Hvar och en känner vårt Gamla Torg invid sankt Karins norra mur, hvilket, trån att för några år sedan blott vara omkring 33 alnar bredt, blef genom stadsfullmäktiges beslut och Herlitzska husets rifning vidgadt med 47 alnar, så att det sedan dess blifvit ett tämligen ordentligt salutorg samt derigenom medelpunkten för den gamla stadens lifligaste rörelse. Också ser man nu dagligen Gamla Torget flitigt besökt af en mängd köpslående menniskor, stadsbor samt landtfolk med sina lass och många dragare. Sålunda är tilloppet af folk der stundom rätt stort, ja någon gång till trängsel, och rörelsen icke obetydlig vid saluborden samt allmogens vagnar, fylda af allehanda födevaror, säd, frukt, kött, m. m., men oftast af fisk.
Men, sedan bonden kastat något foder för sina trötta hästar, lagt ett stallstäcke eller sin kapprock på deras rykande ryggar samt framtagit sin mat-påse och står och mumsar med armarna hvilande t. ex. på sitt fisklass, märker han snart att hans kampar upphört att tugga på det torra höet, samt att de törstiga kräken slokörade lyfta sina hufvuden och vädra efter något slags annan förfriskning, då de instinktmessigt rikta sina matta blickar på en högst märkvärdig torg-prydnad ej långt derifrån, hvilken arkitektoniska prydnad till och med de oskäliga djuren anse vara tillkommen till något praktiskt ändamål, ty det der prydliga föremålet ser verkligen ut som en pump, hvilken vanligen lofvar den törstige, folk eller fä, en behaglig läske-dryck efter en stundom flere mil tröttande färd. Och skjutsbonden tycker alldeles detsamma som hans törstiga ök : derför skaffar han sig snart ett vatten-spann, går till pumpen och pumpar ifrigt; likväl, han får intet vatten oaktadt sin möda — — hva nu? Men i stället hör han då de lifligaste uppmaningar af någon gyckelmakare bland torgfolket, att bara pumpa, pumpa dugtigt: det är litet trögt i början, säges det, men det blir allt slutligen vatven. Och den beskedlige landtbon griper sig an på nytt med allt bättre hopp och pumpar, pumpar ihärdigt, förtvifladt och af alla lifsens krafter, ja så att svetten haglar af honom; men han ser derunder alltför mycket på sina törstiga kreatur, så att han för sent märker hopens hånfulla löjen, då han till slut, trött som en sten och törstig som öknens sand, förargad slänger pumpstången och muttrar mellan tänderna: intet vatten — — — spektakel, men så skall vck den illemenskade stadsbon här efter få betala min fisk dubbelt!
Nå, att det finnes ganska många städer, som hafva salutorg utan brunnar och pump vet man nog. Men då hushållar man säkert alltför väl med stadskassan för att der påkosta ett slags torg-prydnad, som för allas ögon ser ut alldeles som en pump; med sitt tillhörande sten-kar, — — — men som omöjligen ger en droppe vatten ! Sådant vöre ju icke blott en vild misshushållning och i och för sig ett fullständigt spektakel, — o, du heliga Abdera! — men ett obarmhertigt hån mot den törstande torgmenigheten, ty torgfolket kan ju också någon gång önska sig få en dryck vatten, utom det att menniskor, som länge handtera kött och isynnerhet salt fisk, m. m., borde ha tillfälle att mellanåt kunna få tvätta sina händer, att ej tala om det rent af omenskligai att låta stundom femtio par törstiga dragare stå der halfva dagen utan vatten, blott hänvisade till den torra ögonfägnaden af en högst märkvärdig torg-prydnad, snarlik ev pump!
Men all denna fullständiga vattenbrist på hela ortens förnämsta salutorg, dagligen fullt af folk och dragare, är från alla synpunkter, helsans, snygghetens oeh trefnadens — så mycket oförsvarligare och löjligare, som hvar och en något äldre stadsbo vet och känner, att, innan Herlitzska tomten afröjdes, funnos der icke endast brunnar, utan också under huset i källaren sköna, aldrig sinande fiskdammar med friskaste kristallklara källvatten, utom det att >Berget>, hvarifrån så många källor framkomma, ligger blott omkring en 100 steg från torget. Har man, utan nytta för allmänheten, ledt . bort all denna vattenrikedom, är det ju mer än ömkligt; och det visar, bland mycket annat, att vederbörande icke ännu hunnit med att hafva gjort allt möjligt för ordningen, helsan och trefnaden inom staden, Men det har minsann händt förr och i flere fall, att man icke alls sett det som länge stått midt för ögonen.
Derför anhåller man nu förhoppningsfullt hos stadens myndigheter att, sedan vi allt för länge och tåligt väntat, de snart må på Gamla Torget skaffa oss en pump med vatten !
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 April 1879
N:r 27
