om hvad somåligger Hans Petter Pettersson Botvatt i Ala att fullgöra inom tre veckor från 16 innev. Mars, vid äfventyr att öfverklagade utslaget eljes vinner laga kraft.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Mars 1878
N:r 23
Egendomligheter för årstiden
anmäla tidningarna från alla håll. En sådan af märkligare slag torde vara, att i fredags vid gården Halfoser i Dalhems socken under trädfällning påträffades ett bo med två lefvande ungar af «Ljungpipare» (Charadr. apricarius. Gotl. Hajde-hyns.)
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Mars 1878
N:r 23
Ihjälfrusen.
Skomakaren Karl Pettersson gick igår vid 10-tiden från sitt hemvist, utan att han derefter lät sig der afhöra. Idag på morgonen fanns han liggande död på marken utanför stadsmuren vid Silfverhättan. Pettersson, som var mycket begifven på starka drycker, hade antagligen igår afton i öfverlastadt tillstånd lagt sig att sofva på marken, samt i nattkylan frusit ihjäl. Vid besigtning å den döda kroppen har icke funnits tecken till yttre våld.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Mars 1878
N:r 23
Till undergående af mogenhetsexamen
vid högre elementarläroverket härstädes denna termin hafva anmält sig:
å klassiska linien:
Axel Leonard Belfrage,
Nils Karl Hugo Krook,
Nikolaus Bernh. Mannerhjerta,
Knut Alex. Gust. Alfr. Sundahl,
Karl Rudolf Svensson.
å reala linien:
Gustaf Bergenstjerna,
Karl Vilh. Laurentius Bolin,
Gustaf Timoteus Falck,
Nils Elias Herlitz.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Mars 1878
N:r 23
Dödsfall Johannes Teodor
Tillkännagifves, att vår lilla son Johannes Teodor stilla och fridfullt ingick i sin Herres glädje, lördagen 16 dennes, i en ålder af 1 år, 5 mån. och 6 dagar; djupt saknad af föräldrar och syskon.
S. M. Sjöstrand. P. J. Sjöstrand.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Mars 1878
N:r 23
LEGALA NYHETER.
Födde: Målaren F. Rabes dotter, verkmästaren Gustaf Torstensons son.
Döde: Flickan Karolina Ingeborg Palmgren 5 år, 10 mån. och 27 dagar, gossen Karl Gustaf Emil Lundgren 1 år, 6 mån. och 18 dagar, flickan Emma Josefina Vilhelmina Norrby 11 år, 1 mån. och 8 dagar.
Vigde: F. artilleristen Oskar Fredrik Vilhelm Karlsson o. Kristina Karolina Karlsson.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Mars 1878
N:r 23
Giftmordet i När.
I detta förut omnämda mål angående bondehustrun Dorotea Margareta Olofsdotter Öndarfve, död, hvilken för öfver 10 år sedan i När aflidit under omständigheter, som gifvit anledning till misstankar om arsenikförgiftning, hvarför liket sistlidet år blifvit uppgräfdt, öppnadt och undersökt, dervid en större mängd arsenik funnits i magen, och dödsorsaken ansetts vara arseniktörgiftning, företogs nu åter ransakning med derför häktade svärdottren, enkan Anna Olivia Sörensson, Öndarfve och hennes syster, enkan Dorotea Charlotta Djurman. Å kärande sidan åberopades nu till vittnen husb. Lars Djurman, Maldes, och hans hustru Helena samt hustru Kristina Dorotea Vallander; af svarandena husb. Jakob Dalgren hustru Greta Hemin, husb. Petter Malmqvist och hans hustru Maria Malmqvist, och fingo desse, med undantag af Lars Djurman, som i anseende till närmare slägtskap med Charlotta Djurman ansågs jäfvig, aflägga ed, hvarefter de berättade:
Hustru Kristina Vallander: att, utom hvad hon förut anfört, hon nu bestämdt erinrade sig, att Djurman, som varit ensam att sköta gumman under hennes sjukdom, en gång gifvit henne en half kopp kaffe, hvilken gumman icke velat ha, men dock, på Lottas uppmaning, druckit och derefter strax kräkts upp igen; att gumman kräkts mycket och ofta, samt att sand derför jämt varit på golfvet; att morbror Lars (Annas man) haft «något hvitt>, som han stött sönder och lagt på ett bensår. (Djurman ville jäfva Kristina Vallander såsom varande angifverska.) Hustru Helena Djurman, Maldes: Att hon vid tiden nnder gummans sista sjukdom tjent vid Andarfve strax invid Öndarfve; att vid ett kalastillfälle vid Andarfve några dagar före gummans död hon blifvit insänd till gumman med «kalasmat«, samt att Djurman då varit ensam hos gumman, som legat på sängen, men gått upp och kräkts mycket samt sagt, att hon trodde, att «inelfvorna skulle ur henne»; att barnmorskan Pettersson ofta gått till Öndarfve och synts vara förtrolig vän med Djurman samt att barnmorskan och Djurman mycket gått i sällskap med hvarandra, derunder de haft ett «<paraply öfver sig för att icke blifva igenkända». Åklagaren anmärkte nu, att han äfven hade anledning att tilltala Ch. Djurman för «fosterfördrifning på sig sjelf och ville att vittnet Helena Djurman äfven skulle höras derom, då Lotta Djurman invände, att Helena Djurman «just var en sådan der», samt vändande sig åt henne, sade: «då skulle jag vara lik dig». För detta yttrande yrkade åklagaren ansvar å Lotta D. och instämde häri Helena Djurman, som derefter, på sin aflagda ed tog äfven det, att Lotta en gång för henne omtalat, att barnmorskan Pettersson «<hjelpt henne af med ett halfgånget foster, med hvilket hon (Lotta) varit hafvande«.
Lars Djurman, som, utan ed, upplysningsvis hördes, hade intet egentligt att meddela.
Jakob Dahlgren:att han 5 år i höstas hade köpt strömming af Lars Sörensson Öndarfve, då varit dålig samt af Lars Sörensson fått det rådet att begagna arsenik såsom botmedel.
Greta Hermin: att sisl. års sommar hustru Adamsson, Halsarfve, talt om för henne, att «nu skall mor upp igen«, att detta icke kunnat ske medan Lars (Annas man) lefde, samt att «allt kunnat vara ogjordt, om Anna velat gifva henne en sängdyna och 20 kr«.
Petter Malmqvist: Att Lars Sörensson begagnade «Merkurium« jämt; att Lars en gång trätt med sin syster hustru Adamsson, Halsarfve, och sagt till henne: «vill du icke tiga med den saken, så skall jag köra till läns-mannen och du skall komma på fästning». Vitnet kunne dock icke närmare förklara, hvarom saken egentligen handlat.
Johanna Malmqvist: Att hos vitnets föräldrar Lars Öndarfve sagt, att «Merkurium var bra för både folk ock kräk»; att efter gummans död hustru Adamsson Halsarfye sagt: «de hade icke tagit efter det medan Lars lefde, på det han icke skulle få någon nöd». Vitndt hade för öfrigt icke hört, att Lars Öndarfve var misstänkt.
Bägge de anklagade nekade fortfarande så väl till all vetskap eller delaktighet uti något giftmord, som äfven för att hafva innehaft eller ens sett arsenik. För bevisning om att de verkligen innehaft arsenik äfvensom vidare utredning uppsköts ransakningen.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 16 Mars 1878
N:r 22
Rättegångs- och Polissaker.
Länsfängelset 13 Mars.
Fickstöld. Af Visby rådhusrätt fortsattes i dag ransakning med häktade förre fästningsfången Wilhelm Petter Engström angående en ifrån skomakaren Olof Andersson från Kappelshamn 5 Fedruari stulen plånbok med inneliggande 65 kronor. Engström förnekade fortfarande stölden och vidhöll, hvad han vid de 2:ne föregående ransakningstillfällena sagt. Krogförestånderskan Charlotta Pettersson hördes härefter och berättade, att Engström och skomakaren Andersson varit inne å krogen nr 1, att Engström bjudit Andersson på bränvin, att Engstöm dervid blifvit skyldig för 2:ne supar, hvilka han dock betalt dagen derefter på morgonen, att Engström å krogen bedt torghandl. Jacobsson om att få låna 5 kronor. Ingen vidare upplysning var nu att vinna. Allmänna åklagaren förklarade derefter, att, efter hvad i målet förekommit, han ansåg sig icke kunna yrka, att Engström nu fäldes för tjufnadsbrott, men som han vore en för allmänna säkerheten vådlig person hvilket äfven visat sig deruti, att han vid nedforslingen till häktet visat sig våldsam mot polis och sökt slita sig lös, samt dessutom icke hade laga försvar yrkades att Engström skulle qvarhållas i häkte och till konungens befallningshafvande hemställas om lämplig åtgärd med honom.
Efter hållen öfverläggning afgaf rätten det utslag, att Engström icke kunde fällas skyldig till omstämda stölden, oaktadt liknelser och omständigheter gåfvo vid handen, att han dertill var skyldig; men som han var en för allmänna säkerheten vådlig person och dertill saknade laga försvar, skulle han tills vidare i häktet qvarhållas, och till konungens befallningshafvande hemställas om vidare åtgärder med honom.
Länsfängelset 14 Mars.
Stöld. Med för stöld häktade förre artilleristen Johan Petter Gardell fortsattes i dag ransakning å länsfängelset. Gardell, född i Ganthem 4 Aug. 1839, straffad för 3:dje resan stöld 1867, för våld mot svärfar och hustru 1873 dömd till straffarbete, häktades nu åter 1 Febr. i år för stöld, begången, dels natten mellan 16—17 Dec. 1872 hos husb. Jacob Larsson Libbenarfve i Hafdhem, dervid åtskilliga tvättkläder, som hängt ute till torkning, tillgripits, dels natten mellan 5—6 Januari detta år från husb. Lars Andersson Bols i Hafhem, .dervid sängkläder, lakan m. m. till ett värde af 77 kr. stulits. Det vid Libbenarfve stulna värderades till 16 kr. Ingen spaning på tjufven vid Libbenarfve hade vunnits förr än sistl. höst, då en stulen bordduk åter funnits i Fröjel och Gardell sjelf bekänt stölden. Stölden vid Bols åter, som blifvit bemärkt redan vid 5 tiden söndagsmorgon 6 Jan., hade Gardell strax misstänkts för, men Lars Andersson hade icke genast velat göra anmälan härom, i den tanke, att, om han enskildt talade med Gardell derom, han nog skulle få honom att bekänna och lättare få sina saker igen. Sedan hade dock en inhysespiga Stina Maja Lindström kommit till Bols med ett der stulet lakan, som hon erhållit af Gardell, och en kälke, äfven derstädes stulen och på hvilken han dragit bort de stulna kläderna, funnits hos en arbetare Cedervall i Näs. Anmälan hade derefter 30 Jan. gjorts hos kr.-länsman Lindström, som låtit fjerdingsmännen J. P. Hamberg från Grötlingbo och Olof Olofsson Sigvalls i Näs anställa undersökning, dervid en del af det stulna fannits hos en arbetare Cedervall, en annan del hos en arbetare Lindberg i Näs, hvarefter Gardell 1 Febr. häktades. Begge stölderna erkände Gardell 23 Febr., då ransakning med honom först företogs, och anhöll derjämte upprepade gånger om att samma dag få sin dom, sista gången under tårar, för att få förr slut på sin strafftid; men som dels en del af de stulna sakerna icke tillrättakommit, dels arbetarne Cedervall och Lindberg, hos hvilka en del funnits, nu haft uppgifter, som syntes skola fria dem från ansvar, blef för närmare utredning genom vitnesförhör, på åklagarens begäran, uppskof beviljadt till i dag. Nu hördes, efter aflagd ed, 5 vitnen, nämligen fjerdingsmännen J. R. Hamberg och Olof Olofsson Sigvalls, drängarne Karl och Johan Norman samt pigan Stina Lindström, och styrktes af Stina Lindström, Hambergs och Olofssons vitnesberättelser hvad som förut blifvit anfördt af Karl och Johan Normans, att Gardell i sällskap med Cedervall varit hos deras far och sålt 2:ne sängdynor för 10 kr., hvaraf 2 kr. blifvit strax betalta och att återstående 8 kr. sedan skulle lemnas till Cedervall, tilliggande Karl Norman, att de äfven samtidigt varit på bönemöte i granskapet.
Sedan åklagaren härefter yrkat ansvar å GardeH för 4:dje resan stöld och å Cedervall och Lindberg för tagen befattning med det stulna, detta senare så mycket mera som för Cedervall och Lindberg det bort vara tydligt, att Gardell, som jämte hustru och 4 barn var inhyst i Näs fattigstuga och åtnjöt fattigvård af socknen, icke kunde hafva några sängkläder och dylikt att sälja, afkunnades, efter öfverläggning utslag, hvarigenom Gardell för 4:dje resan stöld dömdes till straffarbete i 4 år och 5 års förlust af medborgerligt förtroende derutöfver, samt Cedervall att böta 40 kr. och Lindberg 25 khr., för tagen befattning med det stulna.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 16 Mars 1878
N:r 22
Lagfart
har vid rådhusrätten beviljats å hospitalsåkern nr 236 och 237 i nya stadskartan med derå uppförd lada, hvilken fastighet för 750 kronor af arbetaren Isr. Kahlbom öfverlåtits på arbetaren G. P. Sandelin, samt å kyrkoskatteåkern nr 125, 126 och 127 i gamla stadskartan hvilken för 1,000 kronor öfvergått från snickaregesällen H. P. Qvibergs dödsbo till snickaren J. P. Qviberg och hans hustru.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 16 Mars 1878
N:r 22
Till skjutskolan
vid Rosersberg, hvartill inryckning blifer 11 Juli och utryckning 20 September, äro beordrade två subalternofficerare rån Gotlands nationalbeväring.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 16 Mars 1878
N:r 22