Dag: 20 maj 2022

vid allmänna läroverket härstädes eger rum torsdagen och fredagen i nästa vecka. Idag har utdelats rektors redogörelse för läroverkets förhållanden under det gångna året. Densamma har ett och annat att meddela af intresse att böra komma till en större allmänhets kännedom, särskildt som en deri berörd fråga är af stor vigt för hela länet och af landstinget med frikostig hand omfattats. Vi syfta härmed på det vid årets riksdag fallna förslaget om statsanslag för utvidgniag af läroverksbygnaden. Härom yttras i redogörelsen, efter en erinran om de ändringar och reparationer, hvilka sistlidne sommar vidtogos i läroverkshuset, följande:
Deremot har väckt fråga om förbättrad uppvärmning och ventilering af lärorummen icke kunnat fullföljas, enär i sådant syfte inkomna förslag kräft kostnader, långt öfverstigande, hvad läroverket skulle för ändamålet kunnat anvisa; hvadan denna för helsa och välbefinnande särdeles maktpåliggande angelägenhet måst tillsvidare uppskjutas. Likaså har det i föregående årsredogörelser framhållna behofvet af ökadt utrymme för undervisningen af brist på medel icke heller under innevarande läseår kunnat tillgodoses. Med hjelp af de två rum, staden 1877 i sitt rådhus upplät åt läroverket, har dock undervisningen orubbadt om också icke utan olägenheter kunnat fortgå. Med innevarande år utgår den tid, för hvilken sagda rum stäldes till läroverkets förfogande, och om, såsom ju möjligt kan vara, staden finner sig ur stånd att medgifva förlängning i denna tid, ser sig läroverket bragt i den hårda belägenheten att vid nästa läseärs början nödgas afvisa inträdessökande, en åtgärd, som icke blott för läroverket vore menlig och motbjudande, utan äfven för staden och orten, till en början för enskilda familjer och omsider för det hela, skulle medföra oersättliga förluster, hvilkas omfång icke ens kan i penningar beräknas; ty hvem förmår väl att ens tillnärmelsevis angifva vidden af den förlust, som såväl för den enskilde som för samhället nppstår, om blott eu enda lofvande ynglings framtid förspilles, derför att hans anlag icke i rätt tid får behöflig ledning och utbildning? Det är smärtsamt att behöfva framhålla sådant, men att icke framhålla det skulle vara brottsligt; det vore att svika den höga uppgift, läroverket har att främja, den ädlaste ect folk har att eftersträfva, uppgiften att genom utveckling af hvars och ens bästa anlag fostra alla sina söner till så upplysta och goda menniskor och medborgare, som möjligt är. När denna uppgift synes löpa fara att i sitt förverkligande hämmas eller inskränkas, höfves det ingen, allraminst odlingens vårdare, att vara stum eller overksam. Också hafva bemödanden att förekomma den hotande faran under flere år fortgått och icke heller under innevarande år saknats; läroverket och orten stå i stora förbindelser till Gotlands riksdagsmän, som med lofvärd ifver, ehuru tyvärr utan framgång, sökt att utverka statsmakternas bistånd. K. m:toch hans regering hatva behjertat vår ställlning; att riksdagen med blicken på landets allmänna ekonomiska betryck icke sett sig i stånd att bifalla regeringens proposition, må beklagas, ej klandras; allra minst kan det gifva oss grundad anledning till misströstan, ty ännu hafva aldrig hos ett upplyst folk nödiga medel fattats för behörigt tillgodoseende af ett insedt och erkändt bildningskraf; och mindre än annorstädes torde sådant få förutsättas om Gotland, der behofvet af och begäret efter bildning utöfver folkskolans verksamhet visa sig så allmänna, att Gotland till sitt enda högre läroverk årligen sänder i det närmaste dubbelt så stor procent af sin befolkning, som den fastlandet sänder till sina många rikt utrustade läroanstalter. Det är derför vår fasta förhoppning, att kärleken till den fosterländska odlingen, till fosterlandet och dess framtid skall finna medel att förekomma en sådan olycka som den, att någon af dess söner skulle se sin bana stängd derför, att han af brist på utrymme vid läroverket icke fått komma i åtnjutande af den bildning, han med uppoffringar och arbete vill förvärfva.
Bland de ordinarie lärarne har under läseåret afgått lektorn, dr Herman Johan Karl Cramér, åt hvilken egnas följande gärd af erkänsla för ovanligt lång och framstående tjenstgöring:
Af förefintliga handlingar framgår, att lektor Cramér redan 18382 var anstäld vid Visby läroverk såsom vikarie, att han följande år fick ordinarie anställning såsom kollega, att han 1835 utnämdes till lektor vid dåvarande gymnasium och slutligen 1843 till lektor i matematik och fysik, hvilken befattning han till och med läseåret 1876—1877 sjelf uppehöll. Under föga mindre än ett halft århundrade har sålunda lektor Cramér egnat sina krafter åt Visby läroverk och under 30 år af denna tid i egenskap af rektor handhaft den närmaste ledningen af dess angelägenheter. Att en så länge med aldrig tröttadt nit och städse varm pliktkänsla utöfvad verksamhet omsider kräfver hvila, är i de menskliga förhållandena så grundadt och, naturligt, att vi dervid icke ega någon rätt vare sig till klagan eller undran; fastmera hafva vi anledning att beundra styrkan i den kärlek till plikten och sitt valda värf, hvilken under så lång tid aldrig svigtat än mindreyjsvikit utan städsetjenat till. efterföljansvärdt föredöme. Om läroverket sålunda, med tacksam hågkomst af hvad lektor Cramér för detsamma under en lång följd af år varit, djupt känner den svårersättliga förlust, det genom hans bortgång lider, finner det sig häraf ingalunda hindradt utan fastmera manadt att tillönska honom efter välförrättadt värf ett vilförtjent lugn.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Maj 1879
N:r 42