Dödsfall Sofia Margareta Forsberg

Tillkännagifves att framlidne löjtnanten och snickareåldermannen Gustafs Forsbergs efterlemnade enka Sofia Margareta Forsberg lugnat och stilla afled i Visby söndagen den 20 Juli 1879 kl. 5,30 e. m., i en ålder af 75 år; djupt sörjd och saknad af barn, barnabarn, syskon, slägt och vänner.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 22 Juli 1879
N:r 59

Dödsfall Lars Niklas Åkerman

Tillkännagifves att förre kronolänsmannen Lars Niklas Åkerman stilla afled vid Österlings i Stånga den 20 Juli 1879 i en ålder af 67 år, 10 mån. och 9 dagar, sörjd och saknad af maka, barn, barnabarn, slägtingar och vänner.
Sv. Ps. nr 477 v. 8, 9. Joh. Uppenb. 21 k. 4 v.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 22 Juli 1879
N:r 59

FÖDD.

Stockh. Dagbl. landsortsuppl. och Strengnäs tidn. 1 gg. N
En son i dag kl. 43 e.m.
Visby den 21 Juli 1879.
Carin Elmquist, Gust. Elmquist.
f. Svebilius.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 22 Juli 1879
N:r 59

Lagfarter

hafva under Juni månad af rådhusrätten beviljats för följande fastigheter:
Hus och tomt nr 2 i Strandrotens 4:de qv., öfverlåten till bagaren Johan N. Lindbom af bagaren Nils Lindboms arfvingar för 8,800 kr.
Hus och tomt nr 47 Klinterotens 2:dra qv., såld af enkan Elis. Alfvegren till slagtaren O. Ölander för 12,000 kr.
Ladubygnad och tomt ur 29 norr om staden, såld af J Romqvist till bagaren J. E. Löfgren för 125 kr.
Hus och tomt nr 29 i Norderrotens 3:dje qv., såld af enkan K. Grönströms arf. till sjökapten E. N, Sandqvist för 1,800 kr.
Hus och tomt nr 21 i Klinterotens 1:ste qv., såld af arbetaren K. O. Palmgren till enkan K. M. Erlandson för 400 kr.
Hus och tomt nr 2 i Klinterotens 1:sta qv., såld af arbetaren L. O. Tofftén till arbetaren J. A. Boström för 1,230 kr.
Hus och tomt ur 91 i Klinterotens 3 qv., såld af fröken Maria Lindström till skomakaren K. J. Lager för 2,400 kr.
Hälften af stadsjordstomten nr 1,230 samt hälften af åkrarne nr 924—948, 950—952, 1,745—1,746, allt i nya stadskanten, sålda af O. Söderberg såsom förmyndare för Anna Aug. Nilsson till landtbrukaren N. P. Nilsson för 9,750 kr.
Hus och tomter nr 7, 15 och 83 i Norderrotens 4:de qv., sålda af konsul L. Arweson till handlanden O. H. Petterson för 14,000 kr.
Hus och tomter nr 20 i Strandrotens 3:dje qv. och nr 4 ½ i samma rotes 4:de qv., sålda af handlanden J. A. Laengstadii arfvingar till G. G. D. D. Montelius för 35,000 kr.
Hus och tomt nr 47 i Norderrotens 4:de qv., lagfarna till ett värde af 400 kr. och testamenterade af afl. pigan K. K. Hemström till Anna Maria Båtelsson.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 Juli 1879
N:r 58

Från Lärbro

skrifves till Gotl. Alleh.: En sällsam händelse tilldrog sig sistlidne fredagsafton 11 dennes vid Vestringe i Lärbro, hvarest för tillfället hölls bröllop. Då en körsven skulle stryka sina hästar tillbaka ur ett skjul för att köra fram skjutsen och hämta sitt herrskap, gjorde hästarne dervid en för skarp vändning åt venster, så snart de kommit ur skjulet och sprungo upp på en och en half fot hög brunnsbetäckning, hvilken ej motstod den stora tyngden, utan gick sönder, med den påföljd att hästarne föllo i brunnen. Den högra hästen fattades genast i betslet och selen af tillstädesvarande personer samt uppdrogs oskadad, men den venstra deremot föll fri från allt seldon ned i brunnen. Lyckligtvis var brunnen ej mer än 14 fot djup med 2 fots djupt vatten samt många åskådare tillstädes, så att den sistnämde hästen äfven upphalades ur brunnen lefvande och oskadad med undantag af några mindre rispor & ben och mage.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 Juli 1879
N:r 58

Till tullvaktmästare

å Klintehamn har af generaltullstyrelsen utnämts tullvaktmästaren å Kappelshamn M. P. Gardstedt, hvars plats vid Kappelshamn kommer att indragas.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 Juli 1879
N:r 58

Öfver Visby och dess ruiner

höll igår e. m. i metodistkapellet kyrkoherden Låftman ett föredrag, åhördt af ungefär 100 personer. Med stor förmåga öfver formen och prisvärd sakkännedom skildrade föreläsaren i korta drag Gotlands förhistoriska tid, hvarefter en beskrifning af härvarande ruiner vidtog, hvilken vittnade om konsthistoriska studier och ett varmt intresse för våra stolta minnens skyddande.
Inkomsten af föredraget var anslagen till missionen på de Estländska öarna, hvilka ännu hafva en delvis svensktalande befolkning. En person, hvilken verkat såsom missionär derstädes, redogjorde med några ord för tillståndet på öarna och hvad missionen der uträttat.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 Juli 1879
N:r 58

Kyrkokonsert

lärer komma att gifvas någon dag i nästa vecka af den framstående sångerskan Josefine Woldstedt från Finland, som för närvarande vistas såsom gäst hos prinsessan Eugenie på Fridhem.
Vi torde möjligen i ett kommande nummer återkomma till denna konsert.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 Juli 1879
N:r 58

Middagen,

som serveras å stadshotellets stora sal, och som lifligast pågår, då detta skrifves.
Värdar äro löjtnant Ericsson och konsul Ekman. \”Tal hafva hållits för Gotlands läns hushållningssällskap, för säll, skapets ordförande och vice ordförandehvarpå hr Hambreus svarade, för prisdomarne, hvarför kons. Enequist tackade, m.fl.
Middagen, ehuru fåtaligt besökt, fortgår under liflig sinnesstämning.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 Juli 1879
N:r 58

Edisons elektromotograf och nya telefon.

Det iär en anmärkningsvärd egenskap hos Edisons uppfinningar, att de allmänhet äro förbundna med någon ny grundsanning, någon ny iakttagelse i den experimentella fysiken och ej äro blott en ändring eller förbättring \”af förut gjorda uppfinninger. Sådant är åtminstone förhållandet med hans senaste uppfinning, d. s. k. Elektromotografen och derpå grundade telefon. Elektromotografen uppfans redan 1874 och innebär ett helt nytt sätt i den elektriska telegrafien. Den vanliga elektriska telegrafen grundar sig på den elektriska strömmens förmåga att uppväcka magnetism hos ett stycke jern, Som ögonblickligen förlorar -sin magnetiska kraft, så snart strömmen upphör, hvarigenom en upp- och nedgående rörelse hos en häfstång eller annan mekanisk tillställning kan frambringas; eller ock kan telegrafering på elektrisk väg åstadkommas förmedels strömmens förmåga att sätta en magnetnål i svängningen, än åt höger än åt venster, allt efter strömmens rigtning.
Edison gjorde nu den iakttagelsen, att en vanlig Morses elektromagnetiska telegrafapparat kan utan magnet fås att skrifva ett telegram. Allt hvad som härtill behöfves, är endast en med koksaltlösning fuktad Pappersremsa, för öfrigt lik den som vanligen begagnas vid Morses\’ apparat för|skriftecknens upptagande, hvilken får glida tätt under en metallspets. När nu en elektrisk ström passerar genom metallspetsen, under det pappersremsan med likformig och \”svag kraft föres framåt, inträffar att remsan med långt mindre friktion och sålunda med större hastighet, liksom med ett ryckande passerar spetsen, men går sin jämna gång, då strömmen upphör. Denna ryckande rörelse meddelas till en häfstång, som förer det vanliga skrifstiftet, hvilket sålunda erhåller sin upp- och nedgående rörelse af pappersremsan i st. f. magneten i den vanliga apparaten. Fördelen af denna slags telegraf, utom sjelfva mekanikens billighet och enkelhet, är den, att han arbetar med långt svagare strömmar och sålunda kräfver billigare underhåll än den magnetiska tillställningen. Han arbetar äfven långt — ända till 5 gånger — fortare än Morses\’ telegraf. Elektromotografens ytterliga lättrörlighet och känslighet för minsta ändring i strömstyrkan kom Edison att sätta sin uppfinning i förbindelse med den af Reiss för flere år tillbaka uppfunna telefonen, hvilken ej grundar sig på alldeles samma princip, som den Bellska, nu vanliga, tillställningen. Den Reisska telefonen var ursprungligen endast afsedd för musiktoners afsändande och uppfattande på längre håll. Uti den Reisska telefonen begagnas den konstanta elektriska strömmen från en stapel, hvilken ström slutes eller afbrytes af en hinna, som af ljudet sättes i dallring, men i den Bellska, nu brukliga telefonen, uppväckas de elektriska strömmarne af den talandes röst, hvilka strömmar äro nog starka att sätta i rörelse en hinna i den mottagande ändapparaten.
Med en sådan Reiss afsöndringsapparat förband nu Edison sin Elektromotograf. Om man i en sådan förbindelses afsöndrings ända sjunger en ton, som t. ex. gör på sekunden 264 dallringar, så uppstår i den elektriska strömmen lika många afbrott på sekunden och lika många ryckningar i pappersremsan i mottagningsändan, d. v. s. i elektromotografen. Häraf uppkommer en svag ton af samma musikaliska höjd eller djuplek som den sjungande. Det gälde nu endast att få denna ton i mottagningsändan så stark, att han af flere personer kunde samtidigt höras och om möjligt af samma styrka, som den sjungandes röst.
Delvis löste Edison denna uppgift på enklaste sätt: En hinna, helst ett tunnt glimmerblad af omkring 4 tums genomskärning är infattad i en ram och försedd med en fjeder, fästad i dess medelpunkt; fjederns fria ända trycker mot en kritcylinder, som sättes i kringgående rörelse, och som är dränkt i någon saltlösning.
Så snart nu en elektrisk ström passerar den mot fjedern gnidande och roterande kriteylindern, minskas genast friktionen, och tvärtom, när strömmen upphör. Sålunda uppkommer en series af dallringar i glimmerhinnan, motsvarande den hastiga vexlingen af ökad och minskad friktion mellan fjedern och kritan, och hvilken noga återger eller härmar dallringarna i hinnan vid afsöndringsändan. Genom förstärkning af den elektriska källan kunna sålunda ganska kraftiga mottagningsapparater (hinna och fjeder) sättas i rörelse äfvensom skilnaden mellan friktionen göres mycket stor och den afsända tonen sålunda bli vid mottagningsändan ganska stark. Den beskrifna tillställningen liknar en liten låda, fästad i väggen och är försedd med en enkel tratt, från hvilken ljudet strömmar ut i rammet. Vid ett förlidne Mars i London gjordt försök med den då för första gången bekantgjorda apparaten kunde sång, tal och hvissling tydligen höras af ett medelstort auditorium. – Såsom bekant lyekas ej detta med den vanliga Bellska telefonen. Vi torde sålunda vara ganska nära den längesedan förespådda tid, då en orkester, sångerskas eller talares föredrag kan göras tillgodo af auditorier, många mil aflägsna från dem.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 Juli 1879
N:r 58