anhängiggjordes som bekant för ungefär på dagen ett år sedan af häradshöfdingen i Gotlands södra domsaga Pontus Lagerberg mot denna tidning. Detta mål. har, utan att hittills hafva varit något tryckfrihetsmål i egentlig mening, redan hunnit genomlöpa alla rättsinstanserna och föda af sig ett i viss mån vägledande domslut. Detta senare beroende på obekantskap från kärandens sida om ginaste vägen vid stämningens uttagande.
Redan då målet första gången var före påpekade svaranden det egendomliga och hittills enstaka stående förhållandet, att k. mits befallningshafvande förordnat aktor i ett tryckfrihetsmål. Den aktor, som på grund af förordnande från denna myndighet, hos hvilken käranden gjort framställning om sådant, uppträdde, företedde dessutom en personlig fullmakt att föra kärandens talan.
Svaranden, som ansåg, att detta aktors uppträdande i dubbel egenskap af förordnad och ombud icke kunde annat än onödigtvis intrassla målet och, vid behof af rekonventionstalan, göra oklart, mot hvem sådan skulle riktas, önskade, att rätten till en början måtte egna uppmärksamhet åt denna formela sida af saken. Förordnandet och fullmakten borde hvar för sig kunna anses tillfyllest, och den senare föredragas framför det förra, som uppreste sig mot den hittills gällande praxis, att justitiekansleren är den som förordnar om aktor i tryckfrihetsmål då tjensteman anses angripen.
Rädhusrätten förklarade i gifvet utslag, att målet, såsom icke i behörig ordning väckt, skulle förfalla, och hofrätten, deraktor och käranden hvar för sig besvärade sig, faststälde enhälligt rådhusrättens utslag.
Aktor tröttnade här och gick icke längre i besvärsväg. Käranden åter gick «till kungs», och k. m:t stälde, som svaranden önskat, kyrkan midt i byn. Så lyder utslaget:
K. m:t har i nåder låtit sig föredragas ofvanberörda underdåniga besvär; och emedan häradshöfdingen Lagerberg icke genom de i öfverklagade utslaget åberopade stadganden i tryckfrihetsförordningen eller eljest kan anses vara lagligen betaget, att såsom målsegare väcka åtal för de i stämningen angifna förbrytelser mot nämda förordning, samt stadsfiskalen Bergström i sådant afseende företett behörig fullmakt af Lagerberg, finner k, m:t skäligt att undanrödja domstolarnes beslut, hvarigenom det af Bergström å Lagerbergs vägnar anhängiggjorda åtal förklarats förfallet, och visa målet, så vidt angår häradshöfdingen Lagerbergs instämda talan, åter till rådstufvorätten, som har att detsamma på anmälan åter företaga och dermed vidare lagligen förfara.
Visserligen -yttras här ingenting direkt om landshöfdingeembetets befogenhet att förordna aktor i tryckfrihetsmål, men k. m:t är likväl tillräcklig tyglig för att man skall kunna, ur de af oss ofvan med lmtande stil utmärkta orden, draga den slutsats, att sådan makt icke tillkommer ifrågavarande embetsverk. Det förefaller oss nämligen, som skulle k. m:t, om dess befallningshafvande egt den befogenheten, i första hand hafva grundat målets återförvisande på rättmätigheten af det utfärdade förordnandet.
Då målet nu i måndags åter förekom, infunno sig båda parterna personligen. Käranden utvecklade dels skriftligt, dels muntligt sitt käromål, hvarefter målet uppsköts till 7 Januari, då svaranden skall afgifva sin förklaring. Kärandens inlaga och vårt svaromål skola vi samtidigt delgifva våra läsare.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 December 1877
N:r 101
