begrafven, hölls i dag ransakning med den aflidnas sonhustru, häktade bondeenkan Anna Olivia Sörensson, född Ronqvist, och hennes, såsom misstänkt för delaktighet i mordet jämväl häktade syster, enkan Dorotea Charlotta Djurman. Enkan Anna Olivia Sörensson, född i När 19 April 1834, hade i Nov. 1864 blifvit gift med sin 2 sistl. Maj aflidne man Lars Sörensson, hvars föräldrar voro 24 Oktober 1867 aflidna Dorotea Margareta Olofs:dr och Sören Larsson Öndarfve, som afled 2 Juni detta år. Anledningen till den nu företagna undersökningen om orsaken till Dorotea Margareta Olofsdotters 24 Oktober 1867 timade död var ett i socknen allmänt gängse rykte, att giftmord skulle egt rum, hvilket rykte redan för 10 år sedan var i gång och under tiden fortfarit samt nu föranledt kyrkoherden Karl Norrby att, efter närmare förhör om saken, derom aflåta skrif-velse till kronolänsman Svallingsson, som 30 sistl. Juli derom höll polisundersökning, hvarefter ransakning hölls vid Södra häradsrätten och häktning skedde. Efter åtskilliga föregående frågor ang. uppfostran och slägtförhållanden, blef, med anledning af att förre barnmorskan i När, Pettersson, född Hallonqvist, som afrest till Amerika, skulle hafva före sin afresa yttrat, att Öndarfve mor vore förgifvem, Anna tillspord, om hon haft någon särdeles bekahtskap med nämda barnmorska, hvartill hon nekade, under uppgift, att hon endast haft henne till förlossningsbiträde, när hon födde sitt första barn. På vidare frågor om förhållandet i huset svarade Anna: att svärfadern Sören Larsson varit «barnslig», «skällt henne emellanåt med så fula ord, att hon icke kunde utsäga dem inför rätten»; att «chan icke tyckt om när hon utgått i något ärende till grannarne«; att svärföräldrarne hade «födorådskontrakt«, men likväl «åto vid samma bord> med henne och hennes man; att svärmodren dock haft en «ko för sig sjelf äfvensom lam«, samt att hon och svärmodren varit goda vänner, men att dock någon gång osämja dem emellan kunnat förekomma; att ;zatt hennes syster, Lotta Djurman varit hos henne i 2 år, derunder hjelpt till med hvarjehanda sysslor i huset; att hennes man någon gång slagit henne; Anna påstod än ytterligare, att barnmorskan Pettersson icke besökt huset oftare än då hon födt första gossen; medgaf dock, af ytterligare frågor ansatt, att barnmorskan Pettersson sedan varit der när gossen varit sjuk, men icke ofta; vidare, att svärmodren stundom varit «besvärlig», «missnöjd med maten«; att svärmodren och Annas\’ man stundom grälat med hvarandra om ett tröskverk, hvilket gumman velat gifva bort till Halsarfve åt en der gift dotter; att tröskverket under tröskning «14 dagar eller så omkring» före svärmodrens död gått sönder, då svärfadren «flugit på« och slagit sin hustru, att svärmodren derefter klagat för grannarne flere gånger, att hon blifvit «förskrämd«, «grämt« sig både «hemma och borta«, att hon var «<öden«; att hon derefter blifvit «allt värre och värre», med «hjertqval och vatten i munnen«, att detta fortfarit till gummans död. Under vidare förhör medgaf Anna, att det varit «gräsligt> i huset mellan samtliga. till huset hörande och att de alla kunde anses hafva varit lika mycket orsak till detta gräl; att svärmodren «lagt ondt i hennes man, så att hon fått förargelse af honom«, bestående deruti, att hon skulle ha «tagit ur huset och sålt till andra»; hon medgaf äfven, att hon någon gång gjort detta och användt pengarne till ; att gumman sjelf föreställt Anna sådant när hon kommit i Öndarfve hus.
Ransakningen har idag forsatts. Vidare redogörelse i nästa nummer.

Rådhusrätten 19 Nov.
Inbördes testamente, upprättadt mellan stadsfogdeu O. N. Hallgren och hans numera aflidna hustru Anna, född Svanberg, företeddes och beedigades aftestamentsvittnena.

Vådaed aflades af husbonden Johan Pettersson, Broungs i Stenkyrka, med anledning af en hos honom 16 sistl. Juni timad eldsvåda, dervid en manbyggnad samt åtskillig lösegendom skadats.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 20 November 1877
N:r 93