föranstaltad af prinsessan Eugenie till förmån för en härstädes under bildning varande hushållsskola för flickor, egde i fredags rum i domkyrkan.*) Programmets första nummer upptog »Koral för blandad kör med orgel» af den tyska tonkonstens fader Johan Sebastian Bach (född 1685 i Eisenach, död 1750 i i Leipzig). Äfven denne snillrike tonkonstnär, som kan anses såsom protestantismens eller närmare bestämdt Lutheranismens musikaliska spets, var en tid fallen i glömska, men blef såsom vi förut omnämt hufvudsakligen genom Mendelsohn återupplifvad i sin af uppfattningens naivitet, känslans innerlighet och karaktäristikens finhet besjälade Passionsmusik, så att man nu med en bekant musikskriftställare, Riehl, med rätta kan säga, att 18:de århundradet födde honom för skolan och kännarne, det 19:de för hela folket. Ett utmärkande drag hos Bach är det starka tyglandet af hans innerliga subjektivitet genom den strängaste tänkbara form och genom det nästan ständiga anslutandet till orgeln, det minst subjektiva af alla instrument — man kan t. o. m. säga, att orgeltonen klingar igenom allt hvad han skapat. Den af en talrik och utmärkt inöfvad kör utförda »Koralen», som afsjöngs från orgelläktaren, gjorde en gripande verkan.
Fru Stenhammars äkta konstnärliga sångsätt, karaktäriseradt af fin uppfattning, ädelt föredrag och ett oinskränkt välde öfver betydande röstmedel, firade i »Arian ur oratoriet Elias» af Mendelsohn en af konstens herligaste trinmfer. Om denna genialiska tonskapelse hafva vi förut utförligare yttrat oss.
I stället för »Aria» af Händel, som programmet upptog, sjöngo fru Stenhammar och fröken Ås en duett ur Rossinis »Stabat mater». Italiens Mozart, som man kallat denne mästare såväl i det tragiska som i det komiska, tolkades af de båda sångerskorna på ett i alla fulländadt och glänsande sätt. Fröken Ås, hvars omfångsrika och malmrena röst samt gediget musikaliska sångsätt och själfulla föredrag lofva en löftesrik framtid för den unga begåfvade sångerskan, utförde sitt parti till musikvännens högsta njutning.
Vi våga dock framställa en varning mot ett för flitigt begagnande af de lägre tonerna, isynnerhet som fröken Ås har till sitt förfogande en röst med det betydliga omfånget af en ovanligt hög mezzo-sopran. Det är något onaturligt i dessa låga toner för en qvinnoröst, och detta märkes väl vid sjelfva öfvergången till dem, som ej sker utan ansträngning och tvära afbrott.
Fröken Voldstedt sjöng med sin präktiga röst, som dock ibland väl mycket forcerades, en Aria af Antonio Lotti, en af den venetianska skolans mästare (död 1740). Tillsammans med en amatör sjöng fröken Voldstedt Davids 23 Psalm med musik af P. A. Ölander. Här tonade hennes konst: närligt utbildade stämma, som dock antagligen af en tillfällig indisposition led af ett visst nasalljud, mäktigt och gripande. Ölanders musik kunna vi ej tillmäta något synnerligt värde; den var färglös och matt.
En Basaria af H. Berens utfördes ganska förtjenstfullt af en amatör med stora musikaliska anor i sin slägt; arian led brist på originalitet men erbjöd flera vackra enskildheter.
Af en stark kör återgåfvos »Korsvägen» och »Skymningstankar» af Eugenie, båda älskliga tonskapelser, hvaraf isynnerhet deh förstnämda är rik på milda, anslående melodier af musikaliskt värde.
Slutligen ljödo från orgelläktaren de herliga tonerna ur koralen 124, hvarmed den utmärkta konstnjutningen värdigt afslutades. Alla körerna voro inöfvade och leddes med stor förtjenst af direktör Söhrlng, till hvilken vi å vår musikaliska allmänhets vägnar frambära ett varmt tack.
Konserten var oaktadt det skarpa regnet besökt af åtskilliga hundratal åhörare, bland hvilka man såg prinsessan Eugenie med talrikt följe.
*) Ehuru pressen vid denna konsert icke på vanligt vänligt sätt anmodats närvara, kunna vi icke derigenom anse oss hindrade att uttala ett offentligt omdöme öfver ett af denna sommars mest framstående musiknöjen.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 12 Augusti 1879
N:r 65