Medeltredingens folkskollärares årsmöte 1878.

Eftermiddagens öfverläggningar börjades med denna fråga: När anses lämpligt att anställa förhör med de från skolan afgående barnen?
Spörsmålet föreföll flere talare något säreget, emedan de ej kunde inse, att sådant förhör kunde ega rum å annan tid, än vid terminens slut.
Ordföranden ville deremot ej taga för så alldeles gifvet, att det måste ske vid allmänna sintexamen. Det kunde ock ske vid annan tid.
Skoll. Petterson: Tentamen företoges vid de flesta andra skolor, men ingalunda å examensdagen! och likväl vore detta ett förhör med de elever, som anmält sig vilja från skolan afgå. Vore förhör isådan stil folkskolan mera förbudet? Det vore,dock ej om en sådan tentamen han ville tala, endast dermed påpeka, att den allmänna examen vid terminens slut icke vore så alldeles nödvändigt tidsmärke för ifrågavarande förhör. Det hutvudsakliga han ville eg, ett sätt, som ej torde vara så alldeles Törkastligt, det näml., att barn, hvilka anmält sig vilja från skolan afgå, vid allmänna sommarexamen, tillika med de öfriga disciplarna visserligen offentligen finge aflägga ett flyktigt prof på sina kunskaper, men då icke erhölle hvarken afgångsexamen eller slutbetyg, utan detta först vid höstterminens öppnande inför skolrådet. Tfrågavarande sätt vore godt i så måtto, att barnens minne hölles under kontroll en tid framåt och något torde dermed vara vunnet.
Skoll. R. Lindahl såg i det nyss anförda en stor orättvisa mot disciplarna, hvilka, efter talarens mening, skulle gå miste om de betyg, de verkligen förtjenat, tillföljd deraf att de under sommaren glömde en hel del af sitt kunskapsförråd. Vidare skulle man onödigt besvära Skolrådet att infinna sig på höstterminens första dag, och slutligen, om lärjungarue i fråga ej behagade att infinna sig vid detta tillfälle — hvad vore då att göra?

Flera talare instämde.
Doktor Rosman. Om det ock skulle anses lämpligare att anställa sådant förhör vid vårterminens slut, hvarför skulle det icke lika gerna kunna företagas vid höstterminens början? De af flere talare framkastade farhågorna föreföllo något besynnerliga. Skolrådet vore författningsenligt skyldigt att närvara vid skolans öppnande och således i alla afseenden nuuderkastadt det «, som man förblandat med folkupplysningen? Säkert vore åtminstone, att den förra gjort mången man till vekling, mången klok till narr, mången flitig till dagdrifvare och mången ärlig till bof. Man sade, att upplysningen komme folket att yfvas; men yfdes man öfver det lilla man visste, hvad visade detta annat, än att vetandet som en annan tidens grannlåt blott hängde ntanpå och skramlade, men ingalunda fått inträda och upplysa förstånd och hjerta. Man spände ju stundom religionen sjelf för fåfängans vagn, för att lysa öfver mängden, men icke rådde vil religionen för, att hon så profanerades. Upplysningen skulle möjligen nedslå, men aldrig underblåsa högmodet. Med kristendomens outplånliga taflor i den ena handen och historiens i den andra, hade läraren de bästa vapnen mot dårskap och småsinne. Der vittnade den vanära och förödmjukelse, hela slägten, till följd af lättsinne och moralisk vanmakt, fått skörda, i tydligaste drag, hvarthän sådant ledde; der doftade ännu frid och välsignelse från de längesedan bortgångne ädles grafvar.
Hr Kahlström trodde sig veta, att ungdomen i alla afseenden vore bättre än förr. De arbetade bättre, ty derom vittnade det förbättrade jordbruket; de råkade icke i gräl och slagsmål nu, såsom ofta förnt var fallet; och klädedrägten? Ja, denna var stundom dyrbarare än den, som nu bures.
Ordföranden: Det kunde ej nekas, att fåfänga, prål och ståt på senare tiden allt mera tilltagit, så att man i allmänhet gerna lefde öfver sina tillgångar. Drängen till den husbonde, som för tjugo år sedan ansåg sig snyggt klädd, då han isin tarfliga, hemmaväfda drägt bevistade kyrka och gästabud, blygdes numera att visa sig vid den enklaste sammankomst utan den kostbara promenadrocken. Denene ville ej vara sämre än den andre, och prålet uppdrefves allt värre.
Hr Kahlström medgaf, att kanhända så vore fallet, men tidsandan vore nu sådan och läte sig ej ändra.
Doktor Rosman: Klädedrägten vore ingen måttstock på högmodet, ty i sådant fall skalle det senare oupphörligen hafva tillvuxit med den stigande civilisationen och komme att leda derhän, att man helst önskade en återgång tillbaka till den gråa forntiden, då man svepte sig i djurshudar. Hvarje tid hade sina pessimister, hvilka gerna ratade sin samtid, emedan de helst dröjde vid dess skuggsidor.
Ordföranden. Det vore visserligen en sanning, att högmodet icke berodde af klädedrägten och att en yttre hyfsning i och för sig ej heller borde stämplas som sådant; men då man rastlöst äflades att i öfverflöd och prål öfverträffa hvarandra äfven då, när icke tillgångarna svarade deremot, och man endast lyste med lånta fjädror — och hvem vågade förneka att en sådan äflan rådde i vår tid? — hvad vore sådant, om icke fåfänga? — Ett namn ikrediten gälde mindre nu, än ett redligt handslag fordom, och hvarför? Jo, emedan man misstänkte redligheten, som fått stryka på foten för fåfängan, hvilken till sista fyrken fordrade att blifva tillfredsstäld. Allmogen för att följa sin tid, gjorde det för lånta medel; tjenaren, för att icke heller blifva efter, uppdrefve sina anspråk, hvarigenom arbetslönerna råkat till en sådan höjd, ett en arbetsgifvare, som ville sköta sig, nära nog såge sig oförmögen dertill. Icke borde tjenaren, icke ungdomen ensamma klandras härför, men att deta lättsinne i allmänhet vore allt annat än tillfredsställande för hvar och en, som önskade samhällets väl, detta lede intet tvifvel.
Mötet stannade härefter i följande beslut: Äro fåfänga och högmod i förening med motvilja för kroppsarbete framstående fel hos vår tids ungdom, hvilket dock många af mötets medlemmar betvifla, så är mötet ense om, att icke folkupplysningen dertill är orsaken.
Sedan mötet metl «nej« besvarat ordförandens spörsmål, huruvida något vore -att yttermera andraga, vardt beslutet, «tt nästa tredingsmöte, som i vederbörlig ordning inträffar år 1880, hålles i Vall skolhus.
Ordföranden förklarade nu dagens öfverläggningar slutade, hvarpå han i några ord tolkade sin erkänsla för det lifliga intresse för folkskolans sak, hvilket hos mötets deltagare under dessa öfverläggningar gjort sig gällande samt nedkallade till sist i bön Hans välsignelse, som ensam förmår föra det goda till seger.
Herr R. Lindahl, mötets gästfrie värd, hade nte i det fria arrangerat en bål, kring hvilken, under den korta stund, som af den långt framskridna eftermiddagen ännu återstod, åtskilliga skålar utbragtes, och flere friska fosterländska sånger ljödo.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 Oktober 1878
N:r 80

Dödsfall Sofia Lovisa Karolina

Tillkännagifves, att min ömt älskade maka Sofia Lovisa Karolina, född Lidman, stilla afled efter en dotters födelse i dag kl. half 2 e.m., i en ålder af 43 år och 6 dag.; saknad och sörjd af barn, make och trofasta vänner.
Visby 3 Oktober 1878.
J. O. Sylvan.
Esaia 59 kap. v. 1.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 Oktober 1878
N:r 80

Dödsfall Lars Niklas Boström

Tillkännagifves, att handlanden och konsuln Lars Niklas Boström, född 6 December 1841, stilla afled i Visby 30 Sept. 1878 kl. 6 e.m.; djupt sörjd och saknad af en åldrig fader, syskon, slägt och talrika vänner.
Sv. ps.-b. 491, v. 4.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 Oktober 1878
N:r 80

Rättegångs- och Polissaker.

Rådhusrätten 30 Sept.
Misshandel. Artilleristen Johan Petter Henriksson hade sördagen 22 Sept. vid middagstiden å Adelsgatan misshandlat arbet. Olof Bingström och derför blifvit instämd.; Om förloppet uppgaf Bingström, att han å Adelsgatan nämda dag mött artilleristen Henriksson utanför snickare Ostermans port; att Henriksson då bjudit honom in på en sup å närbelägna krog, dit Bingström ock medföljt och förtärt supen, men att han strax åter aflägsnat sig, men efterföljts af Henriksson, som upphunnit honom ånyo utanför snickare Ostermans port och der tilldelat honom slag i ansigtet med en käpp, som dervid gått sönder. Henriksson, nu härom tillfrågad, nekade helt och hållet för att hafva förgått sig mot Bingström; påstod tvärtom, att han, Henriksson sjelf, just i dag, blifvit i rättens förmak ofredad af stadsbetjeningen och ville hafva rättens «bestämda svar«, «om stadsbetjent hade rättighet till sådant«, samt ville «under inga vilkor aflägsna sig förrän han fått sådant svarc. För vittnens hörande uppsköts målet, och Henriksson måste genom stadsbetjening afföras ur sessionsrummet.

Vårdslöst körande. Stadsfiskalen hade instämt landthandlanden Sven Jonasson för vårdslöst körande dels å Söderplan dels å gatan innanför Söderport onsdagen 18 Sept., der då ännu mycket marknadsfolk böljade fram och åter. Någon skada hade dervid likväl icke skett. Jonasson erkände, att han väl kört något fort, men tillade, att han haft «ögonen öppna« för att icke förorsaka någon skada.
Han undslapp med att böta 5 kr.
— Husbonden A. P. Alfvegren från Gardrungs i Stenkumla hade lördagen 7 Sept. kört så fort och våldsamt fram å vägen utanför Söderport, att en gosse, Oskar Melander, varit nära att blifva öfverkörd, men undsluppit , men en lindrig skada. Alfvegren, härför instämd, infann sig efter upprop, medhafvande gossen Melander, med hvilken han förut uppgjort, så att för honom ingen ersättning nu yrkades. Efter eget erkännande om fortkörning, dömdes Alfvegren att derför böta 5 kronor.

Fylleri. Drängen Vilhelm Nyman från Vamlingbo instämd för fylleri 1 Mars, har, oaktadt flerfaldiga gånger vid allt högre och högre vite, hvilket 9 Sept. uppgick till sammanlagdt 190 kr., ingen gång infunnit sig vid rätten.
Ålagd inställelse till i dag vid 300 kr. vite, uteblef han äfven nu. Målet uppsköts derför till 30 Dec., då Nyman vid 500 kr. vite skall inställa sig. Kommer han icke då, har han gjort sig saker till viten af tillsamnrans 990 kr.
endast för uraktlåten inställelse vid fätten.

En spräckt knäskål. Det förut, senast inr 75, omnämda målet mot smeden Fredrik Hultberg, ang. en spräckt knäskål å arbet. Karl Gardelius af så svår beskaffenhet, att Gardelins derför måst ligga på lasarettet från 22 Maj till 24 Aug., fortsattes i dag. 2:ne vittner afhördes nu, hvilka hufvudsakligen instämde i de förut afgifna berättelserna. Uppmanade till förlikning och sämja, synnerligen som någon ondska icke varit rådande dem emellan svarade Hultberg, att han bjudit Gardelius för sitt lidande i ett för allt 25 kr., men att Gardelins icke velat låta sig dermed nöja, utan fordrat 200 kr. Efter bevekande föreställningar till bägge förklarade sig Hultberg slutligen villig att till Gardelius utgifva 40 kr., hvarmed Gardelius förklarade sig nöjd; bägge skulle de likväl, hälften hvardera, ersätta 4i målet hörda vittnen hvilket allt nu genom domstolens utslag faststäldes.

Falska lånehandlingar. Hemmanseg. E. P. Hejdenberg Koparfve i Lärbro hade på flere falska lånehandlingar, AN förut nämts, sökt erhålla lån i Gotlands enskilda bank. Sedan han derför blifvit tilltalad och instämd samt så väl tecknade låntagare som borgesmän och vittnen blifvit hörda och samtliga förklarat, att de icke tecknat sina namn under de vid rätten företedda lånhandlingarna, ålades Hejdenberg värjemålsed till i dag. Nu uteblef Hejdenberg, hvadan han ansågs hafva brustit åt eden, och allmänna åklagaren yrkade ansvar å honom. Utslag afkunnas annan dag.

Länsfängelset 30 September .
Stöld. Med förut omnämde, 13 Sept. för stöld af nysilfverur häktade, jernvägsarbetaren Per August Olsson Nordqvist, fortsattes i dag på e.m. å Länsfängelset ransakning. Sedan protokollet för föregående ransakningstillfälle blifvit uppläst och till riktigheten erkändt, förklarade stadsfiskalen, att, ehuru skrifvelse afgått till Kalmar med begäran om fullständigt betyg angående den straffbestämmelse för stöld hvarför Nordqvist 1871 blifvit dömd, något betyg derom derifrån ännu icke hitkommit. Till följe häraf måste målet ytterligare uppskjutas tillsvidare.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 Oktober 1878
N:r 79

Gåfvor till Gotlands fornsal.

«Lärarinnan vid Clara folkskola Olivia Rohnström: Medalj (af tenn): DrottsisG Lovisa ar Sv. o. N. Handl. L. J. Ehinger: VISBIA GOTHORVM (tafla af Visby från k. Christian IV:s tid), 1 ark fol. Husb:n Joh. Rosvall, Larsarfveji Ahlskog : En Liden BörneForklaring over J. Christi Pinis Hist., Kphm 1597, 8:o. Gammal Psalmbok (Svensk), utan Numror, 12:0. Arbetaren Nils Pehrsson: Ett Siltvermynt, litet. Källarmästare P. Lindbohm: medalj (af tenn): Oscar, Sv.:o. N. ArFForsTE (vid Indust. Utställn. 1866). Boktryckare Theod. Norrby: Biografi öfver Chr. Gazelius, 1 Blad, 4:0. Den Svenska Fatburen, 1767—70, Def., 8:0. Skolyng. Gust. von Miihlenfels: Värja (med mess.-handtag o. parér-stång), 1 aln 14 t. lång. Gotlands Jernvägs-Bolag: 7 st. smärre Stenar (5 af kalko. 2 af gråsten), slipade, funna å Bjärby-Sandar i Etelhem. Glasmäst. C. J. Sundberg: Tafla (med förg. ram): Den gode herden, ritad med penna. Skolyngl. Gust. Kellström: Sax af mess. funnen på Sandön, 83 tum lång. H. K. H. prinsessan Eugenie: Miniator-Porträtt (på elfenben, af J. Way) af H. M. konung Oscar I., sås. yngling, ovalt, 23 tum högt. Fru Johanna Åberg, f. Gerle : FotograIn af (sonen), studeranden J. Åberg. Lång-rock (för spånad) husb:n Edv Olsson, Haltarfve i Lokrumme: Ett Arabiskt mynt. Rone församling (enl. kyrkost. prot. 13 1877): Rökelse-kar af brons, 7 tum högt. Handl. i Stockholm W. A. Lindström: Medalj (af koppar) öfver pres. P. Westerstrand., 8 st. Koppar-slantar (7 Sv. o. 1 rysk). Prosten D:r J. Holmbergs dödsbo: Fem-radiga Psalm-Noter, m. m. samt åtsk. konstrecept, Handskr., def., 8:0. Oskar Söderdahl Sigfride i Rute: Ett Gotlands-mynt.»

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 Oktober 1878
N:r 79

Passagerarelista.

Från Stockholm: med «Thjelvar» 30 Sept.,
kapt. Gagner, konsul Liljewalch, löjtnant Rosell, hrr Bolin, Svanberg, Berglund, Gröndahl och Lindgren. — Med «Gotland» 1 Okt., hrr Sundell, Westöö, Häglund, Nilsson, Sandström, Ljungström, Pettersson, frök. Magnusson.

Från Kalmar: med «Visby» 29 Sept.,
frök. Wolff.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 Oktober 1878
N:r 79

Dödsfall Bror Ivan

Tillkännagifves, att vår lille älskade son Bror Ivan, född 10 Angusti 1878, stilla afled 1 Oktober 1878, kl. 3 f. m., djupt sörjd och saknad.
John E. Stare. Ottilia Stare,
född Kuylenstierna.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 Oktober 1878
N:r 79

Födde Döde i Visby.

Födde:
Skräddaren Osk. Larssons son, mjölnaren Kristian Pährssons dotter, jägmästare O. Sylvans dotter, jernsvarfvaren G. Lindbergs son.

Död:
Gossen Johan August Melker Ljungqvist, 1 år, 11 mån. och 20 dagar.

Vigde:
Dykaren Karl Gustaf Petter Ekberg och Julia Karolina Lindgren, tunnbindaren Per Lundström och Selma Olivia Classon.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 Oktober 1878
N:r 79

Prinsessan Eugenie,

hvars vistelse vid Ankarsrum varit gynnad af vackert och blidt väder, har hela tiden varit vid mycket god helsa och dagligen företagit utfärder i vagn i den vackra trakten.
Prinsessan afreste derifrån i morgse kl. 10 till Tofverums bruk, der frukost intogs. Från Vimmerby station fortsättes kl. 4 e. m. färden til Nässjö, der nattqvarter är beredt. I morgon kl. 11 f.m. begifver sig prinsessan med dagsnälltåget till Stockholm, dit hon anländer klockan 10 på aftonen.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 September 1878
N:r 78

Rörelsen vid jernvägsstationen

och hamnen har under senaste dagarne varit synnerligen liflig. Så medföljde i dag med morgontåget ett större antal resande och dessutom 14 godsvagnar lastade med säd, bräder, ved och boskap m.m. På jernvägsspåret vid kajen stå ett tjugutal godsvagnar lastade med säd och plank för utförsel, och närmare 20 fartyg ligga i hamnen förtöjda, hvaribland ångaren Rostock, som i onsdags hitkom och idag afgär till Bergen med 2000 tunnor säd för Vestberg och k:is räkning, hvarförutom flere andra fartyg äro under lastning. »Gotland» har i dag full last och lär för de tre närmaste resorna redan vara befraktad. Den lifliga anblick hamnen nu erbjuder hör väl icke till ovanligheterna synnerligast om hösttiden, men nog har den lättnad, samfärdseln genom jernvägen fått, dertill icke så alldeles obetydligt bidragit.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 September 1878
N:r 78